Ett blödande Faktum från en gata i Göteborg

Faktum är en sån otroligt bra tidning. Utan att moralisera i vanlig mening, utan rädsla för att knäppa folk på näsan och med både humor och allvar beskrivs samhällets vansinnighet och ironi i nummer efter nummer.

Jag stötte häromdagen på en Faktum-försäljare jag inte sett förut. En ung kille som kunde ha varit knappt 20 som stod utanför Konsum i Gamlestan och sålde tidningar. Eftersom jag inte hade några kontanter på mig som vanligt så tackade jag nej till köp och gick förbi honom och in i Konsum där jag skulle handla lite färsk frukt och annat.
Men i kön till kassan blev jag helt plötsligt sorgsen. 20 år och redan hemlös? Välfärdslandet Sverige har inte lösningar på alla problem, men själv löste jag ut 100 kr från mitt nyss fyllda Visa-kort och köpte två ex av tidningen på väg ut ur butiken.

Att tycka synd om är sällan ett sätt att lyfta människor, empati är bättre, men ibland kan jag inte hjälpa att jag är lite blödig. Och när jag även senare på kvällen fortsatte att tänka på den unge Faktumförsäljaren kunde jag inte låta bli att blöda lite till.
Jag skall blöda rätt nu och göra ett bra jobb i skolan. Barnen är framtiden, och framtiden borde för alla innebära ett tryggt hem att få bo i.

Ta mig hem!

En resa med 600 i tiden

Jag reste mot en anställningsintervju i Lödöse för några dagar sedan, och jag fann mig själv både förvirrad och förundrad över de minnen som kom till mig på buss 600.

Jag började resan från mitt nuvarande jobb i Lindome och bytte till buss i Göteborg. Bussen åkte motorvägen fram och snart såg jag Bohus fästning i sikte. Mina år i Kungälv, mina cykelturer till busshållplatsen i Eriksdal, mina korta romanser, mitt hem i förändring. Inte alltför längesedan men ändå så avlägset.

Jag fortsatte än längre med bussen och for förbi Nol där jag förr ofta besökte en gammal "ungdomskärlek". Minns alla stunder i skinnsoffan framför skräckisar. Kaffe- och rökandedräkt och unga års osäkerhet.

600 tog mig förbi Nödinge där jag arbetade en sommar på ett LSS-boende. De dagliga rutinerna, de sovande jourerna och den där bussen som gick alltför sällan så att jag fick cykla eller promenera över Bohusbron med en kamrat som sällskap i mobilen.

600 tog mig vidare till Älvängen och på kullen såg jag Lindas gamla lägenhet som hon vårdade ömt innan hon bestämde sig för att klippa navelsträngen och bege sig till Göteborg. Minns att jag med viss sorg tog adjö av hennes boende som kändes så fridfullt däruppe på kullen. Vi firade nyår ihop vid tiden för min allra första öroninflammation.

Slutdestination; Lödöse!
Med tiden har jag kommit att glömma mycket av det som var, men ibland, som på buss 600, minns jag varenda liten detalj.

I intervjurummet satt elva personer och granskade mig kritisk, jag var nervös men fick i efterhand veta att jag gett ett mycket gott intryck och att jobbet där kommer att gå till antingen mig eller en annan manlig sökande. Rektorn ringer mig åter på fredag, och då vet jag om denna tidsresa är något jag kommer att få uppleva mer ofta.

Nämen oj

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Om partiet ligger på den här nivån lär vi knappast behöva oroa oss, men om hatet och fientligheten tar sig mer vassa former bör vi vara riktigt vaksamma för att kunna fortsätta värna om människors lika värde.
Kicka ut SD ur riksdagen!

Ut mot ett hav

Maria Wetterstrands brev till väljarna from Miljöpartiet de gröna on Vimeo.

Framtiden börjar i klassrummet

I dessa valtider kan man både känna hopp inför framtiden, men också stora frågetecken. Framtiden avgörs till viss del den 19:e. Jag satt i personalrummet på Mölndals största grundskola och bläddrade i GP tidigare idag. I tidningen fann jag Folkpartiets reklamblad där man sätter Folkpartiets syn på skolan mot de rödgrönas: Folkpartiet vill införa betyg i mellanstadiet, flytta mobbarna och skapa en "kunskapsskola" till skillnad mot de rödgröna som man menar vill ha en "flummskola". Partiet skriver också att de rödgröna inte vidtar några åtgärder mot skolk.

Herregud ett sånt jäddra dravvel. Verklighetsflykt och osanning. För varje årskurs finns tydliga målformuleringar att följa och så länge dessa existerar finns ingen anledning att tillsätta betyg i mellanstadiet. Lärarna vet vart eleverna befinner sig utan att dessa skall behöva en betygsstämpel tidigare i livet.
Att flytta mobbarna grundar för mer mobbning. Att arbeta bort från segregering och mot inkludering på alla nivåer inom skolan borde vara en självklarhet, och att ens yppa ett sådant förslag är att svika eleverna.
Och vad Jan Björklund menar med "flummskola" kan vi som arbetar inom skolan verkligen grubbla på. Hela skolan står utöver kunskapsinlärning också för kunskapsutveckling samt en socialisering där barn och unga lär sig att bli demokratiska varelser och att ta hand om varandra både som enskilda individer och som grupp. Människor är människor och inga datorbanker som går att fylla med fakta frikopplad från vårt sociala sammanhang.
Sist men inte minst ägnar min skola och säkert alla andra skolor mycket tid åt att förebygga skolk. Fler sanktioner, straff och fokus på det icke-fungerande kastar bara elever ännu längre bort från gemenskap och tillhörighet.

Sammantaget får jag en känsla av att Björklund och hans folkparti inte har någon vidare insikt i hur skolans värld fungerar eller vad som är viktigt för barn och unga. Dessa barn ses likt de flesta andra inom det blåa blocket enbart som kuggar i ett ekonomiskt hjul. Exludering och sanktioner verkar vara ledord inom Folkpartiets skolpolitik, och då jag på min väg hem från arbetet med elevernas hälsa, möter enorma affischer där partiet lobbar för kärnkraft, blir jag än mer förfärad.

Folkpartiet vill lägga mycket krut och resurser på skolan, och det stödjer jag verkligen. Det finns inget viktigare än att vi ser och tar hand om våra barn och unga. Framtiden börjar absolut i klassrummet, men den stora frågan är vilken framtid det då skall handla om.

Beundran

Till min kära.

Min vardag

Jag är en looser baby, jag har inget körkort!
http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgs_pendelt%C3%A5g

Höst

Mitt favoritljus syns bäst på hösten. När solen står lågt så att skenet blir varmt orange och skuggorna blir långa. Vinden biter men de där sista solstrålarna värmer så gott mot kinden.
Vi besökte berg 211 igår kväll och tittade på solnedgången.

Lisor för själen

Det är inte svårt att se hur missnöjda och vilsna vi människor är idag. Det räcker med att slänga en blick på tidninsghyllan i affären där vägar till lycka presenteras i form av bantningsmirakel, skönhetsbehandlingar och flerstegsmetoder för minskad stress och oro.
Alla söker sina egna lisor för själen i ett samhälle där lisorna för det mesta är lapplisor eller en bunke med gräddglass. Jag är bil- och körkortslös så den senare lisan lägger sig som bomull kring mina arma kransartärer.

Jag har vid ett par tillfällen varit ute och plockat svamp i de göteborska skogarna. Med dålig kunskap om svamp generellt samt dåligt lokalsinne och brist på gummistövlar har dessa två turer inte genererat några enorma mängder svamp, men ändock tillräckligt för en svamprisotto och några svampsmörgåsar i gott sällskap.
Skogens stillhet är en av de där lisorna som jag alltför sällan avnjuter. Naturens stillhet rättare sagt, där alla ljud är ljud från skogens brus, djurs konversationer eller havets skummande dån mot klipporna.
Jag inser att det bör bli fler svampturer framöver. Jag är i ett tillstånd av stress och behöver finna kraft och energi att ta itu med den, och en god svampsmörgås blir pricken över i:et. Magasinen på tidningshyllan polerar jag fönstrena med.

Välkommen du vackra höst!

Kuratorsbekännelse

Nytt jobb och ny roll. Från att ha haft kolleger runt mig hela tiden samt alla beslut förankrade i personalgruppen till att jag nu har eget kontor och fattar de flesta beslut rörande mitt arbete på egen hand. Det känns märkligt, annorlunda och spännande.
Jag går på diverse möten, patrullerar i korridoren i försök att bonda med eleverna samt sitter inne på kontoret och mailar , surfar och läser på om sådant jag ej känner mig helt säker i.
Jag väntar på att elever skall droppa in hos mig och har för det mesta dörren öppen mot korridoren.
För närvarande har jag fel på min telefonsvarare och inväntar teknisk hjälp. Är rädd att jag missat en del meddelanden då missade samtal ej gått till svararen utan bara kopplats vidare - bort från mitt lilla rum.
Jag har ställt en uggla på mitt skrivbord som vakar över mig så som jag själv vakar över elevernas hälsa.