Ett inlägg om bortglömda virkade dukar

En av de första gångerna jag besökte min sambos familj i Småland åkte vi till en stor loppis på landet och handlade. Det var ett fantastiskt ställe med helt andra priser än i Göteborg. I ett flertal lagårdsbyggnader varvades möbler med porslin, glas, kläder mm. Bland allt detta fann jag påsar fyllda av gamla virkade dukar. Jag hade då precis börjat hyra in mig i keramikverkstaden och hade även gått min första kurs på Öland, och på den kursen fanns en kvinna som bland annat använde virkade dukar för att trycka mönster i stora fat. Min tanke var att göra detsamma hemma i Göteborg och blev därför strålande glad av alla dessa virkade dukar högt och lågt. Jag köpte tre påsar för att verkligen vara säker på att få det perfekta mönstret.

När jag kom hem till verkstaden med alla mina dukar började jag så sakterliga bli allt bättre på att dreja och kom på andra sätt att mönstra och dekorera mina saker. De virkade dukarna började kännas fåniga och billiga, så därför blev det aldrig av att jag använde dem. Nu, nåt år senare, fann jag dem när jag städade min hylla. .

Tänk att en liten tant, eller en liten gubbe, en gång har suttit och virkat alla dessa dukar. Det måste tagit enormt lång tid och kraft, allt detta för att de skall reas ut på loppis och sedan hamna längst in på en skräpig hylla och aldrig bli använda. Det är poppis att vara tant, men virkade dukar verkar inte ha följt med i det modet och blir därför bortglömda.

Jag kommer inte att lägga dessa virkningar på mina bord och byråer hemma i lyan bara för att jag tycker synd om den som en gång gjort dem, men jag vill ändå ge personen ifråga lite uppmärksamhet  här på bloggen. Jag är ju själv mån om att roffa åt mig massor av bekräftelse för mina keramiska alster och vill med kärlek ge en eloge till det småländska hantverket jag fann i Moheda: Tack!

Är du intresserad av att virka din egen duk? Kolla då in den här länken med gratis mönster:
http://www.coatscrafts.se/Virkning/Gratis+virkm%C3%B6nster.htm