Möten

På väg hem från stan satt jag på spårvagnen och bläddrade i min agenda som jag kommit att använda väldigt flitigt den här terminen. En stor rakad kille med ring i örat och svart tröja slog sig ner brevid mig och undrade om det var "dagboken" jag kollade i. "Nej, sa jag, det är min agenda. Jag håller på att planera sommarjobbet. "Så du pluggar i vanliga fall?" undrade han med en lätt bufflig men ändå intresserad framtoning. Jag berättade att jag pluggar till socionom och det blev han så förtjust över att han ville skaka hand med mig. Jag fick en kraftig och fast näve i min tunna.
Han berättade att han i många år missbrukat men att han nu varit ren i ett halvår ungefär. På sista tiden har han fått bryta med alla sina gamla vänner för att undvika att falla tillbaka. Han har haft mycket kontakt med socionomer.
Snart skulle han gå av och sa till mig att ha det så bra medan han gjorde en hastigt vinkning och klev ut i den sena kvällsmörkret.

Dessa plötsliga möten med människor kan aldrig sluta att förvåna och intressera mig. Ibland är man trött och orkar inte, men ibland, som denna gång blir mötena spännande. Hur någon man inte känner, en främlig, med några få ord mellan spårvagnshållplatser kan lägga fram hela sitt liv för beskådning, liv som innehåller smärta och sorg men som också bär på hopp om att lyckas bättre i framtiden.

Jag blev lite stolt över mitt yrkesval då han tog mig i hand och berömde, och jag hoppas att han får det bra i sitt liv.