Legobitar i källarskrubben

2011-06-18T22:52:00.000+02:00

Lidande enligt Vera

2011-06-07T11:30:00.000+02:00

Klicka för större bild

Kaffe

2011-06-07T11:24:00.002+02:00

Jag trycker ner knappen på min termosmugg och börjar sippa på mitt kaffe då jag åker förbi Hojride MC i Älvängen. Kaffet är alltid lite för varmt och har redan tagit en något unken termossmak. En smak som verkar ofrånkomlig oavsett hur väldiskad termosen än är.

Helst vill jag klämma i mig allt kaffe innan jag måste kliva av bussen, jag måste avvärja den värsta tröttheten innan mitt första elevsamtal. Om jag sitter utan koffein i kroppen med en elev kl 08:00 glider tankarna lätt iväg och frågorna fastnar i halsen.

För det mesta blir det lite kaffe kvar i termosmuggen, kaffe som jag eventuellt dricker upp senare om jag inte hinner vara med på chefens nästan obligatoriska förmiddagsfika på hans kontor.

Ett första samtal. Jag märker tydligt att flickan stör sig på att hennes kompisar frågar vart hon skall gå när jag tar med henne upp till mig. Jag försöker avvärja kompisarnas frågor genom att be en fritidsfröken hämta min elev eller genom att diskret vinka när jag ser henne på skolgården.

Samtalet blir ett bra samtal. Vi tränar känslor och pratar om katten därhemma. Jag blir alltid lika rörd över barns kärlek till djur. Djur är som lysande hopp i mörkret, djur att krama och leka med. Jag tycker själv mycket om djur men har valt att leva utan. Jag inser att allt det jag gör nu skulle bli svårt att göra med en katt eller hund därhemma, dessutom bor jag på en plats som är allt annat än djurvänlig.

På vägen hem åker jag förbi Hojride på nytt. Denna gång utan kaffe men med en bok eller Angry birds i händerna. Egentligen vill jag sova men lyckas sällan med det på bussen. Jag har för många saker att reflektera kring och för många små gröna grisar att skjuta fåglar på. En geishas memoarer blev långtråkig när huvudpersonen blev geisha så jag känner att en ny bok inte hade varit helt fel.

Alla mina böcker brukar bli kaffebefläckade, men den nya, rejäla termosmuggen håller tätt.

För Sverige i tiden

2011-06-05T14:27:00.007+02:00

Kungen har väl fått lite för lite publicitet på sista tiden, eller vad tycker ni? ;)

Jag har aldrig varit någon rojalist och har därför inte överdrivet mycket sympati för kungen. Än mindre sympati får jag då han använder skattepengar till att besöka porrklubbbar. De som diggar kungafamiljen brukar för det mesta tala om att den "representerar" Sverige, och även fast kungen säkert inte är mer än människa har jag inte riktigt den respekten och vördnaden för honom att jag tycker att det är okej att han i den representiva rollen agerar som han gjort. Vilken politiker som helst hade ju fått kicken - ja nästan i alla fall - om pengar använts på det sättet.

Men vad som är sant eller falskt i alla dessa affärer verkar än så länge vara oklart. Det mediadrev som nu kritiserar kungen har tagit väldigt stora proportioner. Jag känner mig inte helt klar över vad jag tycker om spaltmeter efter spaltmeter med smaskiga detaljer om kungens utsvävningar. Det blir Hänt extra i dagspressen vilket uppenbart handlar mer om människors behov av smaskigt skvaller än om kungens behov av kaffeflickor. Svenska folket kanske också behöver svänga sina ludna lite mer och därav projicerar självhat och avundsjuka på Carl-Gustav?

Jag känner på mig att den här historien inte är slut på långa vägar och att debatten kommer att sätta sina spår både i monarkin och samhället i stort. Och med detta blogginlägg inser jag att jag härmed är en del av det enorma mediadrev som kungen och kompani tvingas utstå.
Tur för kungen att det är så få som läser mina legobitar!

Låter dagen gå

2011-06-05T14:15:00.003+02:00

Idag är en sådan där dag då jag låter dagen går förbi mig. Jag är ledig torsdag till måndag på grund av att Jesus for till himmelen samt att vi skall fira Sverige med fanan i topp.
Jag tänkte nog då jag gick på ledighet att jag skulle utnyttja mina fria dagar till max, sätta lite krav i kravlösheten och verkligen ta hand om min tid. Den är ju knapp. Men istället hamnade jag här i min soffa med en sunkig kopp kaffe i handen. Detta trots att storverk skulle kunna drejas i verkstaden, familj skulle kunna bli besökt på Marstrand samt att lyan skulle behöva en rejäl rengöringsomgång.
Jag låter detta inlägg vara ett minne från den initiativlösa delen av min person som innerst inne hade önskat att någon kunde ringa ut mig i solskenet där alla andra verkar vara.

Many small boxes and Maru

2011-04-01T14:09:00.002+02:00

Jag gillar Maru, han har en sådan härligt skev kroppsuppfattning och slutar aldrig hoppas.

Jag föll ner i pekträsket, jag min svaga människa!

2011-04-01T13:28:00.006+02:00

Jag tror att jag är en stark människa, men jag är egentligen mycket svag.

Jag har ett ständigt inre motstånd mot sådant som bland alla andra sprider sig i raketfart. Ju fler som tycker om en viss pryl, en viss typ av musik eller en viss typ av kläder, desto mer motstånd känner jag. Nu senast var det iPhonefebern som gjorde mig avig. En sån skulle jag minsann aldrig skaffa! Men, det är där min stora svaghet kommer in i bilden. För när jag varit motståndare en längre tid och betracktat min omgivnings avgudning av dessa nya pryls så börjar mitt skal att sakta vittra sönder. Det blir liksom för många som hissar prylen ifråga, för mycket reklam och snack i medierna. Så tillslut står jag där naken och sårbar, helt utan mitt skal, och inser att även jag har köpt det som alla andra köper.

Jag har fallit ner i pekträsket. Det dröjde ungefär ett år. Så länge orkade jag vara motståndskraftig. Men nu sitter jag här med en "HTC Desire HD" i handen och undrar var det var som hände. Historien upprepar sig! Från ett kraftigt avståndstagare till övervägande till ett gillande.

Jag är nu i stadiet gillande och börjar tycka om det jag pekar på i min hand. Pekandet i sig är egentligen inte det som gör telefonen speciell, snarare handlar det ju om att den är en dator i miniformat. Senast igår blev jag överraskat nöjd över att kunna ladda ner Skype i min HTC för att tala med min vän Emma i England. Så skönt att inte sitta fast vid datorn utan istället kunna tala Skype som vilket mobilsamtal som helst. Spotify är naturligtvis också riktigt bra att kunna bär runt på, men jag är tveksam till om jag vill betala för premium som man måste göra med tanke på att månadskostnaden för mobilen redan är hög.
Facebook som jag annars är fastnaglad vid framför datorn samt min hotmail är synkroniserade med telefonen så att jag alltid kan se om jag fått mail eller vad som hänt bland min vänner. Inte för att det är nödvändigt på något vis, utan snarare för att det är roligt. Jag inser att telefonen fungerar både som en praktisk manick och leksak samtidigt. Jag har egentligen bara behov av att sms:a och ringa, men behov är som vi alla vet ett relativt begrepp som vår marknad ständigt utmanar!

Jag ser mig själv som en fallen ängel som numera ägnar sin tid åt att skjuta iväg fråglar med slangbella. Men jag är tack och lov ängel nog att slappna av och låta mig själv berusas av HTC-finesser, det är jag värd, för jag skaffade ju i alla fall ingen himlans iPhone, för en sådan har ju alla andra!

Välkomna

2011-03-27T11:52:00.004+02:00

Det är riktigt skönt att bo där jag bor. Det är inte alltid nära till allt i stan, men man bär på en känsla av att det är så. Och lägenheten i sig är mycket fräsch och trevlig.
Trots mitt värnande om mitt privatliv tycker jag bättre och bättre om det lilla inglasade "upplevelserummet" som inför inflyttningsfesten med lite jobb omvandlades till en liten oas med våra växter, vilstolen och den luddiga mattan. Våren är här, så snart skall vi skaffa en till likadan vilstol så att vi kan skjuta fönsterna åt sidan och suga åt oss av solen när det blir varmare. Tobb planerar också att hänga upp ett par rejäla balkonglådor för att odla kryddväxter.

Det har varit mycket jobb, speciellt för Tobb som varit hemma stora delar av vintern. Han har fått dra det största lasset hemmavid. Borrat upp hyllor, handlat husgeråd och sprungit ärenden. För det är jag evigt tacksam.

Inflyttningsfesten blev toppen efter många timmars snitttillverkande. Och efterföljande födelsedagsmiddagar blev även de mycket bra. Det är härligt att få bjuda in vänner och familj till vårt nya hem, och jag ser fram emot många fler bjudningar under året.
Välkomna till Venus!

Såhär kan man också hantera ett rökförbud

2011-03-22T21:20:00.001+01:00

Keramikpanik (en ocentrerad & flygig självbild)

2011-03-22T20:14:00.007+01:00

Jag känner att jag har fastnat i min keramikutveckling. Igen. Och fingrarna fastnar rent bokstavligt i leran också. Jag får inte upp väggarna ordentligt, och får jag det vobblar de sönder, blir ocentrerade eller allmänt oformliga.

Jag vet att jag har höga ambitioner och att de ofta rusar före det jag faktiskt kan. Ni förstår hur jobbigt det är att vara jag, att alltid ha en ambition och självbild som rusar i förväg och lämnar mitt verkliga jag i ångest och värdelöshet!

Inte heller blir mitt drejandet mer proffsigt av att sambon bara blir bättre och bättre för varje dag, fyller ugnarna med sina enorma prylar och har en egen keramikutställning på skåpet i vardagsrummet med enkom lyckade alster.

Fan, jag är inte bäst, och jag är inte ens så bra att jag kan erkänna det och sänka mina alltför höga förväntningar på mig själv.

Ännu en bra film av Aronofsky

2011-03-21T09:52:00.001+01:00

http://www.youtube.com/watch?v=HHTfDcP0APw

51 meningar om livet

2011-03-19T19:22:00.002+01:00

När jag klippte ihop de individuella svaren skapades en övermening mitt framför mina ögon. Och kanske är det just vårt mänskliga sammanhang som är meningen med livet?
Tack alla 51 deltagare!

Leva

2011-03-17T20:25:00.004+01:00

På senaste tiden har jag uppskattat livet så till den grad att jag börjat få dödsångest. Existensens totala upplösning skrämmer mig. Att en dag aldrig mer kunna hålla om den jag älskar, att inte känna värmen från solen som nu i den antågande våren tittar fram.

Så idag försvann ett liv ur familjen. En genomgod man som varit sjuk en längre tid och som jag därför inte träffat på över ett år. Jag har bara fått höra om hans kamp och de glimtar av ljus som funnits längst vägen. Cancer är en hemsk sjukdom som får en att hålla andan i väntan på vad som skall komma sen.

Mina tankar går ikväll till de närmaste som samlats runt honom för att ta adjö.
Jag är så ledsen för er skull och för att jag själv aldrig mer får träffa en viktig del av familjen.
När en människa försvinner blir inget mer sig likt, det blir annorlunda.

von Mentzers "skönhetsblogg"

2011-03-13T13:19:00.005+01:00

Jag vet inte exakt varför jag blir provocerad, vad i min barndom eller unga vuxenliv som triggat igång detta stora agg, men provocerad blir jag! Jag bli provocerad av sättet som kvinnor behandlas i media. Och idag blev jag förbannad på nytt och känner att jag behöver skriva av mig en smula.

På SvD:s hemsida finns en skönhetsblogg av en viss Hedvig von Mentzer. En blogg där hon hissar och dissar kända kvinnors utseenden och frillor på röda mattan. Detta på Svenska dagbladets hemsida! Så oerhört B och sunkigt!
Säg upp dig Hedvig, och skaffa dig ett meningsfullt arbete! Och skämmes Svd för att ni alls väljer att publicera kvinnoföraktande skräp när det finns så mycket viktigare och vettigare saker att skriva om.

Give it up for Anna!

2011-02-13T22:17:00.001+01:00

God jul

2010-12-22T12:22:00.000+01:00

2010-12-02T15:57:00.000+01:00

30 år och insnöad i Brålanda

2010-12-02T15:38:00.003+01:00

När jag ser solen reflekteras i ett snölandskap glömmer jag bort alla inställda tåg, alla fastfrusna tår, alla rinnande näsor. Snö lägger sig som ett täcke över allt det gråa och dämpar alla vassa ljud ner till tystnad.
De sade att vår förra vinter var den kallaste på 100 år. Nu säger de att det blir den kallaste på 1000 år. Förra vintern fick jag skotta mig fram på Törvedsgatan, nu tittar jag ut på vaktmästaren som sköter skyffeln på skolgården.

I helgen fick jag min ultimata snöupplevelse. Veronica firade sin 30-årsdag med matfyllt kalas i vackert hus i Brålanda tillsammans med familj, släkt samt mig och Tobias som fick representera vännerna. Vi hade planerat att åka hem på söndag morgon, men den snöstorm som mötte oss vid ankomst hade murat in oss över natten. De skottade vägarna blåste genast igen, så vi blev kvar till måndag innan vi kunde ge oss av.

Men med mat i kylen, trevliga människor och ved i kakelugnen kändes det helt okej för min del. En snöfylld promenad ut i det vita landskapet var en bonus och jag kom hem på måndag eftermiddag med en go känsla i magen.

Ensam

2010-12-02T15:26:00.003+01:00

Tåren på kinden,
de små ensamna skorna på rummet,
sandaler i den kalla höstvinden,
ensamlunch i skogen.

Jag ömmar så för den som är ensam och ledsen.
Jag tänker att det handlar om en del av mig själv. En rest från förr.
Jag får passa mig för att blanda ihop den delen av mig själv med andra. Jag får passa mig för att göra andra till offer genom mitt tröstande.

2010-11-29T17:29:00.000+01:00

Äntligen fick vi veta vems fel det är!

2010-11-23T08:53:00.000+01:00

Höst mot vinter och tystnad i Småland

2010-11-17T10:43:00.005+01:00

För inte så länge sedan var jag där som tystnaden är så dominant att den nästan gör ont i öronen. En härlig långhelg i Småland. Jag och Tobb hyrde bil och åkte ner för att umgås med hans familj och ta det lugnt ett par dagar.

En vistelse där är verkligen vila för sinnet då kontrasten gentemot storstaden är enorm. Och då tycker jag verkligen inte att Göteborg är en särskilt intensiv stad sen jag vande mig vid dess puls. Alla jag känner som jämför Göteborg med andra större städer säger att det här är ett helt annat och mycket lugnare tempo, att man i Gbg kan tala med folk på spårvagnen utan att bli ansedd som konstig.
Men jag tror på kontraster. Jag tror att det är de som gör att man kan fortsätta att uppskatta livet och se spänning i vardagen.

Under vistelsen åt vi goda italienska ostar, gick på storloppis och besökte Tobbes syster som nyss köpt hus. Framförallt tog vi det stilla och tittade in i brasan som knastrade så gott i tystnanden och värme upp både kropp och själ. Det var roligt att få lära känna hans familj bättre, höra deras tankar och se deras lilla matbutik.
Jag hoppas på en ny långhelg någon gång efter jul.

Regression

2010-11-15T22:53:00.008+01:00

Det är nu när mörkret faller allt tätare över byggden, när ångan står som en pelare ur munnen och när kölden och vätan bitter sig inpå skinnet. Det är nu man vill regridera till det barn man var i mammas inre. Gömma sig under täcken och släppa alla ansvar och krav. Vara tätt omsluten av värme - en skyddande barriär mot det svåra därute.
Jag älskar att leva men ibland är det också skönt att få vända ryggen åt det livliga och få sova.

När mörkret faller

2010-11-15T20:21:00.003+01:00

Det är något mycket skrämmande med vår källare. Den där långa smala korridoren med dörrar längst väggarna och med stanken av sopor från bortre änden.

Något av det värsta som kan hända är att lampan slocknar. Den korta stund det tar att gå till närmsta lampknapp är rent fasansfull tycker jag.

Förmodligen väldigt barnsligt, men jag har med säkerhet sett alltför många skräckisar där de mest otäcka saker händer i sådana där korridorer i dunkla och illaluktande källarutrymmen.

Låt oss hoppas att Kvarteret Venus satsar på trevliga utrymmen, annars är jag den som köper egen tvättmaskin illa kvickt - som det otrygga barn jag är när mörkret faller.

Ett inlägg om en multikonstnär - Thomaz Ransmyr

2010-11-10T14:32:00.009+01:00

Thomaz bok "Vill Du Bära Min Kofta?" finns att köpa här:
Vulkan: https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=48151
Libris: http://libris.kb.se/bib/11903493 (för att låna boken till ditt lokala bibliotek)
Cdon: http://cdon.se/b%C3%B6cker/ransmyr%2c_thomaz/vill_du_b%C3%A4ra_min_kofta-11724947 (sök på THOMAZ för att samtidigt beställa mina skivor!)
Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789163373626/vill-du-bara-min-kofta/

Thomaz skivor kan beställas här:
http://cdon.se/musik/thomaz/

Andra beställningsbara verk där Thomaz medverkar:
http://cdon.se/musik/art_performance_artist_collection/ (samlingsskiva med remix)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9152621979&pid=8 (boken "Älska Mig, Nu!")
http://www.bokus.com/b/9789172320901.html (boken "Glitterspray")
http://www.bokextra.se/artikel.php?isbn13=9789162222734&ref=bokfynd ("Språnget", undervisningsbok i svenska språket)
http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=30326 (boken "Folkets Gröna Lund")

2010-11-02T23:50:00.003+01:00

Vem skall lida?

2010-11-02T23:10:00.003+01:00

Tittar på dokumentären Dox: The cove på Svt1. Om delfinjakt i Japan. Om den grymhet man utsätter delfiner för - dessa vackra och intelligenta varelser nära besläktade med oss människor.
Väldigt intressant att följa ett antal aktivisters engagemang och kamp för att slakten av delfiner skall stoppas.

Men just sättet de vill vinna medkänsla på vänder jag mig lite emot. Att beskriva delfiner som "intelligenta varelser" i ett sådant här sammanhang säger något om hur vi ser på både människor och djur. Delfinerna bör skonas på grund av deras intelligens, vilket måste betyda att de mindre intelligenta varelserna inte är värda vår uppmärksamhet. Att den dumma kossan i ladan inte har samma rätt till medkänsla och sympati utan mycket väl kan gå till slakt för att tillfredsställa vår aptit.

Visst görs den skillnaden även gällande våra medmänniskor? De dumma och fula är inte lika mycket värda som de smarta och vackra.

Jag säger jo; det är de. Och vi bör arbeta för att minska allt lidande, oavsett vem som drabbas.

Lammkött

2010-11-02T21:50:00.007+01:00

En liten eloge till mannen med de starka kontrastfärgerna - mina favoritsnobb nummer 1 - Peder Lamm!

Du får lov att lysa upp den annars så gråa hösten med dina gröna kavajer och rosa skjortor.

Underbar film

2010-10-30T12:40:00.001+02:00

Genombrott

2010-10-29T00:26:00.005+02:00

Drejningen gav mig en sådan otrolig ångest i somras på Capellagården. Efter tre dagars försök att dreja bröt jag samman och låg till sängs en hel eftermiddag/kväll på rummet. Jag fann dock mig själv på nytt genom att bygga upp leran och njöt av det meditativa i låta lerormarna gripa tag i varandra på kavalettet. Jag var fri.

Men så för några veckor sedan bestämde jag mig för att gå en intensivkurs i just drejning för att möta mina demoner - se inlägg nedan - och jag fann dels en väldigt duktig pedagog och dels mitt inre lugn. Jag fixar att leran vobblar sönder, för det är bara att klaffsa ihop den och börja om på nytt.
Det bästa av allt är att jag igår fick ett genombrott. Jag fann tekniken och blev helt fascinerad över att jag lyckades dra upp jämna väggar mellan mina fingrar. Det blev en skål vars kant jag räfflade och som nu står på hyllan i verkstaden och väntar på att beskickas.

Idag gjorde jag ett nytt besök vid drejskivan, och tyvärr fungerade det inte alls. Jag stonkade mig blodig (bokstavligt) för att få en större lerklös att bli centrerad, men lyckades inte. Jag var - som jag annats brukar skämta - inte "centrerad som person". Jag hade inte ätit ordentligt innan och fick inte in tekniken i händerna. Men, det gjorde absolut ingenting. Och det i sig är framgång för en liten människa som mig med annars så stor prestationsångest.

Från kursdagarna på Dreja blev mitt första misstag till en vitlöksriv som mamma skall få i present tillsammans med en fin olja och en klase lök. Misstag är inte misstag utan innebär nya tag = Genombrott.

Du glömmer väl inte av att följa dina drömmar?

2010-10-18T18:11:00.004+02:00

"Shoppa rätt", "träna smart", "följ dina drömmar", "brännheta trendtips", "bli livs-smart", "32 nya sextips", "stor sminkguide", "4 steg till bättre självförtroende", "adjö fula lår - de bästa metoderna."

Varje dag samma grej på tidningshyllan.

Ibland tror jag att kvinnor generellt skulle tjäna på att bli mindre sociala.
Att vara social har flest fördelar, men visst är det väl så att vi trots strävan att uppmuntra olikheter söker varandras likar och gärna vill göra varandra så lika som möjligt? Det är vad jag tycker att tidningshyllan representerar - att man inte ska göra sina egna val.

Kvinnor: Sluta genast att banta!

Kan jag stå till tjänst?

2010-10-17T22:13:00.005+02:00

Hade en intensiv förmiddag på mitt nya arbete. Rektor och personal är förväntansfulla och släpade runt mig för att oförberedd presentera mig i en hoper klasser. Det gick bra, och det var roligt.

Jag fick posera framför en buske inför en uppdatering av deras hemsida, och med mig hem fick jag en arbetsdator och en kalender. I mindre organisationer är kommunikation mer direkt. Det verkar gå snabbt i Lilla Edet och jag försöker hänga med på tåget. Ser lika mycket fram emot jobbet som min nyvunna möjlighet att vara ledig större delen av sommaren.

Mot nya mål!

Smuts

2010-10-17T20:25:00.002+02:00

Smuts är det som befinner sig på fel plats. Detta menade Mary Douglas, och hon talade då inte bara om såsen som hamnar på skjortan utan även om människor som är fel inom ramen för normen.

Rödbetsskvättet på köksluckan kändes mycket bättre när det hamnade på disktrasan, men jag kunde inte låta bli att i mitt stilla sinne undra vad disktrasan tyckte om det.

Här är nu rent hus och smutsen har vi förpassat bortom vårt synfält. Men försvinner, det gör den aldrig.

Perspektiv

2010-10-12T14:36:00.005+02:00

Jag insåg nyss att jag har flera års dagbokskrivande kvar på min gamla Lunarstorm, så jag försökte logga in på sidan. Lunarstorm är borttaget men tack och lov gick det att importera dagboksinläggen till den nya ersättningscommunityn:
Det allra sista inlägget tog mig tillbaka i tiden ett antal år:

"Yiiip!
2006-07-13 15:21

Jag kom in på Socionomprogrammet! Nu vet jag vad jag kommer att hålla på med i över tre år framöver.

Spännande...

och skrämmande..."

Det är en klyscha, jag vet, men visst är det väl märkligt hur fort tiden går?

Kukklotter

2010-10-12T14:11:00.006+02:00

Vilken härlig arbetsmiljö man har.
Alla ni som älskar kukar, skriv ert namn i kommentarerna!

Snart på en ort nära dig - Om tillgänglighet i mötet

2010-10-11T14:41:00.006+02:00

Där sitter hon i stolen
Så liten att hon knappt syns.
Pratar i 200 knyck och jag får själv knappt en syl i vädret.
Det blir att jag säger "mmmm" och "jaså" och "okej" och att jag däremellan tvingar henne till att bromsa för att få ner farten och skapa ett sammanhang kring det hon säger.

Jag blir alltid lika förundrad över min magkänsla i mötet med barnen på mitt jobb. Eleverna tränger in och lämnar något efter sig som jag ibland funderar på länge efteråt.
Det är en sådan intressant synkning som sker i mötet där jag känner det som eleven känner och där min roll blir att tolka känslan och våga hålla min kuratorsdörr öppen även för det otäcka.

Flickan jag nyss nämnde är en sådan där liten person man helst vill bjuda på saft och bullar. En hungrig fågelunge. Kanske att jag också gör det någon gång innan jag slutar mitt vikariat på skolan, och fram tills dess får hon och de andra eleverna som besöker mig eller cirkulerar kring mig hålla till godo med mitt sällskap och min tillgänglighet. För jag hoppas att det är det jag utstrålar.

Jag fick jobbet som kurator i Lilla Edet. 60 sökande till tjänsten - jag undrar dels hur jag lyckades lura chefen samtidigt som jag känner mig stolt över min prestation. Så i januari blir det att se tillgänglig ut på annan ort åt ett annat väderstreck. En fast tjänst att grotta in mig i istället för att flaxa omkring på olika arbetsplatser. Det kommer göra både mig och mina små fågelungar gott. Det ser jag fram emot.

Dreja

2010-10-10T19:06:00.024+02:00

Vad skönt att få sätta händerna i leran på nytt efter sommarens kurs på Capellagården, Öland.
Och vad underbart att med superpedagogik och handledning faktiskt få känna att tekniken satte sig.

Bara för att man är konstnär behöver man inte vara en god pedagog. På Capella hade nog mer grund varit bra för att klara av alla fria tyglar. Men Ulla Örner med assistent på Drejaverkstaden var verkligen duktig på att lära ut.

Dag två av intensivkursen i drejning är till ända. Tiden går så snabbt när man har trevligt. Gott sällskap, god mat och mer kunskap har gjort mig taggad på nytt. Planerar att hyra in mig i Drejas verkstad i höst för att hålla hantverket och inspirationen vid liv. Samt att få en mer meningsfull fritid.

Kan varmt rekommendera en kurs hos Ulla.
Jag hoppas att jag med lite mer hjälp kan lyckas banka in centreringen i mitt lilla ocentrerade huvud. Idéer finns det ju gott om.

http://www.dreja.com/

Kimono fusion

2010-10-05T15:49:00.011+02:00

Var på en härlig utställning på Världskulturmuseet i goda vänners sällskap. Kimono fusion. Behandlade mötet mellan det traditionella Japan och det moderna.
Det är intressant hur starkt ett samhälle kan bevara det förgångna men samtidigt anamma den nya tidens krav på effektivitet och kommunikation. I de kläder som ställdes ut var gamla element moderniserade, traditionella kimonotyg fastsydda samman med plastmaterial och nitar.

Vanligtvis kan jag känna mig betyngd av all den information som utställningarna förmedlar, ja textmässigt då alltså, men den här gången gick jag från museet med en önskan om något mer. För 60 kronors inträde var det lite glest mellan inforutorna och analyserna, för visst borde det finnas mycket att säga om dagens Japan?

Två vänner skall själva åka dit inom kort, kanske kan de ge mig en ny bild och komplettera det vi tillsammans såg på utställningen.
Jag önskar er en riktigt trevlig resa!

Kimono fusion

Lita på mig

2010-10-03T22:07:00.000+02:00

Flyktbeteende

2010-10-03T11:49:00.002+02:00

Istället för att fly, varför kan vi inte bara stanna kvar?
Istället för att vända ryggen till, varför kan vi inte bara acceptera?
Istället för att förändra, varför kan vi inte bara vara nöjda?
Istället för att radera, varför kan vi inte bara omvärdera?

Jag önskar att jag vore bättre på att stanna kvar.

Ett blödande Faktum från en gata i Göteborg

2010-09-30T13:11:00.006+02:00

Faktum är en sån otroligt bra tidning. Utan att moralisera i vanlig mening, utan rädsla för att knäppa folk på näsan och med både humor och allvar beskrivs samhällets vansinnighet och ironi i nummer efter nummer.

Jag stötte häromdagen på en Faktum-försäljare jag inte sett förut. En ung kille som kunde ha varit knappt 20 som stod utanför Konsum i Gamlestan och sålde tidningar. Eftersom jag inte hade några kontanter på mig som vanligt så tackade jag nej till köp och gick förbi honom och in i Konsum där jag skulle handla lite färsk frukt och annat.
Men i kön till kassan blev jag helt plötsligt sorgsen. 20 år och redan hemlös? Välfärdslandet Sverige har inte lösningar på alla problem, men själv löste jag ut 100 kr från mitt nyss fyllda Visa-kort och köpte två ex av tidningen på väg ut ur butiken.

Att tycka synd om är sällan ett sätt att lyfta människor, empati är bättre, men ibland kan jag inte hjälpa att jag är lite blödig. Och när jag även senare på kvällen fortsatte att tänka på den unge Faktumförsäljaren kunde jag inte låta bli att blöda lite till.
Jag skall blöda rätt nu och göra ett bra jobb i skolan. Barnen är framtiden, och framtiden borde för alla innebära ett tryggt hem att få bo i.

Ta mig hem!

2010-09-26T16:39:00.002+02:00

En resa med 600 i tiden

2010-09-26T15:03:00.005+02:00

Jag reste mot en anställningsintervju i Lödöse för några dagar sedan, och jag fann mig själv både förvirrad och förundrad över de minnen som kom till mig på buss 600.

Jag började resan från mitt nuvarande jobb i Lindome och bytte till buss i Göteborg. Bussen åkte motorvägen fram och snart såg jag Bohus fästning i sikte. Mina år i Kungälv, mina cykelturer till busshållplatsen i Eriksdal, mina korta romanser, mitt hem i förändring. Inte alltför längesedan men ändå så avlägset.

Jag fortsatte än längre med bussen och for förbi Nol där jag förr ofta besökte en gammal "ungdomskärlek". Minns alla stunder i skinnsoffan framför skräckisar. Kaffe- och rökandedräkt och unga års osäkerhet.

600 tog mig förbi Nödinge där jag arbetade en sommar på ett LSS-boende. De dagliga rutinerna, de sovande jourerna och den där bussen som gick alltför sällan så att jag fick cykla eller promenera över Bohusbron med en kamrat som sällskap i mobilen.

600 tog mig vidare till Älvängen och på kullen såg jag Lindas gamla lägenhet som hon vårdade ömt innan hon bestämde sig för att klippa navelsträngen och bege sig till Göteborg. Minns att jag med viss sorg tog adjö av hennes boende som kändes så fridfullt däruppe på kullen. Vi firade nyår ihop vid tiden för min allra första öroninflammation.

Slutdestination; Lödöse!
Med tiden har jag kommit att glömma mycket av det som var, men ibland, som på buss 600, minns jag varenda liten detalj.

I intervjurummet satt elva personer och granskade mig kritisk, jag var nervös men fick i efterhand veta att jag gett ett mycket gott intryck och att jobbet där kommer att gå till antingen mig eller en annan manlig sökande. Rektorn ringer mig åter på fredag, och då vet jag om denna tidsresa är något jag kommer att få uppleva mer ofta.

Nämen oj

2010-09-21T13:53:00.002+02:00

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Om partiet ligger på den här nivån lär vi knappast behöva oroa oss, men om hatet och fientligheten tar sig mer vassa former bör vi vara riktigt vaksamma för att kunna fortsätta värna om människors lika värde.
Kicka ut SD ur riksdagen!

Ut mot ett hav

2010-09-21T12:08:00.003+02:00

2010-09-18T12:06:00.000+02:00

Maria Wetterstrands brev till väljarna from Miljöpartiet de gröna on Vimeo.

Framtiden börjar i klassrummet

2010-09-15T14:42:00.007+02:00

I dessa valtider kan man både känna hopp inför framtiden, men också stora frågetecken. Framtiden avgörs till viss del den 19:e. Jag satt i personalrummet på Mölndals största grundskola och bläddrade i GP tidigare idag. I tidningen fann jag Folkpartiets reklamblad där man sätter Folkpartiets syn på skolan mot de rödgrönas: Folkpartiet vill införa betyg i mellanstadiet, flytta mobbarna och skapa en "kunskapsskola" till skillnad mot de rödgröna som man menar vill ha en "flummskola". Partiet skriver också att de rödgröna inte vidtar några åtgärder mot skolk.

Herregud ett sånt jäddra dravvel. Verklighetsflykt och osanning. För varje årskurs finns tydliga målformuleringar att följa och så länge dessa existerar finns ingen anledning att tillsätta betyg i mellanstadiet. Lärarna vet vart eleverna befinner sig utan att dessa skall behöva en betygsstämpel tidigare i livet.
Att flytta mobbarna grundar för mer mobbning. Att arbeta bort från segregering och mot inkludering på alla nivåer inom skolan borde vara en självklarhet, och att ens yppa ett sådant förslag är att svika eleverna.
Och vad Jan Björklund menar med "flummskola" kan vi som arbetar inom skolan verkligen grubbla på. Hela skolan står utöver kunskapsinlärning också för kunskapsutveckling samt en socialisering där barn och unga lär sig att bli demokratiska varelser och att ta hand om varandra både som enskilda individer och som grupp. Människor är människor och inga datorbanker som går att fylla med fakta frikopplad från vårt sociala sammanhang.
Sist men inte minst ägnar min skola och säkert alla andra skolor mycket tid åt att förebygga skolk. Fler sanktioner, straff och fokus på det icke-fungerande kastar bara elever ännu längre bort från gemenskap och tillhörighet.

Sammantaget får jag en känsla av att Björklund och hans folkparti inte har någon vidare insikt i hur skolans värld fungerar eller vad som är viktigt för barn och unga. Dessa barn ses likt de flesta andra inom det blåa blocket enbart som kuggar i ett ekonomiskt hjul. Exludering och sanktioner verkar vara ledord inom Folkpartiets skolpolitik, och då jag på min väg hem från arbetet med elevernas hälsa, möter enorma affischer där partiet lobbar för kärnkraft, blir jag än mer förfärad.

Folkpartiet vill lägga mycket krut och resurser på skolan, och det stödjer jag verkligen. Det finns inget viktigare än att vi ser och tar hand om våra barn och unga. Framtiden börjar absolut i klassrummet, men den stora frågan är vilken framtid det då skall handla om.

Beundran

2010-09-12T20:32:00.001+02:00

Till min kära.

Min vardag

2010-09-10T11:04:00.003+02:00

Jag är en looser baby, jag har inget körkort!
http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgs_pendelt%C3%A5g

Höst

2010-09-09T08:52:00.006+02:00

Mitt favoritljus syns bäst på hösten. När solen står lågt så att skenet blir varmt orange och skuggorna blir långa. Vinden biter men de där sista solstrålarna värmer så gott mot kinden.
Vi besökte berg 211 igår kväll och tittade på solnedgången.

Lisor för själen

2010-09-07T12:33:00.003+02:00

Det är inte svårt att se hur missnöjda och vilsna vi människor är idag. Det räcker med att slänga en blick på tidninsghyllan i affären där vägar till lycka presenteras i form av bantningsmirakel, skönhetsbehandlingar och flerstegsmetoder för minskad stress och oro.
Alla söker sina egna lisor för själen i ett samhälle där lisorna för det mesta är lapplisor eller en bunke med gräddglass. Jag är bil- och körkortslös så den senare lisan lägger sig som bomull kring mina arma kransartärer.

Jag har vid ett par tillfällen varit ute och plockat svamp i de göteborska skogarna. Med dålig kunskap om svamp generellt samt dåligt lokalsinne och brist på gummistövlar har dessa två turer inte genererat några enorma mängder svamp, men ändock tillräckligt för en svamprisotto och några svampsmörgåsar i gott sällskap.
Skogens stillhet är en av de där lisorna som jag alltför sällan avnjuter. Naturens stillhet rättare sagt, där alla ljud är ljud från skogens brus, djurs konversationer eller havets skummande dån mot klipporna.
Jag inser att det bör bli fler svampturer framöver. Jag är i ett tillstånd av stress och behöver finna kraft och energi att ta itu med den, och en god svampsmörgås blir pricken över i:et. Magasinen på tidningshyllan polerar jag fönstrena med.

Välkommen du vackra höst!

Kuratorsbekännelse

2010-09-02T10:41:00.004+02:00

Nytt jobb och ny roll. Från att ha haft kolleger runt mig hela tiden samt alla beslut förankrade i personalgruppen till att jag nu har eget kontor och fattar de flesta beslut rörande mitt arbete på egen hand. Det känns märkligt, annorlunda och spännande.
Jag går på diverse möten, patrullerar i korridoren i försök att bonda med eleverna samt sitter inne på kontoret och mailar , surfar och läser på om sådant jag ej känner mig helt säker i.
Jag väntar på att elever skall droppa in hos mig och har för det mesta dörren öppen mot korridoren.
För närvarande har jag fel på min telefonsvarare och inväntar teknisk hjälp. Är rädd att jag missat en del meddelanden då missade samtal ej gått till svararen utan bara kopplats vidare - bort från mitt lilla rum.
Jag har ställt en uggla på mitt skrivbord som vakar över mig så som jag själv vakar över elevernas hälsa.

Mat och kultur - Mitt i naturen

2010-05-10T14:01:00.002+02:00

Så har vi äntligen processat avsnitt 3 i vår kulturella serie - ett avsnitt där kulturen möter sin beryktade motsats.
Våga följa med oss på ett hissnande men helt naturligt äventyr i storskogen!

Vad framtiden har att erbjuda

2010-04-23T23:59:00.004+02:00

Ibland öppnar sig möjligheter som man inte alls förväntat sig.

När jag på allvar började söka lägenhet i Göteborg hade jag inte alls förväntat mig att min kollega ville hyra ut sin lägenhet i Härlanda i andra hand, men hux flux så satt jag där med mitt bohag i en enda röra och med en stressklump i magen och kände mig allmänt omtumlad. Mitt boende har nu tagit fin form och jag trivs riktigt bra.

Jag hade heller inte förväntat mig att Tobb skulle bli min och att han skulle flytta till Göteborg för min skull då min vän fick jobb utomlands och ville hyra ut sin bostad i andra hand. Att den finaste finns bara några hållplatser bort är ett privilegium som jag insuper till fullo.

Allra minst hade jag förväntat mig att så snart att få ett förstahandskontrakt i ett helt nybyggt område - men nu har jag det också! I januari 2011 tar jag och Tobbe vårt pick och pack och blir sambos i en tvåa i Kvarteret Venus som i detta nu är under byggnation i Gårda. Lägenheten är enligt mitt tycke svindyr, men då vi är två får jag en hyresminskning på några hundralappar och min kärleks underbara sällskap varje dag.

Lägenheten ligger på våning 2 av 7, är på 66 kvadratmeter och har ett litet inglasat "upplevelserum" som går att vistas i året om. Jag får då jag ser planlösningen därför en känsla av att det extra utrymmet gör boendet till en 2,5:a. Innergården planeras bli grön och frodig och läget på husen gör att bygget mitt emot har ett rejält avstånd vilket gör den direkta insynen något begränsad. "Närheten till centrum" är inget att tala om då kvarteret ligger i centrum. Närmaste spårvagnshållplats ligger inte alltför långt borta den heller. Jag hoppas att allt sammantaget gör vårt nya boende värt de pengar vi får lägga ut.

Jag är spänd och förväntansfull inför det nyaste nytt som komma skall. Framtiden är oviss, men när den bjuder på sådana här trevliga överraskningar får den gärna vara det också!
När chansen kommer tar man den.

http://www.poseidon.goteborg.se/sv/Kv-Venus/

Skuggspel

2010-04-18T14:31:00.001+02:00

Samhällets förfall

2010-04-14T15:22:00.003+02:00

*

Om Mattias som blev aspackad i Huskvarna.

Bara vara

2010-04-13T22:12:00.003+02:00

Jag tycker inte om när min sexualitet läggs under lupp vid sociala sammankomster. Det händer inte så ofta, men ibland. Människor man bara är ytligt bekant med eller som man inte alls känner använder en som bollplank för att bevisa sin fördomsfrihet. Men ack så fel det blir, för allt vi tycker är udda granskar vi och benämner - positivt som negativt.
Jag vill bara vara.
Bara vara jag.

I gott förvar

2010-04-13T16:56:00.004+02:00

Att måla med tusch är kanske min grej. Det är beständigt men ändå formbart - är man försiktig kan man få många spännande skuggeffekter.
Den här bilden och nedanstående i inlägget om akvarellmuseet är alster jag planerar att rama in och hänga upp eftersom jag blev så nöjd.

Kärlekens kraft

2010-04-07T17:14:00.007+02:00

Människor testar alltid ens gränser, men till skillnad mot främlingar som man lätt håller på avstånd blir de människor som står en nära i form av vänner, familj och kärleken ständigt ett prov på vilka gränser man vill behålla och vilka gränser man vill skall rämna.

Min relation till Tobb har sedan vi stötte på varandra för ett år sedan varit mycket utmanande för mig själv och för mina personliga och ofta rigida gränser. Att släppa in en annan människa och hans eller hennes kärleksenergi är påfrestande för någon som mig vars distans och murar en gång blev till ett skydd mot en väldigt hård och ogästvänlig värld som ville skada mig. Jag har under den här tiden gradvis kommit till insikt om att min distans inte bara varit ett skydd mot ondska utan även mot kärlek.

I sann interaktionistisk anda förstår jag nu inte bara teoretiskt utan även rent praktiskt att de vi är formas genom de möten vi gör med andra människor. Möter vi på avståndstagande blir vi också avståndtagare - möter vi på kärlek blir vi också kärleksfulla om vi klarar av att ta emot något som gör oss sårbara och små.

För ett halvår sedan hade jag svårt att sova med min blivande sambo bredvid mig i sängen. Nu har jag svårt att sova utan honom! Jag är så glad att jag lät mina gränslinjer invaderas, att jag tog mitt förnuft till fånga och därmed öppnade vägen till mitt slutna hjärta. Jag är så tacksam gentemot mig själv att jag valde att träffa Tobb en gång till, liksom jag är tacksam gentemot honom för att han vågade träffa mig igen efter att en gång ha blivit rejält ratad. <3

GLAD PÅSK!

2010-04-01T15:54:00.000+02:00

Skall upprätthålla arbetslinjen

2010-03-31T13:36:00.008+02:00

Först tog jag hennes lägenhet.
Sedan tog jag hennes jobb.
Vad ska jag ta av henne härnäst?

Efter ett års timvik har jag nu ett mammavikariat på heltid i min hand fram till hösten.
För en tid framöver måste jag inte söka arbete lika desperat, jag kommer för några månader ha en fast och kanske lite högre inkomst och jag får lov att arbeta på ett ställe där jag känner mig trygg och säker.

Jag är mycket nöjd med beskedet och skall innan starten den tolfte maj unna mig mycket härlig ledighet och tillsammans med särbon, familjen och vännerna insupa Göteborgs kulturliv till max.

Bild av Tobias Johansson.

2010-03-25T22:02:00.001+01:00

I sällskap av träd - Inspiration från Nordiska akvarellmuseet

2010-03-25T14:17:00.005+01:00

Jag kan varmt rekommendera Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn. Inte bara för dess innehåll utan också för dess yttre miljö. Intill ligger badbryggor, badstrand, klippor man kan klättra på och Skärhamns typiska och mycket vackra svenska skärgårdsmiljö.

För tillfället ställer den finska konstnären Elina Merenmies ut sina tuschmålningar och i introduktionsvideon förklarar hon dramatiskt hur man som konstnär "inte bara får lov att älska sina verk utan även måste förakta dem - avsky dem". Jag älskade hennes bilder mer än vad jag föraktade dem. Bilder föreställande människor med deformationer, träd och skog, ångest och mörker - allt målat i varierad stil på vackra papper med säker men ibland även barnslig hand.

Jag och Tobb blev mycket inspirerande efter besöket och efter härlig picknick på klipporna i solen, så vi köpte vackra handgjorda papper och flytande tusch i museibutiken för att ägna kvällen åt bildkonst. Jag som aldrig målat med tusch förut blev glatt överraskad av färgens egenskaper. Att arbeta med tusch kan liknas vid att jobba med vattenfärg/akvarell, men färgen är inte riktigt lika bearbetningsbar då man fört ner den på pappret. Tuschet är väldigt drygt och bara ett par droppar ger en kolsvart färg som behöver blandas med vatten för att få olika stark svärta.
Kvällens lyckade verk blev ovanstående "I sällskap av träd" som jag planerar att rama in.

http://www.akvarellmuseet.org/

Andra världar

2010-03-25T14:02:00.004+01:00

Drömmar är vårt sätt att bearbeta verkligheten. Att sortera den.
Vårt sätt att hantera det vi i vaket tillstånd har svårt att hantera.
I drömmarna kan det undermedvetna ta sig form och då vi somnar för natten löser vi inträdet till vår andra värld.

Jag minns under mina år i terapi att min terapeut ibland efterfrågade teckningar på mina drömmar. Jag gick då hem och ritade något jag mindes och fick sedan visa mina verk för henne som tillsammans med mig tolkade dem.

Jag startade en drömblogg för en tid sedan i brist på liten skrivbok på mitt nattduksbord. I bloggen skriver jag ner vissa av de drömmar jag kommer ihåg. Flera kan jag tydligt koppla till svåra eller känsloladdade situationer jag upplevt eller upplever dagligen. Andra är mer diffusa men ändock ack så intressanta. Om inte för dig så för mig att i skrivandets stund försöka minnas dessa fragment och bilder jag upplevt under sömn.

Välkommen till mina andra världar:

http://andravarldar.blogspot.com/

2010-03-23T23:09:00.001+01:00

Lite mer logik. Lite mer långsiktighet.

2010-03-23T22:41:00.005+01:00

Det finns fler Facebook-klubbar värda att benämna här.
På en plats där all världens åsikter samlas finns det naturligtvis även åsikter som stämmer dåligt överens med ens egna. Nyss fick jag syn på "Varför djurförsök när det finns pedofiler?".

Det finns många klubbar likt denna som handlar om hur människor vill agera på sina känslor, något som i vissa fall är mycket bra, men i andra fall - som gällande för denna klubb - riskerar att bli kontraproduktivt. Den logik som vi människor ofta skryter med då vi jämför oss med andra arter på denna jord läggs åt sidan då vi i stunden vill få vårt hat och vår ilska tillfredsställd. Vi funderar inte på de konsekvenser ett sådant handlande kan få.

Jag tänker att många pedofiler är människor som själva blivit utsatta för våld och övergrepp. Våld skulle därmed inte på något vis kunna skydda våra barn utan istället bara sprida hatet och våldet vidare. Det man ger är också det man får tillbaka. Detta är viktigt att tänka på vid alla hetsiga diskussioner kring brott och straff liksom i allt bemötande gentemot andra.

Vi är alla medskapare av samhället och de människor som befolkar samhället. Därför behöver vi ibland låta saker sjunka och tänka ett extra varv i våra huvuden innan vi agerar.

Ur Facebookklubben "Jag har inget emot vegetarianer, så länge dom inte betar på min trädgård" :

2010-03-06T10:21:00.004+01:00

"vegetarianer äter upp maten,som min mat ska äta!"

"Om inte "gud" vill att vi ska äta djur, varför är dom då gjorda av kött?"

"Jag äter kött i protest mot att vegetarianer äter upp djurens mat!!! ;P"

"Om "Gud" nu inte ville att vi skulle äta kött så hade han fan inte lärt oss att jaga..."

"Jag är en djurvän, jag äter inte upp maten för kaninerna.."

"stöd scan, ät en vegan"

"skräm upp dom i lyktstolparna med ilskna hundar & skjut ner dom!"

******

Visst är det med en stor portion humor, ironi och skoj som klubbdeltagarna driver med vegisar, men jag tänker att all humor om den upprepas tillräckligt ofta betyder något och säger något om dem som använder sig av den. Argument som dessa - trots sin skämtsamma ton - är ju så stockdumt obildade att jag behöver dra i mig en extra kopp kaffe denna morgon för att alls orka kliva upp.

Mitt nya format

2010-01-19T23:20:00.005+01:00

En sida för min vardag i korthet
En sida för mina alster i alla dess former.
Livet är så roligt att leva att några längre inlägg ej hinns med just nu.

http://twitter.com/legoslott

http://legoslott.blogspot.com/

Bild av Sarah Johansson.

2009-12-23T13:01:00.002+01:00

Publicera inlägg

JULKULTUR på er!

2009-12-13T13:29:00.000+01:00

Glädjande nyhet för stadens buskar:

2009-12-09T02:42:00.002+01:00

Min egen trädgårdsmästare har fått lägenhet i Göteborg från 1 februari. Nu kan han ansa min buske och vattna min rabatt varje dag!

Då vaknar världen och jag somnar

2009-12-09T02:23:00.009+01:00

Mörker.
Gröna ljussken på himlen - ufo:n?
Tobias i telefonen.
Emma på Facebook.
En kopp kaffe - två koppar kaffe.
Kollar läget i lyan intill.
Tystnad - letar efter ljud.
Mrs Dalloway.
Rostade kastanjer.
Tunga ögonlock.

Med de nya nattpassen på jobbet passade jag på att anmäla min frivillighet.
Jag har så dåligt med pengar att jag försöker få sålt gammal kurslitteratur för att ha råd med den examensfest vi får betala själva.
Nätter lönar sig om man orkar hålla ögonen öppna. Faktum är att min dygnsrymt blivit såpass trygg att ögonen började säcka ihop redan vid 01:30.
Jag vaknar numera naturligt vid 10 om jag får sova ifred från min mardröm till väckarklocka - jag blir trött nog för att sova vid 24. Allt gott på hemmaplan alltså, men på jobbet förväntas jag nu trotsa min rytm fram till kl 7.
Då vaknar världen och jag somnar.

Idealiserar denna tenta

2009-12-05T20:24:00.003+01:00

Splitting/kluvning,
Externalisering av den inre konflikten,
Primitiv idealisering,
Omnipotens/nedvärdering,
Projektiv identifikation.

Jag ääälskar psykologi, och jag ääälskar begreppen kring borderline.
Orden flödar ur mina fingrar.
Antingen är det här den lättaste och roligaste tenta på mycket länge,
eller så är det nåt jag missat totalt och ett fett underkänt dyker upp inom ett par veckor.

Kanske befinner vi oss alla in the NA?

2009-12-04T23:51:00.001+01:00

Krossad

2009-12-04T23:08:00.002+01:00

På Göteborgs Stadsteater rullar för tillfället pjäsen Krossad av Ailís Ní Ríains.
I ett grällt blommönstrat rum tar tre syskon tillsammans upp sin barndom till granskning; en barndom med en far som halva året agerade förtryckare och misshandlade dem och modern svårt, och halva året drog sig tillbaka för att sova.
Syskonens konversation rör alla de känslor de bär på inför den tragik de växt upp i. Med skicklighet spelar Mia Höglund Melin, Fredrik Evers och Eric Ericson upp ilska, hat, kärlek, sorg och även humor på scenen som för att hantera det de tidigare verkar ha förträngt. Genom konversationen som pendlar mellan alla dessa känslor får man en bild av en barndom i skräck, men utöver ren dialog spelar de även upp direkta scener från barndomen och det förflutna blir ytterst närvarande i nuet. Vid ett tillfälle förvandlas till exempel dottern - den yngsta i syskonskaran - till mamman som åker på rejält med stryk av pappan - här gestaltad av den yngste brodern - då hon serverar det rostade brödet i trekanter vilket han hatar. Inslaget blir parodiskt då pappan jagar mamman runt bordet men slutar på nytt i blodig skräck då slaget kommer och hon smetar lingonsylt över sitt ansikte och över scenkanten.

Bland ett myller av rekvisita som ligger i en hög på golvet rör sig de tre syskonen. Ibland bär de skoluniform och ibland yviga klänningar. Pjäsen inramas av en återkommande barnkör och diverse ljudeffekter. Måhända når pjäsen inte hela vägen fram trots skickligt skådespel och intressant upplägg, men den räcker mycket långt och är väl värd att upplevas. Fram till den 18:e december är den aktuell i Göteborg.
http://www.stadsteatern.goteborg.se/Pa-scen/Krossad/

Foto: Ola Kjelbye

Flyttprocess i bilder

2009-12-04T22:42:00.023+01:00

Fantastiska vänner och familjemedlemmar som bar och släpade.

Ett kaos som med tiden blev till ordning.

Målade över Theresans hemska maskrosor och fick hjälp av vänner att måla vardags-rummet.

Köpte dyr mastodontsoffa och sprängde min budget totalt. Vem vill inte ha julklappar i år?

Segdraget, framskjutet flyttstäd i Kungälv. Att vrida om låset för sista gången försatte mig i ett sentimentalt tillstånd.

Ibland bli ett Jag ett Vi

2009-12-03T20:46:00.000+01:00

Och det är ganska trevligt.

En nystart

2009-12-02T21:52:00.005+01:00

Flytten till Göteborg gick bra även fast den var krävande. Jag upptäckte i processen att det var så mycket enklare att flytta från det lilla "pojkrummet" än att flytta från sitt första egna hem där jag under fem år tryckt in möbler, prylar och annat skröffs i hörnena.

Jag fick tyvärr inte hyrt ut lägenheten i förtid som jag hade hoppats utan fick istället betala två feta dubbelhyror. Det plus en dyr soffa innebär för mig ett nu länsat konto som inte fylls på förrän strax innan jul. Årets julhandel blir i år därför en affär som skall avhandlas på ca en och en halv dag så jag ber min kära familj om överseende utifall att klapparna inte blir så genomtänkta som jag ju egentligen vill att de skall vara. Jag måste även ha överseende med mig själv.

Rent känslomässigt var det en aning tårfyllt att flytta från min lilla småstad och hit till den stora staden. Mitt första egna hem var så mycket "jag", så mycket av min kreativitet och personlighet. Det skapades i takt med att jag så smått började finna mig själv och betydde därför en hel del för mig. För ett par dagar sedan vred jag om nyckeln i låset för sista gången innan jag åkte till primären och lämnade den. Det var en speciell känsla. Innan jag stängde dörren blev jag kvar ett par minuter extra trots att jag egentligen hade ganska bråttom.
Jag hoppas att den nye hyresgästen kommer att trivas lika bra som jag gjorde.

I min nya lägenhet i Härlanda trivs jag mycket bra. Området är trevligt, planlösningen är snarlik den gamla, jag har numera ett skönt sovrum att krypa in i, ett badkar och bara ca 12 minuters bussfärd till centrum, närmare till vänner och skola. Nackdelen är den insyn jag tycker mig känna i och med att jag nu bor längst ner liksom även den korta tidsfristen på ett år. Jag måste alltså snart se mig om efter en mer fast bostad.

Jag har insett att detta steg var nödvändigt för min personliga utveckling. Det hem jag skapade i Kungälv kom att bli för snävt. Jag skapade ett tryggt lugn men detta lugn kom att bli mer av en flykt än en återhämtning och jag har i å med andra händelser i mitt liv blivit mer på det klara över mina svagheter som jag förut försökte distansera mig från. Mitt nya boende får alltså lov att representera en nystart även på ett djupare plan.

Dagens råd: Jobba inte för mycket!

2009-10-21T09:35:00.002+02:00

Jag läste på Aftonbladets löpsedel för en tid sedan att de nu kommit fram till att man behöver 4 veckors semester per år på raken - alltså inte utspritt - annars riskerar man att dö.

I å med mina sommarvikariat har jag inte lyckats med det så jag antar att mannen i svart snart kan komma och hämta mig. Om inte annat brukar jag med glimten i ögat föra vidare denna information från Aftonladet på min arbetsplats när jag tycker att det blir för jobbigt!
För aftonbladet har ju alltid rätt.

2009-09-29T23:29:00.001+02:00

Gogreen - Go chemical?

2009-09-29T20:39:00.005+02:00

I tider av ekologisk hets och vegetarisk förtur vill det till att passa sig. I tron om att man gör en god gärning för miljön, för sin hälsa eller för sitt eget samvete kan man i affären plocka åt sig till exempel ett paket med Krav-märkta äpplen, men om man tittar noga ser man att de fraktats hela vägen från Chile. Dessa Krav-märkta krumbukter finns överallt och ofta blir det svårt att som konsument bedöma vad som egentligen är bäst för miljön i form av besprutning, energiåtgång och utsläpp.

Idag köpte jag jordgubbar för att lyxa lite och passade på att komplettera med Gogreens Visp"grädde". Soyaprodukter lär vara nyttiga och soyaodlingen sägs kräva mindre energi och mindre koldioxid än uppfödningen av kreatur.
Produkten är god, men jag fick mig en tankeställare då jag tittade nogrannare på innehållsförteckningen:

Vatten,
palmolja,
maltodextrin,
socker,
havre,
emulgeringsmedel:
(mono- och diglycerider av fettsyror,
mono- och diglyceriders diacetyl vinsyraestrar,
polyoxietylensorbitanmonooleat),
sojalecitin,
förtjockningsmedel:
(mikrokristallisk cellulosa,
cellulosagummi,
karragenan),
surhetsreglerande medel:
(dikaliumfosfat,
trinatriumcitrat),
aromer
och havssalt.

Jag räknar till minst 17 ingredienser i Gogreens Visp till skillnad mot vanlig vispgrädde som bara innehåller vispgrädde. Att Googreen försäkrar att de " uteslutande använder sig av havre som växer på våra svenska åkrar" gör mig inte ett dugg lugnare när palmolja (som kommer som nr 2 på listan) sägs ha stor negativ inverkan på miljön och när alla övriga ingredienser kan antas ha fraktats från diverse håll i världen för att nå tillverkaren av produkten i Tyskland. Och talar vi om hälsoaspekter har jag lite svårt att tro att Visp, bara för att den är vegetarisk, skulle vara bättre för kroppen med denna gedigna lista av produkter vars inverkan på den mänskliga biologin säkert ingen har studerat i något längre persektiv.

Ibland måste man tänka ett varv extra i affären och hoppas att det varvet leder till ett bättre val!

Välkommen in i bloggland...

2009-09-29T00:00:00.002+02:00

...du arbetslösa akademiker som vill leva livet som Amélie Poulain!

http://fyrkloverokarlek.blogspot.com/

Uppsatsmusketörerna

2009-09-28T23:16:00.009+02:00

Efter en mycket intensiv period var det så dags. Vi blev idag opponerade av två vänliga klasskamrater som utöver en del pekpinnar förvånansvärt gav oss en hel del positiv kritik för vår uppsats. Det var gott att höra efter allt slit, men precis som jag hade förväntat mig gick den inte helt igenom utan vi tvingas nu skriva om en del och finjustera för att den ska bli godkänt av examinatorn. Jag hotade med att "hoppa från närmsta bro" om det skulle hända, men då vi tack och lov har hela nästa vecka på oss att justera låter jag bli. Det hade för mig blivit övermäktigt att träffas för att skriva den här veckan, detta med tanke på helgens flytt som tar mycket av min energi i anspråk.

Anna har döpt oss till Uppsatsmusketörerna, och jag kan inte annat än att hålla med då det gäller mina två duktiga partners, men jag har dock för tillfället svårt att se mig själv som musketör. Jag känner mig mest bara trött och sliten. Jag hanterar stress dåligt och det har för min del varit en av de främsta lärdomarna under den är tiden.

2009-09-28T21:05:00.000+02:00

Hemmet jag snart lämnar

2009-09-28T20:49:00.003+02:00

2009-09-23T20:01:00.002+02:00

Storstadspulsen - inget för mig!

2009-09-23T18:49:00.007+02:00

Jag överlevde ännu en Amsterdamtripp, om än med en något sargad själ.

Amsterdam är i sanning en mycket intensiv stad. Proppfull av turister blir de minimala trottoarerna mycket trånga och råkar man kliva utanför trottoaren finns där sannolikt en cykelbana vilket lätt leder till att man blir överkörd. Jag blev kanske inte överkörd under min semester men dock påkörd ett par gånger.

Under min andra dag i staden arbetade vännen Thomaz och jag fick klara mig på egen hand. Jag lyckades ta mig till Museumplanen där de stora museerna var placerade. Jag köade en stund för att komma in på VanGogh-museet som var givande och vackert innan jag spatserade in mot centrum där jag åt en god sopplunch/middag nära centralen.
Thomaz mötte upp mig efter jobbet och vi gick hem till honom.

På den tredje dagen hyrde vi en cykel åt mig och tillsammans begav vi oss ut på landsbyggden på andra sidan vattnet. Vi gick upp i ett högt kyrktorn i en liten by och fikade i en annan by innan vi vände hemåt. Men turen tog längre tid än vi trodde och jag med min dåliga kondis var totalt utmattad efter att ha cyklat i motvind i vad som kändes som en evighet. Vi blev försenade till cykeluthyraren som hade stängt då vi återvände och jag fick behålla cykeln över natten.
Dagen efter trodde jag mig kunna finna uthyraren på egen hand så jag begav mig ut i Amsterdams vimmel på cykeln och trampade mig in mot centrum. Ack så fel jag hade, jag hittade inte alls uthyraren utan virrade runt ut mål en lång stund. Ingen kunde hjälpa mig och jag vände därför hemåt. Men ack och ve! Jag hittade inte hem heller och utan batteri på mobilen hade jag ingen chans att kontakta Thomaz. Jag får erkänna att jag kände mig väldigt pressad i den situationen där jag cyklade gata upp och gata ner utan att finna det jag sökte. Jag gav nästan upp hoppet där ett tag och tänkte att det nog var lika bra att jag "cyklade framför en spårvagn eller nåt". Tur då att jag inte hann göra slag i saken då jag efter ca 3 timmars irrande äntligen fann min väg hem. Jag kan nu skryta med att jag cyklat i Amsterdam men jag lär inte göra om det igen.

Under min vistelse hann vi med ett par besök på krogen. Första gången var jag och Thomaz ensamma på nån rockbar i närheten av hans lägenhet, andra gången besökte vi ett par gayställen i centrum tillsammans med hans pojkvän. Dessförinnan åt vi middag hos pojkvännen Niels i förorten. Jag stod för efterrätten och vi tittade på gamla nostalgiklipp på dvd och Youtube. Att jag fick ta mig till och från förorten själv med tunnelbana var även det (för en trygghetssökare som mig) något av en pärs då hållplatsen som jag skulle av på för dagen hade dragits in.

Mellan de större äventyren hanns det med en hel del spankulerande på stan, en del shopping och några fikor på café. Jag fick äntligen äta de stora och goda pommesfrittisarna i pappersstrut på nytt och besökte även diamantmuseet. Dagarna på stan var dock för mig inte särskilt avslappnande då jag istället för att kunna uppmärksamma den vackra arkitekturen var tvungen att hålla järnkoll på omgivningen på grund av det myller av liv som staden inrymde vid min vistelse. Hemmavid delade vi toalett med grannen och dusch med hyresvärden, så mina höga krav på standard tvingade jag sänka rejält och därför var det för min del lite svårt att slappna av. Men gott kaffe och te fick jag, och nu har jag lärt mig att den goda waffeln blir ännu godare om man värmer den genom att lägga den ovanpå tekoppen!

Det var trevligt att träffa Thomaz igen, det blir inte så ofta nu när han bor utomlands på en plats dit inga lågprisflyg går, liksom det var trevligt att vinna en ny bekantskap i Niels som jag upplevde var en mycket charmig person. Dock har jag med den här resan insett att det där med storstäder inte är min grej. Det verkar gå mode i att pressa in så mycket intryck som möjligt, att man ska tycka att det är fräckt med "storstadspulsen", men för min del blir nästa semester en renodlad sol- och badresa; den typ av resa jag egentligen hade behövt innan skolstarten!

Anna Anka sätter fingret på vilka vi egentligen är

2009-09-22T14:21:00.005+02:00

Svenska Hollywoodfruar har rönt en viss uppmärksamhet hos svenska tv-tittare. Att man väljer att göra en serie om dessa lyxkvinnor långt borta i väst är förstås ett smart knep då vi älskar att gotta oss i sådant som går emot våra värderingar och vår livsstil.

Ett genomgående tema i offentliga debatter är den svenska demokratin, vår stora öppenhet och vår individualitet. I Sverige får man vara som man vill, göra som man vill, se ut som man vill. Vi svenskar är självständiga och kreativa varelser. Men ju mer man betraktar det som försiggår bortom de offentliga debatterna - i vårt vardagsliv och i hur vi samtalar med varandra - ju mer inser man att det bara är en välpolerad yta vi gärna skryter med.
Vi är hur konforma som helst i Sverige. Vi är konflikträdda och väljer att skvallra istället för att konfrontera. Så fort någon är lite för annorlunda blir han eller hon utpekad och skvallrad om. Vi klär oss generellt i våra HM-kläder och den stora självständigheten vi så gärna skryter med är i sig bara ett gruppbeteende; det är helt enkelt modernt att vara självständig och så fort någon är lite för nöjd, lite för enkelspårig eller lite för konform är han eller hon inte riktigt som oss andra.

Jag tycker att reaktionerna på Svenska Hollywoodfruar underbygger mina påståenden mycket väl. De allra flesta som kommenterar detta spektakel är mycket negativa till allt pengaslöseri, Anna Ankas syn på hur man skall vara som fru, utseendefixeringen osv osv. Jag påstår inte att jag själv tycker så mycket om det Anna och de andra fruarna står för, men det blir för mig tydligt att den generella svensken är ganska så starkt gruppbetingad och att den individkultur vi lever i bara är en snygg fernissa.

Det kreativa rummet

2009-09-22T14:06:00.005+02:00

Delar av min kreativitet har jag lagt på mitt hem, på fina tavlor och vackra saker jag spridit runt i mina rum.
Jag har haft mina kreativa faser. Ibland har jag arbetat med seriestrippar, ibland med tavlor, under någon period som mycket ung skrev jag musik och låttexter, ungefär samtidigt ägnade jag mig åt poesi. Teckning och målning har jag pysslat med lite då och då och under de senaste åren har film kommit att bli ett sätt för mig att vara kreativ på.
Jag behöver ständigt någon form av kreativt media att låta känslor och idéer kanaliseras genom. Men mina rum har som sagt alltid varit fyllda av sådant jag gillar, fram tills nu:
I min flyttprocess har det mesta lagts ner i katonger och lådor. Skåpen är så gott som tomma. Jag har dock valt att lämna de mest karakteristiska prylarna framme då det finns ett visst vemod i att se hur lägenheten som varit mitt hem under fem år töms på innehåll. Bland annat har jag behållt växterna i mina fönster, tavlorna i köket och tavelväggen i vardagsrummet. Men nu när även dessa ting börjar hamna i lådor blir det bara tomma rum kvar utan mening eller innehåll. Det intressanta med detta är att det är nu som jag känner mig som mest kreativ. Detta vita vardagsrum jag befinner mig i manar liksom till kreativitet på grund av sin tomhet.
Jag har alltid trott att kreativa miljöer skapar kreativitet, men istället känner jag nu hur detta vita, ljusa och tomma nästan kräver att jag gör någonting för att fylla tomrummet. Märkligt hur tomhet kan vara grunden för skaparkraft. Det säger någonting om människans behov av att finna mening och dess behov av att utveckla.

Winnicott

2009-09-22T13:54:00.003+02:00

Den brittiske psykoanalytikern Winnicott hade jag innan min praktik aldrig hört talas om. Men min praktikhandledare var mycket förtjust och introducerade mig för hans teorier.
För tillfället sitter jag och läser en bok om konflikter där bland annat Winnicott nämns som referens, och fortfarande associerar jag honom inte med hans forskning utan med något helt annat:
Jag tycker att Winnicott låter lite som terrakotta vilket för tankarna till små terrakottakärl med brylépudding. Brylépuding i terrakottakärl är alltså det jag tänker på så fort denne teoretiker dyker upp. Hurivida jag kan ta ut min examen på denna association är tveksamt, så jag bör nog tänka om innan jag vandrar ut från skolan i januari!

Firar genom att klä ut mig till Joe Labero

2009-09-22T00:06:00.000+02:00

http://celebrate.madonna.com/

De senaste veckornas utveckling i bild

2009-09-16T22:52:00.002+02:00

En ofrivillig Kenneth

2009-09-15T22:36:00.004+02:00

Min vän "Skådespelar-Kenneth" skickade över detta klipp från De ofrivilliga - nästa års svenska Oscarsbidrag. Jag har inte sett filmen själv men fick precis reda på att den handlar om konflikträdsla. Märkligt sammanträffande - läser en bok om detsamma i skolan för tillfället.

Jag har inte haft tillfälle att se så mycket av Kenneths skådespel men har förstått att han har en stor talang och framför allt stor passion inför skådespelarkonsten. Här spelar han en konflikträdd man bland många andra konflikträdda män och kvinnor i Sverige, ett land som i sig lär vara en konflikträdd del av världen - åtminstone om man skall tro på min kurslitteratur. Vår rädsla att stå upp för oss själva och för andra skapar tillfällen för vissa att profitera på sin omgivnings välmående.

Lycka till med din fortsatta karriär K, du är värd all lycka och framgång!

Snart borta - Snart hemma

2009-09-15T19:10:00.002+02:00

Sakta töms mitt hem på innehåll och mening.
Kvar blir bara ett skal och gamla minnen.

The time of my life - en tid som nu är över

2009-09-15T19:05:00.001+02:00

Århundradets hunk har dansat ur tiden.

Uppsatsen är inne

2009-09-15T18:29:00.003+02:00

Vi jobbade som fan, som galningar, men på grund av tekniska bekymmer fick jag springa gatlopp längst med Sprängkullsgatan och ändå lyckades vi inte hela vägen: 4 uppsatser av 5 lämnades in utan kårkvitto efter gårdagens maratonskrivning. Vi avslutade med en mycket välförtjänt drink på Avenyn.

Idag fick vi tack och lov chansen att lämna in det sista exet och kvitton. Vi tog efter det en lyxig fika i solen på Sprängkull och på lördag ska vi fira med mat och sprit på stan.

Vi har varit duktiga. Är stolt över mig själv och mina fina musketörer. Men det lär dröja innan jag skriver uppsats igen!

Celebration

2009-08-20T22:50:00.000+02:00

Bara för att förlänga hysterin lite...

En otäck morgon

2009-08-20T12:07:00.003+02:00

Igårmorse klockan 5 vaknade jag av konstiga ljud från lägenheten bredvid. Till en början trodde jag att grannen hade våldsamt sex eller något, lär ju vara poppis att hängas på kors och bli piskad. Men ganska snart insåg jag att så inte var fallet.
Jag lade örat mot väggen och fick höra de mest besynnerliga skrik jag någonsin hört. En stark mansröst skrek upprepande, varje skrik lät som om han spydde eller kvävdes av någonting. Skriken var höga och snart började en och annan granne knacka i väggar och tak för att få tyst på honom då han antagligen ekade över hela huset.
Efter 40 minuter började jag få nog, jag var rädd att något otäckt hände därinne, att mannen antingen var väldigt sjuk eller blev torterad på något sätt så jag ringde 112. Jag blev kopplad till polisen som sa att de skulle kolla upp om det fanns någon kiminell historia i mitt hus. Och det vet jag att det finns!
För ett par år sedan försökte några att slå in granndörren med en yxa för att sedan slänga eld genom brevinkastet vilket föranledde killen därinne att fly ut på taket. Brandkår och polis samlades på gatan och det blev allmän uppståndelse. Via lokaltidningen fick jag senare reda på att det ska ha handlat om en knarkuppgörelse, och med den vetskapen i bakhuvudet vågade jag inte ringa på hos den skrikande grannen med rädsla för våld eller annat konstigt.
Efter en timme upphörde de otrevliga ljuden, men då jag skulle upp vid 7:30 kändes det inte som någon idé att försöka somna om. Så jag förblev uppe och tog mig mitt morgonkaffe och surfade på nätet en stund innan jag begav mig ut.
Polisen hörde aldrig av sig igen trots att de tog mitt nummer, och jag tror inte att de kostade på sig ett besök i mitt hus. Grannen tystnade - antigen för att han mådde bättre eller för att han avled. I värsta fall har jag ett lik i lyan bredvid, men då kan jag ju i alla fall få sova ifred på mornarna!

Nära men ändå inte. Grattis Madge!

2009-08-19T06:55:00.005+02:00

För ett par dagar sedan fyllde popdrottningen 51 år och för ett par veckor sedan fick jag se henne live för första gången - men förhoppningsvis inte för sista gången!
Runt hela spelningen fanns en overklighetskänsla som är svår att beskriva. Jag stod i snön i Kungälv samma morgon som biljetterna släpptes och frös. Kön var lång och jag trodde definitivt inte att jag skulle få tag i några bra biljetter - men det fick jag! Tre stycken Golden cirkle-platser till mig, Banana och Niclas kom i min hand och jag kunde med ett stort leende på läpparna promenera hemåt i snön igen.

Under de kommande månaderna tänkte jag inte så mycket på saken, det kändes ännu avlägset, men ju närmre konsertkvällen kom desto mer ökade spänningen i samma takt som medierapporteringen skärpte sin bevakning. Snart handlade allt i tidningarna om Madonna och därför trissades förväntningarna upp.

På Ullevi fick vi perfekta platser framför scenen, och snart kom hon ut på sin tron, sjöng sina låtar och gjorde sina moves. Då hon stod längst fram kunde jag nästan ha rört vid henne kändes det som - hon fanns på riktigt och var inte bara en tv-figur av plast. Hon stod där i kött och blod och var verkligen karismatisk på flera sätt.

Spelningen var grym men som allt grymt gick den för fort och då Madonna sagt adjö och försvunnit bakom scenen kom overklighetskänslan tillbaka. Hon hade stått där mitt framför min näsa men ändå gled hon in i skuggorna och blev på nytt något man bara ser på tv.

Madonna är aldrig nära oavsett närhet till scenen, hon är aldrig intim oavsett hennes sexuella anspelningar. Hon är popdrottning och håller distans till sina fans, men blandat med overklighetskänslorna i mitt bröst är även känslan av glädje och förnöjsamhet över att veta att hon någonstans ändå faktiskt finns på riktigt.

Handtagsmysteriet

2009-08-19T06:34:00.004+02:00

Igår när jag skulle till mitt vardagsrum från köket fick jag handtaget i handen då jag öppnade dörren. Det är gammalt och skruvarna satt väl inte helt tight och höll fast det. Jag lirkade dit det igen, men då jag tryckte ner det på nytt för att öppna satt dörren fast. Jag fick krångla upp den och insåg att det var handtaget på andra sida som nu satt uppåner - pekade mot golvet - så när jag tryckte ner det rättsittande men lösa handtaget åkte det felvända ut åt sidan och låste fast dörren i dörrkarmen.
Jag kände på det felvända och där satt skruvarna precis som sig bör och därför kan handtaget inte ha blivit vänt åt det hållet pågrund av vad som hade hänt på min sida av dörren.
Hur det kan ha blivit så är ett mysterium. Och i min galna knopp börjar tankar om spöken och galningar som fått tag på min nyckel florera. Om någon kan komma på lösningen på detta handtagsmysterium vore jag mycket tacksam! Denna gåta är för stor för mig i all min litenhet att lösa.