Ett blödande Faktum från en gata i Göteborg

Faktum är en sån otroligt bra tidning. Utan att moralisera i vanlig mening, utan rädsla för att knäppa folk på näsan och med både humor och allvar beskrivs samhällets vansinnighet och ironi i nummer efter nummer.

Jag stötte häromdagen på en Faktum-försäljare jag inte sett förut. En ung kille som kunde ha varit knappt 20 som stod utanför Konsum i Gamlestan och sålde tidningar. Eftersom jag inte hade några kontanter på mig som vanligt så tackade jag nej till köp och gick förbi honom och in i Konsum där jag skulle handla lite färsk frukt och annat.
Men i kön till kassan blev jag helt plötsligt sorgsen. 20 år och redan hemlös? Välfärdslandet Sverige har inte lösningar på alla problem, men själv löste jag ut 100 kr från mitt nyss fyllda Visa-kort och köpte två ex av tidningen på väg ut ur butiken.

Att tycka synd om är sällan ett sätt att lyfta människor, empati är bättre, men ibland kan jag inte hjälpa att jag är lite blödig. Och när jag även senare på kvällen fortsatte att tänka på den unge Faktumförsäljaren kunde jag inte låta bli att blöda lite till.
Jag skall blöda rätt nu och göra ett bra jobb i skolan. Barnen är framtiden, och framtiden borde för alla innebära ett tryggt hem att få bo i.

Ta mig hem!

En resa med 600 i tiden

Jag reste mot en anställningsintervju i Lödöse för några dagar sedan, och jag fann mig själv både förvirrad och förundrad över de minnen som kom till mig på buss 600.

Jag började resan från mitt nuvarande jobb i Lindome och bytte till buss i Göteborg. Bussen åkte motorvägen fram och snart såg jag Bohus fästning i sikte. Mina år i Kungälv, mina cykelturer till busshållplatsen i Eriksdal, mina korta romanser, mitt hem i förändring. Inte alltför längesedan men ändå så avlägset.

Jag fortsatte än längre med bussen och for förbi Nol där jag förr ofta besökte en gammal "ungdomskärlek". Minns alla stunder i skinnsoffan framför skräckisar. Kaffe- och rökandedräkt och unga års osäkerhet.

600 tog mig förbi Nödinge där jag arbetade en sommar på ett LSS-boende. De dagliga rutinerna, de sovande jourerna och den där bussen som gick alltför sällan så att jag fick cykla eller promenera över Bohusbron med en kamrat som sällskap i mobilen.

600 tog mig vidare till Älvängen och på kullen såg jag Lindas gamla lägenhet som hon vårdade ömt innan hon bestämde sig för att klippa navelsträngen och bege sig till Göteborg. Minns att jag med viss sorg tog adjö av hennes boende som kändes så fridfullt däruppe på kullen. Vi firade nyår ihop vid tiden för min allra första öroninflammation.

Slutdestination; Lödöse!
Med tiden har jag kommit att glömma mycket av det som var, men ibland, som på buss 600, minns jag varenda liten detalj.

I intervjurummet satt elva personer och granskade mig kritisk, jag var nervös men fick i efterhand veta att jag gett ett mycket gott intryck och att jobbet där kommer att gå till antingen mig eller en annan manlig sökande. Rektorn ringer mig åter på fredag, och då vet jag om denna tidsresa är något jag kommer att få uppleva mer ofta.

Nämen oj

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Om partiet ligger på den här nivån lär vi knappast behöva oroa oss, men om hatet och fientligheten tar sig mer vassa former bör vi vara riktigt vaksamma för att kunna fortsätta värna om människors lika värde.
Kicka ut SD ur riksdagen!

Ut mot ett hav

Maria Wetterstrands brev till väljarna from Miljöpartiet de gröna on Vimeo.

Framtiden börjar i klassrummet

I dessa valtider kan man både känna hopp inför framtiden, men också stora frågetecken. Framtiden avgörs till viss del den 19:e. Jag satt i personalrummet på Mölndals största grundskola och bläddrade i GP tidigare idag. I tidningen fann jag Folkpartiets reklamblad där man sätter Folkpartiets syn på skolan mot de rödgrönas: Folkpartiet vill införa betyg i mellanstadiet, flytta mobbarna och skapa en "kunskapsskola" till skillnad mot de rödgröna som man menar vill ha en "flummskola". Partiet skriver också att de rödgröna inte vidtar några åtgärder mot skolk.

Herregud ett sånt jäddra dravvel. Verklighetsflykt och osanning. För varje årskurs finns tydliga målformuleringar att följa och så länge dessa existerar finns ingen anledning att tillsätta betyg i mellanstadiet. Lärarna vet vart eleverna befinner sig utan att dessa skall behöva en betygsstämpel tidigare i livet.
Att flytta mobbarna grundar för mer mobbning. Att arbeta bort från segregering och mot inkludering på alla nivåer inom skolan borde vara en självklarhet, och att ens yppa ett sådant förslag är att svika eleverna.
Och vad Jan Björklund menar med "flummskola" kan vi som arbetar inom skolan verkligen grubbla på. Hela skolan står utöver kunskapsinlärning också för kunskapsutveckling samt en socialisering där barn och unga lär sig att bli demokratiska varelser och att ta hand om varandra både som enskilda individer och som grupp. Människor är människor och inga datorbanker som går att fylla med fakta frikopplad från vårt sociala sammanhang.
Sist men inte minst ägnar min skola och säkert alla andra skolor mycket tid åt att förebygga skolk. Fler sanktioner, straff och fokus på det icke-fungerande kastar bara elever ännu längre bort från gemenskap och tillhörighet.

Sammantaget får jag en känsla av att Björklund och hans folkparti inte har någon vidare insikt i hur skolans värld fungerar eller vad som är viktigt för barn och unga. Dessa barn ses likt de flesta andra inom det blåa blocket enbart som kuggar i ett ekonomiskt hjul. Exludering och sanktioner verkar vara ledord inom Folkpartiets skolpolitik, och då jag på min väg hem från arbetet med elevernas hälsa, möter enorma affischer där partiet lobbar för kärnkraft, blir jag än mer förfärad.

Folkpartiet vill lägga mycket krut och resurser på skolan, och det stödjer jag verkligen. Det finns inget viktigare än att vi ser och tar hand om våra barn och unga. Framtiden börjar absolut i klassrummet, men den stora frågan är vilken framtid det då skall handla om.

Beundran

Till min kära.

Min vardag

Jag är en looser baby, jag har inget körkort!
http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgs_pendelt%C3%A5g

Höst

Mitt favoritljus syns bäst på hösten. När solen står lågt så att skenet blir varmt orange och skuggorna blir långa. Vinden biter men de där sista solstrålarna värmer så gott mot kinden.
Vi besökte berg 211 igår kväll och tittade på solnedgången.

Lisor för själen

Det är inte svårt att se hur missnöjda och vilsna vi människor är idag. Det räcker med att slänga en blick på tidninsghyllan i affären där vägar till lycka presenteras i form av bantningsmirakel, skönhetsbehandlingar och flerstegsmetoder för minskad stress och oro.
Alla söker sina egna lisor för själen i ett samhälle där lisorna för det mesta är lapplisor eller en bunke med gräddglass. Jag är bil- och körkortslös så den senare lisan lägger sig som bomull kring mina arma kransartärer.

Jag har vid ett par tillfällen varit ute och plockat svamp i de göteborska skogarna. Med dålig kunskap om svamp generellt samt dåligt lokalsinne och brist på gummistövlar har dessa två turer inte genererat några enorma mängder svamp, men ändock tillräckligt för en svamprisotto och några svampsmörgåsar i gott sällskap.
Skogens stillhet är en av de där lisorna som jag alltför sällan avnjuter. Naturens stillhet rättare sagt, där alla ljud är ljud från skogens brus, djurs konversationer eller havets skummande dån mot klipporna.
Jag inser att det bör bli fler svampturer framöver. Jag är i ett tillstånd av stress och behöver finna kraft och energi att ta itu med den, och en god svampsmörgås blir pricken över i:et. Magasinen på tidningshyllan polerar jag fönstrena med.

Välkommen du vackra höst!

Kuratorsbekännelse

Nytt jobb och ny roll. Från att ha haft kolleger runt mig hela tiden samt alla beslut förankrade i personalgruppen till att jag nu har eget kontor och fattar de flesta beslut rörande mitt arbete på egen hand. Det känns märkligt, annorlunda och spännande.
Jag går på diverse möten, patrullerar i korridoren i försök att bonda med eleverna samt sitter inne på kontoret och mailar , surfar och läser på om sådant jag ej känner mig helt säker i.
Jag väntar på att elever skall droppa in hos mig och har för det mesta dörren öppen mot korridoren.
För närvarande har jag fel på min telefonsvarare och inväntar teknisk hjälp. Är rädd att jag missat en del meddelanden då missade samtal ej gått till svararen utan bara kopplats vidare - bort från mitt lilla rum.
Jag har ställt en uggla på mitt skrivbord som vakar över mig så som jag själv vakar över elevernas hälsa.

Mat och kultur - Mitt i naturen

Så har vi äntligen processat avsnitt 3 i vår kulturella serie - ett avsnitt där kulturen möter sin beryktade motsats.
Våga följa med oss på ett hissnande men helt naturligt äventyr i storskogen!

Vad framtiden har att erbjuda

Ibland öppnar sig möjligheter som man inte alls förväntat sig.

När jag på allvar började söka lägenhet i Göteborg hade jag inte alls förväntat mig att min kollega ville hyra ut sin lägenhet i Härlanda i andra hand, men hux flux så satt jag där med mitt bohag i en enda röra och med en stressklump i magen och kände mig allmänt omtumlad. Mitt boende har nu tagit fin form och jag trivs riktigt bra.

Jag hade heller inte förväntat mig att Tobb skulle bli min och att han skulle flytta till Göteborg för min skull då min vän fick jobb utomlands och ville hyra ut sin bostad i andra hand. Att den finaste finns bara några hållplatser bort är ett privilegium som jag insuper till fullo.

Allra minst hade jag förväntat mig att så snart att få ett förstahandskontrakt i ett helt nybyggt område - men nu har jag det också! I januari 2011 tar jag och Tobbe vårt pick och pack och blir sambos i en tvåa i Kvarteret Venus som i detta nu är under byggnation i Gårda. Lägenheten är enligt mitt tycke svindyr, men då vi är två får jag en hyresminskning på några hundralappar och min kärleks underbara sällskap varje dag.

Lägenheten ligger på våning 2 av 7, är på 66 kvadratmeter och har ett litet inglasat "upplevelserum" som går att vistas i året om. Jag får då jag ser planlösningen därför en känsla av att det extra utrymmet gör boendet till en 2,5:a. Innergården planeras bli grön och frodig och läget på husen gör att bygget mitt emot har ett rejält avstånd vilket gör den direkta insynen något begränsad. "Närheten till centrum" är inget att tala om då kvarteret ligger i centrum. Närmaste spårvagnshållplats ligger inte alltför långt borta den heller. Jag hoppas att allt sammantaget gör vårt nya boende värt de pengar vi får lägga ut.

Jag är spänd och förväntansfull inför det nyaste nytt som komma skall. Framtiden är oviss, men när den bjuder på sådana här trevliga överraskningar får den gärna vara det också!
När chansen kommer tar man den.

http://www.poseidon.goteborg.se/sv/Kv-Venus/

Skuggspel

Samhällets förfall

*

Om Mattias som blev aspackad i Huskvarna.

Bara vara

Jag tycker inte om när min sexualitet läggs under lupp vid sociala sammankomster. Det händer inte så ofta, men ibland. Människor man bara är ytligt bekant med eller som man inte alls känner använder en som bollplank för att bevisa sin fördomsfrihet. Men ack så fel det blir, för allt vi tycker är udda granskar vi och benämner - positivt som negativt.
Jag vill bara vara.
Bara vara jag.

I gott förvar

Att måla med tusch är kanske min grej. Det är beständigt men ändå formbart - är man försiktig kan man få många spännande skuggeffekter.
Den här bilden och nedanstående i inlägget om akvarellmuseet är alster jag planerar att rama in och hänga upp eftersom jag blev så nöjd.

Kärlekens kraft

Människor testar alltid ens gränser, men till skillnad mot främlingar som man lätt håller på avstånd blir de människor som står en nära i form av vänner, familj och kärleken ständigt ett prov på vilka gränser man vill behålla och vilka gränser man vill skall rämna.

Min relation till Tobb har sedan vi stötte på varandra för ett år sedan varit mycket utmanande för mig själv och för mina personliga och ofta rigida gränser. Att släppa in en annan människa och hans eller hennes kärleksenergi är påfrestande för någon som mig vars distans och murar en gång blev till ett skydd mot en väldigt hård och ogästvänlig värld som ville skada mig. Jag har under den här tiden gradvis kommit till insikt om att min distans inte bara varit ett skydd mot ondska utan även mot kärlek.

I sann interaktionistisk anda förstår jag nu inte bara teoretiskt utan även rent praktiskt att de vi är formas genom de möten vi gör med andra människor. Möter vi på avståndstagande blir vi också avståndtagare - möter vi på kärlek blir vi också kärleksfulla om vi klarar av att ta emot något som gör oss sårbara och små.

För ett halvår sedan hade jag svårt att sova med min blivande sambo bredvid mig i sängen. Nu har jag svårt att sova utan honom! Jag är så glad att jag lät mina gränslinjer invaderas, att jag tog mitt förnuft till fånga och därmed öppnade vägen till mitt slutna hjärta. Jag är så tacksam gentemot mig själv att jag valde att träffa Tobb en gång till, liksom jag är tacksam gentemot honom för att han vågade träffa mig igen efter att en gång ha blivit rejält ratad. <3

GLAD PÅSK!

Skall upprätthålla arbetslinjen

Först tog jag hennes lägenhet.
Sedan tog jag hennes jobb.
Vad ska jag ta av henne härnäst?

Efter ett års timvik har jag nu ett mammavikariat på heltid i min hand fram till hösten.
För en tid framöver måste jag inte söka arbete lika desperat, jag kommer för några månader ha en fast och kanske lite högre inkomst och jag får lov att arbeta på ett ställe där jag känner mig trygg och säker.

Jag är mycket nöjd med beskedet och skall innan starten den tolfte maj unna mig mycket härlig ledighet och tillsammans med särbon, familjen och vännerna insupa Göteborgs kulturliv till max.

Bild av Tobias Johansson.

I sällskap av träd - Inspiration från Nordiska akvarellmuseet

Jag kan varmt rekommendera Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn. Inte bara för dess innehåll utan också för dess yttre miljö. Intill ligger badbryggor, badstrand, klippor man kan klättra på och Skärhamns typiska och mycket vackra svenska skärgårdsmiljö.

För tillfället ställer den finska konstnären Elina Merenmies ut sina tuschmålningar och i introduktionsvideon förklarar hon dramatiskt hur man som konstnär "inte bara får lov att älska sina verk utan även måste förakta dem - avsky dem". Jag älskade hennes bilder mer än vad jag föraktade dem. Bilder föreställande människor med deformationer, träd och skog, ångest och mörker - allt målat i varierad stil på vackra papper med säker men ibland även barnslig hand.

Jag och Tobb blev mycket inspirerande efter besöket och efter härlig picknick på klipporna i solen, så vi köpte vackra handgjorda papper och flytande tusch i museibutiken för att ägna kvällen åt bildkonst. Jag som aldrig målat med tusch förut blev glatt överraskad av färgens egenskaper. Att arbeta med tusch kan liknas vid att jobba med vattenfärg/akvarell, men färgen är inte riktigt lika bearbetningsbar då man fört ner den på pappret. Tuschet är väldigt drygt och bara ett par droppar ger en kolsvart färg som behöver blandas med vatten för att få olika stark svärta.
Kvällens lyckade verk blev ovanstående "I sällskap av träd" som jag planerar att rama in.

http://www.akvarellmuseet.org/

Andra världar

Drömmar är vårt sätt att bearbeta verkligheten. Att sortera den.
Vårt sätt att hantera det vi i vaket tillstånd har svårt att hantera.
I drömmarna kan det undermedvetna ta sig form och då vi somnar för natten löser vi inträdet till vår andra värld.

Jag minns under mina år i terapi att min terapeut ibland efterfrågade teckningar på mina drömmar. Jag gick då hem och ritade något jag mindes och fick sedan visa mina verk för henne som tillsammans med mig tolkade dem.

Jag startade en drömblogg för en tid sedan i brist på liten skrivbok på mitt nattduksbord. I bloggen skriver jag ner vissa av de drömmar jag kommer ihåg. Flera kan jag tydligt koppla till svåra eller känsloladdade situationer jag upplevt eller upplever dagligen. Andra är mer diffusa men ändock ack så intressanta. Om inte för dig så för mig att i skrivandets stund försöka minnas dessa fragment och bilder jag upplevt under sömn.

Välkommen till mina andra världar:

http://andravarldar.blogspot.com/

Lite mer logik. Lite mer långsiktighet.

Det finns fler Facebook-klubbar värda att benämna här.
På en plats där all världens åsikter samlas finns det naturligtvis även åsikter som stämmer dåligt överens med ens egna. Nyss fick jag syn på "Varför djurförsök när det finns pedofiler?".

Det finns många klubbar likt denna som handlar om hur människor vill agera på sina känslor, något som i vissa fall är mycket bra, men i andra fall - som gällande för denna klubb - riskerar att bli kontraproduktivt. Den logik som vi människor ofta skryter med då vi jämför oss med andra arter på denna jord läggs åt sidan då vi i stunden vill få vårt hat och vår ilska tillfredsställd. Vi funderar inte på de konsekvenser ett sådant handlande kan få.

Jag tänker att många pedofiler är människor som själva blivit utsatta för våld och övergrepp. Våld skulle därmed inte på något vis kunna skydda våra barn utan istället bara sprida hatet och våldet vidare. Det man ger är också det man får tillbaka. Detta är viktigt att tänka på vid alla hetsiga diskussioner kring brott och straff liksom i allt bemötande gentemot andra.

Vi är alla medskapare av samhället och de människor som befolkar samhället. Därför behöver vi ibland låta saker sjunka och tänka ett extra varv i våra huvuden innan vi agerar.

Ur Facebookklubben "Jag har inget emot vegetarianer, så länge dom inte betar på min trädgård" :

"vegetarianer äter upp maten,som min mat ska äta!"

"Om inte "gud" vill att vi ska äta djur, varför är dom då gjorda av kött?"

"Jag äter kött i protest mot att vegetarianer äter upp djurens mat!!! ;P"

"Om "Gud" nu inte ville att vi skulle äta kött så hade han fan inte lärt oss att jaga..."

"Jag är en djurvän, jag äter inte upp maten för kaninerna.."

"stöd scan, ät en vegan"

"skräm upp dom i lyktstolparna med ilskna hundar & skjut ner dom!"

******

Visst är det med en stor portion humor, ironi och skoj som klubbdeltagarna driver med vegisar, men jag tänker att all humor om den upprepas tillräckligt ofta betyder något och säger något om dem som använder sig av den. Argument som dessa - trots sin skämtsamma ton - är ju så stockdumt obildade att jag behöver dra i mig en extra kopp kaffe denna morgon för att alls orka kliva upp.

Mitt nya format

En sida för min vardag i korthet
En sida för mina alster i alla dess former.
Livet är så roligt att leva att några längre inlägg ej hinns med just nu.

http://twitter.com/legoslott

http://legoslott.blogspot.com/

Bild av Sarah Johansson.

Publicera inlägg

JULKULTUR på er!

Glädjande nyhet för stadens buskar:

Min egen trädgårdsmästare har fått lägenhet i Göteborg från 1 februari. Nu kan han ansa min buske och vattna min rabatt varje dag!

Då vaknar världen och jag somnar

Mörker.
Gröna ljussken på himlen - ufo:n?
Tobias i telefonen.
Emma på Facebook.
En kopp kaffe - två koppar kaffe.
Kollar läget i lyan intill.
Tystnad - letar efter ljud.
Mrs Dalloway.
Rostade kastanjer.
Tunga ögonlock.

Med de nya nattpassen på jobbet passade jag på att anmäla min frivillighet.
Jag har så dåligt med pengar att jag försöker få sålt gammal kurslitteratur för att ha råd med den examensfest vi får betala själva.
Nätter lönar sig om man orkar hålla ögonen öppna. Faktum är att min dygnsrymt blivit såpass trygg att ögonen började säcka ihop redan vid 01:30.
Jag vaknar numera naturligt vid 10 om jag får sova ifred från min mardröm till väckarklocka - jag blir trött nog för att sova vid 24. Allt gott på hemmaplan alltså, men på jobbet förväntas jag nu trotsa min rytm fram till kl 7.
Då vaknar världen och jag somnar.

Idealiserar denna tenta

Splitting/kluvning,
Externalisering av den inre konflikten,
Primitiv idealisering,
Omnipotens/nedvärdering,
Projektiv identifikation.

Jag ääälskar psykologi, och jag ääälskar begreppen kring borderline.
Orden flödar ur mina fingrar.
Antingen är det här den lättaste och roligaste tenta på mycket länge,
eller så är det nåt jag missat totalt och ett fett underkänt dyker upp inom ett par veckor.

Kanske befinner vi oss alla in the NA?

Krossad

På Göteborgs Stadsteater rullar för tillfället pjäsen Krossad av Ailís Ní Ríains.
I ett grällt blommönstrat rum tar tre syskon tillsammans upp sin barndom till granskning; en barndom med en far som halva året agerade förtryckare och misshandlade dem och modern svårt, och halva året drog sig tillbaka för att sova.
Syskonens konversation rör alla de känslor de bär på inför den tragik de växt upp i. Med skicklighet spelar Mia Höglund Melin, Fredrik Evers och Eric Ericson upp ilska, hat, kärlek, sorg och även humor på scenen som för att hantera det de tidigare verkar ha förträngt. Genom konversationen som pendlar mellan alla dessa känslor får man en bild av en barndom i skräck, men utöver ren dialog spelar de även upp direkta scener från barndomen och det förflutna blir ytterst närvarande i nuet. Vid ett tillfälle förvandlas till exempel dottern - den yngsta i syskonskaran - till mamman som åker på rejält med stryk av pappan - här gestaltad av den yngste brodern - då hon serverar det rostade brödet i trekanter vilket han hatar. Inslaget blir parodiskt då pappan jagar mamman runt bordet men slutar på nytt i blodig skräck då slaget kommer och hon smetar lingonsylt över sitt ansikte och över scenkanten.

Bland ett myller av rekvisita som ligger i en hög på golvet rör sig de tre syskonen. Ibland bär de skoluniform och ibland yviga klänningar. Pjäsen inramas av en återkommande barnkör och diverse ljudeffekter. Måhända når pjäsen inte hela vägen fram trots skickligt skådespel och intressant upplägg, men den räcker mycket långt och är väl värd att upplevas. Fram till den 18:e december är den aktuell i Göteborg.
http://www.stadsteatern.goteborg.se/Pa-scen/Krossad/

Foto: Ola Kjelbye

Flyttprocess i bilder

Fantastiska vänner och familjemedlemmar som bar och släpade.



Ett kaos som med tiden blev till ordning.




Målade över Theresans hemska maskrosor och fick hjälp av vänner att måla vardags-rummet.












Köpte dyr mastodontsoffa och sprängde min budget totalt. Vem vill inte ha julklappar i år?



Segdraget, framskjutet flyttstäd i Kungälv. Att vrida om låset för sista gången försatte mig i ett sentimentalt tillstånd.

Ibland bli ett Jag ett Vi

Och det är ganska trevligt.

En nystart

Flytten till Göteborg gick bra även fast den var krävande. Jag upptäckte i processen att det var så mycket enklare att flytta från det lilla "pojkrummet" än att flytta från sitt första egna hem där jag under fem år tryckt in möbler, prylar och annat skröffs i hörnena.

Jag fick tyvärr inte hyrt ut lägenheten i förtid som jag hade hoppats utan fick istället betala två feta dubbelhyror. Det plus en dyr soffa innebär för mig ett nu länsat konto som inte fylls på förrän strax innan jul. Årets julhandel blir i år därför en affär som skall avhandlas på ca en och en halv dag så jag ber min kära familj om överseende utifall att klapparna inte blir så genomtänkta som jag ju egentligen vill att de skall vara. Jag måste även ha överseende med mig själv.

Rent känslomässigt var det en aning tårfyllt att flytta från min lilla småstad och hit till den stora staden. Mitt första egna hem var så mycket "jag", så mycket av min kreativitet och personlighet. Det skapades i takt med att jag så smått började finna mig själv och betydde därför en hel del för mig. För ett par dagar sedan vred jag om nyckeln i låset för sista gången innan jag åkte till primären och lämnade den. Det var en speciell känsla. Innan jag stängde dörren blev jag kvar ett par minuter extra trots att jag egentligen hade ganska bråttom.
Jag hoppas att den nye hyresgästen kommer att trivas lika bra som jag gjorde.

I min nya lägenhet i Härlanda trivs jag mycket bra. Området är trevligt, planlösningen är snarlik den gamla, jag har numera ett skönt sovrum att krypa in i, ett badkar och bara ca 12 minuters bussfärd till centrum, närmare till vänner och skola. Nackdelen är den insyn jag tycker mig känna i och med att jag nu bor längst ner liksom även den korta tidsfristen på ett år. Jag måste alltså snart se mig om efter en mer fast bostad.

Jag har insett att detta steg var nödvändigt för min personliga utveckling. Det hem jag skapade i Kungälv kom att bli för snävt. Jag skapade ett tryggt lugn men detta lugn kom att bli mer av en flykt än en återhämtning och jag har i å med andra händelser i mitt liv blivit mer på det klara över mina svagheter som jag förut försökte distansera mig från. Mitt nya boende får alltså lov att representera en nystart även på ett djupare plan.

Dagens råd: Jobba inte för mycket!

Jag läste på Aftonbladets löpsedel för en tid sedan att de nu kommit fram till att man behöver 4 veckors semester per år på raken - alltså inte utspritt - annars riskerar man att dö.

I å med mina sommarvikariat har jag inte lyckats med det så jag antar att mannen i svart snart kan komma och hämta mig. Om inte annat brukar jag med glimten i ögat föra vidare denna information från Aftonladet på min arbetsplats när jag tycker att det blir för jobbigt!
För aftonbladet har ju alltid rätt.