Ledsen

Det var med tyngd i hjärtat som jag idag tog adjö av min vän som flyttar utomlands på fredag.
Jag stannade längre på Långströmsgatan än planerat, dels för att jag inte ville gå, och dels för att hemtentan vi fick på morgonen i skolan är lättare är vad jag hade trott. Jag behöver alltså inte ägna den så mycket tid utan ville hellre ge min tid åt sällskapet.
I vårt informationssamhälle där ett mail kommer fram på en sekund tvärs över världen kan det tyckas vara en liten grej då någon flyttar till ett annat land. Men att uppleva någon i textform skiljer sig en hel del från att möta samme person i verkligheten, speciellt om det är någon man tycker om.
Jag kommer att sakna dig T!

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN HANNA!

Bråda dagar

På tisdag kommer tentan, och jag har nu bråda dagar för att få ihop min planering på ett bra sätt. Eftersom jag åker till Polen på torsdag får jag en dag mindre på mig att skriva terminens första hemtentamen, och om den är lika mardrömslik som den vi hade i våras kommer jag vara väldigt otillgänglig hela onsdagen. Jag lär inte svara i telefonen, men ni är välkomna att maila!
För att ha lite koll på läget skriver jag att-göra-listor som vanligt, något som dels kan vara praktiskt men också kan bli lite av en besatthet, dock en nödvändig sådan då många olika saker pockar på ens uppmärksamhet.
För att hinna läsa det mesta innan tentan kommer har jag i helgen slagit läsrekord. Jag har även storstädat, rensat förrådet och diskat. Igår var jag dessutom på Hannas 28-årsfest. En trevlig sådan i gott sällskap och med god mat och drick. Därefter tog jag mig en spårvagnstur till Thomaz för att överlämna en avskedspresent innan han flyttar. Jag fick också en present; Madonnas första album i vinyl, kul! Nu måste jag bara skaffa en grammofon också.
På min att-göra lista de närmsta dagarna står att jag ska packa inför Polen, handla mat och besöka apoteket, slänga sopor och dumpa återvinning, växla pengar hos Forex, tvätta, gå på föreläsning på tisdag, tentasnacka med klassisarna och därefter en snabbvisit hos Thomaz igen (bäst att suga musten ur honom innan han sticker, vem vet hur länge han blir borta!), och som sagt sitta hemma och skriva.
Ett orosmoment inför Polen som jag kanske inte hinner styra upp är att min kamera börjat krångla rejält. Nästan varje gång jag slår på den blir bildfönstret kritvitt som om det lyses upp av ett starkt ljus vilket gör att man inte kan se varken det man ska fota eller det man redan fångat. Men... Jag får väl be Lo fotografera lite extra, även om det förstås är lite roligare att själv kunna säga att man är upphovsman till bilderna!

Tills vi hörs nästa gång; Simma lugnt! Själv sprattlar jag mest.

Murphys lag

Murphys lag hör jag ganska ofta att folk refererar till.

"Om något kan gå fel så gör det det, om något bara inte kan gå fel, så gör det det ändå."

Dessa lagfästelser utgör kärnan och är lätta att ta till i dåliga tider. Men jag har alltid tyckt att lagen inte håller, den är egentligen totalt värdelös och speglar bara människans negativa natur. Varje dag händer det bra saker, trevliga saker, roliga saker och vardagen kan flyta på ett fint sätt, något som folk inte verkar reflektera över eller ens nämna. Men visst sjutton klagas det högljutt när något går snett, som tex att gardinstången trillar ner eller cykeln går sönder vilket gör att man missar bussen etc. Jag säger inte att man inte får klaga, jag säger bara att vi fokuserar på det negativa och hela tiden glömmer bort det positiva. Det speglas inte bara i Murphys lag som helt klarts skrevs av en bitter alkoholist, utan även i tex nyhetsutbudet. Är de goda händelserna något som tas upp? Nej! Istället riktar man som vanligt siktet på det dåliga; på alla krig som våldför sig på människor, på alla översvämningar som dränker folk, och på alla rån som länsar våra fickor. Det positiva får möjligtvis en liten notis i slutet av nyhetssändningen i form av några sekunders klipp på "glada folk i solen" eller liknande.

Men det positiva finns där, hela tiden. Att jag klarar av att sitta framför en dyr dator utan att trilla omkull i en vacker lägenhet och med en familj och vänner som tycker om mig är ganska trevligt. Jag är medveten om att alla inte har det lika bra som jag, men det behöver man nog inte heller för att se att där finns bra saker inbakade i kakan.

Murphy måste ha haft det förbannat risigt, eller så hade han bara, liksom så många andra, sitt fokus felinställt. Klaga gärna, men glöm inte bort alla de gånger som livet funkar för er!

Lite helgmusik

Jacques Lu Cont (Stuart Price) vet vad han sysslar med. Inte konstigt att Madde valt att jobba så mycket med honom. Hans sköna, svepande ljudbild har tagit sig an även denna lilla historia.

Gummit i fara

För andra gången har Gummiplantan ramlat ur sin kruka och lagt sig på golvet framför. Förra gången det hände tolkade jag det som att den var påväg till vattenkranen, nu vet jag dock inte. Tyvärr har en gren gått av och den har under nattens umgänge med köksgolvet blivit oformlig och konstig, och sen det hände senast har dessutom flera blad trillat av.
Jag är orolig, men för att trigga dess växtkraft har jag ställt den rakt framför fönstret.
Be en bön för den gott folk!

Dagens formulering:

"Globalt datingsgrejsimojs".
Tack du invandrade klasskompis för den!

Fri

Jag vill bryta mig fri från min osäkerhet & min rädsla.
Bort från mina ovanor och låsningar.
Ta adjö av mina misstag och misströstan.
Trampa sönder mina blockader och gränser.
Krossa buren i vilken jag lever.
Från mitt kött vill jag avlägsnas.
Jag vill upplösas.
Jag vill bli fri.

¤¤¤

Förenade stater?

Något som ofta slår mig då jag ser på tv-program från USA är den starka åtskillnaden mellan svarta och vita som målas upp. Väldigt ofta poängteras och definieras svartheten som något med innebeoende egenskaper. Svarta i intervjusituationer drar paraleller mellan sin hudfärg och sitt beteende, och likaså gör vita då de talar om svarta; "Typiskt svart", detta trots att "svarta" knappast kan vara En grupp utan snarare är en blandning av människor från många olika håll. Afrika är inte ett land, utan en kontinent med tillika massor av etniska identiteter, likaså är USA. Ändå så sker detta markerande av gränser om och om igen. Varför?

Mina tankar förs till de stereotyper grupper upprätthåller gentemot andra. När ens etnicitet/identitet blir hotad markeras den extra tydligt och man skapar vi/dom-relationer gentemot andra grupper. De stereotypa bilderna av Den svarta från Afrika måste genom kolonialismens slavhandel och andrafierande satt sina spår; fortfarande spinger ku-klux-klan runt med dumstrutar på huvudet och hävdar sin vita överlägsenhet, detta samtidigt som färgade i pratprogram pekar finger åt folk att de minsann inte ska "förneka sin hudfärg". Jag tycker mig se en kamp mellan högt och lågt i människors ständiga upplyftande eller nedvärderande av antagna inre skillnader på grund av hudfärgen. Stereotyperna föder varandra och går runt i cirklar, vilket antagligen bottnar i vårt psyke där behovet av ordning och generaliserad struktur är mycket stort.

Vi skapar skillnader i interaktion med andra. Frågan är kanske hur högt dessa skillnader värderas.

I want to break free

I want to break free
I want to break free
I want to break free from your lies
Youre so self satisfied
I don't need you
Ive got to break free
God knows
God knows I want to break free

Slips

. . ...>--*¤O¤*--<... . O. ...>--*¤O¤*--<... . .

Att bära slips kan man göra av olika anledningar. Det är det enklaste sättet för män att piffa till sig, och kanske det enda om man går på klassiska mansideal. Slipsen symboliserar makt, maskulinitet och korrekthet, och i ämbete av dessa egenskaper har jag alltid valt bort den. Men så i måndags fick jag ett ryck och köpte min allra första slips. Inte för att jag tror att jag kommer bli manligare i den, så fort jag öppnar truten blir jag ju avslöjad, utan mest bara för estetikens skull, och för att jag har ett par tillfällen framför mig då jag vill vara lite snygg.

Slipsen inhandlades tillsammans med mormor som jag tog med på en dag på stan. Vi besökte Emmaus på Hisingen och Myrorna på Järntorget, där jag även fann en matchande väst till min tygfallos.
Efter Gbg åkte vi hem till Kungälv, handlade mat och åt tillsammans. Det var riktigt trevligt, och det tyckte nog mormor också; för idag fick jag ett fint kort där hon skrev att hon var så glad att jag tar mig tid för henne.

Och min allra första slipsknut? Ja, den blev fransk.
Tror jag...

Jag ska bli glad och snygg

Om man hänger mycket på communitys som jag gör så lär man stöta ihop med många typer av människor. För inte så längesedan var det någon som började prata med mig då jag var nedstämd, och ganska snart kom fram till att jag var nedstämd för att jag "pratade som ur en svenskabok". Killen ifråga verkade själv ha attityden att man i princip ska skita i allt och bara ha fest.
Just idag kunde jag inte låta bli att retas lite då jag läste vad som stod på klottret:

Okänd på klotterplanket: Min samhäll lärare är så sötttt ..Ohh bli så kåt när jag har lekton med han..Va ska jag göra ???

Jag på klotterplanket: Du kanske borde fundera på att ta några svenskalektioner istället. ;)

Okänd i min gästbok: ja jag borde göra det ..Ta några förbannade eran språklektoner..men du borde se dej själv i speglet.För jag tycker det e mkt bättre att vara snygg o kunna 5 språk äne som du ..som e ful kan knappas din egen språk

Aj fan. Det verkar ju trots allt som att jag utgår från en svenskabok mest hela tiden, inte konstigt att jag är nedstämd OCH ful!
Tur för mig att det blir party i helgen.

Aj

Plåstrar om min sårade vän som blev både nedslagen och rånad inatt.
Kanske tur för mig att jag inte följde med till den där festen!
Kram på dig.

http://www.youtube.com/watch?v=690k85FQNXs

Ett nytt liv har kommit till världen

Fick precis ett mail med bilder från Lisa.

Tycker att det är så fantastiskt att jag tar

mig friheten att lägga upp en bild här!

...¤ ¤...

Välkommen Jack!

Vem ska jag skriva uppsats med?

Skräp

Mitt gamla favoritband Garbage har nyss släppt en samlingsplatta, och med anledning av det vill jag skänka dem en liten hyllning i form av ett urval klipp från youtube.



Hey boy, take a look at me
Let me dirty up your mind
I'll strip away your hard veneer
and see what I can find:
The queerest of the queer
The strangest of the strange

Nein!

Han slapp undan.
Han var inne sent och ut snabbt.
Mitt framför mina ögon.
Vad skulle jag ha gjort?
Sprungit fram och slängt mig på knä? Skrikit "I looove you" tvärs över salen och eventuellt gjort bort mig totalt om jag fått nobben?
Nu måste jag vänta ända till nästa vecka.
Jag dör.

En bra dag

Som kontrast till gårdagens elände vill jag skapa lite balans genom att förtälja om den här dagen som varit riktigt bra:

Anna och jag bestämde oss för att plugga klart vårt arbete hemma hos mig. Efter att ha städat och diskat lite på morgonkvisten for jag iväg på min Spurt till Maxi där jag handlade lite god mat mm, och när jag kom hem hade Anna precis anlänt och stod i solen utanför mitt rosa hus och pratade i telefonen.
Dagen har sedan förflutit ypperligt bra på många sätt. Med samlat lugn skrev vi en bra analys under inte bara vetenskaplig proffsighet utan även många skratt och utåtagerade fördomar och driv med vår egen text. Vi fikade med havrekakor, åt vegetarisk köttfärssås med pasta på bänken utanför huset, åt glass och kollade roliga serier på nätet. Vi tittade även på kortfilmen som Shaker skickade med oss efter intervjun.

När Anna gick på sena eftermiddagen läste jag lite i den försenade boken som jag fick idag, och nyss var Mats här och lämnade tillbaka en film han lånat plus tog en titt på nya sängen.

Imorgon är det skola igen. Jag ska satsa på mitt span. Om jag inte gör det kommer jag att ångra mig bittert. Håll tummar och tår för mig! Jag behöver det här...

En dålig dag

Dagen började med att jag försov mig och därmed missade bussen. För att hinna med nästkommande fick jag stressa och hann inte äta frukost, den fick jag köpa på Pressbyrån och äta på stående fot i väntan på min spårvagn. Att jag var så noga med att komma iväg var för att det dagen till ära gavs ett obligatoriskt seminarum om en bok vilken jag inte hunnit läsa. Tjejen jag beställde boken av på nätet skickade den inte, och jag fick som svar på mitt påminnelsemail att hon legat på sjukhus.
Seminariet gick bra trots att jag var försenad, hade lyckats knåpa ihop tre bra frågor. Men därefter skedde nästa misstag; Jag glömde min mobiltelefon på toaletten, och när jag kom tillbaka för att leta var den borta! Jag satte upp en lapp på anslagstavlan och ska kontakta städpatrullen imorgon.
Därefter begav jag mig till Järntorget för att träffa Thomaz. Vi kollade i affärer och fikade på Haga-bion där vi även stötte ihop med Anna och Sarah. Stackars Thomaz fick umgås med en mycket disträ David, som antagligen på grund av bortkommenheten gjorde ett ännu större misstag på vägen hem; Tappade bort sin väska på stan! Allt är borta! Busskort, leg, tre lånekort, studentkort, paraply, visa-kort mm. Katastrof! Min huvudvärk blev inte direkt mildare...
Jag åkte tillbaka till alla de ställen där jag varit med väskan, men den fanns ingenstans, så jag åkte hem till Lo som hjälpte mig att leta telefonnummer till polis, där jag anmälde saken, till spärrservice som spärrade mitt visa, och till Spårvägen som jag ska ringa imorgon utifall att jag glömt väskan på spårvagnen trots att jag inte kunde hitta den där heller. Utöver det måste jag kontakta mina bibliotek så att ingen lånar böcker på min bekostnad, skaffa nytt studentkort och nytt busskort och invänta mitt nya visa-kort som ska skickas hem till mig.
Hos Lo fick jag ägg, marmeladsmörgåsar, gott te, kramar och omtanke så att jag kunde varva ner.
Lo:
Du har räddat mig.
Igen.
Tack!

Vackra människa kyss mig!

Ibland är det trevligt att vara attraherad av någon. Jag är det nu, så mina skoldagar kanske blir mer intressanta framöver!
<3

Absolut vodka kommer från Sverige

Alkohol är grymt överskattat i vår kultur. Och om man inte skattar det tillräckligt högt finns det alltid en risk för att man en vacker dag gör det på grund av folks syrliga kommentarer och normativa föreställningar om berusningens självklarhet, självklarheten i att supa sönder sin hjärna för att det är så himla kul att bete sig som ett miffo för att dagen efter ligga och spy.
Det är helt okej att dricka sprit och bete sig som ett miffo ibland, det missunnar jag ingen, inte heller mig själv som då och då blir på pickalurven. Det jag ogillar är det oreflekterade måstet att dricka överdrivna mängder.

Jag och en knarkhög

Jag har ett par intressanta dagar bakom mig med mångskiftande möten och upplevelser:

I fredags skulle jag och Anna genomföra en intervju med en invandrad kulturarbetare i Bergsjön. Jag missade bussen till gbg då de hade dragit in min hållplats, så den där stressen som jag vet att jag måste undvika stod mig upp i halsen då jag med snabba steg gick genom Bergsjöskogen för att möta upp med Anna och intervjuoffret. "Offret" visade sig inte alls vara ett offer, och svaren han gav oss motsade mycket av det vi läst under kursens gång: I kurslitteraturen betonas mötet, att man ska gå halva vägen var och den svenska rasismen osv. Vår man ansåg däremot att det är invandrarna som ska se till att integreras genom att lägga sin egen kultur och sitt eget språk åt sidan. Han ansåg dessutom att myndigheterna i Sverige är några av de bästa som finns, liksom att rasism i Sverige inte är särskilt utmärkande eller allvarligt. Han lade alltså en mycket bra grund till en spännande analys, och dessutom fick vi varsin bok om Bergsjön i vilken man vill vända den negativa bilden kring området, och två stycken filmer som han varit med och skapat.

Efter en snabb sväng hemma hos Anna på Hisingen tog vi spårvagnen hem till födelsedagsbarnet Ingrid för kalas. Ingrid hade bakat jättegott bröd till vilket det serverades kaffe och te och sedan efterrätt i form av små goda rulltårtsbakelser med grädde på toppen. Tillsammans med Ingrids vänner diskuterade vi socionomare könsroller och huruvida "livmödrarna talar med dess bärare" mm. Intressant men som vanligt utan slutsatser.

Igår (lördag) for jag till stan för ett besök i galleriet där Pål Hollender, den spjuvern, hällt pulver, föreställande knark i högar där man uppmanades att lämna sitt eget knark. Utställningen hette Clean, och på väggen satt foton som visade hur man skulle gå till väga. På det sista fotot stod det att man var clean då man lämnat sina droger, men på bilden var mannens byxor fläckade med det vita pulvet. -Det är för att man aldrig blir helt ren efter att ha knarkat, sa Lo. Frågan för vår del var väl snarare om man nånsin mer skulle bli ren efter att ha besökt denne omtalade konstnärs utställning. Mina nyinköpa kängor blev alldeles vita. Pulvret fläckade även brallorna och kavajen, och det satt riktigt hårt dessutom!

Hollenders projekt där han vill väcka debatt, minns tex då han satte på prositituerade, känns ibland lite över gränsen. Vad får man lov att göra som konstnär för att väcka debatt? Innebär epitetet konstnär, som man ju lätt kan applicera på sig själv, att man får göra vad som helst? Frågorna är många och jag blev lite besviken att Pål själv inte var där för att svara.

Efter en titt på knarkhögarna satte sig jag, Lo, Mats, Hanna och Tess på Condeco för god fika och samtal kring diverse saker. Mina resvänner fick min fina ihopklippta Kina-film som blev så bra. Vi avslutade våran träff på en engelsk pub där jag drack ett glas vin och pratade knarkutställning med en kissande man på dass medans jag försökte tvätta bort pulvret. -Varför dumpa knarket? var den fråga han ställde sig medan han stod där och blötte ner pissoaren.

Jag och Lo begav oss och jag stannade hos min vän där vi kollade på min Kinafilm och på den vackra The fountain: En på många sätt komplex film som väcker många frågor, men som enbart på grund av sin skönhet är väl värd att se!

Kvällen fortskred sedan med några fantastiskt roliga skådespelarinsatser från både mig och Linda. Lo spökade ut mig i diverse grejer hon hade i sin garderob, och jag blev filmad föreställande olika karaktärer som tex en passionerad poet i basker och en slöjbeklädd kvinna i desperat behov av sex. Riktigt kul och eventuellt något som mina trogna bloggläsare kan förvänta sig att få se en del av. =)

Avslutade precis ett långt samtal med Thomaz och skall nu dödstrött hoppa ner i min sköna säng.

God natt (och god morgon).

Sett på stan, del 2

Har man hunnit bli "skötsam" och lärt sig skriva då man bara är 25 dygn gammal? =)

Är det kanske Detta som kallas svengelska, är det ett uttryck för medveten mångkulturalism, eller är snubben bara kass på engelska? =)

Det går bra för mina vänner

E har fått ny lägenhet i Gamlestan med inflytt den förste oktober, L har fått nya lägenhet i Majorna med inflytt samma datum, och de båda är riktigt lyckliga.
Minst lika lycklig är T som fått ett arbete i Nederländerna, ett arbete som han så desperat ville ha.
E och L flyttar inte långt, jag måste bara byta spårvagn. T däremot flyttar längre, något jag sörjer en del samtidigt som jag ju förstås är glad för hans skull.

. ...¤ GRATTIS ALLA TRE! ¤... .

Olika särskiljanden

På arbete hos ett av Sveriges största vaktbolag läste jag sekritessbelagda väktar-rapporter. Intressant läsning på många sätt, men mina fördomar gentemot väktarna fick vatten på sin kvarn. I deras sätt att beskriva händelser i centrala Göteborg syntes ett tydligt fokus på invandrare eller människor med "osvenskt" utseende. En väktare skrev ett långt stycke om hur han hade iakttagit ett gäng med invandrargrabbar som satt på en bänk i Femman och pratade för att sedan gå därfirån eftersom "ingenting hände". Visst fanns det rapporter där det faktiskt skedde incidenter där invandrare var inblandade beskrivna, men det otäcka var attityden som flera väktare hade och fokuset på de icke-svenska. Jag började förstå varför rapporterna var sekritessbelagda och varför jag inte skulle läsa dem!
Just nu läser jag kursen Migration och etnisk mångfald i skolan. Jag är glad att det var där jag hamnade, för den belyser många aspekter av hur det kan vara att som flykting komma till Sverige, flyktens psykologi, diskriminering, kulturella skillnader och flyktingpolitik mm. Dock har jag, sen jag började läsa på universitetet för tre år sedan, förstått att de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena mer eller mindre direkt ofta innehåller meningen om att "allt är sociala konstruktioner". Man vill inte kategorisera utan hela tiden utgå från det specifika forskningsobjektet och dess historik. Och det går jag med på! En stor del av det vi lär lär vi utifrån och kommer inte inifrån som man som naturvetenskapare kanske menar. Men samtidigt som man menar att allt är sociala konstruktioner så känns det ibland som att man motsäger sig själv genom att inte våga konstatera någonting alls och inte våga säga att det omgivande samhället faktiskt påverkar.
Jag tror att det är farligt att alltför hårt mena att allt är sociala konstruktioner, går man för långt i det tänkandet riskerar man att tappa viktig information liksom man lätt urholkar innehållet i det man forskar om. Om slutsatsen alltid är att allt är sociala konstruktioner, varför då alls forska?
Att särskiljande kan få verkliga konsekvenser i form av särskiljande handlingar är dåligt, men man ska inte heller vara rädd för att se att det finns reella skillnader mellan människor. Att jag menar att det kan finnas kulturella skillnader mellan människor från olika platser på jorden betyder inte att jag är rasbiolog, en sådan utgår från att skillnaderna kommer från insidan och att skillnaderna skall värderas olika. Nej jag vill se en neutral ansats och mod att våga se till olikheterna. Att forska är ju i sig ett sätt att kategorisera på! Ett sådant sätt behöver inte bli nedvärderande sålänge man går varsamt fram, liksom respekterar och intesserar sig för skillnaderna. Att släta över allt vad gäller kulturella olikheter borde ju vara ett hån mot de människor som faktiskt anser sig ha en viss etnicitet eller en viss kultur och lägger ett personligt värde i det.
Väktaren som utgick från att något dåligt skulle hända för att det satt några invandrarkillar på en bänk hade antingen haft dåliga erfarenheter eller redan från början haft en rasistisk inställning. Sådana inställningar skall motarbetas utan att för den sakens skull släta över våra olikheter. Att ha ett individuellt fokus är bra, man ska alltid utgå från individens historia, men man får aldrig glömma att människan är ett gruppdjur som suger åt sig som en svamp av omgivningens flöden, men tyvärr sugs även rasism upp och blir till skeva sanningar som får oss att rygga från att säga någonting alls.

Gott folk; var inte tysta, men väg era ord väl!

Sett på stan

På Klättervägen verkar barnen ha brått!

Är det stressrelaterade sjukdomar eller barnakrockar man vill undvika?

Dejvan möter Polen

Jag lyckades charma Lindas vän Danuta då vi för första gången träffades över en fika i helgen. En rar person, både eftertänksam och rolig. Danuta bjöd in mig, tillsammans med Lo, till hennes hus i Polen, både i slutet av september och över nyår.

Så den 27 september, efter gjord hemtenta i Migration och etnisk mångfald, tar jag mitt pick och pack och sätter mig på tåg till Malmö och sedan flygplan till Gdansk för bara några få hundralappar. Det blir en billig och säkert väldigt rolig sex-dagarsresa! Jag förväntar mig att få insupa den polska atmosfären, kulturen, smaka på polsk mat och umgås i goda vänners lag. Att få resa med Lo igen är ett privilegium!

"Polen är ett jättestort, platt land där vinden blåser hårt från alla håll, och när det sker flyger inte bara hattarna av utan även huvudena." Mieczyslaw Rakowski

Arg

Ni fattar hur fucking jävla arg man blir då man efter för lite sömn måste sitta på en helt värdelös tretimmarföreläsning med en fullkomligt omotiverad utlänningslag-föreläsare, för att sedan efter mycket krångel lyckas ta sig in i datorsalen vilken bytt kod, något som man inte fått någon information om, för att försöka skriva ut mycket viktiga texter med en skrivare som inte fungerar. Har försökt få igång skrivaren i en halvtimme och kokar nu inombords.
Går något mer fel den här dagen så vet jag inte vad jag gör!

Drömmar

Det man drömmer om natten är helt klart återspeglingar från det som sker under dagen och det som är viktigt i ens liv för tillfället. Att söka klura ut vad de ofta vridna berättelserna betyder är alltid lika intressant!

På senaste tiden har jag inte drömt så mycket, och jag har tolkat det som att mitt liv är ganska harmoniskt och lugnt för tillfället. Men för ett par nätter sedan drömde jag två stycken drömmar som bägge var alltför intressanta för att glömmas bort:

Mannen i svart som jag bröt med för några år sedan figurerade ofta i mina drömmar förr. Det var en alltför viktig person för mig, och det var därför jag kapade med honom. Men nu så drömde jag alltså, för första gången på mycket länge, om honom igen:

På en stor äng kom han gående mot mig, och han hade exakt likadana kläder som alltid, MEN istället för att vara helt svarta var de kritvita. Då han kommit fram till mig gav jag honom en blomma. Han skulle förlova sig och jag önskade honom lycka till.
När jag vaknade förstod jag inget, men snart insåg jag att det var ett avsked som skedde, ett överlämnande jag hade gjort i drömmen. Hans vita kläder stod för glädje och för frid, nu är allt bra som var dåligt förut.

Den andra drömmen var inte fullt lika fridfull utan mer obehaglig och samtidigt väldigt märklig: Mitt arbete som vårdbiträde figurerar förstås ofta i mina tankar, och jag ömmar för mina gamlingar som fastnat på demensboendet. I drömmen syntes G som hamnat på hemmet efter flera strokes. Hennes rörelseförmåga är förhindrad och hon har aningen svårt att tala. I drömmen anlände jag till jobbet och fick reda på att G hade blivit fullt återställd. Hon kom gående helt upprätt och rotade runt på sitt rum. Likaså talade hon högt och tydligt, men det hon sa var inte angenämt. Istället klagade hon på stället, på oss, och var allmänt arg och frustrerad, detta trots att hon fått sin kropp tillbaka. Hon benämnde dessutom en av de andra kvinnorna på avdelningen som"det gamla benranglet".
Den andre gamligen som dök upp i drömmen var O; en tystlåten man som jag ofta tar upp på morgonen. Jag gick in för att väcka honom, och så fort jag klev in i rummet visste han vad som var på gång och började dunka som ett barn med ena armen mot sängen. "Jo kom nu O!" sa jag i hopp om att göra honom på bättre humor. O:s ansikte blev då förvridet och hans ögon blev onda. På en sekund var han på fötter, tog strupgrepp på mig och sprang med mig dinglandes i luften ut i korridoren. Allt skedde i ett rasande tempo och han gormade. Jag vaknade.

Drömmen var inte symbolisk, men jag tror den cirkulerar kring mina känslor till jobbet, huruvida jag gör det bra för mina vårdtagare. Den tog upp frustrationen som jag ibland kan känna hos dem och gjorde den synlig. Kanske är det en sådan ilska man ibland kan känna på insidan då man förlorat hoppet om framtiden?

Recent Keyword Activity

Det är ganska roligt att se vad folk har sökt på för att hamna här bland mina legobitar.
Personen som sökte på knular min mormor videos måste ju ha blivit grymt besviken! Haha.

Töntig mat

Ordet "töntig" lämnar sällan mina läppar då det känns så förfärligt nedvärderande enligt mig. Men ibland så kan jag ju inte låta bli att tänka ordet, som tex nu när jag ser vad jag har i mitt skafferi...
För nån vecka sedan fick jag några paket pasta av Roger, och inte vilken pasta som helst, utan pasta från Glenn Strömberg collection! Mohahahahah! På framsidan sitter en bild av Glenn där han även skriver; "Efter en lång och framgångsrik fotbollskarriär bor jag idag i Italien. Här delar jag med mig av den italienska matkulturen i en serie noga utvalda produkter under namnet Glenn Strömberg collection". Han avslutar hela härligheten med en autograf.
Käre Glenn; du är för tillfället det töntigaste jag har i skafferiet, och du lär inte få konkurrens på mycket länge, om inte Roger hittar nåt annat spännande till mig förstås. :)

Paraplyet

Mitt stora leende på bilden ljuger.
På dagis fasade jag för de timmarna som vi "stora" barn fick vara ensamna ute och leka medans dagisfröknarna hade lässtund inomhus för de små. För då brukade de andra kasta sand på mig, och under regniga dagar använde jag mitt paraply som skydd. Men hur stort paraply man än har skyddar det inte mot själsliga sår.

Dagisminnet är ett av mina mest smärtsamma.
Är man ensam lär man sig att ensam är stark och att ensamheten kan fungera som ett skydd mot att såras; ett inre paraply som fälls upp då människor blir för närgångna, både på gott och ont. För jag tror trots allt, att det som alla människor innerst inne vill ha allra mest, är närhet.

Volta

Att säga att någons öron inte klarar av Björk som hon är nu är som att nedvärdera dennes smak och öron, och det betyder indirekt även att Björk kan släppa vad som helst och det är ändå alltid fantastiskt. Någon sa till mig att han trodde att "Björk var så musikalisk att andra inte alltid förstår henne", det håller jag inte med om! Musik är ytterst subjektivt och det finns ingen, inte ens Björk, som kan räknas vara övermusikalisk. Björk må vara genuin, men hon är också medveten och beräknande som alla andra artister, hon vet att det alltid finns några som uppskattar då hon gör det sådär lite extra "konstnärligt", medans det finns andra som inte gillar det ett dugg.

Jag tycker inte alltför illa om nya skivan, Volta, men jag håller med flera om att hon har blivit lite sämre. Hennes musik är inte lika knivskarp längre, hon har enligt mig förlorat ett visst känslomässigt djup. Till och med skruvade Medulla var ju bättre i form av djup och passion! Blåsinstrumenten och de snirkliga elektroljuden på Volta har vi dessutom hört förut, liksom de olika temana kring ursprung och vandring.

Men smaken är som baken, alla tycker olika! Själv är jag, trots att skivan ej är min favorit, glad för att Björk fortsätter göra musik på sitt eget särpräglade vis.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

"I have lost my origin
and I don't want to find it again
rather sailing into nature's laws
and be held by ocean's paws"

Krutkärringar i Flunsåsparken

Det är nåt speciellt med dessa tre damer, det inser jag verkligen nu när jag suttit ett par bänkrader ifrån dem.
Kvällen började tidigt då jag och Thomaz var i Flunsåsparken redan kl 17 för att få en bra plats. Innan dess hade jag fått posera inför min kemtvättare som fixat min vita kavaj.
Under väntans gång fick vi höra soundcheck och köpa lotter. Sen brakade det igång med en programledare jag kände igen både till röst och till utseende men som jag inte kunde placera. Han ledde oss med skämt som nog passade den äldre publiken, liksom allsång med sommarvisor. Därefter brände musikalartisten Niklas Andersson av några låtar iklädd tajta byxor som verkligen framhävde hans lilla stjärt markant. Han var bra, men kanske lite för "musikalig". Om man gillar musikal antar jag att man älskar honom, men musikalkillar blir på nåt sätt ganska så ytliga enligt min uppfattning. De sjunger lite för perfekt, dansar för snyggt och har ingen riktig gnista utöver den där överdrivet proffsiga och på sätt och vis opersonliga ytan. Nej då föredrog jag Siwan, Lill-Babs och Ann-Louse Hansson som efter nitlottdragningen studsade runt på scenen med avslappnad humor och glädje. Inte min musik, men dock riktigt roligt att se dessa krutkärringar live som verkligen kan kallas för proffs!
Kvällen, som vid det laget hade blivit iskall, avslutades med ett fyrverkeri som slog lock för mina öron, och autografskrivning.
På en knölig luftmadrass tillbringade jag natten hos Thomaz efter att vi pratat länge och väl. Fick även träffa hans rare vän Nicklas. Thomaz den latoxen orkade inte gå upp när jag gick upp imorse, hade förväntat mig frukost då jag kom ut från toaletten, men där låg han fortfarande med tuppkammen på kudden och nanade. Så jag begav mig mot Sprängkullsgatan och till skolterminens första dag med introduktion till kursen Migration och mångfald. En kurs som jag egentligen inte skulle befinna mig på då det visade sig att jag hade valt något annat. Sommaren har varit lång och det smakar skräp att skolan inte skickat ut minsta lilla info utanför kursportalen. Så jag fick förklara mig inför en stor och delvis ny klass. Pinsamt värre, men jag fick stanna! Och tur var väl det, för detta är en ack så viktig kurs i det samhälle vi lever idag.

¤¤¤

¤¤¤