En kärleksfull jul önskar jag er alla!

...¤O¤...

Kampen är snart över, för den här gången

Idag har jag befunnit mig i Stenungsund för andra gången den här veckan och tillsammans med min Daniel skrivit uppsatsen så gott som färdig. Vi känner att vi har en röd tråd och att vi kommit fram till flera bra slutsatser och bra diskussioner. Nu är det bara småpill kvar, men det tar vi någon annan dag!

På dörrmattan fann jag vid hemkomsten, förutom ytterligare ett julkort, ett stort brev från skolan där det stod att jag fått VG på den fruktansvärda metodkursen. Känns fantastiskt -jag har fått utdelning för allt slit och all psykisk stress.
För några dagar sedan fick jag ett annat brev från skolan där studierektorn, på ett mer sakligt sätt än den arga kursläraren, bemötte vår kritik på metodkursen. Syftet med kursen förklarades utifall att det hade varit oklart, men hon höll med om att kursens upplägg och planering var tok, så till våren skall man enligt brevet arbeta extra hårt med planeringen, hela kursen skall ses över. Jag är nöjd med det svaret och glad om kritiken kan ge något för kommande studenter.

Imorgon skall de sista klapparna inhandlas, på söndag skall jag tvätta och sen tar jag väldigt mycket julledigt!

Finporslin

Att finporslin skulle ha så mycket bättre kvalitet än billigt porslin är jag inte helt övertygad om efter att ha ägt en samling Swedish grace-tallrikar några år.
Finporslin sägs vara mer slagtåligt, mer hållbart. Tro sjutton att det håller länge när man vet att 200 spänn går upp i rök om man tappar en tallrik!

Alla tomtar är inte snälla

Julshopping

Jag var tvungen att ta en dag ledigt från uppsatsen, annars skulle folket runt mig bli besvikna då de inte hade fått några klappar.
Tillsammans med raring Rob begav jag mig ut på stan och dök ner bland gammalt bråte och fyndade fina klappar och en fin te-kanna till mig själv. Nu har jag bara några presenter kvar att handla vilket får ske lokalt på lördag.
Efter mysiga pussar bland antikviteter och cafébesök var det dags att säga adjö. Kommer sakna R i jul och lär sms:a en del för att få mitt behov något stillat så att jag inte blir helt galen!
Tog mig efter shoppingen sedan en sväng till Majorna och fick mat, klappar och utmanande dans av Lo.
Nu är jag hemma igen och filar på uppsatsen. När den är färdig släpper jag allt och tänker ha det riktig trevlig över jul och nyår.

Billarm

Ett jävla fucking billarm ljuder på utsidan.
UIIIIIIIIIUIIIIIIIIIIUIIIIIIIIIIII!
Och ingen stänger av det...
Huvudvärk och tandgnissel!

OBS:

Det verkar vara något fel på Comhems e-post-tjänst. Jag kan skicka meddelanden men jag kan inte ta emot några. Så om ni skickat något till mig och jag inte svarar så vet ni varför.
Maila mig istället till min msn-adress!

In a relationship

Rob undrade om det var för tidigt att ange statusen "in a relationship" på Facebook. Det tyckte förstås inte jag utan smällte bara ännu lite mer.
Nu har jag någon på riktigt och det ger härlig magkänsla.

"Mer jul, ge mig mer jul..."

Åtets julpyssel förflöt liksom tidigare år med nöje, glädje, glögg, godis och middag. Det blir aldrig särskilt mycket gjort, men jag lyckades i alla fall göra en korsning mellan garntomte och krabba. Polenbilderna tittades igenom och jag upptäckte då att min dvd-spelare börjar pajja, bilden är grön, nästan lite juligt faktiskt ;) .

http://www.youtube.com/watch?v=aZ90xjH9MgI&feature=related

Måleri och pepparkakor

Dagen till ära har jag ägnat åt att måla om moderns gamla kök. Fanns en del kanter och märken som var svåra att få bra även med spackel, men mor och Roger Moore verkade väldigt nöjda efter att jag målat i många timmar. Spana in filmen för en titt på mitt stenhårda arbete.
När jag kom hem bakade jag pepparkakor i diverse former. Doftar fortfarande i hela lägenheten. Hade igår tänkt att köpa färdiga pepparkakor, men i dyra Konsum var degen billigare vilket ledde till att jag valde den. Jag måste ha något att bjuda på till morgondagens julpysselfika. Lussekatterna som jag och Rob fixade i torsdags åt jag ju tyvärr upp.

Julen står för dörren

"Nu när julen står för dörren får vi den stora grötesnurren".
"Nu vill jag inte sitta här och klena, för nu har jag gröt på hela bena".
Ja mosters grötrim slår i all sin enkelhet alla rekord i humor, och snart är det dags igen. Oj vad mycket som skall sys ihop nästa vecka! Uppsatsen skall skrivas klart, de flesta julklappar skall inhandlas, slås in och rimmas på, grötrimm måste filas till, Danutas text och Szymons pjäs skall läsas igenom så att jag har något att säga om dessa till nyår, alla julkort måste postas, den årliga julstädningen måste slutföras och kompisar skall träffas för att ta emot julklappar. Nu förstår jag varför folk går in i väggen när julen knackar på!
Men innan den värsta stressen kommer skall jag i helgen ha mitt årliga julpyssel med familjen och imorgon skall jag dessutom hjälpa mor att måla om sitt kök. Igår bakade jag lussekatter med mycket kärlek med min Rob, och idag har jag bränt en julskiva som jag lyssnade på medan jag målade eget presentpapper.

GLAD LUCIA!

Min vän är döende

My darling Gummiplanta kunde ej bära sin skönhet rakryggad. Den blev helt enkelt för stor för sitt bästa, och en natt för några månader sen måste den ha vikit sig under sin egen tygd, för på morgonen fann jag den på golvet som om den kämpade för att komma till vattenkranen. Sen dess har den mått sämre och sämre trots mina ansträngningar, rötterna måste ha slitits av då den föll, och nu ser den ut som på högra bilden. Dock finns det några levande blad kvar, och jag har ännu inte tappat hoppet om att den en dag skall repa sig igen och växa upp till sin forna glans.

Dags att köpa julklappar?

Spana in Pandemonium X och köp en t-shirt, mugg eller annat med ett roligt tryck!
http://polyshop.se/pandemoniumx/

--------------------------------------->



--------------------------->



--------------------------------------->



---------------------------------->

Slide

Hur kan man älska att åka skridskor, äga ett par skridskor och ha en skridskobana utanför knuten utan att åka skridskor?
Jag förstår inte vad jag tänkt på i mina tre år i den här lyan, för idag kollade jag upp banans tider och priser och upptäckte att den har öppet varje dag och att det bara kostar 10 kr att åka!
Alla ni som också älskar att åka skridskor är välkomna att höra av er så att jag får sällskap på isen!

Amatörfixaren

Ibland får man såna där ryck som gör att saker blir gjorda, saker som man skjutit upp i flera månader utan någon direkt anledning förutom lathet.
Idag bestämde jag mig för att fästa upp dekorationstyget jag köpte i mars på en träram plus att skaffa en ny passande lampsladd och kontakt till kökslampan jag köpte av Thomaz.
Innan jag cyklade ut i småstaden sa Hanna åt mig på msn att det hade varit "jättelätt" när de satte upp sitt tyg på en träram. Underbart tänkte jag och cyklade till Kungälvs trä. Dock verkade det vara självbetjäning som gällde enligt machomannen i butiken. Jag fick välja ut plankor ensam och fick själv mäta längden på dem, och med den grovtandade sågen de erbjöd kan jag ju säga att det inte blev direkt jämt! Köpte med mig en liten såg hem för säkerhets skull, och det var tur det, för på något sätt hade jag lyckats mäta totalt fel så att jag fick kapa dem rejält. Det var skitsvårt att få kanterna att passa, och hur sjutton skulle jag på egen hand kunna limma och spika ihop delarna till en rektangulär ram? Det kom trälimm överallt och jag insåg att de spikar jag hade hemma var för korta. Jag slet med ramen i flera timmar, och tillslut i ren desperation och med sågspån på alla möjliga ställen tog jag fram häftpistolen ämnad för tyget och häftade ihop ramen! När man inte kan hantera de traditionella metoderna krävs nya tankar och tro mig sjutton om det inte blev helt okej trots allt! Tyget häftade jag upp på ramen och jag satte sedan upp hela grejen ovanför korgstolen. Att hela det nedre hörnet sticker ut i luften på grund av skev ram tänker jag åtgärda med häftmassa! :)
Så till kökslampan: Jag blev orolig då jag såg att sladden jag hade köpt innehöll tre trådar till skillnad mot de vanliga två, så jag fick ringa och kolla läget med mer kunnigt folk. Fick veta att det skulle gå bra att bara lägga den tredje tråden åt sidan, så det gjorde jag. Jag fnurrade sedan ihop de andra trådarna utan större problem, det mest pilliga var nog att stoppa in de i den lilla stickproppen jag hade köpt med mig. Mina skruvmejslar var för stora så jag använde en kökskniv och en pincett för att få upp alla de minimala skruvarna som höll ihop plastkontakten. In med trådarna och på med lampan och den fungerade! Jag är nöjd med resultatet med dock en liten smula missnöjd med kontaktens placering som gör att lampsladden hänger lite fult i luften.
En tredje grej jag passade på att åtgärda var stickkontakten på gamlamormors lampett som inte passar de nya uttagen. Så jag kapade den för att sätta dit en ny men blev rädd då jag såg att trådarna i mitten till skillnad mot andra inte var omslutna av blå respektive brun plast. Istället var de båda vita. Bråttom som jag alltid har chansade jag: 50 % chans att det skulle fungera, 50 % risk att det skulle gå åt pipan och bli kortslutning. Som ett barn använde jag den stora stekpincetten i plast, fortfarande oljig efter att ha stekt aubergine, för att sätta i kontakten med och föreställde mig vara en av de som fifflar med bomber i filmer och som dör om något gå fel. Men det gjorde det inte, det gick rätt och min favoritlampa lyste vackert upp skrubben där jag befann mig. Tyvärr har jag förstått att det är något fel på förlängningssladden som lampetten är kopplad till i vardagsrummet, så jag måste köpa en ny. Men det får bli en annan dag!

Dags för två stakar!

EN GLAD ANDRA ADVENT ÖNSKAR JAG ER!

Kritik mot kritiken

Oj vilken hetsk stämning det blev i klassen igår när vårat klagobrev kom upp till granskning! Läraren ville granska det ner på ordnivå för att göra vår kritik av kursen ogiltig. Han var arg som ett bi och betedde sig helt klart oproffesionellt då han anklagade och attackerade oss för det vi sa i brevet.
Visst kan man nu i efterhand då tentan är gjord inse att orden kanske var lite väl dömande och hårda, men om man ser till hans reaktion på det skrivna kändes det ju som att han menade att vi inte fick tycka som vi tyckte. Självklart borde man få tycka att en kurs är irrelevant, självklart måste man få tycka att informationen varit dålig liksom upplägget! Jag satt på främsta bänk och kände mig skyldig då det var mina formuleringar han läste upp ord för ord. Det var ju bara 30 pers som skrivit på, men ändå blev det nästan som att åsikterna fick stå för hela socionomprogrammet.
Läraren lär visst ha varit ganska lugn under ett tidigare seminarium där brevet också togs upp, att han var så upprörd igår måste betyda att det fått konsekvenser för honom. Han talade om "möten och omplaceringar" mm.
Jag hoppas att alla skriver nyanserade och bra kursutvärderingar och att de som fortfarande tycker som de tyckte då brevet skrevs vågar stå för de åsikterna och inte viker sig!

Årets julkort är färdigt

Det var liksom tidigare år en lång process från scenbygge till rätt belysning och själva fotograferingen som alltid är lika kruxig när man är själv. Tog tid innan jag fick med allt som skulle vara med, men till sist efter mycket våndor, svett och glitter blev jag nöjd.
Några av er får se resultatet i en brevlåda nära er innan jul, andra via e-mail.

Vem är bäst egentligen?! =O

Barn av sin tid

Det är både fantastiskt men också lite skrämmande hur den tekniska utvecklingen tar sig in i vår vardag och gör sig självklar för oss att använda, hur vi stukturerar våra liv och vår kommunikation efter hur tekniken ser ut. Thimmi har formulerat en del liknande tankegångar på sin blogg på sistone, och själv fick jag skåda hur det kan se ut i verkligheten för ett par dagar sedan.
Jag var på väg hem från skolan och fick stå upp på bussen då den till hälften var full av barn, kanske ca 10 år gamla, antagligen en skolklass som varit på studiebesök eller något liknande. Medan jag stod där upptäckte jag ganska snart vad barnen sysslade med och hur de umgicks med varandra, det skedde nämligen via mobiltelefoner! Intill mig satt två pojkar som bägge hade varsin telefon. Då och då blippade det till i dessa och nån kompis längre bak i bussen skickade bilder till dem, liksom de skickade bilder till honom som sedan kommenterades. Allt umgänge skedde via mobilerna, inte bara direkt utan även i deras samtal med varandra då det var dessa och dess funktioner de pratade om: "Nu blev det stopp här, skicka den där bilden igen!" "Har du testat det här spelet?" "Fick du mitt sms nu?" Det var som om hela bussen bestod av ett enda telefonnätverk genom vilket det skickades signaler fram och tillbaka: "Blipp blopp blipp brriiimp."
Då jag sällan ser några större grupper barn på stan blev deras interaktion en nyhet för mig. Visst kände jag till att mobiltelefonen blivit allt viktigare även i yngre åldrar, men att nästan hela verkligheten och det sociala umgänget för barn kan processas genom textmeddelanden och mms var både underhållande och läskigt att se. När jag var liten ringde man och frågade om man skulle leka, sen så gjorde man det. Nu däremot stannar leken i och kring telefonen. Dock var det en pojke som verkade kombinera klassisk lek med mobillek: Han hade en liten grön gummiödla som han höll i den ena handen, i den andra höll han mobilen, och ibland klämde han ödlan i telefonen och låtsades att den hade fastnat. Visst var det förbaskat synd om ödlan, men jag såg handlingen som kreativ och sund då den påvisade att han till skillnad från sina kompisar inte var lika besatt i telefonen.

Kyssar och smek

Salstentan som vi alla var så rädda för gick över på ett kick. Jag räknade poäng innan jag gick ut och är ganska säker på att jag får godkänt. En enorm tyngd har lättat från mina axlar och nu kan jag fokusera på uppsatsen.
Det blev ju inte direkt sämre på kvällen hemma hos R i Kortedala! Hemlagad sushi, varma björnbär med glass och mycket närhet. Vad fantastiskt skönt det är att bara ligga i någons armar och känna andetagen och värmen!
Jag har haft en mycket bra dag.

Mångkulturell

Jag känner mig riktigt mångkulturell. Om det är ett begrepp som verkligen fungerar vet jag ej, men dock får jag den känslan då jag på morgonen sveper på mig min drakbeprydda morgonrock från Kina, när jag går på mattan som jag brukar kalla för en "arabisk mata", när jag slår på datorn och chattar en stund med polska Szymon eller Danuta, när jag slänger en blick på min vattenpipa eller min asiatiska lykta, när jag äter min italienska pasta med tomatsås, när jag får ett sms på min finska Nokia-telefon från Thomaz i Amsterdam, när jag lyssnar på amerikansk musik och samtidigt planerar inför ett firandet av en riktig svensk jul i familjens trygga famn för att sedan fira nyår i Polen bland vänner.

Jag känner mig vederkvickad av det stora flöde information och inspiration från världens alla hörn och tanken på hur lätt det ändå är att få kontakt trots skilda sätt att leva och tänka. En känsla som dock även kan leda till förvirring då enkelheten man ofta söker egentligen inte existerar.

Trevlig första advent!

Morgonfika dagen innan advent

Klockan ringde vid kvart i åtta. Ute och inne var det kolsvart och jag var tvungen att tänka efter varför den ringde så tidigt. Med alla tider att passa och saker att göra har jag blivit lätt förvirrad, och det är ofta jag måste komma på varför klockan ringer innan jag kan gå upp.
Imorse ringde den för att Lilith skulle komma med lussekatter eftersom hon skjutsat sin mor till en kattutställning på gatan här intill. Och det gjorde hon, nyhårfärgad och grann kom hon med goda saffransverk och vi drack kaffe, tittade på resbilder och pratade. Det var trevligt, och adventstjärnan som jag hämtade upp från förrådet strax innan hon kom lyser numera upp mitt kök.