Mitt humör som varit lite upp och ner på sistone blev knappast bättre idag då jag rensade makrill. Jag äter varken kött eller fisk här hemma, men för ett par dagar sedan kom mormor upp med några som hade fiskats ute vid Marstrand.
Det här var en av de mest vidriga upplevelser jag gått igenom hittils! Att skära av huvudet på fisken - den ena fisken gapade som i ett skrik - skära den på mitten och ta ut stinkande inälvor och ben är inget jag vill göra igen. På msn säger Hanna "tänk på hur gott det är" och "tänk på hur nyttigt det är" men inte gör det situationen bättre. Nu är de sargade filéerna panerade, stekta och klara, men på kniven finns fortfarande blodspår och i soporna ligger det två avkapade huvuden som stirrar tomt. Mina händer luktar fisk trots att jag tvättat dem två gånger redan så jag misstänker att jag för alltid kommer att behöva bli påmind om denna vidriga slakt.
Grönsaker är gott!
1 kommentar:
Blääääää!
Skicka en kommentar