51 meningar om livet

När jag klippte ihop de individuella svaren skapades en övermening mitt framför mina ögon. Och kanske är det just vårt mänskliga sammanhang som är meningen med livet?
Tack alla 51 deltagare!

Vad framtiden har att erbjuda

Ibland öppnar sig möjligheter som man inte alls förväntat sig.

När jag på allvar började söka lägenhet i Göteborg hade jag inte alls förväntat mig att min kollega ville hyra ut sin lägenhet i Härlanda i andra hand, men hux flux så satt jag där med mitt bohag i en enda röra och med en stressklump i magen och kände mig allmänt omtumlad. Mitt boende har nu tagit fin form och jag trivs riktigt bra.

Jag hade heller inte förväntat mig att Tobb skulle bli min och att han skulle flytta till Göteborg för min skull då min vän fick jobb utomlands och ville hyra ut sin bostad i andra hand. Att den finaste finns bara några hållplatser bort är ett privilegium som jag insuper till fullo.

Allra minst hade jag förväntat mig att så snart att få ett förstahandskontrakt i ett helt nybyggt område - men nu har jag det också! I januari 2011 tar jag och Tobbe vårt pick och pack och blir sambos i en tvåa i Kvarteret Venus som i detta nu är under byggnation i Gårda. Lägenheten är enligt mitt tycke svindyr, men då vi är två får jag en hyresminskning på några hundralappar och min kärleks underbara sällskap varje dag.

Lägenheten ligger på våning 2 av 7, är på 66 kvadratmeter och har ett litet inglasat "upplevelserum" som går att vistas i året om. Jag får då jag ser planlösningen därför en känsla av att det extra utrymmet gör boendet till en 2,5:a. Innergården planeras bli grön och frodig och läget på husen gör att bygget mitt emot har ett rejält avstånd vilket gör den direkta insynen något begränsad. "Närheten till centrum" är inget att tala om då kvarteret ligger i centrum. Närmaste spårvagnshållplats ligger inte alltför långt borta den heller. Jag hoppas att allt sammantaget gör vårt nya boende värt de pengar vi får lägga ut.

Jag är spänd och förväntansfull inför det nyaste nytt som komma skall. Framtiden är oviss, men när den bjuder på sådana här trevliga överraskningar får den gärna vara det också!
När chansen kommer tar man den.

http://www.poseidon.goteborg.se/sv/Kv-Venus/

Kärlekens kraft

Människor testar alltid ens gränser, men till skillnad mot främlingar som man lätt håller på avstånd blir de människor som står en nära i form av vänner, familj och kärleken ständigt ett prov på vilka gränser man vill behålla och vilka gränser man vill skall rämna.

Min relation till Tobb har sedan vi stötte på varandra för ett år sedan varit mycket utmanande för mig själv och för mina personliga och ofta rigida gränser. Att släppa in en annan människa och hans eller hennes kärleksenergi är påfrestande för någon som mig vars distans och murar en gång blev till ett skydd mot en väldigt hård och ogästvänlig värld som ville skada mig. Jag har under den här tiden gradvis kommit till insikt om att min distans inte bara varit ett skydd mot ondska utan även mot kärlek.

I sann interaktionistisk anda förstår jag nu inte bara teoretiskt utan även rent praktiskt att de vi är formas genom de möten vi gör med andra människor. Möter vi på avståndstagande blir vi också avståndtagare - möter vi på kärlek blir vi också kärleksfulla om vi klarar av att ta emot något som gör oss sårbara och små.

För ett halvår sedan hade jag svårt att sova med min blivande sambo bredvid mig i sängen. Nu har jag svårt att sova utan honom! Jag är så glad att jag lät mina gränslinjer invaderas, att jag tog mitt förnuft till fånga och därmed öppnade vägen till mitt slutna hjärta. Jag är så tacksam gentemot mig själv att jag valde att träffa Tobb en gång till, liksom jag är tacksam gentemot honom för att han vågade träffa mig igen efter att en gång ha blivit rejält ratad. <3

Glädjande nyhet för stadens buskar:

Min egen trädgårdsmästare har fått lägenhet i Göteborg från 1 februari. Nu kan han ansa min buske och vattna min rabatt varje dag!

Ibland bli ett Jag ett Vi

Och det är ganska trevligt.

Celebration

I must see the Beekeeper

"Wrap yourself around the tree of life
and the dance of the infinity of the hive"

http://www.tudou.com/v/UsaHS224wQ4

Världens ände - närmre än man kan tro

I en värld av fantasivarelser, vidunderliga äventyr och svidande spänning kan vem som helst bli nervös. Alla behöver vi åtminstone någon typ av trygghet, någon typ av struktur och gränser.
Mitt i serien om Det mörka tornet (recenserad nedan) retirerade jag till fast mark under fötterna via Ett hem vid världens ände, en bok jag köpte på Maxis rea för tjugo kronor.
Jag köpte världens ände, men framförallt köpte jag ett hem med allt vad det innebär. Boken handlar nämligen om att skapa ett hem i en kaotisk värld (såväl inre som yttre).

Jonathan och Bobby träffas som unga i skolan. De dras till varandras olikheter; Bobby som den tystlåtne och mystiske med läderjacka - Jonathan som hävdar sig genom sitt prat. De båda inleder snart en sexuell relation och som läsare får vi följa deras barndom, tonår och vuxenliv genom både deras egna och andras berättelser. Gemensamt för Jonathan och Bobby - liksom för de flesta andra i deras närhet - är känslan av utanförskap oavsett om de bor i en liten småstad eller flyttar till New York. Utanförskapet går som en röd tråd genom boken, och en tredje person - Clare - gör så småningom entré i de båda herrarnas liv. Tillsammans utgör de snart en familj i jakt på trygghet och kärlek.

Michael Cunningham - mannen bakom succén Timmarna - skriver på ett avskalat sätt om svåra saker och det blir därför relativt enkelt att med en kopp te i handen sugas in i berättelsen och hålla tummarna för att karaktärerna skall få det bra. Jag får sympati för dem via deras skivsamlingar, hashrökande, matlagning , tonårsrevolter och vardagskonflikter.
Det vardagliga blir här det viktiga - en bra lärdom! -men som roman kanske Ett hem vid världens ände hade vunnit kraft på att skildra dramatiken något mer dramatiskt bland dammråttorna och de skevt hängande tavlorna. Alla har vi olika behov av trygghet respektive äventyr, och i just det här fallet hade mer av det sistnämnda suttit bra.

Dags att rensa, dags att slänga det meningslösa och finna en ny mening

Att minnas en nära - att hållas på avstånd

På väg till och från Göteborg åker jag under Angeredsbron och vid dess fäste har sedan många år upprättats en minnesplats där små ljuslyktor, blommor och annat tidigare placerats ut emellanåt. Ibland har man även använt sprayfärg och skrivit på broväggen. Vill minnas att en viss "Jonny" var föremål för hälsningarna och jag tänker att det kanske var någon som valde att kasta sig ut från bron, som inte orkade leva längre.
Dock har minnesplatsen gång på gång sopats bort av renhållare, texterna på väggen har man snabbt tvättat bort.

Med koppling till utställningen om det offentliga rummet jag besökte för en tid sedan blir detta förfarande mycket intressant. Vem äger egentligen den offentliga miljön, vem äger rätten att minnas en bortgången vän på en stenmur och vem äger rätten att gång på gång tvätta bort detta minne?
Jag blir irriterad över att man inte låter minnesplatsen få finnas kvar, över hur lagar och regler som finns till för människor ibland slätar över själva mänskligheten.

Det senaste jag såg på brofästet var en svart silhuett med ett lysande rött hjärta i bröstet.
Det är borta nu.

Jag lade inga blommor under kudden på midsommarnatten....

...men jag drömde om någon ändå.
Någon som inte svarade då jag ropade.

Vardagskärlek

Idag är jag ledig.
Men inte helt.
Jag ska tvätta diska och städa. Det obetalda arbetet.
Om en dryga halvtimme skall jag bege mig ner i de dunkla källarvrårna.
Och dagens mys är att jag har ett nytt tvättmedel.
Det vanliga billiga pulvret är idag för första gången utbytt mot Skonas flytande tvättmedel.
Det ska bli så spännande.
Och jag är inte ironisk! Jag vardagsmyser.

Mörka moln

Tänk att det kan vara så svårt att fokusera på det positiva och på glädjen i livet. Det finns alltför många mörka moln som pockar på ens uppmärksamhet och jag är nog tyvärr av den sorten som alltför ofta faller dit genom att ägna dem för mycket uppmärksamhet. Då blir jag mörk i sinnet, men då molnen lättat glömmer jag bort hur det kändes och faller snart dit igen.

Han gör mig på dåligt humör

Kan man döda honom med myggspray eller krävs det hårdare tag?

You must love me

Så nära men ändå så långt borta.

My darling Gummiplanta version 3

Ingen av mina trogna bloggläsare kan ha missat berättelsen om Gummiplantan som Lo fick av en vän, som växte upp hos Lo och blev stor, hur Lo sedan flyttade och gav den till mig, hur den blev ännu större tills dess att den föll ur krukan och dog. Hanna fick ett skott innan dess och jag fick därmed tillbaka min planta genom ett skott från hennes. Oj vad jag ville vårda den med en hel kapsyl gödning och oj vad den stendog av denna överdoserade kärlek!
Men Hanna hade ju kvar sin del av plantan så för en tid sedan fick jag ett nytt skott och nu växer den åter och frodas. Den har ofta stått med en tunn gardin som skydd mot solskenet men ändå så att solen kunnat komma åt genom tyget. Frodigheten har varit enorm och nu har jag fått plantera om i en större kruka för att göra plats åt dess storhet.
För tredje gången hälsar jag nu my darling Gummiplanta välkommen!

Att hata är ganska enkelt...

...men att älska är däremot en utmaning.
Anta utmaningen!

Kvällstårar

Ikväll har jag fått någon att börja gråta. Det står jag nästan inte ut med. Kanske för att jag vet hur det känns.

Fika med Danuta

Danuta var på snabbvisit i stan och agerade tolk för sina föräldrar som hade ko-affärer i närheten.
Vi hann med en kortare fika på Kungsportsplatsen. Vi pratade om skolan, om arbete, kärleken och framtidsplaner.
Det är alltid lika sorgligt att behöva säga adjö till Danuta, för man vet att det kommer ta ett tag tills man ses nästa gång. Tyvärr blir det svårt för mig att besöka Polen i år så det kan nog dröja länge innan jag får träffa rara D och mina andra polska vänner igen.
♥

(bild av Lo)

You look so fine

"I want to break your heart and give you mine."