Leva

På senaste tiden har jag uppskattat livet så till den grad att jag börjat få dödsångest. Existensens totala upplösning skrämmer mig. Att en dag aldrig mer kunna hålla om den jag älskar, att inte känna värmen från solen som nu i den antågande våren tittar fram.

Så idag försvann ett liv ur familjen. En genomgod man som varit sjuk en längre tid och som jag därför inte träffat på över ett år. Jag har bara fått höra om hans kamp och de glimtar av ljus som funnits längst vägen. Cancer är en hemsk sjukdom som får en att hålla andan i väntan på vad som skall komma sen.

Mina tankar går ikväll till de närmaste som samlats runt honom för att ta adjö.
Jag är så ledsen för er skull och för att jag själv aldrig mer får träffa en viktig del av familjen.
När en människa försvinner blir inget mer sig likt, det blir annorlunda.

Höst mot vinter och tystnad i Småland

För inte så länge sedan var jag där som tystnaden är så dominant att den nästan gör ont i öronen. En härlig långhelg i Småland. Jag och Tobb hyrde bil och åkte ner för att umgås med hans familj och ta det lugnt ett par dagar.

En vistelse där är verkligen vila för sinnet då kontrasten gentemot storstaden är enorm. Och då tycker jag verkligen inte att Göteborg är en särskilt intensiv stad sen jag vande mig vid dess puls. Alla jag känner som jämför Göteborg med andra större städer säger att det här är ett helt annat och mycket lugnare tempo, att man i Gbg kan tala med folk på spårvagnen utan att bli ansedd som konstig.
Men jag tror på kontraster. Jag tror att det är de som gör att man kan fortsätta att uppskatta livet och se spänning i vardagen.

Under vistelsen åt vi goda italienska ostar, gick på storloppis och besökte Tobbes syster som nyss köpt hus. Framförallt tog vi det stilla och tittade in i brasan som knastrade så gott i tystnanden och värme upp både kropp och själ. Det var roligt att få lära känna hans familj bättre, höra deras tankar och se deras lilla matbutik.
Jag hoppas på en ny långhelg någon gång efter jul.

Flyttprocess i bilder

Fantastiska vänner och familjemedlemmar som bar och släpade.



Ett kaos som med tiden blev till ordning.




Målade över Theresans hemska maskrosor och fick hjälp av vänner att måla vardags-rummet.












Köpte dyr mastodontsoffa och sprängde min budget totalt. Vem vill inte ha julklappar i år?



Segdraget, framskjutet flyttstäd i Kungälv. Att vrida om låset för sista gången försatte mig i ett sentimentalt tillstånd.

Besvikelsen blev till en bra helg

Inför lördagen hade jag planerat att träffa min praktikhandledare för att shoppa lite på stan och äta tillsammans. Tyvärr blev hon tvungen att ställa in vår träff så hux flux satt jag med en helt fri lördag i agendan.
För söndagen, dvs idag, hade jag tänkt ordna ett swoppa-event hemma hos mig där folk skulle få ta med sig sina gamla prylar för att byta med varandra. Det känns som en rolig yttring av tiden och chans att både bli av med gammalt skräp och få nytt som passar bättre. Jag bjöd in nästan hela min lista på Facebook - 71 stycken, men när dagen började närma sig hade enbart en säkert tackat ja. Surt sa räven och jag svor ett tag över min oengagerade vänskapskrets. Även söndagen blev tom.
Många gånger hade ett sådant här fiasko lett till att jag skulle gått hemma och surat hela helgen, men den här gången var jag istället snabbt med att boka nytt.
Igår var jag mfl hemma hos Lo och tittade på hennes senaste semestebilder och åt god mat. En trevlig afton i resandets namn då även våra gamla Kina- och Polenbilder avhandlades på tv-skärmen.
Idag på förmiddagen tog jag och mor med oss kaffe och smörgåsar på en lång cykeltur på den nya cykelbanan längst med Romelanda. Vi fikade nära Rogers hus innan vi cyklade hem igen bland åkrar och ängar. Kan skryta med att jag idag cyklat ca 1,6 mil för ovanligheternas skull.
Väl hemma fick jag lägga på ett kol för att hinna städa inför Hannas planerade ankomst. När det var gjort mötte jag henne vid bussen och vi gick hem till mig för att äta och röka vattenpipa. Stolta över vår synd och lätt snurriga fotograferade vi våra rökmoln och det fick för min del avsluta en mycket bra helg som innan var på vippen att bli kass.

GRATTIS MOSTER!

Och tack för en
mycket trevlig
födelsedagsfest!

Tidens tand och ett besök på Liseberg

I tider av press - dessa tider som alltför ofta klottrar agendan full av hållpunkter att bekämpa - är det lätt hänt att jag prioriterar bort min kära familj. Min kusin undrade om jag "undvek henne" då jag valde att hälsa på just den helgen då hon själv var bortrest. Vi bestämde att vi skulle bege oss till Liseberg tillsammans vilket vi gjorde i söndags. Vi fick en riktigt rolig dag och trots att Josefina börjar bli stor kan vi fortfarande fasa ihop våra personligheter och skratta gott åt allehanda tokigheter. Ja ni ser ju själva filmen ovan till exempel!

Kusin var ledsen då jag flyttade från hemstaden och jag blir aningens ledsen då jag själv tänker på hur sällan jag hälsat på under de senaste 5 åren, men jag blir desto gladare då jag upptäcker att inget egentligen har förändrats mellan oss sen den tid då vi umgicks varje dag.

Var dag är en kamp mot tiden, och likväl som att det förgångna kan skapa många skratt är det viktigt att skratta även i nuet.

Bilder från besöket.

Blödig

Har spenderat helgen hos familjen.
Mellan samtal, tv och massor av mat hamnar jag alltid i grubblerier om hur de egentligen har det, grubblerier som jag kanske undviker genom att inte hälsa på så ofta, något som dock skapar dåligt samvete.
Ibland önskar jag att jag vore mindre blödig!

Många påskägg

Påsk står för fruktsamhet, liv och uppståndelse. Om det skedde genom annat än det symboliska ägget (jag åt ganska många) tror jag dock inte. Men årets påskfirande har varit mycket vilsamt och skönt.

Man kan säga att mitt firande började på långfredagen (Gud si förbjude, då skall man egentligen tänka på Jesus!) när jag besökte Sarah som fyllt år och fick en god middag bestående av en varm smörgåstårta (vars recept jag gärna tar del av) och en hemmagjord chokladmousse. Direkt efter hemkomst satte jag mig vid kösbordet med ljudboken i öronen och målade ägg på löpande band (resultatet ser ni nedan) som jag skulle dela ut på påskaftonens picknick i Slottsskogen. Picknicken blev lyckad. Jag var dock lite trött och blev knappast piggare av den varma och vilsamma solen som strålade över oss hela dagen, men det var en skön stund med trevliga vänner och jag tackar Lo och Jim för ett bra initiativ! Skådespelar-Kenneth skulle kanske vara med och picknicka men istället mötte jag upp med honom efteråt. Vi promenerade genom staden och tog en kvällsfika i Haga. Vi talade om socionomrollen och hans skådespel. Kenneth är en vis man med mycket kunskap och kapacitet inom sitt fält. Inspirerande!

I söndags fyllde min käre morfar år så jag åkte ut till honom där jag fick god påskmat och han påskiga presenter. Jag stannade hos morföräldrarna till tisdag eftermiddag och under tiden hos dem åt jag mig till en halsbänna, lekte med Smilla och sov mer än lovligt mycket. Mormor och morfar dricker inget vanligt kaffe utan istället koffeinfritt och efter ett par dagar utan min drog var jag helt slut trots att jag inte gjort nåt, men så snart jag kom hem till lyan och fick mig en rejäl kopp svart piggnade jag till och orkade sticka till gymmet för att träna på kvällen.

Tack alla för en fin påsk! Jag har haft det gott.

GLAD PÅSK - GLAD KIOSK!

Sagor för stora barn

Ja så var det nog, men själv var jag inte särskilt stor där jag satt bredvid Källarmästarn i hans husbil och med förtjusning lyssnade på alla hans spökhistorier han hade att bjuda på.
Igår när jag åt några riktigt goda blodapelsiner var det särskilt en jag kom att tänka på. Ni förstår, enligt Källarmästarn kommer sig den röda färgen i apelsinerna av att man under dess träd brukar lägga döda människor vars blod frukterna suger upp. Inte självdöda förstås, utan mördade då blodet ska vara färskt och fint. Rysligt, eller hur? Dock äter jag mina apelsiner med god aptit.

Efter det att Källarmästarn lämnade Marstrand, där han först var inneboende hos morföräldrarna och sedan bodde i sin husbil intill Varvet, reste han tillbaka till Norrland där han kom ifrån. Men då och då hälsade han på oss och hade alltid med sig exotiska presenter till mig. Men för ca 12 år sedan slutade han att hälsa på, och adresslös som han alltid var kunde vi inte finna honom. Hade det hänt något? Var han död? Men så för några månader sen dök det upp ett kort i brevlådan. Han har det bra och befinner sig i Norrland. Det vore roligt att träffa honom igen, det är inte alla som har en sådan gedigen samling spökhistorier bakom kragen, och det är inte alla som besitter en sådan vänlig själ. Men ingen är perfekt, vissa kvällar då han hade jobbat öppnade han inte dörren för mig där jag stod och bankade. Det tär på krafterna att berätta historier för energiska barn!

Födelsedagsfirandet över

Efter ännu en dags förberedelser kom familjen igårkväll. Även de fick gå min tipspromenad; en promenad som mormor och Tomas fick flest rätt på.
Jag fick blommor, choklad och pengar i present, de fick mat, kaffe och efterrätt. Det blev en väldigt trevlig kväll och dessutom fick jag ta mig en titt på morfars färgade (och omtalade) hår. Spännande!

Josefina stannade över natten och vi tittade på Pans labyrint och The ring tillsammans med massor av popcorn.
Idag åt vi frukost till Lets dance och sedan gjorde hon mig sällskap då jag diskade. Snart kom the family igen för att hämta hem kusin och samtidigt kom mor och Roger som inte kunde vara med på gårdagens fest. Tyvärr fick de möta ett ganska trött födelsedagsbarn men jag orkade ändå pilla i min lite fylld paprika och en skvätt kaffe.

Fylld till bredden med mat, godis och paket tackar jag mina gäster för all fin uppvaktning!
Att fylla 26 är strålande.









http://www.pixbox.se/alb_show_id1021038_page0.html

Grattis till mig själv!

Och till Malin och Inga.
2 mars är en bra dag! :)

Min fantastiska mormor

Jag har en fantastisk mormor, och just eftersom hon är så fantastisk tänker jag att hon är värd ett inlägg här!

Mormor ser alltid till andras behov före sina egna. Ibland säger jag åt henne att sluta med det och tänka på sig själv lite mer, men det viftar hon bara bort och måhända är det så att hon får större tillfredsställelse av att tänka på andra än sig själv. Hon är uppfostrad i husmorsideal och presenten hon fick då hon fyllde 20 var en enorm kokbok där i princip allt en hemmafru behöver fanns. I hennes låda ligger fortfarande gamla köksalmanackor där dignande recept och husmorstips avhandlas. Mormor har aldrig tyckt särskilt mycket om att laga mat men har i alla år gjort det i alla fall, för det är så man gör, det är det hon lärt sig, och att göra något man egentligen inte gillar är på sitt sätt beundransvärt även fast man med mer moderna ideal kanske skulle kalla det "svagt". Men att bry sig om andra är inte svagt, och det gör min mormor. Hela tiden.

Idag var hon på besök hemma hos mig i några timmar. Med sig hade hon som så många gånger förut en hel kasse full med mat och stack dessutom åt mig en peng. Hon kom mitt i min tidiga vårstädning och kunde inte låta bli att delta utan ställde sig och skrubbade min dusch. Att säga nej är för det mesta ingen idé, för hon är med sin välvilja envis som skabb, så det slutar nästan alltid med att man tar emot, och med allt man får blir det ibland svårt att veta hur man ska kunna tacka tillräckligt.

Kära mormor; jag älskar dig av hela mitt hjärta!

GRATTISKRAMAR TILL CHRISTEL, FRIDA, WIVECA, OCH MORBROR TOMMY!

GRATTIS SARA, ÅSA, MALIN, AXEL OCH JOSEFINA!
Må era födelsedagar vara starten på ännu ett fantastiskt år i era liv!

Julen blev som den brukar vara

Är det inte märkligt?
För ett antal år sedan skulle jag nödvändigt vända julen upp och ned. Jag tyckte att dess traditioner var tråkiga och ville införa något nytt på julbordet eller något nytt moment på julafton. Ett blankt nej fick jag till svar för hemma hos oss ser julen likadan ut varje år. Det enda som skiljer sig är julklapparna och kläderna vi har på kroppen.

Men då tiden har gått har jag allt mer kommit att ändra min uppfattning om julen. Numera riktigt väntar jag på att få bli sådär härligt traditionell och få en andningspaus i det. Tiden går och jag förändras, traditionerna blir desamma men min inställning till dem är nu positiv. Jag har till och med skapat ett antal egna som jag genomför under december med mycket nöje.

Att få andas i något på förhand bestämt är en lyx som är få förunnat idag. Och att andas är något jag inte tänker granska kritiskt!

Tack familj och vänner för en underbar jul!

Julbak i adventstider

Det traditionsenliga julbaket hos mor gick idag av stapeln och jag slängde ihop både pepparkakor, lussekatter och en god middag. Kände mig riktigt husligt och hade en mysig dag hos mamma.

Önskar er alla en fin första advent!
Ta hand om er och ta hand om varandra.

Julen står för dörren

Tiden innan jul blir så sakta uppbokad.
Tillsammans med kolleger ska jag åka till Ullared och ha julklappsutdelning hemma hos handledaren.
Jag ska göra klart filmen jag börjat på och tillsammans med Wanda göra ytterligare en.
Jag ska skapa mitt årliga julkort, handla julklappar och rimma på dessa, julbaka med mor, julstäda, glöggfika hos Louisa, skriva ett grötrimm och skicka presenter till polackerna.
Det jag sörjer en aning är att familjen inte har tid att komma på mitt årliga julpyssel. Deras helger är redan uppbokade åt annat. Jag trodde inte att jag skulle behöva ha så mycket framförhållning kring det då julpysslet blivit tradition. Eftersom jag egentligen bara bjuder in dem till mig två gånger om året blev jag lite sårad, bortprioriterad.
Men turligvis nog kände Lo sympati för mig och undrade om inte hon kunde komma istället, därför blir det ett julpyssel med kompisarna och det kan säkert bli riktigt trevligt. Det är så mysigt att samlas kring pyssel, dricka glögg och äta pepparkakor och känna in stämningen inför julen.

Snart är det december och jag hoppas att ni alla har en härlig tid att se fram emot!

En trevlig helg

Efter en veckas praktik är det inte direkt så att man slår klackarna i taket då helgen kommer. Det här jobbet tär på energiförrådet på ett väldigt speciellt sätt, de känslor som läggs på en och de tankar som följer suger ibland musten ur kroppen och ändå är det just det som gör att praktiken blir så rolig. I veckan har jag haft samtal med en tjej som grät i 40 minuter och tröstat en kille som storgrät på en toalett. Dessa väldigt tröttande situationer är det som skapar spänningen.

Men den här helgen var det ändå fullspäckat på schemat och i fredags kväll började det med inflyttningsfest hos söta Johanna och Crall. Trött efter veckans jobb hamnade jag och de andra socionomerna i den stora soffan och vi fann inte energi nog att mingla eller vara trevliga med de andra, soffgänget måste ha uppfattats som väldigt tråkiga och oartiga! Dock flödade spriten och antagligen flödade det lite väl mycket för mig. Efter en fyllesömn vaknade jag vid halv ett på dagen igår och kände mig riktigt bakfull. Inte direkt illamående men med skarp huvudvärk och matthet i hela kroppen. Tur då att det släppte något till mormors kalas på eftermiddagen. Hos hennes bjöds det på god buffé och trevlig sällskap. Det var längesedan jag träffade morbror Tommy.

Till idag hade jag fått den eminenta inbjudan att sjunga i Kristian Antillas studio då Thomaz sökte vänner till en ny inspelning. Men jag var ack så trött och det skulle bli tråkigt att lämna morbror så snabbt på förmiddagen, så jag stannade faktiskt kvar på Marstrand och jag gissar att T blev besviken på mig. Ibland finns det gränser för hur mycket man orkar och jag hoppas att inspelningen ändå blev bra och att gänget hade trevligt.

Nu förbereder jag mig för ännu en veckas praktik som utöver de vanliga uppgifterna kommer innehålla en föreläsningsdag i Göteborg. Till helgen skall mor fira sin födelsedag med oss och jag planerar att göra klart en liten film som jag börjat på.

GRATTIS MOR!