Ingen magi i mitt kök

Lögner! Fucking jävla bullshit!

Ingenting tar mindre än 10 sekunder i den där maskinen, allt ta längre tid. Skall man hacka någonting blir vissa delar av det till mos, medans andra delar förblir ohackade. Att stoppa i en morot innebär motorstopp, att blanda guacemole tar över en minut. Det mesta som läggs i roterar inte alls ner mot bladen igen på grund av den rundade överdelen som man så fint skrävlar om i reklamen, utan kladdar istället fast på kanterna. Tur för mig att jag fick min Magic bullet i present, annars hade jag blivit galen.

Ser kvinnan på bilden hederlig ut? Inte ett dugg! Hon ser ut som en ljugande kossa vars enda nöjen här i livet är översvällda muffins, shopping i för dyra butiker och att skinna folk på pengar för att kunna finansiera sin amerikanska dröm.

Köp inte en Magic bullet! Och om ni ändå gör det; förvänta er ingen magi!

I afton är jag sur som citron

Bit i mig och ångra er bittert!

Sjuklingen tvättar

Rinnande näsa, orkeslös kropp, uppbokad tvättid men inget kulörtvättmedel och INGA rena kläder! Jag var tvungen att bege mig till Willys trots mitt förkylda tillstånd, och efter den pärsen känns det nu som att jag sprungit Göteborgsvarvet.

Två splitternya tvättmaskiner fann jag i källaren. De stod där och bländade mig och lovade att alltid centrifugera, istället för bara ibland såsom de förra brukade envisas med. Allt som oftast fick man ut drypande tvätt, och med ett tvättprogram, vilket man inte kunde välja enbart vissa delar av, utan var tvungen att starta från början för att nå den slutliga centrifugeringen, tog det ibland ganska lång tid att tvätta.

De nya silvriga går mjukt och fint, men om och hur programmen fungerar vet jag ej. När jag valde förtvätt som tillval hoppade den röda lampan ändå till nästa steg; huvudtvätt. Bara det kan man ju bli sjuk av! Men jag håller tummarna för att min tvätt blir ren och för att min sjuka skall vika hädan. Nu vet jag i alla fall vad den gradvis stigande hyran har gått till!

Till alla er tvättomaner därute kan jag förtälja vad Ren och Stimpy kom på en gång i tiden: Alla borttappade strumpor som brukar försvinna spårlöst sugs in i ett svart hål och hamnar tillsammans med världens alla andra bortappade strumpor i en stor, svettig hög på en planet i en annan dimension. Vill ni ha tillbaka dem måste ni likt Ren och Stimpy finna ett rymdskepp som klarar av att åka in i det svarta hålet. Väl framme (om ni överlever) är det bara att börja leta i svetthögen, men den är stor, så det kan ta tid. Dessutom riskerar ni att bli uppätna av stora hjärnmonster. Kanske lika bra att köpa nya strumpor?

"Cadet Stimpy and myself have begun to set out for the strange mountain. The closer we get to the mountain, the more we notice an odor. A repugnant, yet somehow delicious aroma. A stench, if you will."

Fan

Två personer man bör glömma online samtidigt.
Prövar Gud mig, säger han åt mig att ta bort dem?
Jag borde börja om på nytt, men det är alltid lika svårt.

Min cykel heter inte Spurt

Den heter SPORT!

Hela tiden har jag sett fel på O:et, och det gör mig galen. Jag gillar ju inte sport, det är ett vidrigt namn!

Jag tänker i alla fall fortsätta kalla den Spurt, för i mitt hjärta kommer den alltid att heta det, även den dag då jag slutat spurta med den. Sådeså.

Daddy G and the heartbreakers

. ...>--*¤O¤*--<... . . ...>
Min vän Anna har levererat nyheten om att hennes Elvis-rockande band nu läggs ner. Tänkte därför passa på att tipsa om deras hemsida som fortfarande ligger uppe. Vem vet hur länge till, så ta er en titt på de stämninsgfyllda bilderna och ladda ner några höjdare från deras svängiga repertoar!
http://www.heartbreakers.se/
. ...>--*¤O¤*--<... . . ...>

Uppsatstider tydligen

Värst vad många som verkar skriva uppsats nu för tiden. Emma skriver logistik (eller nåt sånt), Poop skriver media, och jag vet att även Lo har en om etnocentrisk kultur att jobba med. Jag har också skrivit uppsats, två stycken, det är jag stolt över, men ännu stoltare kommer jag att vara då jag skrivit de två stundande som är kvar att karva om jag stannar på programmet. Känns tungt att behöva skriva igen, men jag blev lite lättad då jag fick höra att man skriver parvis eller i grupp. Att ensam komma på allt är tufft, men med flera inblandade kan man bolla sina idéer, tillsammans är man starkare än ensam.
På skolfronten skrivs det inga uppsatser för mig just nu, istället pluggas det en del inför juridiktentan den 7:e juni. Jag har hela tiden satsat på omtentan i augusti, men nu när första försöket börjar närma sig blir jag lite triggad. Vore ju häftigt om jag mot all förmodan klarar juridiken redan nu...
Imorgon skall det tentapluggas hos Louisa på Öckerö. Mysigt!

Frestelser

Det är så lätt att falla för frestelsen.
Några knapptryck och man är där man inte ska vara.
Man vet att det är fel.
Känslorna trycker på inifrån och man gör så lätt sådant man kommer få ångra, eller sådant man vet bara leder till intet.
Någon poppar upp på msn och man cirklar kring datorn som en hök.
Någon finns där i bakhuvudet och mal och man håller lätt krampaktigt i mobiltelefonen, kanske börjar skriva ett sms innan man tagit sitt föruft till fånga.
En kamp mellan förnuft och känsla, en kamp för att bli hård och kall.
Att falla för frestelsen kan bli ens tillfälliga undergång tills dess att man rest sig igen.

Vuxna människor

På passplatsen i Göteborg satt jag länge i kö för att hämta ut min nygjorda passagebiljett för världen. Till höger om mig stod en liten familj vars lilla barn, kanske max ett år gammal, inte kunde koncentrera sig på kameralinsen som skulle ta hennes foto för passet. Föräldrarna försökte med allehanda trick, som att vifta med gossedjur vid linsen, och att spela en truddelutt med mobiltelefonen på samma ställe, att få hennes blick där den borde vara. Flickan tittade bara i mycket korta stunder åt det hållet, och undersökte istället mest allt annat i lokalen med sin nyfikna blick och med världens leende på läpparna. Polisen bakom luckan fick tillslut komma ut och försöka med samma trick, men inget verkade hjälpa.
Flickans barnslighet krockade med vuxenvärldens krav på kontroll och underkastelse. Det är det som vuxenblivande handlar om. Vi framhåller gärna hur mogna vi blir då vi blir äldre, men frågan är om inte mogenheten främst är en underkastelse av de normer som hör till rollen som vuxen. För varje dag, för varje vecka, för varje månad och för varje år läggs lager på lager av skyddsmurar, artigheter, etickett och regler runt oss. Vi odlar bort vår spontanitet, och de som fortfarande har den kvar blir ibland tittade snett på. Att bli vuxen är enligt mig i mångt och mycket att bli en mur, en yta bortom de sanna känslorna/fantasierna på insidan. Och att växa upp till en fullvuxen blir därmed en ständig och aldrig slutande kamp mellan det inre och det yttre.
Den lilla flickan hade inga murar, utan bara ren och skär glädje över att vara där. Hon var lycklig. Och se på min passbild, ser jag inte väldigt barnslig ut på den? Sådär oskyldigt pojkaktig? Istället för 24 skulle jag lika gärna kunna vara 18, men alltjämt går jag runt med en "vuxens" blockader för att inte stöta mig med andra vuxna människor, något som resulterar i att jag tyvärr ofta stöter mig med mig själv.

En blomma till mor på mors dag

Lyrics


Tack för att du födde mig!

Mina loppis-"fynd"?

Galet trött efter en vaken natt for jag med Thomaz på pakethållaren till loppisen kl 9 på morgonen. Sedan fick jag sitta bakpå, och innan stället öppnade fick vi köa... När dörrarna slogs upp kl 10 blev det kaos i min hjärna. Folk överallt!

Jag fick i alla fall tag på den fina kaffekannan på bilden, liksom den speciella (makabra?) sidenskjortan. Orkade inte prova den, utan upptäckte först då jag kom hem att ärmarna är för vida, men T menar att de går att sy in.

Fick även tag i en färgglad hallmatta och några presenter, men dem vill jag inte visa på bild bland alla nyfikna bloggvänner...

Senare väntar titt på Doris tre nyfödda kattungar, brödbak och middag hos Sarah, det ska bli trevligt!

Jack Sparrow har gjort mig helt slut!

Jo det är sant! I nästan tre timmar tröttade han ut mig fullständigt, på både bra och dåliga sätt...

I Pirates of the Caribbean 3 tar huvudpersonens vänner hjälp av ett gäng asiatiska sjörövare, plus den gamle räven Barbossa för att rädda tillbaka Jack själv från dödsriket där han hamnade då han blev slukad av Davy Jones monster Kraken. När det uppdraget genomförts med lycka har man det "laglydiga" Ostindiska kompaniet, som nu arbetar tillsammans med den onde Jones, att slåss mot.

Visuellt ser vi en film som är lika häpnadsväckande vacker som de två första; Sirliga detaljer och storslagna animationer. Vackrast är området precis utanför dödsriket, och det innanför. Innehållsmässigt försöker filmen knyta ihop trådarna från de två förra filmerna, och samtidigt lägga in än fler saker att hålla reda på, vilket blir svårt! Turners far skall räddas från den Flygande holländaren, Sparrow ska räddas från dödsriket, Jones blev som han blev på grund av kärlek till en gudinna som visar sig vara instängd i spåkvinnans kropp, världens alla sjörövare har ett brödraskap vilket en gång låste in gudinnan i människokroppen, Jack stöter på sin gamle far mm mm. Det blir alltså för mycket att hålla reda på, samtidigt som det blir för lite skall nämnas! Mycket få saker fördjupas nämnvärt, ungefär som i föregångarna alltså. Allt ligger på en mycket ytlig nivå. Fördelaktigt hade varit att dela upp filmen på två filmer, göra tempot långsammare och fördjupa de olika berättelserna och de karaktärer som gestaltar dem. Det ska tex inte vara riktigt så "enkelt" som det verkade att hämta hem någon från dödsriket, och det skulle vara intressant om man hade nystat lite i Jack Sparrows relation till sin far som nu dyker upp.

Depp är som vanligt bra på sitt underfundiga sätt, spännig utlovas, liksom häftigt ögongodis. Men i trean är det både för mycket och för lite samtidigt, och jag gick ut ur salongen med huvudvärk. En något svag trea av fem möjliga.

Kärlek

Kärlek kan vara vänlig, kärlek kan vara omständig, kärlek kan vara hatisk, och kärlek kan vara våldsam! Ta er en rejält titt på den verkliga versionen av Kärlekens språk. Tintin Andersson och Regina Lund kan slänga sig i väggen!

Uppdateringar

. ...>--*¤O¤*--<... . . ...>--*¤O¤*--<... . . ...>--*¤O¤*--<... . . ...>--

Exakt då jag tryckte på knappen för att publicera förra blogginlägget om sommarschemat damp det ner på min skräpiga dörrmatta. Ploffs! Jag öppnade det med bultande hjärta och blev först glad över de får arbetstillfällena i sommar. Men sedan kom jag att tänka på min ekonomiska situation inför resan: måste låna en hel del pengar för att få ihop till räkningar mm. Då blev schemat med 16 dagars jobb i juli och 10 i augusti genast mindre värt, och jag kände min studentmage knorra av hunger. Nästa vecka ska jag cykla på Spurt till jobbet för att sätta upp mig på fler tider i juni, och därefter hoppas på att de ringer in mig. Om jag inte får nåt jobb i juni blir det inga pengar i juli, och då känns det ju nästan som att jag måste låna mig igenom sommaren.

Min borttappade iPod hittades hemma hos Thomaz. Hurra! Då jag lånade hans toalett vid senaste besöket hade jag hängt den på handdukskroken och glömt den där min idiot. Känns mycket bra att den är tillbaka. Musik är en viktig del av livet, och mina grannar är alltför känsliga för att jag skall kunna spela högt om kvällarna. Tack T för att du inte sålde den på Tradera! ;)

. ...>--*¤O¤*--<... . . ...>--*¤O¤*--<... . . ...>--*¤O¤*--<... . . ...>--

Nervös väntan

På skatteåterbäringen

På kärleken?
På mors dag?

På tentaresultat?

Nej!

På sommarschemat!

Jag vet ju när jag sagt att jag kan jobba, men att få sitt öde bestämt på ett papper känns nervigt. Helst av allt vill jag ju inte jobba alls men ändå tjäna storkovan, men det går ju tyvärr inte, så jag blir ju helt enkelt tvungen att acceptera vad än ödet (Solveig) erbjuder mig med sin rappa handstil.
Schemat skickades i förrgår berättade hon för mig, men efter en snabb blick på min skräpiga dörrmatta kan jag konstatera att det ännu inte nått destination David.

Pray for me!

Normal

You Are 40% Normal

While some of your behavior is quite normal... Other things you do are downright strange You've got a little of your freak going on But you mostly keep your weirdness to yourself

How Normal Are You?

Normalitet är en konstruktion, men det är en konstruktion genom vilken man lever sitt liv och ser på andra. Man kan inte frikoppla sig från sin kultur. Jag kallar mig för öppensinnad, men visst har jag fördomar och ideal för vad som är normalt, och visst pågår det en ständig förhandling med vänner och omgivning för att få just min världsbild bekräftad, vilket ju inte alltid lyckas! Lika ofta kommer jag på mig själv med att ha tagit över någon annans åsikter. I slutändan kan man fråga sig vem man egentligen är, och vem som sätter måttstocken. Svaren borde bli att man är en blandning av allt möjligt, och att det inte är En person, utan vi tillsammans som bestämmer vad som är normalt eller ej. Men hur den processen går till - från att något är onormalt tills att det anses vara helt okej - kan nog ingen svara på.

Angående testet har jag en svag aning om att det är producerat i USA. Det finns ju inga homogena kulturer, men man kan ändå urskilja vissa särdrag som gör att testet kanske inte är applicerbart på hur ett Svenssonliv i Sverige kan te sig.

Testet hittade jag på Emsens blogg då hon nu tagit upp skrivandet igen. Gör ett besök hos henne!

Mormors kardemummakaka

Mormors chokladkaka, mormors grönsakssoppa, mormors pannkakor, mormors stek och mormors ärtsoppa är alla klassiker av en kvinna som påstår att hon inte tycker så mycket om att laga mat. Det går jag med på. Men det hon gör är ändå alltid kanon!

En nykomling bland klassikerna är mormors kardemummakaka som jag bara måste få tipsa om, då den ju är så god. Jag fotograferade receptet när jag var på besök senast.

Klicka på bilden för en förstoring! Om receptet verkar utelämna något får ni själva lista ut vad!

När ni har bakat kakan mottages kommentarer gladeligen. Mormor behöver feedback!

Jag vill ha fast mark under mina fötter...

...men allt jag gör är att hoppa mellan kringdrivande isflak.
Snart är det dags att sluta med det.

Mina vänner

Snart åker vi! Och det ska bli så roligt.
Jag tycker så mycket om er.

Hemma igen

Det minsta av småstadsliv där en stadskärna inte existerar och där det alltid är dåligt väder när man kommer på besök är inte lockande i längden. Visst fick jag lite högkvalitetsumgänge med familjen, plus en massa Super Mario, Pirates 1 och 2, fika och mat mm. Men min plan att stanna till torsdag började kännas seg redan igår, så jag bestämde mig för att passa på att åka med i Tommys bil då han skulle hem till Filipstad idag.
Hem ljuva hem!

Dejvan-status:

I Marstrand till onsdag eller torsdag.
Mina älskade kan nå mig på mobilen; ni andra får sätta näsan i luften och leta efter min doft!
Adjö!
/D

Pussjuk

Åh vad jag är pussjuk just nu!

Vill pussa på alla jag möter,

slingra tungan runt någons tunga

och suga på någons läppe.

Men jag jobbar idag, och här finns det bara gamla kärringar och gubbar.

Tvingas kyssa min egen spegelbild...

Glömskans tider

Jag börjar bli orolig.
Är det något fel på mig?
Jag glömmer bort saker hela tiden.
Kan tycka petitessartat, men då det sker upprepade gånger blir det läskigt...
För det första glömde jag vid två tillfällen bort att jag skrivit bloggkommentarer till folk. Jag kunde inte ens minnas att jag gjort det då jag läste dem.
Sedan var det vaccination nummer två; jag trodde vi skulle träffas på Vasaplatsen eftersom jag glömt att det var vid entrén vi skulle ses.
Sen var det melodifestivalen; när jag tackade ja till jobb lördag kväll hade jag glömt att jag bjudit in kompisarna då.
Idag har min iPod försvunnit och jag har ingen aning om vart den tagit vägen. Och precis nyss när jag tänkte på Kina tittade jag i kylskåpet efter Ducuralen; men det låg ingen Ducural i kylskåpet, och jag hittar den ingen annanstans heller! Jag har glömt av vart jag lagt den.
Det här är inte riktigt klokt!
"Man blir som man umgås".
Jag jobbar på äldreboende, jag umgås med dementa...

Min iPod är borta!

Jo det är faktiskt sant, och jag vill inte tro det!
På tal om teknikens under så är mp3-spelaren ett litet under för mig, och min iPod shuffle är en av mina absolut käraste ägodelar: Liten att ha runt halsen, vit och med tillräckligt stort utrymme för mig att aldrig kunna fylla. All min favoritmusik i takt med mina steg utomhus eller i vild dans här hemma.
Efter att ha skapat ett lyckat pass inför resan på Stampgatan handlade jag på Netto och åkte spårvagn hem till Thomaz för mat, kaffe och film. När jag fick syn på honom tog jag hörlurarna ur mina öron och lade i fickan framtill på min huvtröja. DET är det sista jag minns från den. När jag senare på kvällen skulle åka hem låg den inte i min väska, inte i mina fickor, och T har letat både hemma hos sig och kollat i backen upp till sitt hus. Borta! Puts väck! Jag förstår inte, och det är så trist så trist.
Den är inte bara min käraste ägodel rent andligt, utan kostade också en ansenlig summa pengar...

Teknikens tyranni

Elektroder.

Sladdar.

Binära koder.

Teknik.

Bakom allt sitter vi och ler åt oss själva och åt andra. På bloggsidor representerar vi den starka men svaga individens narcissistsamhälle genom att ständigt söka uppmärksamhet och kommentarer. Själv har jag till och med lagt in en räknare vilken räknar antalet besökare bland mina legobitar.

Vi chattar på msn, raggar på Spraydate och Qx, och lever i mångt och mycket vårt sociala liv i den oändliga cyberrymden.
Tekniken finns där för att hjälpa oss få kontakt med människor, och det får vi, men jag ställer mig frågan om den inte också blockerar oss från att söka verklig, mänsklig kontakt? Tekniken kan å ena sidan fungera som ett medium, en mellanhand som kopplar oss med andra, men den kan å andra sidan också fungera som en spärr i vilken vi blir beroende och fast. Våra relationer, som i sin elektroniska form kan bli mycket komplexa, hålls inom datorskärmens ramar, och den tid vi kunde ha umgåtts med vännerna i verkliga världen använder vi för att umgås med dem via textform på msn och icq. Det är som om vi söker kontakt men ändå inte, som om vi slänger ut en tråd men genast drar in den igen.

Tanken slog mig då en man jag talade med på nätet fyllde år och sa att vännerna förr ringde på hans födelsedag, men att tiderna förändrats och så även tekniken; numera sms:ar vännerna istället.

Jag vill inte låta som en stenåldersmoralist eller teknikhatare, för det är jag inte, men ibland kan det vara bra att stanna upp och fundera över alla de saker vi integrerar i våra liv utan att reflektera.

De ofta bakom lämnade
blir tillsist till hämnare
Men ej i handling eller ord
Endast i tanken begår de sina mord

Första koppen te i min egna mugg!

Riktigt trevligt faktiskt! =)

Tröttsam hinder på vägen

Ibland är man trött och orkar bara lägga upp oinspirerande blogginlägg.

Bilden är från imorse, och trots min dåvarande status fixade jag mig ner till Eriksdal på min Cykel Spurt för att ta bussen till Mörthslik och Hainan.

Broöppning, nej!! Bommen fälldes ner rakt i ansiktet på mig. Båten åkte efter en del krångel under, men bommarna förblev nere, och efter ca 15 minuter öppnades bron igen för att sedan slutas. Bommarna blev nere länge länge länge. Bakom mig hade min buss ställt sig i bilkön och jag gjorde mig beredd på att cykla som fan för att hinna ikapp bussen. Bakom mig kom även två tävlingscyklister i full mundering, så när jag stod där redo, med en rödrandig bom framför näsan och två trimmade cyklister plus en buss bakom änden kändes det som inför ett väldigt viktigt cykellopp. Men startsignalen gick aldrig, och bilarna i kön vände om efter lång väntan, och de två cyklisterna bestämde sig tillslut för att trotsa bommen och åka över den nu stängda bron ändå, måste ju ha blivit något fel! Jag följde efter en stund i samma spår och bussen vände ungefär samtidigt och tog den långa vändan över den andra bron och dök tillslut upp. Bommarna förblev nere då jag hoppade på Grön express, men när jag kom hem efter en trevlig eftermiddag hos Mats och Hanna med pannkakor och vin mm hade de åkt upp, och jag hoppas att de stannar där!

Tack vänner för alla fina presenter. <3

...

En regnbåge visade sig häromdan.

Men en digitalkamera kan aldrig göra en sådan rättvis.

Jag önskade mig något...

Spektaklet börjar bli tradition; andra året med kalastutor!

Ett nätt lite gäng på fem, Ems och Mattsson fick inte plats på den här bilden, entraderade min lya och fick se mig mixtra med Magic bullet och hacka grönsaker för kvällens melodispektakel. Alla besökare fick, precis som förra årets, varsin kalastuta att låta i vid trevligheter.

Sångerna var i stort sett lika vedervärdiga som vanligt, men Ukrainas nummer var ju riktigt festligt, Finlands låt var skön men saknade en tonhöjning, Sverige lät bäst innan de hamnade i Finland. Vinnarbidragets röst var riktigt fin, men låten kunde man ju lätt ha raderat från sin hårddisk.

Livliga kommentarer från mina soffsittare hördes också kring den svartklädde mannen som såg ut som en plastdocka, antagligen Barbies Ken, själv tyckte jag koreografin var snygg till det numret. Frankrikes galendans stukade foten på deras balladtradition, och det var riktigt skönt.

Magen är nu fylld av grönsaksstänger, guacemole, mexdipp, chips, camenber, räksalladssmörgåsar, dricka, te och choklad, och därför väntar antagligen ett lika hemskt öde imorgon bitti som det jag fick genomleva imorse; fingrarna i halsen för att inte dö av illamående innan jag cyklade till jobbet kvart i sju. (Tack jobbet för att ni har Samarin i personalrummet!) Alla dessa spyor för att jag kvällen innan hade snaskat upp en hel del av godiset för vår eurovisionkväll... Skäms på mig!

Om magvärken inte sätter in igen vankas i allafall kladdiga skålar som behöver diskas!

Fint, klipptes bort från SVT-sändningen

.

I was so blind, I could not see, Your paradise, is not for me.

Magiska råd, verkliga beskymmer

I skolan lekandes kurator. Det gick inte så bra.

Vaccination två på Avenyn gick bättre, men jag insåg efter att ha betalat notan att jag hamnat back flera tusen inför resan.

Hos Lo blev jag bjuden på god middag, kaffe och kvällsmat. Hennes magiska tarotkort fick tala och ge mig svar på mina frågor kring kärlek, skola och resa. Min kärlek som jag var så ledsen för igår kväll sattes det nytt ljus kring: två är bättre än en, energi skapas genom samspel om samspelet är balanserat mellan givande och tagande. Jag skall satsa på kärleken och inte ge upp den riktigt än. Vet ej vad mitt objekt vill och skall inte låta mitt känsliga hjärta få förstöra chansen till en starkare gemensam energi.

Angående skolan fick jag reda på att jag inte skall försöka vara stjärna, utan istället ta ett steg i taget, alltså ungefär så som jag själv redan listat ut. För resan i sommar kom kortet Genombrott fram, ett kort som handlar om förändring och nya mönster.

Med tre positiva kort på handen och hopp om framtiden begav jag mig hemåt.

Vad GP går för

En gammal klasskompis från Nordiska uttryckte sig negativt gentemot någonting någongång genom att säga: "Den suger fet hästballe!"

"Förlåt?" sa läraren Dan förvirrat och spände blicken i Sofia.

"Jo jag sa att den suger fet hästballe!"

Vilket uttryck passar inte bättre att använda sig av då man irriterar sig på någonting?

Göteborgsposten är på många sätt en fantastiskt bra tidning, men på andra sätt suger den verkligen på den där... hrm... "hästballen"!
GP vill så himla gärna att jag ska ta del av deras eländigheter som de dagligen pressar ur sig: Krig, svält, våldtäckt, mord, misshandel. Det vill GP att jag ska ta in vid min frukost. Bevare mig väl! Var och varannan dag kommer det en förbannad jävla reklamlapp med det ena bättre erbjudandet än det andra som proklamerar hur bra och billig tidningen är mm mm. På min brevlåda har jag klart och tydligt skrivit att jag INTE vill ha någon reklam, vilket jag för det mesta inte heller får, men GP verkar inte bry sig om det, utan förtsätter att skicka reklamlappar till mig de envisa satarna.
JAG VILL INTE! Den jävla brevbäraren väcker mig ju kl 4 varje morgon med sitt brevinkastslammer och tidningsdunst på hallmattan!

"The wisdom does not come without the sting"

Ta er en rejält titt in i Tori Amos inre i intervjuerna där hon delvis förklarar de sex olika teman/trädgårdar på sin skiva The beekeeper. Varje ord hon uttalar faller på plats till den grad att man börjar fundera på om man verkligen kan ta en sådan människa på allvar. Men då man låtit hennes budskap sjunka in inser man vilken begåving hon är, och hur rätt hon har.

Till varje trädgård hör vissa egenskaper, och varje trädgård representerar en del av våra liv, och tillsammans övervakas de, som formmässigt bildar ett pentagram, av just The beekeeper.

Adresserna nedan är oklickbara, kopiera istället och klistra in i webbläsaren!

Roses and thorns:
http://www.youtube.com/watch?v=T25mHWT5CmE

The greenhouse:
http://www.youtube.com/watch?v=fWdq8bXbJwY&mode=related&search=

The orchard:
http://www.youtube.com/watch?v=CjBXDDZfJT8&mode=related&search=

Elixirs and herbs:
http://www.youtube.com/watch?v=XWPQGJDmBek&mode=related&search=

The rock garden:
http://www.youtube.com/watch?v=Z1vRcXJA314&mode=related&search=

The dessert garden:
http://www.youtube.com/watch?v=HJBqGL7LwvE&mode=related&search=

...

Tänkte cykla ner till älven med en termos kaffe, några smörgåsar och en bok.
Drog upp min persienn och fick se grå himmel och vågräta vimplar.
Stannade hemma.

MYSPYS!

Jajjamensan, supermys! Mat, vin, prat, pipa, händer, kyssar...
Men som alltid kommer det en massa frågor: Vem ska ringa? Ska det bli något mer? Kommer vi att ses igen? Är jag för gåpåig? Var jag okej?
Kärlek är en oändlig historia som aldrig blir inaktuell. Historien fortsätter...

Du där!

Vem med en ip-adress lokaliserad i Lidköping var inne och läste min blogg igår i över sju timmar?
Haha, vet ej om besöksräknaren och ip-sökaren fungerar som de ska, men de adresser som dyker upp på listan sätter i alla fall griller i mitt huvud! Skojigt. =)

Mördare, våldtäckare och psykfall

En beständig mardröm och otrevlig fantasi jag har är att någon bryter sig in i min lägenhet. Ofta har jag vaknat, och i mitt dåsiga tillstånd fått för mig att någon försöker bryta sig in. Har jag sovit naken har jag frenetiskt börjat leta kalsonger för att ha nåt på mig när personen ifråga gör entré.

För några nätter sedan hände det nästan, och dessutom på riktigt...

Jag hörde folk i trappan vid kvart över tre på natten. Och helt plötsligt började någon vrida om en nyckel i dörren. Hjälp! En mördare! En våldtäckare! Ett psykfall!!!!

Jag låg med hjärtat på spurt och lyssnade på hur de prövade flera olika nycklar i låset, och efter en stund sa de "nej det är fel nyckel, det här är ju inte sant!" Då började jag inse att det var folk som hade gått till fel lägenhet. Så jag hoppade demostrativt upp ur sängen så att de skulle höra att jag kom, drog på mig min morgonrock, öppnade dörren och mötte ett gäng fulla ungdomar varav en av tjejerna satt ner på golvet och försökte fixa till sin sko. "Ååååhhh ursäkta, fel lägenhet, förlåt!"

Fulla människor kan bli så förbannat jobbiga om man själv är nykter, speciellt om de närmast besannar en gammal otäck mardröm. Nästa fulla festgäng som försöker ta sig in till mig mitt i natten kommer jag att sparka ner för trapporna!

Pinsamt påsproblem

Det är viktigt att de påsar man bär sin mat i är av bra kvalitet. Willys är en lågprisaffär, och kanske att även deras påsar är av låg kvalitet...

Med två stora papperspåsar fulla av mat inför middagsdejten imorgon hoppade jag på min röda cykel Spurt och började trampa hemåt. Efter halva vägen åkte jag på ett litet gupp, och då gick botten på den ena påsen ur och all mat spred sig över bilvägen!! Tre ungdomar stod en bit bort och det gick en kvinna förbi, men ingen var artig nog att hjälpa mig att få upp sakerna. En bil åkte förbi och lyckades parera så att inget blev krossat, och innan nästa kom hade jag hunnit plocka upp varorna som hamnat mitt i vägen och kunde ta det lite lugnt. Men visst var det lite pinsamt, och visst blir man lite förbannad. Jag lyckades till och med klämma ur mig ett litet "jävlar" med min sköra röst!

Fluff

En dag i bakens tecken, alltså bak som i muffinsbak, eller i det här fallet "fluffins". Enligt boken jag köpte på bokrean heter nämligen stora och fluffiga muffins just fluffins, och det låter ju riktigt fint. Författaren är amerikan, och med tanke på de bakverk han presenterar är det kanske inte så konstigt att många där borta är stora som hus!

Hemma hos Sarah fick jag mig en titt på hur livet kan te sig i en studentkorridor där alla de boende har särskilda sysslor, och där konflikter kan uppstå kring kletiga grötkastruller eller anat som rör de gemensamma utrymmena.

Sarah bor i ett smakfullt inrett rum med mörkt lika gardiner. I det rummet avnjöt vi våra chokladfluffins med nutellafyllning och tittade på en av hennes favoritfilmer. Den hade sina goda stunder, men jag var dock lite tveksam.

Några som helst tveksamheter fanns inte kring fluffet, så jag tackar min rara klassis för en trevlig eftermiddag och välkomnar en möjlig flufftradition!

Lägg en röst på rösten!

Thomaz Ransmyr, som jag gjort reklam för tidigare, har flera av sina låtar upplagda på CDON:s demosida.
Gå in på länken nedan, sök efter Thomaz, lägg en röst och spana även in den rolige snubben "En helt vanlig kille."

http://demo.cdon.com/

Bilden hämtad från ransmyr.com

Sovit hos Ema

. ...>--*¤O¤*--<... .

Ema pema lingonskrutt,

David han är veldigt trutt.

Han har vart hos E tills nu.

Hon snarkar som en gnu.

Mu mu!

. ...>--*¤O¤*--<... .