God jul

30 år och insnöad i Brålanda

När jag ser solen reflekteras i ett snölandskap glömmer jag bort alla inställda tåg, alla fastfrusna tår, alla rinnande näsor. Snö lägger sig som ett täcke över allt det gråa och dämpar alla vassa ljud ner till tystnad.
De sade att vår förra vinter var den kallaste på 100 år. Nu säger de att det blir den kallaste på 1000 år. Förra vintern fick jag skotta mig fram på Törvedsgatan, nu tittar jag ut på vaktmästaren som sköter skyffeln på skolgården.

I helgen fick jag min ultimata snöupplevelse. Veronica firade sin 30-årsdag med matfyllt kalas i vackert hus i Brålanda tillsammans med familj, släkt samt mig och Tobias som fick representera vännerna. Vi hade planerat att åka hem på söndag morgon, men den snöstorm som mötte oss vid ankomst hade murat in oss över natten. De skottade vägarna blåste genast igen, så vi blev kvar till måndag innan vi kunde ge oss av.

Men med mat i kylen, trevliga människor och ved i kakelugnen kändes det helt okej för min del. En snöfylld promenad ut i det vita landskapet var en bonus och jag kom hem på måndag eftermiddag med en go känsla i magen.

Ensam

Tåren på kinden,
de små ensamna skorna på rummet,
sandaler i den kalla höstvinden,
ensamlunch i skogen.

Jag ömmar så för den som är ensam och ledsen.
Jag tänker att det handlar om en del av mig själv. En rest från förr.
Jag får passa mig för att blanda ihop den delen av mig själv med andra. Jag får passa mig för att göra andra till offer genom mitt tröstande.

Äntligen fick vi veta vems fel det är!

Höst mot vinter och tystnad i Småland

För inte så länge sedan var jag där som tystnaden är så dominant att den nästan gör ont i öronen. En härlig långhelg i Småland. Jag och Tobb hyrde bil och åkte ner för att umgås med hans familj och ta det lugnt ett par dagar.

En vistelse där är verkligen vila för sinnet då kontrasten gentemot storstaden är enorm. Och då tycker jag verkligen inte att Göteborg är en särskilt intensiv stad sen jag vande mig vid dess puls. Alla jag känner som jämför Göteborg med andra större städer säger att det här är ett helt annat och mycket lugnare tempo, att man i Gbg kan tala med folk på spårvagnen utan att bli ansedd som konstig.
Men jag tror på kontraster. Jag tror att det är de som gör att man kan fortsätta att uppskatta livet och se spänning i vardagen.

Under vistelsen åt vi goda italienska ostar, gick på storloppis och besökte Tobbes syster som nyss köpt hus. Framförallt tog vi det stilla och tittade in i brasan som knastrade så gott i tystnanden och värme upp både kropp och själ. Det var roligt att få lära känna hans familj bättre, höra deras tankar och se deras lilla matbutik.
Jag hoppas på en ny långhelg någon gång efter jul.

Regression

Det är nu när mörkret faller allt tätare över byggden, när ångan står som en pelare ur munnen och när kölden och vätan bitter sig inpå skinnet. Det är nu man vill regridera till det barn man var i mammas inre. Gömma sig under täcken och släppa alla ansvar och krav. Vara tätt omsluten av värme - en skyddande barriär mot det svåra därute.
Jag älskar att leva men ibland är det också skönt att få vända ryggen åt det livliga och få sova.

När mörkret faller

Det är något mycket skrämmande med vår källare. Den där långa smala korridoren med dörrar längst väggarna och med stanken av sopor från bortre änden.

Något av det värsta som kan hända är att lampan slocknar. Den korta stund det tar att gå till närmsta lampknapp är rent fasansfull tycker jag.

Förmodligen väldigt barnsligt, men jag har med säkerhet sett alltför många skräckisar där de mest otäcka saker händer i sådana där korridorer i dunkla och illaluktande källarutrymmen.

Låt oss hoppas att Kvarteret Venus satsar på trevliga utrymmen, annars är jag den som köper egen tvättmaskin illa kvickt - som det otrygga barn jag är när mörkret faller.

Ett inlägg om en multikonstnär - Thomaz Ransmyr

Thomaz bok "Vill Du Bära Min Kofta?" finns att köpa här:
Vulkan: https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=48151
Libris: http://libris.kb.se/bib/11903493 (för att låna boken till ditt lokala bibliotek)
Cdon: http://cdon.se/b%C3%B6cker/ransmyr%2c_thomaz/vill_du_b%C3%A4ra_min_kofta-11724947 (sök på THOMAZ för att samtidigt beställa mina skivor!)
Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789163373626/vill-du-bara-min-kofta/

Thomaz skivor kan beställas här:
http://cdon.se/musik/thomaz/

Andra beställningsbara verk där Thomaz medverkar:
http://cdon.se/musik/art_performance_artist_collection/ (samlingsskiva med remix)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9152621979&pid=8 (boken "Älska Mig, Nu!")
http://www.bokus.com/b/9789172320901.html (boken "Glitterspray")
http://www.bokextra.se/artikel.php?isbn13=9789162222734&ref=bokfynd ("Språnget", undervisningsbok i svenska språket)
http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=30326 (boken "Folkets Gröna Lund")

Vem skall lida?

Tittar på dokumentären Dox: The cove på Svt1. Om delfinjakt i Japan. Om den grymhet man utsätter delfiner för - dessa vackra och intelligenta varelser nära besläktade med oss människor.
Väldigt intressant att följa ett antal aktivisters engagemang och kamp för att slakten av delfiner skall stoppas.

Men just sättet de vill vinna medkänsla på vänder jag mig lite emot. Att beskriva delfiner som "intelligenta varelser" i ett sådant här sammanhang säger något om hur vi ser på både människor och djur. Delfinerna bör skonas på grund av deras intelligens, vilket måste betyda att de mindre intelligenta varelserna inte är värda vår uppmärksamhet. Att den dumma kossan i ladan inte har samma rätt till medkänsla och sympati utan mycket väl kan gå till slakt för att tillfredsställa vår aptit.

Visst görs den skillnaden även gällande våra medmänniskor? De dumma och fula är inte lika mycket värda som de smarta och vackra.

Jag säger jo; det är de. Och vi bör arbeta för att minska allt lidande, oavsett vem som drabbas.

Lammkött

En liten eloge till mannen med de starka kontrastfärgerna - mina favoritsnobb nummer 1 - Peder Lamm!

Du får lov att lysa upp den annars så gråa hösten med dina gröna kavajer och rosa skjortor.

Underbar film

Genombrott

Drejningen gav mig en sådan otrolig ångest i somras på Capellagården. Efter tre dagars försök att dreja bröt jag samman och låg till sängs en hel eftermiddag/kväll på rummet. Jag fann dock mig själv på nytt genom att bygga upp leran och njöt av det meditativa i låta lerormarna gripa tag i varandra på kavalettet. Jag var fri.

Men så för några veckor sedan bestämde jag mig för att gå en intensivkurs i just drejning för att möta mina demoner - se inlägg nedan - och jag fann dels en väldigt duktig pedagog och dels mitt inre lugn. Jag fixar att leran vobblar sönder, för det är bara att klaffsa ihop den och börja om på nytt.
Det bästa av allt är att jag igår fick ett genombrott. Jag fann tekniken och blev helt fascinerad över att jag lyckades dra upp jämna väggar mellan mina fingrar. Det blev en skål vars kant jag räfflade och som nu står på hyllan i verkstaden och väntar på att beskickas.

Idag gjorde jag ett nytt besök vid drejskivan, och tyvärr fungerade det inte alls. Jag stonkade mig blodig (bokstavligt) för att få en större lerklös att bli centrerad, men lyckades inte. Jag var - som jag annats brukar skämta - inte "centrerad som person". Jag hade inte ätit ordentligt innan och fick inte in tekniken i händerna. Men, det gjorde absolut ingenting. Och det i sig är framgång för en liten människa som mig med annars så stor prestationsångest.

Från kursdagarna på Dreja blev mitt första misstag till en vitlöksriv som mamma skall få i present tillsammans med en fin olja och en klase lök. Misstag är inte misstag utan innebär nya tag = Genombrott.

Du glömmer väl inte av att följa dina drömmar?

"Shoppa rätt", "träna smart", "följ dina drömmar", "brännheta trendtips", "bli livs-smart", "32 nya sextips", "stor sminkguide", "4 steg till bättre självförtroende", "adjö fula lår - de bästa metoderna."

Varje dag samma grej på tidningshyllan.

Ibland tror jag att kvinnor generellt skulle tjäna på att bli mindre sociala.
Att vara social har flest fördelar, men visst är det väl så att vi trots strävan att uppmuntra olikheter söker varandras likar och gärna vill göra varandra så lika som möjligt? Det är vad jag tycker att tidningshyllan representerar - att man inte ska göra sina egna val.

Kvinnor: Sluta genast att banta!

Kan jag stå till tjänst?

Hade en intensiv förmiddag på mitt nya arbete. Rektor och personal är förväntansfulla och släpade runt mig för att oförberedd presentera mig i en hoper klasser. Det gick bra, och det var roligt.

Jag fick posera framför en buske inför en uppdatering av deras hemsida, och med mig hem fick jag en arbetsdator och en kalender. I mindre organisationer är kommunikation mer direkt. Det verkar gå snabbt i Lilla Edet och jag försöker hänga med på tåget. Ser lika mycket fram emot jobbet som min nyvunna möjlighet att vara ledig större delen av sommaren.

Mot nya mål!

Smuts

Smuts är det som befinner sig på fel plats. Detta menade Mary Douglas, och hon talade då inte bara om såsen som hamnar på skjortan utan även om människor som är fel inom ramen för normen.

Rödbetsskvättet på köksluckan kändes mycket bättre när det hamnade på disktrasan, men jag kunde inte låta bli att i mitt stilla sinne undra vad disktrasan tyckte om det.

Här är nu rent hus och smutsen har vi förpassat bortom vårt synfält. Men försvinner, det gör den aldrig.

Perspektiv

Jag insåg nyss att jag har flera års dagbokskrivande kvar på min gamla Lunarstorm, så jag försökte logga in på sidan. Lunarstorm är borttaget men tack och lov gick det att importera dagboksinläggen till den nya ersättningscommunityn:
Det allra sista inlägget tog mig tillbaka i tiden ett antal år:

"Yiiip!
2006-07-13 15:21

Jag kom in på Socionomprogrammet! Nu vet jag vad jag kommer att hålla på med i över tre år framöver.

Spännande...

och skrämmande..."


Det är en klyscha, jag vet, men visst är det väl märkligt hur fort tiden går?

Kukklotter

Vilken härlig arbetsmiljö man har.
Alla ni som älskar kukar, skriv ert namn i kommentarerna!

Snart på en ort nära dig - Om tillgänglighet i mötet

Där sitter hon i stolen
Så liten att hon knappt syns.
Pratar i 200 knyck och jag får själv knappt en syl i vädret.
Det blir att jag säger "mmmm" och "jaså" och "okej" och att jag däremellan tvingar henne till att bromsa för att få ner farten och skapa ett sammanhang kring det hon säger.

Jag blir alltid lika förundrad över min magkänsla i mötet med barnen på mitt jobb. Eleverna tränger in och lämnar något efter sig som jag ibland funderar på länge efteråt.
Det är en sådan intressant synkning som sker i mötet där jag känner det som eleven känner och där min roll blir att tolka känslan och våga hålla min kuratorsdörr öppen även för det otäcka.

Flickan jag nyss nämnde är en sådan där liten person man helst vill bjuda på saft och bullar. En hungrig fågelunge. Kanske att jag också gör det någon gång innan jag slutar mitt vikariat på skolan, och fram tills dess får hon och de andra eleverna som besöker mig eller cirkulerar kring mig hålla till godo med mitt sällskap och min tillgänglighet. För jag hoppas att det är det jag utstrålar.

Jag fick jobbet som kurator i Lilla Edet. 60 sökande till tjänsten - jag undrar dels hur jag lyckades lura chefen samtidigt som jag känner mig stolt över min prestation. Så i januari blir det att se tillgänglig ut på annan ort åt ett annat väderstreck. En fast tjänst att grotta in mig i istället för att flaxa omkring på olika arbetsplatser. Det kommer göra både mig och mina små fågelungar gott. Det ser jag fram emot.

Dreja

Vad skönt att få sätta händerna i leran på nytt efter sommarens kurs på Capellagården, Öland.
Och vad underbart att med superpedagogik och handledning faktiskt få känna att tekniken satte sig.





















Bara för att man är konstnär behöver man inte vara en god pedagog. På Capella hade nog mer grund varit bra för att klara av alla fria tyglar. Men Ulla Örner med assistent på Drejaverkstaden var verkligen duktig på att lära ut.















Dag två av intensivkursen i drejning är till ända. Tiden går så snabbt när man har trevligt. Gott sällskap, god mat och mer kunskap har gjort mig taggad på nytt. Planerar att hyra in mig i Drejas verkstad i höst för att hålla hantverket och inspirationen vid liv. Samt att få en mer meningsfull fritid.





















Kan varmt rekommendera en kurs hos Ulla.
Jag hoppas att jag med lite mer hjälp kan lyckas banka in centreringen i mitt lilla ocentrerade huvud. Idéer finns det ju gott om.

http://www.dreja.com/

Kimono fusion

Var på en härlig utställning på Världskulturmuseet i goda vänners sällskap. Kimono fusion. Behandlade mötet mellan det traditionella Japan och det moderna.
Det är intressant hur starkt ett samhälle kan bevara det förgångna men samtidigt anamma den nya tidens krav på effektivitet och kommunikation. I de kläder som ställdes ut var gamla element moderniserade, traditionella kimonotyg fastsydda samman med plastmaterial och nitar.

Vanligtvis kan jag känna mig betyngd av all den information som utställningarna förmedlar, ja textmässigt då alltså, men den här gången gick jag från museet med en önskan om något mer. För 60 kronors inträde var det lite glest mellan inforutorna och analyserna, för visst borde det finnas mycket att säga om dagens Japan?

Två vänner skall själva åka dit inom kort, kanske kan de ge mig en ny bild och komplettera det vi tillsammans såg på utställningen.
Jag önskar er en riktigt trevlig resa!

Kimono fusion

Lita på mig

Flyktbeteende

Istället för att fly, varför kan vi inte bara stanna kvar?
Istället för att vända ryggen till, varför kan vi inte bara acceptera?
Istället för att förändra, varför kan vi inte bara vara nöjda?
Istället för att radera, varför kan vi inte bara omvärdera?

Jag önskar att jag vore bättre på att stanna kvar.

Ett blödande Faktum från en gata i Göteborg

Faktum är en sån otroligt bra tidning. Utan att moralisera i vanlig mening, utan rädsla för att knäppa folk på näsan och med både humor och allvar beskrivs samhällets vansinnighet och ironi i nummer efter nummer.

Jag stötte häromdagen på en Faktum-försäljare jag inte sett förut. En ung kille som kunde ha varit knappt 20 som stod utanför Konsum i Gamlestan och sålde tidningar. Eftersom jag inte hade några kontanter på mig som vanligt så tackade jag nej till köp och gick förbi honom och in i Konsum där jag skulle handla lite färsk frukt och annat.
Men i kön till kassan blev jag helt plötsligt sorgsen. 20 år och redan hemlös? Välfärdslandet Sverige har inte lösningar på alla problem, men själv löste jag ut 100 kr från mitt nyss fyllda Visa-kort och köpte två ex av tidningen på väg ut ur butiken.

Att tycka synd om är sällan ett sätt att lyfta människor, empati är bättre, men ibland kan jag inte hjälpa att jag är lite blödig. Och när jag även senare på kvällen fortsatte att tänka på den unge Faktumförsäljaren kunde jag inte låta bli att blöda lite till.
Jag skall blöda rätt nu och göra ett bra jobb i skolan. Barnen är framtiden, och framtiden borde för alla innebära ett tryggt hem att få bo i.

Ta mig hem!

En resa med 600 i tiden

Jag reste mot en anställningsintervju i Lödöse för några dagar sedan, och jag fann mig själv både förvirrad och förundrad över de minnen som kom till mig på buss 600.

Jag började resan från mitt nuvarande jobb i Lindome och bytte till buss i Göteborg. Bussen åkte motorvägen fram och snart såg jag Bohus fästning i sikte. Mina år i Kungälv, mina cykelturer till busshållplatsen i Eriksdal, mina korta romanser, mitt hem i förändring. Inte alltför längesedan men ändå så avlägset.

Jag fortsatte än längre med bussen och for förbi Nol där jag förr ofta besökte en gammal "ungdomskärlek". Minns alla stunder i skinnsoffan framför skräckisar. Kaffe- och rökandedräkt och unga års osäkerhet.

600 tog mig förbi Nödinge där jag arbetade en sommar på ett LSS-boende. De dagliga rutinerna, de sovande jourerna och den där bussen som gick alltför sällan så att jag fick cykla eller promenera över Bohusbron med en kamrat som sällskap i mobilen.

600 tog mig vidare till Älvängen och på kullen såg jag Lindas gamla lägenhet som hon vårdade ömt innan hon bestämde sig för att klippa navelsträngen och bege sig till Göteborg. Minns att jag med viss sorg tog adjö av hennes boende som kändes så fridfullt däruppe på kullen. Vi firade nyår ihop vid tiden för min allra första öroninflammation.

Slutdestination; Lödöse!
Med tiden har jag kommit att glömma mycket av det som var, men ibland, som på buss 600, minns jag varenda liten detalj.

I intervjurummet satt elva personer och granskade mig kritisk, jag var nervös men fick i efterhand veta att jag gett ett mycket gott intryck och att jobbet där kommer att gå till antingen mig eller en annan manlig sökande. Rektorn ringer mig åter på fredag, och då vet jag om denna tidsresa är något jag kommer att få uppleva mer ofta.

Nämen oj

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Om partiet ligger på den här nivån lär vi knappast behöva oroa oss, men om hatet och fientligheten tar sig mer vassa former bör vi vara riktigt vaksamma för att kunna fortsätta värna om människors lika värde.
Kicka ut SD ur riksdagen!

Ut mot ett hav

Maria Wetterstrands brev till väljarna from Miljöpartiet de gröna on Vimeo.

Framtiden börjar i klassrummet

I dessa valtider kan man både känna hopp inför framtiden, men också stora frågetecken. Framtiden avgörs till viss del den 19:e. Jag satt i personalrummet på Mölndals största grundskola och bläddrade i GP tidigare idag. I tidningen fann jag Folkpartiets reklamblad där man sätter Folkpartiets syn på skolan mot de rödgrönas: Folkpartiet vill införa betyg i mellanstadiet, flytta mobbarna och skapa en "kunskapsskola" till skillnad mot de rödgröna som man menar vill ha en "flummskola". Partiet skriver också att de rödgröna inte vidtar några åtgärder mot skolk.

Herregud ett sånt jäddra dravvel. Verklighetsflykt och osanning. För varje årskurs finns tydliga målformuleringar att följa och så länge dessa existerar finns ingen anledning att tillsätta betyg i mellanstadiet. Lärarna vet vart eleverna befinner sig utan att dessa skall behöva en betygsstämpel tidigare i livet.
Att flytta mobbarna grundar för mer mobbning. Att arbeta bort från segregering och mot inkludering på alla nivåer inom skolan borde vara en självklarhet, och att ens yppa ett sådant förslag är att svika eleverna.
Och vad Jan Björklund menar med "flummskola" kan vi som arbetar inom skolan verkligen grubbla på. Hela skolan står utöver kunskapsinlärning också för kunskapsutveckling samt en socialisering där barn och unga lär sig att bli demokratiska varelser och att ta hand om varandra både som enskilda individer och som grupp. Människor är människor och inga datorbanker som går att fylla med fakta frikopplad från vårt sociala sammanhang.
Sist men inte minst ägnar min skola och säkert alla andra skolor mycket tid åt att förebygga skolk. Fler sanktioner, straff och fokus på det icke-fungerande kastar bara elever ännu längre bort från gemenskap och tillhörighet.

Sammantaget får jag en känsla av att Björklund och hans folkparti inte har någon vidare insikt i hur skolans värld fungerar eller vad som är viktigt för barn och unga. Dessa barn ses likt de flesta andra inom det blåa blocket enbart som kuggar i ett ekonomiskt hjul. Exludering och sanktioner verkar vara ledord inom Folkpartiets skolpolitik, och då jag på min väg hem från arbetet med elevernas hälsa, möter enorma affischer där partiet lobbar för kärnkraft, blir jag än mer förfärad.

Folkpartiet vill lägga mycket krut och resurser på skolan, och det stödjer jag verkligen. Det finns inget viktigare än att vi ser och tar hand om våra barn och unga. Framtiden börjar absolut i klassrummet, men den stora frågan är vilken framtid det då skall handla om.

Beundran

Till min kära.

Min vardag

Jag är en looser baby, jag har inget körkort!
http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgs_pendelt%C3%A5g

Höst

Mitt favoritljus syns bäst på hösten. När solen står lågt så att skenet blir varmt orange och skuggorna blir långa. Vinden biter men de där sista solstrålarna värmer så gott mot kinden.
Vi besökte berg 211 igår kväll och tittade på solnedgången.

Lisor för själen

Det är inte svårt att se hur missnöjda och vilsna vi människor är idag. Det räcker med att slänga en blick på tidninsghyllan i affären där vägar till lycka presenteras i form av bantningsmirakel, skönhetsbehandlingar och flerstegsmetoder för minskad stress och oro.
Alla söker sina egna lisor för själen i ett samhälle där lisorna för det mesta är lapplisor eller en bunke med gräddglass. Jag är bil- och körkortslös så den senare lisan lägger sig som bomull kring mina arma kransartärer.

Jag har vid ett par tillfällen varit ute och plockat svamp i de göteborska skogarna. Med dålig kunskap om svamp generellt samt dåligt lokalsinne och brist på gummistövlar har dessa två turer inte genererat några enorma mängder svamp, men ändock tillräckligt för en svamprisotto och några svampsmörgåsar i gott sällskap.
Skogens stillhet är en av de där lisorna som jag alltför sällan avnjuter. Naturens stillhet rättare sagt, där alla ljud är ljud från skogens brus, djurs konversationer eller havets skummande dån mot klipporna.
Jag inser att det bör bli fler svampturer framöver. Jag är i ett tillstånd av stress och behöver finna kraft och energi att ta itu med den, och en god svampsmörgås blir pricken över i:et. Magasinen på tidningshyllan polerar jag fönstrena med.

Välkommen du vackra höst!

Kuratorsbekännelse

Nytt jobb och ny roll. Från att ha haft kolleger runt mig hela tiden samt alla beslut förankrade i personalgruppen till att jag nu har eget kontor och fattar de flesta beslut rörande mitt arbete på egen hand. Det känns märkligt, annorlunda och spännande.
Jag går på diverse möten, patrullerar i korridoren i försök att bonda med eleverna samt sitter inne på kontoret och mailar , surfar och läser på om sådant jag ej känner mig helt säker i.
Jag väntar på att elever skall droppa in hos mig och har för det mesta dörren öppen mot korridoren.
För närvarande har jag fel på min telefonsvarare och inväntar teknisk hjälp. Är rädd att jag missat en del meddelanden då missade samtal ej gått till svararen utan bara kopplats vidare - bort från mitt lilla rum.
Jag har ställt en uggla på mitt skrivbord som vakar över mig så som jag själv vakar över elevernas hälsa.

Mat och kultur - Mitt i naturen

Så har vi äntligen processat avsnitt 3 i vår kulturella serie - ett avsnitt där kulturen möter sin beryktade motsats.
Våga följa med oss på ett hissnande men helt naturligt äventyr i storskogen!

Vad framtiden har att erbjuda

Ibland öppnar sig möjligheter som man inte alls förväntat sig.

När jag på allvar började söka lägenhet i Göteborg hade jag inte alls förväntat mig att min kollega ville hyra ut sin lägenhet i Härlanda i andra hand, men hux flux så satt jag där med mitt bohag i en enda röra och med en stressklump i magen och kände mig allmänt omtumlad. Mitt boende har nu tagit fin form och jag trivs riktigt bra.

Jag hade heller inte förväntat mig att Tobb skulle bli min och att han skulle flytta till Göteborg för min skull då min vän fick jobb utomlands och ville hyra ut sin bostad i andra hand. Att den finaste finns bara några hållplatser bort är ett privilegium som jag insuper till fullo.

Allra minst hade jag förväntat mig att så snart att få ett förstahandskontrakt i ett helt nybyggt område - men nu har jag det också! I januari 2011 tar jag och Tobbe vårt pick och pack och blir sambos i en tvåa i Kvarteret Venus som i detta nu är under byggnation i Gårda. Lägenheten är enligt mitt tycke svindyr, men då vi är två får jag en hyresminskning på några hundralappar och min kärleks underbara sällskap varje dag.

Lägenheten ligger på våning 2 av 7, är på 66 kvadratmeter och har ett litet inglasat "upplevelserum" som går att vistas i året om. Jag får då jag ser planlösningen därför en känsla av att det extra utrymmet gör boendet till en 2,5:a. Innergården planeras bli grön och frodig och läget på husen gör att bygget mitt emot har ett rejält avstånd vilket gör den direkta insynen något begränsad. "Närheten till centrum" är inget att tala om då kvarteret ligger i centrum. Närmaste spårvagnshållplats ligger inte alltför långt borta den heller. Jag hoppas att allt sammantaget gör vårt nya boende värt de pengar vi får lägga ut.

Jag är spänd och förväntansfull inför det nyaste nytt som komma skall. Framtiden är oviss, men när den bjuder på sådana här trevliga överraskningar får den gärna vara det också!
När chansen kommer tar man den.

http://www.poseidon.goteborg.se/sv/Kv-Venus/

Skuggspel

Samhällets förfall

*

Om Mattias som blev aspackad i Huskvarna.

Bara vara

Jag tycker inte om när min sexualitet läggs under lupp vid sociala sammankomster. Det händer inte så ofta, men ibland. Människor man bara är ytligt bekant med eller som man inte alls känner använder en som bollplank för att bevisa sin fördomsfrihet. Men ack så fel det blir, för allt vi tycker är udda granskar vi och benämner - positivt som negativt.
Jag vill bara vara.
Bara vara jag.

I gott förvar

Att måla med tusch är kanske min grej. Det är beständigt men ändå formbart - är man försiktig kan man få många spännande skuggeffekter.
Den här bilden och nedanstående i inlägget om akvarellmuseet är alster jag planerar att rama in och hänga upp eftersom jag blev så nöjd.

Kärlekens kraft

Människor testar alltid ens gränser, men till skillnad mot främlingar som man lätt håller på avstånd blir de människor som står en nära i form av vänner, familj och kärleken ständigt ett prov på vilka gränser man vill behålla och vilka gränser man vill skall rämna.

Min relation till Tobb har sedan vi stötte på varandra för ett år sedan varit mycket utmanande för mig själv och för mina personliga och ofta rigida gränser. Att släppa in en annan människa och hans eller hennes kärleksenergi är påfrestande för någon som mig vars distans och murar en gång blev till ett skydd mot en väldigt hård och ogästvänlig värld som ville skada mig. Jag har under den här tiden gradvis kommit till insikt om att min distans inte bara varit ett skydd mot ondska utan även mot kärlek.

I sann interaktionistisk anda förstår jag nu inte bara teoretiskt utan även rent praktiskt att de vi är formas genom de möten vi gör med andra människor. Möter vi på avståndstagande blir vi också avståndtagare - möter vi på kärlek blir vi också kärleksfulla om vi klarar av att ta emot något som gör oss sårbara och små.

För ett halvår sedan hade jag svårt att sova med min blivande sambo bredvid mig i sängen. Nu har jag svårt att sova utan honom! Jag är så glad att jag lät mina gränslinjer invaderas, att jag tog mitt förnuft till fånga och därmed öppnade vägen till mitt slutna hjärta. Jag är så tacksam gentemot mig själv att jag valde att träffa Tobb en gång till, liksom jag är tacksam gentemot honom för att han vågade träffa mig igen efter att en gång ha blivit rejält ratad. <3

GLAD PÅSK!

Skall upprätthålla arbetslinjen

Först tog jag hennes lägenhet.
Sedan tog jag hennes jobb.
Vad ska jag ta av henne härnäst?

Efter ett års timvik har jag nu ett mammavikariat på heltid i min hand fram till hösten.
För en tid framöver måste jag inte söka arbete lika desperat, jag kommer för några månader ha en fast och kanske lite högre inkomst och jag får lov att arbeta på ett ställe där jag känner mig trygg och säker.

Jag är mycket nöjd med beskedet och skall innan starten den tolfte maj unna mig mycket härlig ledighet och tillsammans med särbon, familjen och vännerna insupa Göteborgs kulturliv till max.

Bild av Tobias Johansson.

I sällskap av träd - Inspiration från Nordiska akvarellmuseet

Jag kan varmt rekommendera Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn. Inte bara för dess innehåll utan också för dess yttre miljö. Intill ligger badbryggor, badstrand, klippor man kan klättra på och Skärhamns typiska och mycket vackra svenska skärgårdsmiljö.

För tillfället ställer den finska konstnären Elina Merenmies ut sina tuschmålningar och i introduktionsvideon förklarar hon dramatiskt hur man som konstnär "inte bara får lov att älska sina verk utan även måste förakta dem - avsky dem". Jag älskade hennes bilder mer än vad jag föraktade dem. Bilder föreställande människor med deformationer, träd och skog, ångest och mörker - allt målat i varierad stil på vackra papper med säker men ibland även barnslig hand.

Jag och Tobb blev mycket inspirerande efter besöket och efter härlig picknick på klipporna i solen, så vi köpte vackra handgjorda papper och flytande tusch i museibutiken för att ägna kvällen åt bildkonst. Jag som aldrig målat med tusch förut blev glatt överraskad av färgens egenskaper. Att arbeta med tusch kan liknas vid att jobba med vattenfärg/akvarell, men färgen är inte riktigt lika bearbetningsbar då man fört ner den på pappret. Tuschet är väldigt drygt och bara ett par droppar ger en kolsvart färg som behöver blandas med vatten för att få olika stark svärta.
Kvällens lyckade verk blev ovanstående "I sällskap av träd" som jag planerar att rama in.

http://www.akvarellmuseet.org/

Andra världar

Drömmar är vårt sätt att bearbeta verkligheten. Att sortera den.
Vårt sätt att hantera det vi i vaket tillstånd har svårt att hantera.
I drömmarna kan det undermedvetna ta sig form och då vi somnar för natten löser vi inträdet till vår andra värld.

Jag minns under mina år i terapi att min terapeut ibland efterfrågade teckningar på mina drömmar. Jag gick då hem och ritade något jag mindes och fick sedan visa mina verk för henne som tillsammans med mig tolkade dem.

Jag startade en drömblogg för en tid sedan i brist på liten skrivbok på mitt nattduksbord. I bloggen skriver jag ner vissa av de drömmar jag kommer ihåg. Flera kan jag tydligt koppla till svåra eller känsloladdade situationer jag upplevt eller upplever dagligen. Andra är mer diffusa men ändock ack så intressanta. Om inte för dig så för mig att i skrivandets stund försöka minnas dessa fragment och bilder jag upplevt under sömn.

Välkommen till mina andra världar:

http://andravarldar.blogspot.com/

Lite mer logik. Lite mer långsiktighet.

Det finns fler Facebook-klubbar värda att benämna här.
På en plats där all världens åsikter samlas finns det naturligtvis även åsikter som stämmer dåligt överens med ens egna. Nyss fick jag syn på "Varför djurförsök när det finns pedofiler?".

Det finns många klubbar likt denna som handlar om hur människor vill agera på sina känslor, något som i vissa fall är mycket bra, men i andra fall - som gällande för denna klubb - riskerar att bli kontraproduktivt. Den logik som vi människor ofta skryter med då vi jämför oss med andra arter på denna jord läggs åt sidan då vi i stunden vill få vårt hat och vår ilska tillfredsställd. Vi funderar inte på de konsekvenser ett sådant handlande kan få.

Jag tänker att många pedofiler är människor som själva blivit utsatta för våld och övergrepp. Våld skulle därmed inte på något vis kunna skydda våra barn utan istället bara sprida hatet och våldet vidare. Det man ger är också det man får tillbaka. Detta är viktigt att tänka på vid alla hetsiga diskussioner kring brott och straff liksom i allt bemötande gentemot andra.

Vi är alla medskapare av samhället och de människor som befolkar samhället. Därför behöver vi ibland låta saker sjunka och tänka ett extra varv i våra huvuden innan vi agerar.

Ur Facebookklubben "Jag har inget emot vegetarianer, så länge dom inte betar på min trädgård" :

"vegetarianer äter upp maten,som min mat ska äta!"

"Om inte "gud" vill att vi ska äta djur, varför är dom då gjorda av kött?"

"Jag äter kött i protest mot att vegetarianer äter upp djurens mat!!! ;P"

"Om "Gud" nu inte ville att vi skulle äta kött så hade han fan inte lärt oss att jaga..."

"Jag är en djurvän, jag äter inte upp maten för kaninerna.."

"stöd scan, ät en vegan"

"skräm upp dom i lyktstolparna med ilskna hundar & skjut ner dom!"

******

Visst är det med en stor portion humor, ironi och skoj som klubbdeltagarna driver med vegisar, men jag tänker att all humor om den upprepas tillräckligt ofta betyder något och säger något om dem som använder sig av den. Argument som dessa - trots sin skämtsamma ton - är ju så stockdumt obildade att jag behöver dra i mig en extra kopp kaffe denna morgon för att alls orka kliva upp.

Mitt nya format

En sida för min vardag i korthet
En sida för mina alster i alla dess former.
Livet är så roligt att leva att några längre inlägg ej hinns med just nu.

http://twitter.com/legoslott

http://legoslott.blogspot.com/

Bild av Sarah Johansson.