Madonnas bröst - en fråga om jämställdhet

Så har hon gjort det igen. Visat brösten alltså. För hon har ju gjort det förr, även om det var några år sen sist: Nakenbilderna som ung och pank, SEX-boken i början av 90-talet samt en genomskinlig plasttopp i Sen kväll med Luuk 98.

På en konsert i Istanbul drog Madonna ner sin BH för ett par sekunder och mötte publikens tjut.

Reaktionerna lät inte vänta. Filmklippet där hon visar sin ena tutte har spridits på nätet och tusentals kommentarer och debattinlägg har talat om händelsen. De flesta är negativa skall tilläggas.

Visst är Madonnas bröstande ett sätt att få uppmärksamhet och ett sätt att tjäna pengar, men det som slagit mig är vilken enorm sexism och ageism som debatten innehåller.

Madonna är enligt de flesta "för gammal" för att visa sina bröst och man anser att "ingen är intresserad" av att titta på en sådan åldrad människas kropp.

Hela den attityen sjuder av förakt gentemot äldre och förnekar dess hela existens. En man eller kvinna på 50 eller 60 år skulle väl gladeligen klämma på Madonnas bröst om han/hon fick chansen? Och en person som är över 50 har väl lika stor rätt till sin sexualitet som en på 30? Kidsen som skriver ner Madonna tycks inte förstå att man kan fortsätta leva och älska även som gammal.

Det här handlar också om jämställdhet. Det handlar om att det är kvinnans kropp som förknippas med sex och att det är män som skall njuta av denna kvinnokropp. Dansande män med bara överkroppar förekommer hela tiden på rockkonserter. Det är inget man lyfter på ögonbrynen för och skulle aldrig skapa en sådan debatt som Madonna i ämbete av kvinna i medelåldern lyckats med.

Det hela sätter fingret på en extremt öm punkt och säger egentligen allt om hur världen fungerar i relation till kön och ålder. Det är rent utsagt vansinnigt intressant hur mycket rabalder ett kvinnobröst kan ställa till och hur mycket detta rabalder kan säga om hur människor är funtade.

Om Madonna planerar att plocka fram sitt bröst även nästa vecka på Ullevi återstår att se. Jag kommer vara där och hålla koll!

NEJ till obligatorisk sommarskola

Jag säger nej till obligatorisk sommarskola.
Jag tycker att det är ett riktigt dumt förslag.

Nu får vi betyg redan från årskurs 6 och kraven har skärps generellt. Den nya läroplanen rimmar inte med aktuell utvecklingspsykologi/hjärnforskning.
I skollagen står det klart och tydligt att "alla elevers behov skall tillgodoses i skolan". Alla skall alltså ha möjlighet att få godkända betyg oavsett svårigheter, diagnoser och bakgrund. Att då tvinga in de elever som inte klarat läsåret i sommarskola blir ett straff för ett brott som eleverna inte är skyldiga till. Det är inte elevernas fel att resurserna alltid brister i skolan. Att vi varken har tillräckligt många elevassistenter, resurslärare, specialpedagoger eller möjlighet till enskild undervisning eller mindre grupper. Det är inte elevernas fel att skolan inte kan ta hand om de på ett bra sätt, men ändå vill alltså socialdemokraterna att de som har det svårast skall få ett betydligt kortare sommarlov än de som det gått bra för.
Skämmes!

Nej säger jag! Och till alla politiker ute i kommunerna säger jag; in med mer pengar i skolan! Med ökade krav på dokumentation för lärarna, ökade krav på kunskapsinhämtning för barnen, samt med färre elever som har rätt till särskola är skollagen nästan omöjlig att ta på allvar. Och obligatorisk sommarskola är för mig ett skämt som allvarligt nog säger alldeles för mycket om den tid vi lever i.

Jag och mina val

När jag gick till Ica häromdagen stod det en Faktumförsäljare till vänster om ingången och en tiggare till höger. Jag valde att gå förbi dem in i butiken men då jag kom ut igen efter att ha handlat mjölk mm. köpte jag först en tidning av försäljaren för att sedan lägga växeln i tiggarens burk. 
Det har dykt upp allt fler tiggare på stan under de senaste året. De sitter antingen på gatan med en burk framför sig eller står upp lutandes mot en käpp eller krycka. Även fler Faktumförsäljare har gjort sig synliga. Vad kommer detta sig?
Har det offentliga rummet misslyckats i sitt eviga uppdrag att rensa upp på gatorna för att det skall se snyggt ut eller har den sociala och ekonomiska problematiken blivit allt tyngre?
Har vår välfärd misslyckats i sitt ämbete att stötta de svaga i samhället och hur mycket av det handlar i så fall om globala strömningar?
Jag har inga svar på alla dessa frågor utan märker att min frågor bara blir fler och fler ju mer jag rör mig i offentligheten. Att synas är att se även om det man ser inte alltid är så bekvämt.

De gånger jag valt att gå förbi tiggarna på stan utan att skänka en slant har jag alltid gått vidare med ett sting av skam. Jag tror att det är den skammen, den obehagskänslan, som tex mina morföräldrar har svårt för då de går förbi och säger något i stil med "usch vad många tiggare det dykt upp på sistone!" I mötet med en fattig måste man ta ställning och det är något av det svåraste som finns, för hur många är inte alternativen, och hur kan man någonsin få veta vilka konsekvenser ens val får när man väl gått därifrån?

Alla dessa val har ju också kommit att bli mer komplexa i å med globaliseringen och dess rörelser. Min slant i burken har betydelse på långt många fler sätt än jag kan ana. Man har misstankar om att tiggarna är organiserade av kriminella ligor, att det handlar om människohandel där man låter försvarslösa och svaga personer tigga pengar på stan. Hur lönsam en sådan verksamhet kan vara i en stad där de flesta tittar bort och går förbi kan man fundera på. Men jag gör skillnad och det gör mig så vansinnigt frustrerad när jag inte vet på vilket sätt. Om ligateorierna stämmer gynnar jag människohandel genom minsta lilla krona jag lägger i burken. Men om jag behåller kronan själv kanske ligan gör sig av med (dödar) tiggaren med den tomma burken.

Jag känner mig vilsen. Jag behöver läsa på alternativt flytta långt bort från staden, men det sistnämnda alternativet känns mer som flykt än problemlösning.

Bild lånad av http://bloggwp.surfjerk.se