Snyft!

Tråk men med lyx

Igår hade jag förväntat mig att alla de hundratals framkallningar av fotografier jag beställt skulle dyka upp på min dörrmatta efter jobbets slit. Planerade att sitta hela kvällen och sätta in bilderna i album och känna mig nostalgisk över året som gått. Men då jag öppnade dörren var min dörrmatta tom och jag blev besviken. Dödstrött efter praktiken gick jag återigen isäng mycket tidigt och denna natt kunde jag glädja mig åt att få sova i det superdyra påslakansetet jag fick av mormor i julklapp. 500 spänn för påslakanet och 149 kronor för örngottet är inte illa pinkat! Kändes lyxigt och kanke var det därför jag sov till klockan 13 idag...

Jag är en skamfläck för Sverige

På väg till praktiken här om dagen fann jag en Metro på sätet där jag satte mig och skummade igenom tidningen. Jag har alltid tyckt mest om insändarna och fann nedanstående aggressionsutlopp i senaste numret:

Därför är 70-talister en skam för Sverige:
Vet hut 60-, 70- och tidiga 80-talister. Ni far fram som egotrippade ångvältar i samhället och skiter i allt och alla. Ni måste alltid se till att andra ska dansa efter er pipa. Ni kräver den bästa materiella standarden. Ni skitar ner miljön med stadsjeepar, lyxkonsumtion och Thailandsresor. Och gnäller sedan över dåliga löner. Ni saknar respekt för äldre, armbågar ut tidigare generationer från arbetsmarknaden som byggt upp Sverige och tycker att ni vet bättre. Ni tror även att ni kan bestämma över vädret då ni åker på semester till Thailand. När ni kräver att få pengarna åter av resebolaget därför att vädret inte stämmer in efter era kalkyler är det något allvarligt fel i era hjärnor.
Jag är glad att inte tillhöra någon av nämnda generationer. Ni drar en skamfläck över Sverige som tyvärr drabbar oskyldiga.
VÄCKARKLOCKAN

Någon som anar ett uns bitterhet här tro..?

Uppenbarligen en människa som materiellt sätt har det ganska dåligt, som blivit avsatt från jobbet av en ur ovan nämnda generationer, som aldrig åkt till Thailand och som på grund av arbetslöshet och elände aldrig kommer att kunna göra det heller.

Oftast då man är som mest arg, frustrerad eller ledsen har man en benägenhet att generalisera, och insändartexten måste vara sprungen ur en enorm ilska då personen ifråga lyckas dra flera generationer över en kam, och som tidig 80-talist kan jag inte annat än att ta åt mig en smula och bli irriterad över allt ont som jag påstås göra, över att jag är en "skamfläck för Sverige".

Men samtidigt som jag blir förbannad måste jag ju ändå tillstå att det ligger något i det som Väckarklockan säger. För visst är vår generation ändå ganska egocentisk? Det identitetsprojekt vi kommit att hamna i handlar mycket riktigt om vassa armbågar, om att tillfredsställa våra behov av yrkeskarriär, hög standard och häftiga resor/upplevelser. Sådant har alltid ett pris, men för det mesta väger de omedelbara fördelarna av vårt handlade tyngre än de negativa konsekvenser vi inte kan se direkt. Jaget är allt, och kanske att vi ibland behöver fråga oss vad det är för Jag vi vill bli.

Nothing fails

"I'm not religious
but I feel so moved
makes me wanna pray
pray you'll always be here"

Att avsluta

Idag började praktiken återigen efter ett längre juluppehåll bara för att snart avslutas, och många avslut blir det!

Idag har jag haft ett långt samtal med stödenhetens chef om praktiken, jag har tillsammans med handledaren planerat den sista tiden och fått frågan från lärare när jag försvinner. Flera elevärenden som jag haft skall avslutas och det slutliga avskedet lär ske på stödenhetens arbetsplatsträff den 16:e.

Då man blivit del av en gemenskap; en del av andra människor blir det alltid lite tungt då man skall separera, detta är allmängiltigt oavsett om det handlar om separationen från en partner, en plats eller ett arbetslag. Då Camilla planerar möten och projekt för den tiden som jag ej längre är kvar känns det sorgligt, och med alla dessa avslut framöver lär det bli rejält hjärtskärande!

All början har ett slut, men såvitt jag vet så har alla slut även en början. Och det är ju trots allt positivt att det kniper lite i hjärttrakten då jag lämnar Uddevalla, det tyder på att tiden varit givande och att jag fäst mig vid de människor jag mött. Det är värt mycket.

Går mot grått??

Det var ganska längesedan jag färgade håret i min mellanbruna nyans, istället har jag låtit mitt råttfärgade växa ut och man kan nu tydlig se utväxten i benan.
Då jag tittade mig i spegeln förut fick jag mig dock en förfärlig upptäckt; det växer ut vita och gråa hår! Är det möjligt som 26-åring? Då det inte känns som ett tecken på normalt åldrande så undrar jag närmast om jag varit med om nåt traumatiskt som fått dessa vita fjun att växa ut. Nåt så traumatiskt att mitt psyke förträngt det!
Nu vet jag att en rejäl trettioårskris kommer att slå ner om några år, då är jag ju säkert helt gråhårig och kan inte annat än att gråta över förlorad ungdom!

Frostig morgon

Oh my God!

Jag är inget storfan av Ringenfilmerna, men jag fastnade ändå framför Konungens återkomst häromdagen.
Fy faaabian vad läskig den där enorma spindeln var som anföll Frodo med sina tänder och sin vidriga gadd!! Min spindelskräck kunde inte bli större än när spindeln satte gadden i den lille hobbiten för att sedan rulla in honom i sitt kladdiga nät. Vidrigt!!

http://www.youtube.com/watch?v=6ODC3Dfva-Q

Vera 2

Ännu en Vera-uppdatering kommer här. Låt oss välkomna det nya året med humor!
Klicka på serierna för full storlek!
Nästa uppdatering kommer i februari.

The war is over

Året som gick - året som kom

Under 2008 har jag blivit dumpad,
fyllt 25,
fått nytt sommarjobb på serviceboende,
dejtat en hel del
och gjort praktik som skolkurator med allt vad det inneburit.
Jag kan inte säga att året varit helt lätt eller smärtfritt, men då jag summerar ser jag ändå att jag lärt mig mycket nytt och fått lov att konfronteras med mina olika sidor.

Efter en riktigt trevlig fest med god mat, gott sällskap, bubblande skumpa och vild dans kom jag i säng först vi femtiden. Ett nytt år hade välkomnats av oss alla och trots att det egentligen bara är en prick i almanackan som vi själva skapat har den pricken i sig genererat stora förväntningar, förhoppningar, drömmar och önskningar kring det nya som kommit. Det är paradoxalt hur vi människor å ena sida hatar det faktum att livet en dag skall ta slut och å andra sidan firar att vi kommit ett år närmre. Förmodligen ses ett nytt år som nytt liv och som en nystart för de flesta.

Under 2009 kommer jag att skriva ännu en c-uppsats,
jag vill jag finna en ny partner och ett nytt sommarjobb,
jag vill spara pengar till en längre resa men hoppas även kunna göra en kortare tripp till någonstans där jag inte varit förut,
jag fortsätter dessutom att söka lägenhet i Göteborg.

GOTT NYTT ÅR!

Team Erik från Uddevalla

Tv-4:s Körslaget är nu i full gång. Det är normalt ett program jag inte skulle välja att titta på men den här gången är det lite speciellt...
På skolan jag praktiserar pratas det en hel del om showen eftersom Snygg-Erik gått där och eftersom en av lärarna nu är med och körar.
Sökte på Youtube och fick fram ovanstående klipp. Skitkul att se läraren in action och få en bild av den där Erik som hela skolkåren nu talar om i personalrummet. Att Erik får ta åt sig så mycket ära för körens arbete när han själv står framför och "dirigerar" utan att sjunga känns dock lite märkligt.

Julen blev som den brukar vara

Är det inte märkligt?
För ett antal år sedan skulle jag nödvändigt vända julen upp och ned. Jag tyckte att dess traditioner var tråkiga och ville införa något nytt på julbordet eller något nytt moment på julafton. Ett blankt nej fick jag till svar för hemma hos oss ser julen likadan ut varje år. Det enda som skiljer sig är julklapparna och kläderna vi har på kroppen.

Men då tiden har gått har jag allt mer kommit att ändra min uppfattning om julen. Numera riktigt väntar jag på att få bli sådär härligt traditionell och få en andningspaus i det. Tiden går och jag förändras, traditionerna blir desamma men min inställning till dem är nu positiv. Jag har till och med skapat ett antal egna som jag genomför under december med mycket nöje.

Att få andas i något på förhand bestämt är en lyx som är få förunnat idag. Och att andas är något jag inte tänker granska kritiskt!

Tack familj och vänner för en underbar jul!

En kärleksfull jul önskar jag er alla!

Ta hand om er själva och ta hand om varandra!

På årets julkort rodnar jag då jag får syn på misteln. Som betraktare kan man kan undra vad jag tänker på!
Kärlekstemat går i linje med förra årets julkort och är ett budskap jag gärna sprider vidare.

***

Julklapparna är inslagna

Och jag tycker att de blev riktigt vackra!
Nu fattas bara att jag rimmar på dem också vilket få bli morgondagens utmaning.

Dan före dan före dopparedan...

Sunday morning

Hat på vägen hem

På väg hem från Lindas mysiga julklappsutdelning satt jag, Hanna och Karin på vagnen mot centrum då ca 6 utmärkande personer klev på. Alla bar svarta skinnjackor med hundratals nitar och stora kängor. Den yngsta deltagaren ställde sig på ett säte och alla snackade högljutt med varandra. Till höger om mig och Hanna satt en svart man och lyssnade på musik i hörlurar.
Ett par hållplatser senare gick alla nitklädda av spårvagnen, och den siste, en lång rakad ung man tittade bort mot den svarte mannen och på ett par sekunder gjorde han sieg heil med armen och slöt sig sedan till de andra. Dörrarna stängdes och vi utan nitjackor fortsatte på spåret men med ett visst obehag.
Tidigare på kvällen mellan julklappar och glögg hade vi talat om den svage människan som hyser in sig i sekter och slutna grupper. Denne man med sin obcena gest blev ett lysande exempel på svaghet och självhat som riktas mot andra. Tyvärr sprider sig hat som ringar på vattnet - jag är fortfarande förbannad.

Passar jag i min nya raggarmustash?

Strike a pose!
Strike a mustash!

Kul med Kungälvsbostäder

På väg hem från praktiken sneddade jag då jag gick in på min gata över den lilla gräsmattan intill min bostadslänga för att slippa gå runt. Det var mörkt. Mitt på gräset slant jag till med min spetsiga sko och jag tänkte att det väl var lera då gräsmattan var blöt efter regn.

Innan jag gick upp till mig gick jag ner till tvättstugan för att boka mig en tvättid. Uppenbarligen var det fler som fått den idén och jag inser nu att jag kommer ha skitiga kläder på julafton.

Då jag kommit upp från tvättstugan slängde jag en blick på anslagstavlan där det jag fruktat kommit upp. Hyran skall återigen höjas och denna gång med 2,75 procent. Hyran höjs varje år och min plånbok blir tunnare och tunnare.

Väl uppe i hallen kände jag en oförklarig stank och det jag hade trott var lera på gräsmattan var hundbajs som kletat sig fast i en stor klump under skon. Med avsmak tvättade jag båda skorna och ställde dem sedan i hallen. Men då jag senare återvände till hallen igen fanns stanken kvar och jag upptäckte att jag antagligen tagit ett par steg in på golvet innan jag tog av mig och därav fanns det nu en stor bajsfläck även där.

Morgonen efter var det dags att släpa sig till praktiken igen och bråttom som jag hade sneddade jag återigen över gräset. Gissa vad som hände? Det sa bara "slurp" då min sko halkade på bajset, och denna gång hade jag ändå valt att gå intill huset istället för mitt på gräsmattan som dagen innan. Uppenbarligen hade hundjäveln valt att bajsa även där.

Vad gäller tvätten får jag skylla mig själv som var sent ute och fram till jul får jag tvätta i handfatet alternativt i skurhinken.
Vad gäller hyran undrar jag vilka förbättringar som införts för att höja ännu en gång. Jag är fattig student och lider!
Vad gäller hundbajset så ger jag mitt största långfinger åt alla hundägare som inte plockar upp sina gullegrisars avkväden. Funderar på att banka ner en skylt i gräsmattan med en arg lapp på!
Grrr.

Mat och Kultur - Julspecial!

Äntligen har vi återigen tagit fram våra mest kulturella karaktärsdrag inför kameran, och den här gången har vi gjort en djupdykning i julens gästvänlighet.
Tyvärr är Youtube inte särskilt tillåtande gentemot långa filmer, så den här 17-minutaren fick jag kapa i två och resultatet ser ni nedan. För mina vänner går det bra att logga in på Facebook och kika på filmen i helhet.

Att resa i mörker

Då man åker till jobbet är det mörkt,
då man åker hem från jobbet är det mörkt,
och sen min chaufför stack till Thailand och lämnade mig åt Västtrafiks öde här hemma har det blivit ännu mörkare i å med att jag nu måste gå hemifrån en halvtimme tidigare och för att jag nu inte behöver anpassa mig efter hennes tider vilket betyder att jag kan stanna i skolan och delta i möten och annat som händer lite senare på eftermiddagen. Det är tröttsamt men det är också skönt att få engagera sig lite extra den här sista tiden på praktiken.

Att åka bil till skolan i Uddevalla tar 45 minuter,
nu krävs istället två bussar för mig att komma på plats och i resväg blir det ca en timme och femton minuter, men oftast får jag vänta en kvart på anslutningsbussen och därmed tar det hela 1,5 timme. Denna tid på både morgon och eftermiddag är vigd i mörker då man släcker ner i bussen. Jag sätter min mobil på alarm så att jag inte missar att gå av och försöker omfamnas av mörkret och sova. Jag behöver det med tanke på att jag aldrig lyckas få tillräckligt med sömn då jag tvingas gå upp 05:20 på morgonen, men tyvärr är jag inte särskilt bra på att sova på buss även fast medpassagerarna tar stor hänsyn till behovet av tystnad.

Men även fast jag inte kan sova under de långa turerna tänker jag att dessa ändå kan fylla nån typ av funktion. Med neddämpad belysning kapas alla intryck och allt jag har är mig själv och min tanke. Färderna blir tid för reflektion men kanske främst för vila från allt annat som pockar på så här inför julen. Jag hade nån tanke om att problemen i skolan skulle mattas ner men det är snarare tvärtom att de ökar inför den stundande ledigheten. Bussfärderna i mörker tar mycket tid från min dag, och som idag då jag åkt från Uddevallas station kl 17:15 så var jag inte hemma innanför dörren förrän 18:20.

Jag är trött, men jag gillar stillheten och lugnet som skarp kontrast från skolans värld som aldrig är helt lätt.

Under Lucianatten...

...har någon/några tagit ur all luft från båda mina däck på cyckeln.

FUCK YOU ERA MOTHERFUCKING JÄVLAR!!!!

Jag har varken tid eller råd med sånt här och om jag någonsin får syn på nån som tallar på min cykel igen skall jag döda den människan!

Vera

Jag tog mig en titt på Thimmis blogg och fick syn på hans roliga Turtles-serier. Jag blev inspirerad och lägger därför upp några av mina gamla Vera-serier här, i huvudsak de med jultema. Klicka för full storlek.
Nästa Vera-inlägg kommer i januari!

En martyrisk Lucia önskar jag er alla

Men det är helt okej att skippa svärdet.

Den där julen...

Jag måste nog vara en väldigt julig person med tanke på alla de juliga aktiviteter jag varit med på och ordnat under den senaste tiden, och fler ska det bli! Jag tror att det ligger för min personlighet då jag gillar att mysa och pyssla, så hela december brukar vara ett enda långt julfirande för mig.

De nyligen genomförda

julaktiviteterna som jag ännu inte nämnt i bloggen har varit ett fantastiskt julbord med jobbet i Ljungkile, julpyssel med Hainan och Lo, middag med Mats inklusive julklappsbyte och idag slog

det på stort med först ett

fantastiskt fint Lucia-firande i skolan och sedan middag och julklappslek hemma hos handledaren. Leken gick till så att alla fick ta med sig två nya klappar och en begagnad och sedan fick två tärningar gå runt bordet. Fick man en sexa fick man ta en klapp från högen, och när alla klappar var slut fick vi öppna och beskåda. Därefter satte Camilla äggklockan på en för oss okänd tid och under den tiden fick vi slå med tärningarna igen, fick vi en sexa nu fick vi peka på de andras klappar och de klappar man hade tillskansat sig då tiden var ute fick man behålla. Det blev riktigt roligt kring de populära prylarna då dessa åkte fram och tillbaka mellan deltagarna flera gånger. Jag var en av dem som fick mest; det blev ett julförkläde, julspiskåpor, liten jullyckta, stor duschkräm och en porslinsprydnad. Jag anser att kvällen var min. Då de andra gästerna hade gått satt jag, Sofia och Camilla kvar och pratade över lite hjortronglögg.

Än finns det många saker kvar att göra i julens namn, men jag märker också att julen för många är komplicerad och jobbig. Flera människor i min närhet eller mäniskor jag en gång känt har tyckt att julen varit krystad, att julen varit materialistisk och vissa har också svåra minnen som är förknippade med julen. Visst är julen materialistisk men för mig är julen främst en stämning och en känsla jag gärna vill förmedla med lite extra krut på mina omvårdande egenskaper. Jag tänker dock inte tvinga någon annan till att tänka som mig eller applicera mina traditioner på dem som ogillar julen, men jag ser samtidigt att dessa traditioner knappast gör sig osynliga i stans julfönster, speciellt inte år då det börjades julskyltas redan i mitten av november. På något sätt kommer man inte undan och det gör att man inser vilken hysteri det är kring dena högtid och hur hysterisk jag själv antagligen är med allt jag ska göra. Men jag älskar julen och även om jag inte tänker tvinga den på andra så tänker jag heller inte nedtona min glädje. Låt oss ta hand om varandra. Och för de som har eett mer negativt förhållningssätt gentemot årets största högtid kan påminna om förrförra årets julkort där all problematik sattes på pränt med hjälp av en bock. Det var dock fler aur släkten som inte förstod vad jag menade.

http://dejvan.blogspot.com/2006/12/rets-julkort.html

Bright eyes

Louisa är en hyvens tjej:

Praktisk, stark, vacker, social, intelligent,
och dessutom en utmärkt kock!

Det sägs att vägen till mannens hjärta går via magen. I å för sig har jag alltid trott att det är ett patriarkalt rättfärdigande av kvinnans plats framför spisen, men jag kan heller inte förneka att jag blir lite extra kär då jag blir bjuden på godsaker. Under min kväll hos Louisa på Öckerö fick jag först nötter och julmust, sedan en fantastiskt middag och sist ett stort fat med hennes egna julgodis.

Vi talade om våra praktikplatser, om våra kärlekar och om våra respektive sociala miljöer. Vi tittade på Dansbandskampen och lyssnade på julmusik i ett välpyntat hem. Synd dock att alla andra inbjudna inte tog sig tiden till ett besök, för det blev en riktigt fin kväll!

*****

Idag har jag tillverkat årets julkort.

Inte bilden ovan förstås, utan nåt mer själviskt som vanligt!

"Baby, here I am!"

Överlevnad är allt

Jag klarade mig,
jag överlevde,
jag stod upprätt efter det att min Ullared-oskuld blivit tagen från mig!

I onsdags hade eleverna en lovdag och därför tyckte mina kolleger att vi skulle ta en heldag på detta mytomspunna varuhus. Jag tog med mig smörgåsar, Camilla tog med sig kaffe och Sofia tog med sig lussekatter och kakor och tillsammans gav vi oss iväg med stort bagageutrymme och skarp köplust. Resan ner tog lite över en timme och på vägen fikade vi för att peppra energin.

Innan vi entrade kollossen av alla Svensson-nöjen fick jag höra historier om att jag nog "borde ta på mig hälseneskydd och bära kniv". Jag hade varken eller men dock för tillfället min army-keps och dessutom vässade armbågar. Men till min stora förvåning var det lugnt i varuhuset och inte mer folk än vad det är under helger på Maxi. Människor av alla de slag vandrade runt bland prylarna. Jag valde att parkera min vagn vid ingången och gick sedan fritt runt i varuhuset. Vi träffades med timmeslånga intervaller på olika platser för att kolla läget, och vid andra träffen tog vi en välbehövlig fika för redan då var vi väldigt trötta.

Vi stannade i lite drygt fem timmar bland hyllmetrarna och då vi väl ramlade ut var jag som ett ursketet lingon. Att shoppa är ett tufft jobb men jag fick med mig tre stora påsar med allehanda nyttigheter; Jag köpte ca hälften av alla julklappar, julpyssel, en tröja, julpynt till hemmet och allehanda husgeråd typ tvättmedel, näsdukar och tandkräm mm. Kalaset gick på 1503 kronor och efter shoppingen slog vi oss ned på intilliggande restaurant och åt en enkel med ganska god middag.

Om Ullared som kulturellt fenomen, som stornöje och som den stora materialismen och det närliggande psykiska tomrummet går att skriva både en och flera uppsatser om, men jag väljer för tillfället att lägga detta inlägg på en beskrivande nivå och fokusera på min enkla upplevelse istället för att väva in analys. Men som bloggläsare får ni naturligtvis analysera själva eller dela med er av era berättelser från Gkås!

Även jag har nu ett pyntat hem

Det enda som fattas är vit tråd så att jag kan hänga upp snöflingorna av glas i fönstrena.

Try