Keramikpanik (en ocentrerad & flygig självbild)

Jag känner att jag har fastnat i min keramikutveckling. Igen. Och fingrarna fastnar rent bokstavligt i leran också. Jag får inte upp väggarna ordentligt, och får jag det vobblar de sönder, blir ocentrerade eller allmänt oformliga.

Jag vet att jag har höga ambitioner och att de ofta rusar före det jag faktiskt kan. Ni förstår hur jobbigt det är att vara jag, att alltid ha en ambition och självbild som rusar i förväg och lämnar mitt verkliga jag i ångest och värdelöshet!

Inte heller blir mitt drejandet mer proffsigt av att sambon bara blir bättre och bättre för varje dag, fyller ugnarna med sina enorma prylar och har en egen keramikutställning på skåpet i vardagsrummet med enkom lyckade alster.

Fan, jag är inte bäst, och jag är inte ens så bra att jag kan erkänna det och sänka mina alltför höga förväntningar på mig själv.

Give it up for Anna!

Ett inlägg om en multikonstnär - Thomaz Ransmyr

Thomaz bok "Vill Du Bära Min Kofta?" finns att köpa här:
Vulkan: https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=48151
Libris: http://libris.kb.se/bib/11903493 (för att låna boken till ditt lokala bibliotek)
Cdon: http://cdon.se/b%C3%B6cker/ransmyr%2c_thomaz/vill_du_b%C3%A4ra_min_kofta-11724947 (sök på THOMAZ för att samtidigt beställa mina skivor!)
Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789163373626/vill-du-bara-min-kofta/

Thomaz skivor kan beställas här:
http://cdon.se/musik/thomaz/

Andra beställningsbara verk där Thomaz medverkar:
http://cdon.se/musik/art_performance_artist_collection/ (samlingsskiva med remix)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9152621979&pid=8 (boken "Älska Mig, Nu!")
http://www.bokus.com/b/9789172320901.html (boken "Glitterspray")
http://www.bokextra.se/artikel.php?isbn13=9789162222734&ref=bokfynd ("Språnget", undervisningsbok i svenska språket)
http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=30326 (boken "Folkets Gröna Lund")

Genombrott

Drejningen gav mig en sådan otrolig ångest i somras på Capellagården. Efter tre dagars försök att dreja bröt jag samman och låg till sängs en hel eftermiddag/kväll på rummet. Jag fann dock mig själv på nytt genom att bygga upp leran och njöt av det meditativa i låta lerormarna gripa tag i varandra på kavalettet. Jag var fri.

Men så för några veckor sedan bestämde jag mig för att gå en intensivkurs i just drejning för att möta mina demoner - se inlägg nedan - och jag fann dels en väldigt duktig pedagog och dels mitt inre lugn. Jag fixar att leran vobblar sönder, för det är bara att klaffsa ihop den och börja om på nytt.
Det bästa av allt är att jag igår fick ett genombrott. Jag fann tekniken och blev helt fascinerad över att jag lyckades dra upp jämna väggar mellan mina fingrar. Det blev en skål vars kant jag räfflade och som nu står på hyllan i verkstaden och väntar på att beskickas.

Idag gjorde jag ett nytt besök vid drejskivan, och tyvärr fungerade det inte alls. Jag stonkade mig blodig (bokstavligt) för att få en större lerklös att bli centrerad, men lyckades inte. Jag var - som jag annats brukar skämta - inte "centrerad som person". Jag hade inte ätit ordentligt innan och fick inte in tekniken i händerna. Men, det gjorde absolut ingenting. Och det i sig är framgång för en liten människa som mig med annars så stor prestationsångest.

Från kursdagarna på Dreja blev mitt första misstag till en vitlöksriv som mamma skall få i present tillsammans med en fin olja och en klase lök. Misstag är inte misstag utan innebär nya tag = Genombrott.

Dreja

Vad skönt att få sätta händerna i leran på nytt efter sommarens kurs på Capellagården, Öland.
Och vad underbart att med superpedagogik och handledning faktiskt få känna att tekniken satte sig.





















Bara för att man är konstnär behöver man inte vara en god pedagog. På Capella hade nog mer grund varit bra för att klara av alla fria tyglar. Men Ulla Örner med assistent på Drejaverkstaden var verkligen duktig på att lära ut.















Dag två av intensivkursen i drejning är till ända. Tiden går så snabbt när man har trevligt. Gott sällskap, god mat och mer kunskap har gjort mig taggad på nytt. Planerar att hyra in mig i Drejas verkstad i höst för att hålla hantverket och inspirationen vid liv. Samt att få en mer meningsfull fritid.





















Kan varmt rekommendera en kurs hos Ulla.
Jag hoppas att jag med lite mer hjälp kan lyckas banka in centreringen i mitt lilla ocentrerade huvud. Idéer finns det ju gott om.

http://www.dreja.com/

I gott förvar

Att måla med tusch är kanske min grej. Det är beständigt men ändå formbart - är man försiktig kan man få många spännande skuggeffekter.
Den här bilden och nedanstående i inlägget om akvarellmuseet är alster jag planerar att rama in och hänga upp eftersom jag blev så nöjd.

I sällskap av träd - Inspiration från Nordiska akvarellmuseet

Jag kan varmt rekommendera Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn. Inte bara för dess innehåll utan också för dess yttre miljö. Intill ligger badbryggor, badstrand, klippor man kan klättra på och Skärhamns typiska och mycket vackra svenska skärgårdsmiljö.

För tillfället ställer den finska konstnären Elina Merenmies ut sina tuschmålningar och i introduktionsvideon förklarar hon dramatiskt hur man som konstnär "inte bara får lov att älska sina verk utan även måste förakta dem - avsky dem". Jag älskade hennes bilder mer än vad jag föraktade dem. Bilder föreställande människor med deformationer, träd och skog, ångest och mörker - allt målat i varierad stil på vackra papper med säker men ibland även barnslig hand.

Jag och Tobb blev mycket inspirerande efter besöket och efter härlig picknick på klipporna i solen, så vi köpte vackra handgjorda papper och flytande tusch i museibutiken för att ägna kvällen åt bildkonst. Jag som aldrig målat med tusch förut blev glatt överraskad av färgens egenskaper. Att arbeta med tusch kan liknas vid att jobba med vattenfärg/akvarell, men färgen är inte riktigt lika bearbetningsbar då man fört ner den på pappret. Tuschet är väldigt drygt och bara ett par droppar ger en kolsvart färg som behöver blandas med vatten för att få olika stark svärta.
Kvällens lyckade verk blev ovanstående "I sällskap av träd" som jag planerar att rama in.

http://www.akvarellmuseet.org/

Mitt nya format

En sida för min vardag i korthet
En sida för mina alster i alla dess former.
Livet är så roligt att leva att några längre inlägg ej hinns med just nu.

http://twitter.com/legoslott

http://legoslott.blogspot.com/

Bild av Sarah Johansson.

Kanske befinner vi oss alla in the NA?

Det kreativa rummet

Delar av min kreativitet har jag lagt på mitt hem, på fina tavlor och vackra saker jag spridit runt i mina rum.
Jag har haft mina kreativa faser. Ibland har jag arbetat med seriestrippar, ibland med tavlor, under någon period som mycket ung skrev jag musik och låttexter, ungefär samtidigt ägnade jag mig åt poesi. Teckning och målning har jag pysslat med lite då och då och under de senaste åren har film kommit att bli ett sätt för mig att vara kreativ på.
Jag behöver ständigt någon form av kreativt media att låta känslor och idéer kanaliseras genom. Men mina rum har som sagt alltid varit fyllda av sådant jag gillar, fram tills nu:
I min flyttprocess har det mesta lagts ner i katonger och lådor. Skåpen är så gott som tomma. Jag har dock valt att lämna de mest karakteristiska prylarna framme då det finns ett visst vemod i att se hur lägenheten som varit mitt hem under fem år töms på innehåll. Bland annat har jag behållt växterna i mina fönster, tavlorna i köket och tavelväggen i vardagsrummet. Men nu när även dessa ting börjar hamna i lådor blir det bara tomma rum kvar utan mening eller innehåll. Det intressanta med detta är att det är nu som jag känner mig som mest kreativ. Detta vita vardagsrum jag befinner mig i manar liksom till kreativitet på grund av sin tomhet.
Jag har alltid trott att kreativa miljöer skapar kreativitet, men istället känner jag nu hur detta vita, ljusa och tomma nästan kräver att jag gör någonting för att fylla tomrummet. Märkligt hur tomhet kan vara grunden för skaparkraft. Det säger någonting om människans behov av att finna mening och dess behov av att utveckla.

Att minnas en nära - att hållas på avstånd

På väg till och från Göteborg åker jag under Angeredsbron och vid dess fäste har sedan många år upprättats en minnesplats där små ljuslyktor, blommor och annat tidigare placerats ut emellanåt. Ibland har man även använt sprayfärg och skrivit på broväggen. Vill minnas att en viss "Jonny" var föremål för hälsningarna och jag tänker att det kanske var någon som valde att kasta sig ut från bron, som inte orkade leva längre.
Dock har minnesplatsen gång på gång sopats bort av renhållare, texterna på väggen har man snabbt tvättat bort.

Med koppling till utställningen om det offentliga rummet jag besökte för en tid sedan blir detta förfarande mycket intressant. Vem äger egentligen den offentliga miljön, vem äger rätten att minnas en bortgången vän på en stenmur och vem äger rätten att gång på gång tvätta bort detta minne?
Jag blir irriterad över att man inte låter minnesplatsen få finnas kvar, över hur lagar och regler som finns till för människor ibland slätar över själva mänskligheten.

Det senaste jag såg på brofästet var en svart silhuett med ett lysande rött hjärta i bröstet.
Det är borta nu.

Nya idéer kräver ny tid

Balans är viktigt.
För tillfället är min balans rubbad.
Jag pluggar som en galning för att få in så mycket information som möjligt.
Det som annars kommer ut ur mig i form av film, teckningar och filosofiska blogginlägg får inte tid nog att mogna när allt bara handlar om att ta in.
Allt detta intagande lär göra att jag så småningom spyr, och förhoppningsvis blir det då en kunskapsspya lägligt nog till nästa veckas stora salstenta. Alternativt får jag mental blackout och hamnar på psyket för EU-psykotiska.

En överklassdam skall flanera på stan,
kungen skall efter sin moderna romantik och sin enorma egoism drunkna i sitt ego i brist på mänsklig kärlek,
Mat och kultur kommer åter med en härlig midsommarspecial,
de gamla fotoalbumen skall gås igenom och bilderna skall klistras i vackrare album,
de två sista åren av Lunar-dagboken inklusive hela den här bloggen skall skrivas ut på papper för arkivering.

Alla dessa kreativa projekt hoppas jag ska bli av under de kommande sommarmånaderna, men först måste jag alltså kräkas kunskap om det så krävs att jag stoppar fingrarna i halsen.

Jag hoppas att vi ses snart igen på andra sidan!

Jag önskar mig en symaskin

Ett ny längtan har börjat värka i min konstnärsjäl.
Jag inser att det vore roligt att få ge utlopp för idéer via nål och tråd och hur många nya spännande saker man skulle kunna skapa med tyg, stoppning och lite kreativitet.
Kanske finns det nån begagnad maskin att köpa, kanske inte. Men oavsett är det lockande...

Jag fick synas i det offentliga rummet

Utställningen på Space var rent fotomässigt av varierad kvalitét, men bakom alla bilder fanns väl genomtänkta idéer nedskrivna i programmet man som besökare fick ta del av. En naken kvinna på Götaplatsen fick symbolisera de människor som går sin egen väg, de tätt sittande parabolerna på ett hyreshus i Bergjsön vittnade om en isolering som bröts av tv-sändningarna från det därute men väckte samtidigt frågan om vad det är som skall definieras som offentligt respektive osynligt. En av fotograferna hade tagit bilder på gamla bilvrak som skyfflats undan från stadens gator och ställde sig frågan om inte det som betraktas som skrot/smuts kan komma till användning på nåt sätt - en tanke som givitvis även går att applicera på de människor som inte får synas - och som bevis på att något sådant är möjligt hade hon satt upp sina fotografier på gamla rostiga plåtdelar. Ett verk som dessutom fick med den av dagens samhälle viktiga miljöaspekten.

Space lokal var vacker och trivsam, kvällen förlöpte på ett avslappnat och trevligt sätt, det enda som inte föll mig i smaken var priset på vinet i baren; 62 kronor för ett glas, det gick enligt mig emot hela syftet med utställningen med tanke på de klasskillnader som numera sägs öka i Sverige.

Lo har jobbat hårt och bra som producent och fotograferna har tänkt till.
Utställningen hänger kvar i två veckor.
Tack för en fin och tänkvärd upplevelse!

Vad är konst?

Här ger Knatten sitt svar!

Seminarieanteckningar

You look so fine

"I want to break your heart and give you mine."

Tror du på monster?

Charlie the Unicorn

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag tycker om dessa filmer. De skruvade karaktärerna och den utflippade galenskapen kittlar dock mina smilgropar.
Filmerna om Charlie är uppenbart från samme skapare som gjorde Lamas with hats.
Detta är nr 3 i serien och för de oinvigda kan jag berätta att Charlies njure blir stulen i tidigare avsnitt.