Såhär kan man också hantera ett rökförbud

Perspektiv

Jag insåg nyss att jag har flera års dagbokskrivande kvar på min gamla Lunarstorm, så jag försökte logga in på sidan. Lunarstorm är borttaget men tack och lov gick det att importera dagboksinläggen till den nya ersättningscommunityn:
Det allra sista inlägget tog mig tillbaka i tiden ett antal år:

"Yiiip!
2006-07-13 15:21

Jag kom in på Socionomprogrammet! Nu vet jag vad jag kommer att hålla på med i över tre år framöver.

Spännande...

och skrämmande..."


Det är en klyscha, jag vet, men visst är det väl märkligt hur fort tiden går?

Framtiden börjar i klassrummet

I dessa valtider kan man både känna hopp inför framtiden, men också stora frågetecken. Framtiden avgörs till viss del den 19:e. Jag satt i personalrummet på Mölndals största grundskola och bläddrade i GP tidigare idag. I tidningen fann jag Folkpartiets reklamblad där man sätter Folkpartiets syn på skolan mot de rödgrönas: Folkpartiet vill införa betyg i mellanstadiet, flytta mobbarna och skapa en "kunskapsskola" till skillnad mot de rödgröna som man menar vill ha en "flummskola". Partiet skriver också att de rödgröna inte vidtar några åtgärder mot skolk.

Herregud ett sånt jäddra dravvel. Verklighetsflykt och osanning. För varje årskurs finns tydliga målformuleringar att följa och så länge dessa existerar finns ingen anledning att tillsätta betyg i mellanstadiet. Lärarna vet vart eleverna befinner sig utan att dessa skall behöva en betygsstämpel tidigare i livet.
Att flytta mobbarna grundar för mer mobbning. Att arbeta bort från segregering och mot inkludering på alla nivåer inom skolan borde vara en självklarhet, och att ens yppa ett sådant förslag är att svika eleverna.
Och vad Jan Björklund menar med "flummskola" kan vi som arbetar inom skolan verkligen grubbla på. Hela skolan står utöver kunskapsinlärning också för kunskapsutveckling samt en socialisering där barn och unga lär sig att bli demokratiska varelser och att ta hand om varandra både som enskilda individer och som grupp. Människor är människor och inga datorbanker som går att fylla med fakta frikopplad från vårt sociala sammanhang.
Sist men inte minst ägnar min skola och säkert alla andra skolor mycket tid åt att förebygga skolk. Fler sanktioner, straff och fokus på det icke-fungerande kastar bara elever ännu längre bort från gemenskap och tillhörighet.

Sammantaget får jag en känsla av att Björklund och hans folkparti inte har någon vidare insikt i hur skolans värld fungerar eller vad som är viktigt för barn och unga. Dessa barn ses likt de flesta andra inom det blåa blocket enbart som kuggar i ett ekonomiskt hjul. Exludering och sanktioner verkar vara ledord inom Folkpartiets skolpolitik, och då jag på min väg hem från arbetet med elevernas hälsa, möter enorma affischer där partiet lobbar för kärnkraft, blir jag än mer förfärad.

Folkpartiet vill lägga mycket krut och resurser på skolan, och det stödjer jag verkligen. Det finns inget viktigare än att vi ser och tar hand om våra barn och unga. Framtiden börjar absolut i klassrummet, men den stora frågan är vilken framtid det då skall handla om.

Då vaknar världen och jag somnar

Mörker.
Gröna ljussken på himlen - ufo:n?
Tobias i telefonen.
Emma på Facebook.
En kopp kaffe - två koppar kaffe.
Kollar läget i lyan intill.
Tystnad - letar efter ljud.
Mrs Dalloway.
Rostade kastanjer.
Tunga ögonlock.

Med de nya nattpassen på jobbet passade jag på att anmäla min frivillighet.
Jag har så dåligt med pengar att jag försöker få sålt gammal kurslitteratur för att ha råd med den examensfest vi får betala själva.
Nätter lönar sig om man orkar hålla ögonen öppna. Faktum är att min dygnsrymt blivit såpass trygg att ögonen började säcka ihop redan vid 01:30.
Jag vaknar numera naturligt vid 10 om jag får sova ifred från min mardröm till väckarklocka - jag blir trött nog för att sova vid 24. Allt gott på hemmaplan alltså, men på jobbet förväntas jag nu trotsa min rytm fram till kl 7.
Då vaknar världen och jag somnar.

Idealiserar denna tenta

Splitting/kluvning,
Externalisering av den inre konflikten,
Primitiv idealisering,
Omnipotens/nedvärdering,
Projektiv identifikation.

Jag ääälskar psykologi, och jag ääälskar begreppen kring borderline.
Orden flödar ur mina fingrar.
Antingen är det här den lättaste och roligaste tenta på mycket länge,
eller så är det nåt jag missat totalt och ett fett underkänt dyker upp inom ett par veckor.

Uppsatsmusketörerna

Efter en mycket intensiv period var det så dags. Vi blev idag opponerade av två vänliga klasskamrater som utöver en del pekpinnar förvånansvärt gav oss en hel del positiv kritik för vår uppsats. Det var gott att höra efter allt slit, men precis som jag hade förväntat mig gick den inte helt igenom utan vi tvingas nu skriva om en del och finjustera för att den ska bli godkänt av examinatorn. Jag hotade med att "hoppa från närmsta bro" om det skulle hända, men då vi tack och lov har hela nästa vecka på oss att justera låter jag bli. Det hade för mig blivit övermäktigt att träffas för att skriva den här veckan, detta med tanke på helgens flytt som tar mycket av min energi i anspråk.

Anna har döpt oss till Uppsatsmusketörerna, och jag kan inte annat än att hålla med då det gäller mina två duktiga partners, men jag har dock för tillfället svårt att se mig själv som musketör. Jag känner mig mest bara trött och sliten. Jag hanterar stress dåligt och det har för min del varit en av de främsta lärdomarna under den är tiden.

Winnicott

Den brittiske psykoanalytikern Winnicott hade jag innan min praktik aldrig hört talas om. Men min praktikhandledare var mycket förtjust och introducerade mig för hans teorier.
För tillfället sitter jag och läser en bok om konflikter där bland annat Winnicott nämns som referens, och fortfarande associerar jag honom inte med hans forskning utan med något helt annat:
Jag tycker att Winnicott låter lite som terrakotta vilket för tankarna till små terrakottakärl med brylépudding. Brylépuding i terrakottakärl är alltså det jag tänker på så fort denne teoretiker dyker upp. Hurivida jag kan ta ut min examen på denna association är tveksamt, så jag bör nog tänka om innan jag vandrar ut från skolan i januari!

Uppsatsen är inne

Vi jobbade som fan, som galningar, men på grund av tekniska bekymmer fick jag springa gatlopp längst med Sprängkullsgatan och ändå lyckades vi inte hela vägen: 4 uppsatser av 5 lämnades in utan kårkvitto efter gårdagens maratonskrivning. Vi avslutade med en mycket välförtjänt drink på Avenyn.

Idag fick vi tack och lov chansen att lämna in det sista exet och kvitton. Vi tog efter det en lyxig fika i solen på Sprängkull och på lördag ska vi fira med mat och sprit på stan.

Vi har varit duktiga. Är stolt över mig själv och mina fina musketörer. Men det lär dröja innan jag skriver uppsats igen!

Vi har så roligt när vi skiver uppsats!

Filmat av Anna.
God helg! :)

http://blogg.passagen.se/wanda-74/entry/spss_all_day_long

Kanonkul strandpump

Kvällens Bodypump fick avsluta min dag och gjorde det med bravur! Det var release för ett nytt pass till festligt "beachtema", dessutom i 70 minuter istället för vanliga 60. Tungt!
Mina snygga instruktörer var strandklädda liksom jag och de övriga pumparna i salen. Det serverades en liten jordgubbsshot i en av pauserna. Mina röda korta badbrallor lyste ikapp med de röda skorna och jag tog i så att jag nästan sprack. Skitkul!

Jag skulle vilja påstå att jag är en ganska teoretisk människa som gärna reflekterar, analyserar och filosoferar. När jag gör något praktiskt i form av nåt fritidsintresse utgår det ofta från en reflektion; en tanke. Nu har jag läst 5 år på universitetet och om jag utöver sista terminen på programmet läser en påbyggnadskurs blir det sammanlagt 6 års studier i Göteborg. Att då som kontrast låta kroppen arbeta på gymmet har kommit att bli mycket värdefullt för mig. Tankarna blir helt fokuserade på rörelserna, på vikterna och på rytmen till musiken samtidigt som jag tränar min innan så otränade kropp. Den senaste tiden har jag kunnat lägga på mer vikt på de flesta muskelgrupper men har märkt att utfallen går sämre. Benen orkar inte med mer efter knäböjspasset så därför lär jag skippa vikterna helt framöver på utfallen och istället fokusera på övriga kroppen mer.

Tack mina trevliga och duktiga instruktörer för er peppning och er passion! Ibland viftar jag taffligt med stången och säckar ihop vid armhävningarna, men jag gör så gott jag kan och jag pumpar för er!

EU-valet 2009

Finns det något svårare än att bestämma sida och göra ett val? Nej antagligen inte, men vi tvingas ändå ständigt att göra nya val och reflektera över konsekvenserna.

Att EU-valet varit på tapeten en tid är helt perfekt eftersom en stor del av den kurs jag nyss avslutat handlat om EU; om dess integration och hur den påverkar Sveriges välfärdsstat.
För en gång skull kan jag säga mig ha kunskap om EU:s processer och den har jag de senaste veckorna kunnat förankra på något verkligt som berör oss alla.

EU:s viktigaste mål är att främja den ekonomiska utvecklingen. Även de socialpolitiska försöken handlar om att ekonomin i Europa skall främjas via fri rörlighet och genom att människor kommer ut på arbetsmarknaden. Absolut inget konstigt med det, ekonomi är ju ändå grunden för vår välfärd och en väl fungerande arbetsmarknad krävs för att kunna finansiera den relativt höga nivå av välfärdstjänster som vi i Sverige kan ta del av. Men den fria marknaden kan också vara förrädisk just för att den egentligen inte tar någon hänsyn till något annat än pengar. Vissa mänskliga behov liksom utsatta grupper kan riskera att fara illa i dess framfart.

Idag röstade jag i valet, men att rösta höger, när ekonomisk tillväxt redan är det huvudsakliga fokuset för EU, skulle inte gynna någon. Jag röstade åt andra hållet för att det behövs krafter som drar just åt det hållet; som poängterar vikten av den sociala politiken. Jag tror på balans och hoppas att EU:s nationer är kloka nog att se värdet av att värna om dem som inte passar på en hårt konkurrerande marknad där social dumpning - om vi inte ser upp - kan komma att bli en negativ konsekvens ur ett välfärdsperspektiv.

Glöm inte att rösta på söndag!

Kent blir INTE utbränd!

Den här bilden kommer från en fotoserie jag och min grupp gjorde till vårt allra första grupparbete på Socionomprogrammet. Bilden åker fram varje gång jag har det hett om öronen och känner hur det börjar lukta bränt, den tar på ett humoristiskt sätt upp hur det är att internalisera alla de krav som samhället ställer och göra dem till sina egna.
De senaste veckorna har varit kravfyllda men idag gjorde jag sista tentan för terminen och jag har därmed gått 3 år på Institutionen för social arbete. En termin kvar! Kent har dykt upp titt som tätt men på något sätt har han alltid kunnat stoppas undan igen.

Tentan firades med god mat på Bryggeriet.
Tack alla för ännu en fin termin!
Kommer att sakna er i sommar.

Inte mycket ledigt i sommar

På fredag kommer sista tentan för terminen: En mastodontvariant om socialpolitik som verkar mena att vi ska ha memorerat varje mening i all litteratur vi läst under kursen. Men när glada klasskompisar studsar ut i solen efteråt ska jag, Sarah och Anna skriva uppsats hela nästa vecka. Sedan har jag 1,5 veckas ledigt. Under den tiden ska jag fira midsommar några dagar i en stuga i Lysekil för att därefter börja jobba. Jag jobbar denna sommar heltid 8 veckor i streck men har ledigt de två sista veckona i augusti. Då skall jag tillbringa några dagar i Amsterdam men därefter gissar jag på att det blir mer arbete med uppsatsen för att slutföra jobbet och vill det sig illa blir det dessutom en omtenta att studera till. Allt sammantaget leder mig till en känsla av att det blir mycket jobb och plugg i sommar men inte särskilt mycket ledighet. Jag blir lite trött när jag tänker på saken men ska försöka suga musten ur mina resor och glädjas åt stålarna jag kommer kunna spara ihop.

Bild av Lo.

Barnfamiljen på andra sidan gatan

Jag tittade på Nannyakuten igår. Ja ni vet det där programmet där en bystig barn"flicka" skall hjälpa till att uppfostra ouppfostrade ungar i kaotiska familjesituationer. Ett mycket kritiserat program då metoderna inte tar hänsyn till barnens psykiska behov och utveckling, men ta mig tusan att jag trots min socionomighet senare på eftermiddagen var beredd att ringa till Nannyn själv och skicka henne till den nyinflyttade barnfamiljen på andra sidan gatan!

Innan familjen kom hit bodde där en gammal skröplig gubbe som aldrig gick ut, så man kan ju säga att det nu blivit en viss kontrast. Familjen renoverar det gamla slitna huset så under flera veckor har det bankats och filats dagarna i ända, och dessutom är deras två barn allmänt bansliga sådär som barn bruar vara; alltså bortskämda och grinar så fort de inte får som de vill. I mitt tentaplggande har detta föranlett en viss irritation. Värmen har tvingat mig att ha fönstrena öppna och bortskämt barnskrik har inte passat särskilt väl in på mina studier om EU:s inverkan på den svenska socialpolitiken.

Jag vet att man inte får klaga på livfulla barn bara för att man själv för tillfället är i behov av tystnad, men jag slängde ändå igen mitt ena fönster mycket demostrativt igår men är rädd att det nog inte fick nån särskild effekt.
Frågan är kanske om det är barnen eller Jag som behöver en supernanny?!

Nya idéer kräver ny tid

Balans är viktigt.
För tillfället är min balans rubbad.
Jag pluggar som en galning för att få in så mycket information som möjligt.
Det som annars kommer ut ur mig i form av film, teckningar och filosofiska blogginlägg får inte tid nog att mogna när allt bara handlar om att ta in.
Allt detta intagande lär göra att jag så småningom spyr, och förhoppningsvis blir det då en kunskapsspya lägligt nog till nästa veckas stora salstenta. Alternativt får jag mental blackout och hamnar på psyket för EU-psykotiska.

En överklassdam skall flanera på stan,
kungen skall efter sin moderna romantik och sin enorma egoism drunkna i sitt ego i brist på mänsklig kärlek,
Mat och kultur kommer åter med en härlig midsommarspecial,
de gamla fotoalbumen skall gås igenom och bilderna skall klistras i vackrare album,
de två sista åren av Lunar-dagboken inklusive hela den här bloggen skall skrivas ut på papper för arkivering.

Alla dessa kreativa projekt hoppas jag ska bli av under de kommande sommarmånaderna, men först måste jag alltså kräkas kunskap om det så krävs att jag stoppar fingrarna i halsen.

Jag hoppas att vi ses snart igen på andra sidan!

Framtidens breda penseldrag

För en tid sedan gjorde jag en något mörk kalkylering över min budget det kommande året, men nu har jag insett att den inte alls stämmer. Saker och ting kan istället komma att bli riktigt bra!

Jag trodde ju att jag bara skulle få ut ca 3000 kr från CSN i maj, alltså gjorde jag ett litet glädjeskutt då jag fick syn på att jag fick över 5000 in på mitt konto. Mina kära morföräldrar kom dessutom vid mitt senaste besök på att de ska ge mig ett bidrag inför sommaren, så det plus att jag jobbat många timmar i maj och ett generöst skattebesked gör att sommaren är räddad och att det i mån om tid antagligen blir att jag och Lo åker iväg till Finland som planerat. En fyradagarskryssning till Åbo eller Helsingfors väntar om våra scheman går att matcha. Thomaz står dessutom på tur för min visit i Amsterdam vilket jag sagt skall ske någongång under hösten, och med mina kalkyleringar i bakhuvudet ser det inte helt omöjligt ut.
Hur det blir med Japan våren 2010 vet jag inte ännu, men jag har dock börjat fundera på att gå en påbyggnadskurs efter min examen. Det var en kollega som tipsade om den; en kurs gentemot barn och ungdom som skulle komplettera min kuratorspraktik väl och förskjuta min väg in på arbetsmarknaden en tid. Då får jag chans att sommarjobba även nästa år och få lite längre tid på mig att söka ett riktigt arbete på socionomernas kniviga fält. Branchen är i krisens spår bantad och kanske att det vid tiden efter nästa sommar har hunnit ske förbättringar på välfärdsområdet som kan komma att gagna mina intressen. Att dessutom ha en extrakurs inom samma fält kan ju bara öka mina chanser att få det jag vill ha. Bland alla yrken en socionom kan hänge sig åt är faktiskt skolkurator något av det roligaste jag prövat hittills, men dessa tjänster är begränsade och därför under mycket hög konkurrens.

Vad framtiden utvisar är okänt, men jag känner att jag inom åtminstone den nämaste framtiden har vissa breda penseldrag att utgå från. Det är positivt.

Motivationen som försvann

Om man tittar in i mapparna som jag sparat på min dator under min utbildningen ser man att jag i början av programmet fyllde dem med boksammanfattningar, föreläsningsanteckningar och reflektioner. Men en mycket tydlig tendens är att dessa mappar blivit alltmer innehållslösa under programmets gång och numera är de flesta som stora tomrum vilka vittnar om en vansinnigt stor omotivation. Jag gör bara det allra nödvändigaste vilket tyvärr leder till dåligt samvete. Jag hedrar inte min utbildning, jag suger inte åt mig av den enorma mängd kunskap som finns samlad på institutionen utan glider bara nätt och jämt med. Hade jag läst boken Motivationsarbete mer noggrant hade de svarta hålen kanske varit mindre svarta och mina kunskapsluckor mer igenfyllda.

Jag sitter i stunden här med en stor hög artiklar, två böcker, en stor pärm med föreläsningsanteckningar och en samling utskrivna lagar kvar att läsa innan salstentan i socialpolitik om drygt två veckor. Hur detta projekt skall gå vet jag ej, men jag gör ett försök att läsa så mycket som möjligt av det jag hittills ignorerat och tror att plugg på gamla tentor med klasskompisar kan öka chanserna till ett G.

Jag har snart läst på universitetet i fem år, sista tiden ökar på detta med ytterligare ett halvår.
Jag är antagligen skoltrött.

Enkätfiaskot som fick ett gott slut

Under vår uppsatstid har det ringts enorma mängder med samtal till läkarinstitutionen för att få tillgång till studenterna. De flesta samtal har gjorts av Sarah och Anna. Dock var det jag som bokade vad som skulle bli den näst sista enkätinsamlingen imorse.

Upp med tuppen fick vi alla kliva för att säkert komma i tid till en plats där vi inte varit förut.
Vi väntade utanför föreläsningssalen då tjejen som satt en bit ifrån oss helt plötsligt undrade om det var samma enkät den här gången som förra! Gisses vad paffa vi blev och vilket gapskratt vi gav ifrån oss då vi insåg att vi redan hade besökt klassen vi ämnade besöka på morgonkvisten en gång. Vad pinsamt det hade varit om vi faktiskt hade klivit in och presenterat oss på nytt, liksom: "tjingeling, kan ni fylla i enkäterna bätte den här gången?" Lite rödlätta i ansiktet satt vi kvar medan eleverna vi ju redan träffat strömmade ut ur salen och vi fick en del igenkännande blickar.
Onödig tid lades ner för detta, men i slutändan var det mest bara komiskt!

Desto bättre gick det då på det andra sjukhuset där vi hade vår allra sista insamling, detta för en klass som helt säkert inte träffat oss förut. Anna informerade utmärkt och då vi fått in alla ifyllda hade vi sammanlagt fått ihop ca 111 stycken enkäter. Vårt mål var 100 och äntligen blev det uppfyllt! Ett par av studenterna stannade kvar en stund då de andra hade gått och diskuterade ämnet med oss; ett trevligt avslut på en långdragen process.

Seminarieanteckningar

Solidariteten är mindre hos dem som har råd att vara solidariska

Socialpolitik är inte alltför spännande när man som mig är mer intresserad av teori än hård verklighet. Men något anmärkningsvärt som tas upp i en av artiklarna till kursen är det som många nog redan vet; ju mer pengar folk har ju mindre positiva är de gentemot kollektiv finansiering. Mycket vill uppenbarligen ha mer. Ju mer man har desto mer har man att förlora. Och likväl som att det känns ruttet kan det vara värt att själv tänka sig in en liknande situation: Med mer pengar på fickan blir det mer lockande att köpa sommarhus än att betala en höjd inkomstskatt, speciellt om man slitit för slantarna.
Men anmärkninsgvärt, ja det är det! Problematiken handlar om hur vi värderar oss själva, hur vi värderar varandra och vem vi anser vara värd sin lön respektive vem som är ovärdig de pengar han/hon får. Hur skall vi fördela våra resurser rättvist med tanke på insatser, skilda bördor och förmågor? Det är omöjliga frågeställningar som dock är ytterst intressanta och viktiga att diskutera!