De skeva tavlorna

Vid ett par tillfällen har jag fått frågan om varför mina tavlor ovanför sängen hänger snett. Mitt svar har då varit att "det bara blev så".
Men jag har med tiden insett att det ligger mer bakom den hängningen än bara en slump.

När jag var liten var jag utanför, jag var ensam, och jag lyckades inte få tillträde till gemenskapen. Så mitt enda hopp ställdes mot mig själv.

Om man inte kan skapa något tillsammans får man skapa något eget och göra det till någon typ av styrka. Min identitet började så sakterliga byggas upp kring detta egna, detta speciella, alltså det som är motsatsen till vad alla andra gillar. Än idag präglar detta min vardag både medvetet och omedvetet. Jag ifrågasätter, sätter mig på tvären och skapar mitt eget rum.

Svaret på frågan är att tavlorna hänger på snedden av den anledningen att andra brukar hänga sina tavlor rakt.

Att vara egen kan både vara en styrka och en svaghet då egenheten inte alltid är mottaglig för den gemenskap man någonstans behöver.

I must see the Beekeeper

"Wrap yourself around the tree of life
and the dance of the infinity of the hive"

http://www.tudou.com/v/UsaHS224wQ4

Mystiska försvinnanden

Vid de flesta hållplatser i Göteborg finns praktiska ljusskyltar där antal minutrar kvar till avgång räknar ned medan bussen eller spårvagnen kommer närmre. Kollektivtrafiken är utrustad med GPS som skickar sina signaler till skyltarna. Som aktiv kollektivtrafikant vet man precis hur många mobilsamtal man hinner med innan bussen anländer eller huruvida man har en chans att springa in på Pressbyrån för att köpa en kopp stresskaffe innan vagnen kommer surrande.

Men ibland... ibland stämmer det inte...
Och i förrgår hände det igen...

Jag stod vid min vanliga hållplats efter jobbet. Jag var omgärdad av mörker då den ljusa tiden nu glider ur våra händer och förmörkas än mer av växthuseffektens regnväder. På skylten stod det att bussen skulle komma om 7 minuter. Helt okej väntetid tänkte jag och passade på att lyssna på radio ur min mobil under tiden.
Men så hände det; då de 7 minutrarna hade gått skiftade skylten om och nu stod det istället att det var 17 minuter kvar, alltså var det turen efter jag fick vänta på istället. Men vad hände med den första bussen...?

Att fråga chauffören i dessa lägen är att överföra dålig karma då de antagligen inte kan svara på frågan och säkert fått höra frågan många gånger förut. Så istället försöker man coola ner sig och ignorera faktum att man kommer hem extra sent efter jobbet.

Men vad var det som hände egentligen? En helt buss bara försvinner i tomma intet, ingen vet var, ingen vet hur, mer än att det har hänt förut och att det antagligen kommer att hända igen.
Mina tankar rör otroliga teorier och jag börjar fundera på om det inte handlar om ufo:n!
Då och då kommer det ett ufo och strålar upp bussar för att sedan göra en massa besynnerliga experiment på passagerarna. Alternativt dyker det ibland upp revor i tid och rum - typ svarta hål - och suger upp bussarna in i andra dimensioner eller i tomma intet.

Om de kidnappade bussarna och människorna däri någonsin kommer tillbaka vet jag inte, ingen vet, men nu när jag kommit på att det troligen handlar om nån övernaturlig och främmande kraft så kommer jag i fortsättningen att hålla mina ögon öppna. Vem vet om man efter nästa arbetspass klarar livhanken eller om ännu en buss - min buss - försvinner och det på ljusskylten vid mitt försvinnande skiftar om till "100 år"...

<3

Kärlek, värme och omtanke till dig om du behöver.

Jag såg chansen - och jag tog den!

Ändå sedan Mats flyttade till Härlanda har jag tyckt att stadsdelen sett trivsam och vacker ut. Den känslan blev starkare då jag fick arbete i Björkekärr och jag har sen dess var och varannan gång jag suttit på bussen till jobbet tänkt att "här kan jag nog tänka mig att bo".

Så för nån vecka sedan kom min kollega Therese in med ett stort leende och berättade att hon hade fått tag i en fin lägenhet med trädgård i Landvetter och att hon nu tänkte hyra ut sin gamla i andrahand. Det klickade till i mitt huvud och snabbt som tusan hörde jag efter om jag fick lov att hyra den. Vi gick under samma arbetspass ner för lägenhetsvisning och jag insåg direkt att detta var platsen att skapa ett nytt hem på. Therese bor i en fräsh tvåa i ett grönt område. Den ligger 10 minuters gångväg från mitt jobb, 11 minuters bussfärd från centrum, några kliv från Willys och det lokala gymmet och har en närbutik runt hörnet.

En person stod före mig i kön så jag fick vänta ett par dagar innan jag fick det definitiva svaret, och det blev ett ja! Nu söker jag en andrahandshyresgäst till min egen lägenhet. Det är inte säkert att hyran blir förlängd utöver första året och det är då inte heller säkert att jag lyckats hitta en annan boplats i Göteborg, därför vill jag behålla min småstadslya ett tag till.

Jag har länge behövt en förändring i mitt liv, eller egentligen förändringar på flera nivåer, men enbart en förändring kan ge stora återverkningar i övriga systemet, så jag tror att denna flytt kommer precis rätt i tid för min del. Trots att det ej är slutgiltigt är det inte med helt lätt hjärta jag lämnar det hem jag byggt upp i Kungälv, men vad jag kan vinna på att ta farväl av det gamla (om så än bara tillfälligt) är något jag inte kan vända ryggen åt. Jag såg chansen och jag tog den.

Varierat sommarprat

"Sommarpratare" kan tyckas lättsinnigt med både ordet "sommar" (som den festliga och glada årstiden) och "prat" (som den mindre erkända mer vardagliga släktingen till "tal"). Det är inget fel på varken sommar, prat eller på att vara lättsinnig emellanåt, men vad gäller Sommar i P1 behandlas ofta tunga ämnen och svåra upplevelser, ämnen och upplevelser som nog inte går att prata fram utan att det bli åtminstone lite allvarligt trots att man kanske valt att skoja till det svåra litegrann.

Varje dag kl 13 börjar programmet och många dagar lämnar jag i exakt det ögonblicket min lägenhet för att ta mig till jobbet. Oftast är jag framme en timme senare då radiorösten för dagen avrundat och på den resan har jag hunnit höra ett helt livsöde i mina små hörlurar till mobilen som jag använder som radio.

Men tänk vad olika man kan uppfatta ett liv beroende på hur det berättas. Häromdagen lyssnade jag på Ola Salos barndom. Denne charmige och utåt sett sprallige person. Jag hade förväntat mig något minst lika spralligt i hans radioprogram, men istället släpade sig minuterna fram. Hans ton höll sig på samma nivå hela tiden och inte ens då det var uppenbart att man borde skratta gjorde man det. Jag stod ut i 10 minuter innan jag stängde av och gjorde något helt annat.
Igår var det Petra Medes tur. Kvinnan som snabbt klättrat på karriärsstegen som stå-upp-komiker och programledare och vars humor ibland nästan varit på gränsen till så hysterisk att jag inte orkat med henne. Denna hysteri höll sig till min förvåning långt bort från Sommar där hon varvade ner till en helt lagom nivå som varken blev släpig likt Olas eller hysterisk som det man brukar få höra från henne. Hennes karriär som dansare vilken blev abrubt avbruten av fruktansvärd värk i kroppen skildrade hon med både värme, humor och allvar.

Petra får för min del gärna "prata" i radio på nytt medan Ola kanske gör sig bäst på scen och i sång. Det är en konst att göra det privata allmänt i ett samhälle där de flesta mest bara är intresserade av sig själva och att lyckas skildra det med en röst man vill höra mer av. Sen får jag i slutet av detta blogginlägg dock erkänna att jag nog inte står för det allmäna utan bara för min egen alldeles pesonliga smak. Välkommen att tycka anorlunda i kommentarspåret nedan!

Sommarpratarna finns arkiverade på SR:s hemsida för lyssning via nätet: http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=3421

I feel it in my heartbeat

Snart...

Den magiska vinden...

Kommer ni ihåg de gamla barn- och ungdomsprogrammen som gick på tv förr? De där programmen där kidsen hittade magiska och hemliga rum, magiska trädgårdar dolda för andra, bortglömda platser och gömda skatter? Ja temat är säkert fortfarande lika populärt i dagens barnprogram men jag minns särskilt dessa serier som brukade sändas i sommarlovsmorgon och som jag alltid bänkade mig inför som liten.

Igår på jobbet gick jag genom utrymmet med personaltoaletten där jag gått så många gånger förut. Helt plötsligt fick jag syn på något som jag ditintills missat; På väggen vid ingången hängde det en stor krok med långt handtag och bredvid den satt en liten dynamoettickett med texten "till vindstrappan".

Alla de gamla barnprogrammen föll över mig på en sekund då jag insåg att jag helt hade missat att det ens fanns någon vind i bygget och särskilt att man skulle vara tvungen att använda kroken för att dra ner en vindstrappa.

Jag tittade i taket men kunde inte se något som liknande det jag sökte, men då jag klev ut i korridoren på andra sidan dörren fanns den där; en vindslucka i taket, och i den vindsluckan satt ett litet hål i vilket man uppenbarligen skall använda krokverktyget för att få ner trappan.

Vad finns uppe på vinden? Vad döljer sig bakom luckan i taket? Varför har jag inte sett kroken innan? Är det ett tecken på att någon vill att jag tar mig upp först nu för att finna en hemlig skatt?

Denna lucka triggar min barnsliga fantasi nåt vansinnigt och jag måste verkligen ta mod till mig och klättra upp någongång. Jag tänker inte fråga övrig personal vad som finns där uppe eller be om lov; gör jag det riskerar jag att bli besviken redan innan. Jag vill behålla känslan av magi och äventyr.

Detta är mitt öde.

Sex kockostoppar

När jag skulle gå för att köpa mjölk till kaffet på Willys intill jobbet skojade min kollega att jag väl "kunde köpa en prinsesstårta också." Jag skrattade med och poängterade hur osunt det skulle vara.
Men väl i affären tänkte jag att hon kanske var sugen på nåt sött trots allt, så jag letade på kakhyllan och hittade ett paket med kockostoppar som såg smarriga ut. Jag köpte topparna och mjölken och begav mig tillbaka till kaffet som puttrade i bryggaren i personalköket.

Jag viftade med topparna inför min kollega, öppnade plasten och sa att hon fick äta av dem. Men tror ni att hon åt?! Nej, inte en enda kockostopp slank in i hennes mun, och vad tror ni att det ledde till..? Jo en överkonsumtion från min sida. Jag kan inte ha godsaker ståendes framför mig eller i närheten av mig utan att äta upp dem, så under eftermiddagen åt jag upp alla sex i paketet och dessutom en stor "dammsugare" på café med en av de boende då vi var på stan. Antagligen måste allt detta ha fått fart på mitt sockerberoende för när jag tvingades vänta 47 minuter på bussen senare på kvällen släntrade jag in på McDonalds och köpte en cholkadmilkshake.

Nu har jag bokat 4 stycken träningspass under veckan för att straffa och deffa mig själv efter att ha dödssyndat på detta vidriga sätt i helgen.

Madonna i tårar

2 personer omkom under scenbygget inför konserten i Marseille och flera andra skadades.
Madonna tillägnade låten You must love me till de bortgångna och dess anhöriga under en annan spelning och brast ut i gråt.

Den 9 augusti står jag och mina vänner nära scenen. Låt oss be med Madonna att den förblir stabil på Ullevi!

Denna stålkvinna verkar regissera även känslor när hon gör film och musik, allt enligt färdigplanerade mallar för att understryka en viss stil. När hon nu faktiskt brister ut i sanna tårar gör det henne mer mänsklig.

http://www.youtube.com/watch?v=_NLaartYUDw

In my hallucination
I saw my beloved's flower garden
In my vertigo, in my dizziness
In my drunken haze
Whirling and dancing like a spinning wheel

I saw myself as the source of existence
I was there in the beginning
And I was the spirit of love
Now I am sober
There is only the hangover
And the memory of love
And only the sorrow

I yearn for happiness
I ask for help
I want mercy
And my love says:

Look at me and hear me
Because I am here
Just for that

I am your moon and your moonlight too
I am your flower garden and your water too
I have come all this way, eager for you
Without shoes or shawl

I want you to laugh
To kill all your worries
To love you
To nourish you

Oh sweet bitterness
I will soothe you and heal you
I will bring you roses
I, too, have been covered with thorns

118 100 - svaret på det mesta

Jag blev efter att ha sett reklamfilmen på tv sugen på att testa sms-tjänsten för att ta reda på om de verkligen kan svara på allt och hur svaren ser ut. Då jag spanade in deras hemsida med de mest populära frågorna var cannabis-frågor överrepresenterade och jag gissar att det är puffade ungdomar som i sin telefon vill ha "bevis" för att cannabis inte är farligt, inte är dödligt och så vidare. Jag hade dock andra intressen och skickade sent igårkväll iväg den här frågan:

"Vilka tänkare har haft mest inflytade på det postkoloniala fältet?"

Det dröjde närmare en timme innan telefonen vibrerade fram sitt svar som löd:

"Hej! Vi har för tillfället kö och hanterar din fråga så snart som möjligt. Tack för tålamodet! Mvh 118100."

Vilket spännande svar! Det fördröjde slutsatsen. Så jag väntade nån timme till innan jag gick och lade mig för att sova.
När klockan ringde vid 9 imorse hade det efterlängade svaret fortfarande inte dykt upp och jag tänkte ett tag att man kanske inte hade lyckats finna det jag sökte, att det helt enkelt var en för svår fråga för att kunna svara på via ett enkelt sms.
Men nån halvtimme senare då jag kom upp från tvättstugan blinkade mobilen och i den stod det nu:

"Frantz Fanon har haft mycket inflytande inom det postkoloniala perspektivet genom sin bok Jordens fördömda som behandlar öst och västvärlden. Även Edward Saids har haft inflytade genom sin bok Orientalism. Ha en fortsatt trevlig dag."

Min nöt var uppenbarligen inte alltför svår att knäcka, 118 100 behövde bara sova en stund innan hon/han/det orkade Googla fram det. Då jag redan innan kände till informationen jag fick till mig var tjänsten kanske inte värd 18 kronor, men den var kul att testa ändå!

Läcka i lag och tankar

Nu har det skett igen; ännu en oljetanker kom på glid och gick på grund. Såvitt jag kunde se då jag tittade på nyheterna sprang ingen olja läck denna gång, men så har det varit många gånger förut. Det var en period för ett antal år sedan då nya oljefartyg verkade gå på grund varje vecka och jag häpnade och häpnar fortfarande över den enorma brist på kompetens som kaptenen och övrigt mansfolk på dessa monsterbåtar måste besitta. Denna enorma galenskap. De missar sina rutter med flera kilometer och resultatet blir detsamma varje gång; total förstörelse av hav och djurliv och enorma summor för att sanera så gott det går vilket ändå aldrig är tillräckligt.
Jag är ingen direkt miljöaktivist men dessa oljekatastrofer får mitt blod att koka och jag hoppas att man i framtiden blir mindre beroende av detta gissel till miljöbov eller - sålänge det finns olja kvar i jordens innandömen - bygger säkrare fartyg liksom skaffar säkrare besättning!

Varma tankar till T i sorgens stund

Hans far
gick igår bort
efter en stroke.

Mi love yu long tiiime

Besvikelsen blev till en bra helg

Inför lördagen hade jag planerat att träffa min praktikhandledare för att shoppa lite på stan och äta tillsammans. Tyvärr blev hon tvungen att ställa in vår träff så hux flux satt jag med en helt fri lördag i agendan.
För söndagen, dvs idag, hade jag tänkt ordna ett swoppa-event hemma hos mig där folk skulle få ta med sig sina gamla prylar för att byta med varandra. Det känns som en rolig yttring av tiden och chans att både bli av med gammalt skräp och få nytt som passar bättre. Jag bjöd in nästan hela min lista på Facebook - 71 stycken, men när dagen började närma sig hade enbart en säkert tackat ja. Surt sa räven och jag svor ett tag över min oengagerade vänskapskrets. Även söndagen blev tom.
Många gånger hade ett sådant här fiasko lett till att jag skulle gått hemma och surat hela helgen, men den här gången var jag istället snabbt med att boka nytt.
Igår var jag mfl hemma hos Lo och tittade på hennes senaste semestebilder och åt god mat. En trevlig afton i resandets namn då även våra gamla Kina- och Polenbilder avhandlades på tv-skärmen.
Idag på förmiddagen tog jag och mor med oss kaffe och smörgåsar på en lång cykeltur på den nya cykelbanan längst med Romelanda. Vi fikade nära Rogers hus innan vi cyklade hem igen bland åkrar och ängar. Kan skryta med att jag idag cyklat ca 1,6 mil för ovanligheternas skull.
Väl hemma fick jag lägga på ett kol för att hinna städa inför Hannas planerade ankomst. När det var gjort mötte jag henne vid bussen och vi gick hem till mig för att äta och röka vattenpipa. Stolta över vår synd och lätt snurriga fotograferade vi våra rökmoln och det fick för min del avsluta en mycket bra helg som innan var på vippen att bli kass.

Skänker en tanke och ett grönskande hjärta till Rajjan

Efterlysning och dumpning

Den tänkande Tamaru är borta med vinden. Länken till hans blogg leder till intet och jag verkar ha förlorat en duktig bloggare.
Tobias och Matti har varit inaktiva på sina bloggar i fyra månader och ungefär där går min gräns efter att ha klickat på deras länkar varannan dag under hela perioden. Nu stryker jag dem från min lista med buller och bång, men kommer de tebaks till bloggland får de gärna höra av sig!

Mindre än en månad kvar!

Världens ände - närmre än man kan tro

I en värld av fantasivarelser, vidunderliga äventyr och svidande spänning kan vem som helst bli nervös. Alla behöver vi åtminstone någon typ av trygghet, någon typ av struktur och gränser.
Mitt i serien om Det mörka tornet (recenserad nedan) retirerade jag till fast mark under fötterna via Ett hem vid världens ände, en bok jag köpte på Maxis rea för tjugo kronor.
Jag köpte världens ände, men framförallt köpte jag ett hem med allt vad det innebär. Boken handlar nämligen om att skapa ett hem i en kaotisk värld (såväl inre som yttre).

Jonathan och Bobby träffas som unga i skolan. De dras till varandras olikheter; Bobby som den tystlåtne och mystiske med läderjacka - Jonathan som hävdar sig genom sitt prat. De båda inleder snart en sexuell relation och som läsare får vi följa deras barndom, tonår och vuxenliv genom både deras egna och andras berättelser. Gemensamt för Jonathan och Bobby - liksom för de flesta andra i deras närhet - är känslan av utanförskap oavsett om de bor i en liten småstad eller flyttar till New York. Utanförskapet går som en röd tråd genom boken, och en tredje person - Clare - gör så småningom entré i de båda herrarnas liv. Tillsammans utgör de snart en familj i jakt på trygghet och kärlek.

Michael Cunningham - mannen bakom succén Timmarna - skriver på ett avskalat sätt om svåra saker och det blir därför relativt enkelt att med en kopp te i handen sugas in i berättelsen och hålla tummarna för att karaktärerna skall få det bra. Jag får sympati för dem via deras skivsamlingar, hashrökande, matlagning , tonårsrevolter och vardagskonflikter.
Det vardagliga blir här det viktiga - en bra lärdom! -men som roman kanske Ett hem vid världens ände hade vunnit kraft på att skildra dramatiken något mer dramatiskt bland dammråttorna och de skevt hängande tavlorna. Alla har vi olika behov av trygghet respektive äventyr, och i just det här fallet hade mer av det sistnämnda suttit bra.

Dags att rensa, dags att slänga det meningslösa och finna en ny mening

Mats lustgård

Då jag besökte Mats i han nya lägenhet fann jag mig vadandes bland växter. Jag undrade om det var hans nya "terapi" vilket han förnekade, istället är det ett intresse han odlat i kruka.
I växternas sällskap fick jag god middag, vin och kaffe på balkongen.
Mats har skapat en grönskande lustgård jag gärna besöker på nytt.

8 saker snott från en fisk som heter Wanda

Skriv 8 saker du ser fram emot:

* Att bli klar med C-uppsatsen.

* Att finna mitt livs kärlek och få den besvarad.

* Resan till Amsterdam.

* Madonnas konsert i augusti.

* Att driva igenom alla mina påtänkta projekt i form av fotoalbum, kortfilmer och musik mm.

* Att bli färdig socionom.

* Att läsa klart serien om Det mörka tornet.

* Att äta en stor mjukglass med nötkross och choklad.

Skriv 8 sanningar om dig själv:

* I mig finns lika delar ångest och humor/glädje. Att balansera är svårt.

* Jag söker lika delar vila som äventyr.

* Jag tycker att det är spännande och roligt att resa men saknar för det mesta tid och pengar.

* Jag hatar att ha det skräpigt men är likfullt skitdålig på att städa. Ser fruktansvärt skabbigt ut här emellanåt.

* Jag blir bättre och bättre på att se mig själv och mina relationer utifrån.

* Jag får små kickar av att träna, dansa, sjunga, filma, fota, skriva och teckna mm.

* Jag gillar krukväxter men har inga gröna fingrar.

* Jag äter mest vegetarisk och relativt nyttig mat men kan falla dit på kakor och choklad.

Skriv 8 saker du brukar säga:

* Liksom.

* Hur e läget?

* Projicera, applicera, identitet, identifikation, gränser.

* Vill du ha ett ärligt eller artigt svar?

* Ta hand om dig!

* Oh my Gadd!

* Anna-Bus, Hanna-bus, Emma-bus.

Skriv 8 saker du tycker:

* Det är viktigt att vara kritisk men att även ibland kunna slappna av.

* Det är svårt att finna den rätte.

* Det är tråkigt att diska.

* Att fulla och brötiga människor på stan ofta beter sig barnsligt.

* Det är roligt att shoppa prylar och möbler till hemmet.

* Att jag ibland gräver ner mig lite för djupt i mina känslor.

* Att Reinfeldt "ser ut som ett mumintroll".

* Det är ofta för ont om tid och kraft för att orka vara kreativ.

Tack Tetris!

Dagarna och kvällarna på jobbet kan gå långsamt.
I sakta stekhet mak går timmarna och om vi inte konverserar med varandra, och om vi inte läser eller på andra sätt försöker se viktiga ut finns inget att göra.
Men så tog jag mig idag en titt bland spelen i min mobil och upptäckte att man kunde ladda ner Tetris för 50 kronor. Vilken lycka dessa stålar gav mig! Tetris är en av de gamla klassikerna man nästan aldrig kan tröttna på och som man lätt blir beroende av. Så med ovanstående aktiviteter plus lite tv och lite radio går även dötiden att fylla någolunda.
Tack Tetris!

Fångad i en buss

Igårkväll var enda kvällen på en hel vecka jag lyckades boka ett träningspass eftersom jag annars är fast på jobbet. Igår fastnade jag på bussen istället!
1 timmes resväg blev till 2 timmar och 20 minuter i en buss med trasig AC. En olycka hade skett på motorvägen och enorma köer uppstod.
Att åka hem mellan 16 och 18 är alltid lite knivigt då man har gymmet bokat eftersom det nästan alltid är köer då, men detta var extremt. Så jag missade förstås mitt pass och blev suris. Blir helt förslappad av detta sommarliv!