Jag söker nytt, jag söker fräscht, jag söker nya legobitar som kan förenas i mitt livspussel.
Framför mig har jag sju stycken sommarjobbansökningar till olika socialkontor runtom i Göteborg och Kungälv. Dessa innehåller ett personligt brev med telefonnummer och referenser, studieintyg och examensbevis från universitetet och praktikintyg och handledarrappport från Uddevalla.
Ännu en uppsats skall under de närmsta månaderna produceras. Jag har två mycket duktiga och ambitiösa partners att skriva med, så även fast jag själv för tillfället känner mig omotiverad tror jag att allt ordnar sig till det bästa.
I min hand har jag tre stycken biljetter till Madonnas konsert på Ullevi i augusti. Tre biljetter som ger mig, Anna och Niclas tillträde till "The golden circle" framför scenen, precis de biljetterna jag var ute efter men som jag, då jag såg den långa kön utanför ticnetombudet, inte trodde mig ha en chans att få. Men det fick jag och det pirrar! Vilken fest det ska bli!
Den frågan fick jag av en ung tjej framåt natten på Fridas fest.
Jag drog med mig Tobb hem igår eftersom han snart sticker.
Tittar man noga på den här bilden ser man att det hänger en limpa däruppe.
Ni gick ett par meter framför mig.
Gränsen mellan det offentliga och det privata har allt mer kommit att luckras upp i vår mediefierade vardag. Nu talar vi om våra mest intima hemligheter i mobilen på fullastad buss och i tv-rutan fläker vi ut oss själva inför giriga kameror som filmar allt vi har. Sex inspectors tog enligt mig priset då experter satt och kommenterade pars sexuella aktiviteter. Men gränsen omprövas ständigt och det som är privat för mig är måhända mindre privat för nån annan. 
Göteborgs filmfestival är snart till ända och ännu en gång har drivor med filmer avhandlats på de olika biograferna runtom i stan. Det var egentligen inte meningen att jag alls skulle beträda festivalen i år, nobbade Hannas inbjudan då jag har för lite pengar, men några dagar senare ringde en föredetta kollega från Uddevalla och undrade om jag ville följa med och jag tackade efter en stunds övervägande ja då jag inte hade något annat planerat för den här helgen.
Trots den bittra eftersmaken av hennes godisskiva blir tanken på att missa kommande showen smärtsam. Hon har trots alla svenska samarbeten dissat Sverige år efter år, och vem vet när hon kommer tillbaka nästa gång?
Har tidigare gillat Kent och ville för ett par dar sen stoppa in en låt lite snabbt i MP3:an för att ha på promenad i stan. Hittade snabbt bandets låt Ingenting från senaste plattan och tog den. Men ack vilket misstag! För var gång jag lyssnar på låten blir jag mer och mer irriterad på Kent. Dom sitter fortfarande där på sin jävla Hagnesta Hill och absolut ingenting har hänt! Ännu en gång placerar de sig i en självplågad offerroll då de skanderar om sitt ickeliv i nån nedgången förort. Ännu en gång skyller de allt på "dom andra". Dessa nedrans fyrtiotaggare börjar ärligt talat bli patetiska. Att musiken låter som den alltid har gjort förstärker bara intrycket av att bandet faktiskt sitter fast i samma hyreshus som för 15 år sedan; fast i sin tonårsångest från vilken de aldrig verkar vilja ta sig ur. 
De senaste veckorna har filmen Australia upptagit helsidor och storannonser i tidningarna, antagligen just för att det är en storfilm. Stor på det sättet att den är lång, sprängfylld och antagligen innehåller alla de klichéer som en storfilm förväntas innehålla: Vi har ett historiskt drama, vi har den fisförnäma överklassdamen som förfäras över den manlige huvudrollens ofina sätt men som med tiden ändå blir förälskad i honom och lägger sig till med en del av hans beteenden. Vi har alla de klassiskt dramatiska separationerna som manar till tårar och det storslagna landskapet som får en att digna i biostolen.
Inte världens bästa bildkvalitet, inte världens bästa ljudkvalitet,
Jag är urusel på att se på tv. Ibland tittar jag en stund då jag äter för att ätande i ensamhet är så förbaskat tråkigt. Under dessa stunder upptäcker jag ofta allt det där som jag gärna skulle vilja se mer av om jag hade varit en mer disciplinerad tv-tittare som så många andra verkar vara. Tipsade ju i höstas om den sköna serien Carnivalé, men bara för att jag tyckte om den så ska ni inte tro att jag lyckades följa den! Musikministeriet har jag sett förr och såg precis ett repriserat avsnitt härifrån datorstolen. Hemskt trevligt i all sin enkelhet! Ett musikprogram som inte bara spelar något hippt man ändå inte känner till, utan faktiskt vänder och vrider lite på musiken, dess innehåll och vad som finns runt. Kanske det enda sättet för mig att se även nästa avsnitt är att äta lite oftare!
För en tid sedan infann sig en ny funktion på Facebook, nämligen den att man kan kommentera det folk gör. Om någon har lagt upp en ny bild eller ändrat sitt statusmeddelande går det bra att kommentera detta i en liten ruta undertill.
Det är dyrt att befinna sig i en stad. Stadens hela fundament verkar vara gjord av och för konsumering. Konsumering av prylar, konsumeringar av människor, konsumering av relationer. Från en tjock plånbok blir en dag på stan till ett svart hål i fickan.
De sparar minsann inte på krutet såhär i början! Visserligen är det delvis mitt eget fel då jag inte skrivit klart min praktikrapport utan fått göra det nu under första kursveckan, men de tvingar oss även att planera inför c-uppsatsen samtidigt som dagarna i föreläsningssalen är långa och ämnet pest. Igårkväll fick jag ett totalt psykbryt och svor och lipade över mitt förfärliga liv. Pressen har varit hög men nu när böckerna är införskaffade och rapporter mm är inlämnade kan jag förhoppningsvis lugna ner mig och fokusera på det vi har här och nu.
Då magfettet börjar leva sitt eget liv,
Så kom då den sista praktikdagen och ännu fler goa avsked blev gjorda. 
Som jag skriver i ett inlägg längre ner så är det många avslut just nu. Från var och varannan person har jag fått frågan när jag slutar praktiken och hur det känns att sluta vilket gjort att jag blivit påmind om det varje dag. 
