En liten sammanfattning

En kompis jag inte snackat med på ett tag frågade mig vad som händer i mitt liv just nu, och jag drog en sammanfattning som jag tänker kan vara på sin plats även här.

En stor hemtenta skrivs i samråd med klassisar & ska in nästa vecka då skolan slutar.
Många fyller år just nu och fler födelsedagar är på väg, så det är en hel del festligheter på gång. Roligt också att umgås med klassen så mycket som möjligt innan vi splittras för sommar och praktik!
Vi har som jag nämner i ett tidigare inlägg fått information om höstens 20-veckors-praktik och jag ska praktisera inom vuxenpsykiatrin i Gbg. Har bestämt träff med handledaren som lät trevlig i telefonen.
Jag introduceras för tillfället på mitt nya sommarjobb på ett serviceboende för psykiskt funktionshindrade i Nödinge där jag sen några månader tillbaka även jobbar som kontaktperson för en blind man jag träffar ca varannan vecka.
I övrigt söker jag kärlek, försöker så smått lära mig lira gitarr, lyssnar på en mycket bra ljudbok & orienterar mig i all kunskap jag måste ta in. Planerar även en resa till Gotland i sommar, kanske en till Polen till hösten & jag vill gärna åka till Japan nästa år. Jag har ansökt om ett stipendium för en studieresa som japanska ambassaden ordnar och håller tummarna för att just det jag skrivit är ett vinnande koncept!

Davids gitarrskola (Del 1)

Psykotisk praktik

Förra veckan delades praktikplatserna ut och med lottens hjälp vann jag en praktikplats på en avdelning inom vuxenpsykiatrin i centrala Göteborg.
Då alternativen skevs upp på tavlan undrade jag återigen vad jag gör på socionomprgrammet, allt lät hemskt och kanske att jag valde det värsta för att utmana mig själv och mina intressen.
Jag ringde till prakikplatsen igår och fick prata med min handledare som menar att jag kommer få arbeta både på den öppna och slutna avdelningen i höst för variationens skull. Arbetsplatsen tar som jag förstått det hand om relativt sjuka människor då psykiatrin liksom många andra omvårdnadsinstitutioner enbart har resurser för de sämst ställda. Hur pass psykotisk jag kommer att vara i början av nästa år återstår att se, men det vill antagligen till att jag håller hårt på min verklighetsbild och jobbar på att distansera mig så att inte praktiken tar musten ur mig! Tycker mig reda börja höra främmande röster...

http://www.youtube.com/watch?v=bd2B6SjMh_w

"Barnängens äkta barntvål"

Om det hade varit en oäkta barntvål, hade det varit en vuxentvål då?
Är jag en oäkta vuxen eftersom jag använder en äkta barntvål, eller är det bara mina händer som är oäkta?
Jag ifrågasätter skarpt äktheten i tvålens påstående!

Genom universum i ett rymskepp av lego

För en tid sedan var en bloggkompis till en bloggkompis inne och tassade på min sida och skrev att han blev besviken då han hade trott att bloggen skulle handla om rymdskepp och legobitar. Jag förstod hans besvikelse men gav honom en förklaring till varför bloggen heter som den heter och varför den har en undertext om att jag bygger rymdskepp av lego. Jag har nämligen en tanke med det.

Då jag var liten hade vi en stor blå tygpåse med lego i källarskrubben. Ibland tog vi upp den och då byggde jag allt som oftast rymdskepp och liknande. Den här på ytan barnliga aktiviteten tycker jag kan tolkas med lite djup, för är det ändå inte fantastiskt att man med enbart lego kan bygga rymdskepp? Legobitarna representerar delarna av mitt liv. Om jag förvaltar dem väl kan jag göra vad jag vill, ta mig vart som helst.

Man ska inte ge upp sina drömmar bara för att andra ser ner på dem eller påstår att det man vill är omöjligt. Graden av omöjlighet bestämmer man själv.

With a palm full of stars
I throw them like dice
(repeatedly)
On the table
(repeat - repeatedly)
I shake them like dice
and throw them on the table
repeatedly
(repeatedly)
until the desired constellation appears

http://www.youtube.com/watch?v=9Ex_M6DT1ig

Det gick visst inte så bra!

Kanske för att Chalien är en Chalien?
Eller hejjade ni inte tillräckligt hårt?

Ni glömmer väl inte att hejja på Chalien ikväll?

Hon kan ju inte hjälpa att hon är en Chalien! ;)

Her sugar is raw (sticky and sweet)

Mina trogna bloggläsare kan inte ha undgått att jag för en tid sedan spekulerade i förhandsryktena inför Madonnas nya skivsläpp. Nu är skivan här och jag har hört alla låtarna på nätet.

Jag anade oråd då ryktena sade att en hiphop/rnb-inspirerad skiva skulle komma på tapeten, och min oro visade sig vara ganska befogad... Låtarna på Hard Candy känns oinspirerande och blir fort tjatiga med några få fina undantag. Större delen av skivan känns ytlig och de många pubertala texterna gör inte godiset bättre. På omslaget ser hon ut som en öststatshora som placerat sig i ett red-light-district-fönster (eller kanske i gynstolen) och med överskattade personer som Timbaland, Timberlake och Pharell som medkompositörer blir det övervägande en bitter smak på tungan trots att temat för skivan är godis.

Madonna har sedan länge etablerat sig på marknaden som en av världens mest säljande artister. Senaste Confessions tour ska visst ha slagit rekord för den mest inkomstbringande turné någonsin och jag får hålla med om att den är stiligt genomförd och effektfull med en hel del vacker symbolik. Madonnas skivor varierar i kvalitet men hon har fortfarande förmågan att showa. I allt mediebrus är det viktigt även för en storhet som henne att packetera musiken väl för att nå ut, och det lyckas hon fortfarande med. Till och med kackiga Candy shop (inledningsspåret till nya plattan) blir hip då hon ikläder sig rollen som Willy Wonka (se videon). Även temat för skivan är tänkvärt: Hard candy skall representera livets mångtydighet och motsatsförhållande. Även det råa ("my sugar is raw") och hårda har sina söta sidor, och ibland krävs det en hel del hårdhet och tuffhet för att komma åt det goda i livet; vi behöver kämpa lite för att få träda in i godisaffären, men för mycket socker är samtidigt farligt för oss, och för att uppskatta det till fullo behöver vi även känna på livets bitterhet.
Men ett sjysst tema och en snygg förpackning (förutom då det gräsliga omslaget) ror inte plattan helt iland och vi Madonna-fans som faktiskt vågar kritisera henne får vänta till nästa släpp.

Den vidunderliga kärlekens historia

Någon sa till mig en gång att "en god skönlitterär bok är fantastiskt avkopplande då man har mycket kurslitteratur att läsa". Själv tycker jag mest att en sådan blir ytterligare ett läsmoment att traggla igenom där jag sitter och får ont i nacken. Men ibland händer det att jag lyssnar på ljudböcker. Laddade nu senast ner Den vidunderliga kärlekens historia.

När jag lyssnar på en bok istället för att läsa den öppnas mina sinnen för berättelsen, jag accepterar mer och får en annorlunda smak. Som läsare väljer jag ofta bort böcker som jag tycker är traggliga, men då jag lyssnar på någon annans röst med dess tonlägen och ansträngningar händer det något.

Har idag haft en lång och trött dag. Jag gick upp vid fem imorse för att arbeta morgonpasset på jobbet, mycket att lära. Senare åkte jag med en av de boende till Sahlgrenska för att därefter ta en god lunch i parken utanför Ktb med Emma. Skolan väntade vid kvart över två och jag fick mig då en praktikplats inom psykiatrin för hösten. Jag tog senare vagnen mot Järntorget där jag träffade Lo för en kort fika.

Väl hemma planerade jag att skriva på Japan-stipendiet och gick ut i solen med datorn och en kanna te. Då kom en grannkvinna - antagligen utvecklingsstörd - och satte sig på bänken och började prata med mig om sina vänner som avlidit - som "inte finns mer." Hon fällde en tår på bänken. Jag kunde inte avfärda henens berättelse utan lade stipendiet åt sidan.
När jag tillslut kom upp till min lägenhet igen satte jag hörlurarna i öronen, lade mig under täcket och började lyssna.

Under täcket var allt som existerade berättelsen och berättarens röst. Jag kunde höra varenda andetag från honom, varenda gång han svalde och varenda gång rösten svek, som om han hade legat bredvid mig där under täcket i mörkret.
Den vidunderliga kärlekens historia är hittills en berättelse som pendlar mellan råhet och skönhet, kanske om förmågan att se skönheten i det råa och fula; att se meningen med det missbildade liv som andra förkastar. Lärdomar jag kan ha användning av under resten av året då jag kan komma att få höra fler berättelser, likt den på bänken utanför huset, av människor som förkastats av samhället.

http://www.youtube.com/watch?v=fox-ja7YDSw&feature=related

Mardrömmar/sanndrömmar

Vid sjutiden imorse vaknade jag ur en jobbig dröm. Ingen bra start på dagen!
Gick med en klump i magen ner till källaren för att tvätta och gick sedan och lade mig igen. Kanske skulle ett nytt uppvaknande kännas bättre.
Men så för en stund sedan vaknade jag ännu en gång av en dröm som fick det att knipa i magtrakten. Den här gången var huvudpersonen en annan, men bägge drömmarna handlade om att få sin personlighet ifrågasatt och att bli lämnad för någon annan.
Vissa saker är så kränkande och svåra att när man tror att man bearbetat dem klart under dagtid så kommer de ut igen när man sover.
Fan också.

Break the ice

Jag frostade av kylen igår.
Ja ni hörde rätt; kylen!
För lite över ett år sedan, dagen innan jag skulle fylla år, bröt kylskåpet ihop och jag blev inte lite stressad då jag planerade att laga en massa festmat.
Ringde till värden och en käck grabb var hemma hos mig medan jag var i skolan och installerade en ny termostat. I processen fick han också lampan att sluta att fungera.
Dock måste det ha varit nåt fel på termostaten från början då jag efter installationen fått besvär med ett alltmer isigt skåp.
Se vilken stor koloss jag fick lyckades dra loss!
Med lite händighet fick jag också lampan att fungera igen.

http://www.youtube.com/watch?v=4DdCFczrodc

Eurovision 2008

Två gånger om året. Så var det förr. "Nu är det melodifestivaltider" året runt. När alla delfinaler och finaler avslutats börjar de redan propsa på att man ska skicka in bidrag till nästkommande års tävlingar. Där är Charlotte, där är Lena, där är senaste idoldeltagaren. Humorn byts ofta ut mot totalt slätstruken och osynlig perfektionspop som man tröttnat på innan de tre minuterna tagit slut. När man sitter med familjen och man under de få nummer av kreativitet får höra att "det där är inte riktig schlager" blir man bara trött och undrar om perfekt-schlager-året-runt förvandlar den svenska kändisscenen till Rix FM. Sakta men säkert förvrids våra huvuden och våra öron och David får moraaaaalpanik!
Men så kommer då finalen Eurovision song contest och då hettar det till tycker jag. Det finns en bredd i ljudbilderna och i kostymerna som gör att det blir intressant och emellanåt ganska roligt. Tyvärr får jag väl erkänna att Charlotte med minikjolen ändå har en något större chans än Ark när det kommer till kritan. På lördag får vi se en relativ bredd, men dansmusik går trots allt hem i Europa sägs det.

Har de senaste två åren ordnat små Eurovisionkvällar hemma hos mig med massor av snacks och trevligt sällskap. Men till helgen bryts traditionen då det istället blir Jag som får åka till Göteborg och hälsa på H.M. Men för att det inte ska bli ett alltför starkt normbrott tänker jag ta med mig vissa saker som enligt mig hör till...

En hejdundrande inflyttningsfest

Anna och pojkvän Niclas har flyttat ihop i en stor vacker lägenhet i Mölndal. Inflyttningsfesten blev riktigt rolig med barnsliga sannings-lekar, massor av pussar och kramar, galendans, god mat och trevligt sällskap.
Anna ville att vi skulle äta upp kadavret på väggen som Niclas köpte på deras Spanien-resa, men jag kan inte påstå att det var nån höjdare, så benet lär hänga där ett tag till.
Struttade vid tretiden tillsammans med socionomvännerna hemåt i natten, en av dom ramlade i backen men jag lyckades stå på benen trots mycket sprit i kroppen. Som ett rött stoppljus sprang jag sedan mot centralen och hann lagom med bussen. Var hemma stax efter fyra och idag mår jag som jag förtjänar.

TACK ANNA, NICLAS och ni andra roliga människor för en kanonkväll!

En intensiv arbetsdag på gatan

Gårdagens arbetsprestation får jag nog lov att vara lite stolt över.
Natten till igår sov jag bara ett par timmar eftersom jag fått ont i ryggen av att sitta för mycket här framför burken. Och för att inte bli sen till jobbet på grund av de missmatchande bussarna gick jag upp tio i fem på morgonen och zombiesade mig in i duschen - frukost orkade jag inte äta.
Efter två bussar befann jag mig snart i Nödinge, tyvärr alldeles för tidigt, redan fem i halv sju när jag inte skulle börja förräns sju. Så jag vandrade sakta längst den dimhöljda affärsgatan och frös lite och började dessutom bli hungrig. Tur då att bensinmacken var öppen - köpte mig en rejäl pastasallad och en Pucko, det kan man kalla frukost!

Väl på jobbet strax innan sju satt nattpersonalen framför tv:n och jag blev bjuden på kaffe. Snart kom personal två och det blev dags att väcka några av de boende. Jag blev kvar i soffan och tröttheten gjorde att all information de gav mig blev riktigt tung; Någon har missbruksproblem, någon vägrar äta osv. Och att arbeta med händerna bakom ryggen för att gynna deras självständighet SAMTIDIGT som man ska rådgöra och ställa krav osv låter trixigt. Blir nog inte en så lätt sommar i alla fall!
Innan jag skulle ut igen tvättade jag hela golvet i hallen, personalrummet och det gemensamma vardagsrummet.

Mannen jag är kontaktkompis åt ville åka till Musikanten i Kungälv för att fixa sin gamla bas. Han bor också i Nödinge, så jag gick efter att ha köpt ett busskort i centrum hem till honom.
Det hade skett nån missuppfattning så han hade sin boendestödjare där och struttade ut i kalsonger och strumpor. Fick vänta på när han åt frukost och därför fick vi ta en senare buss mot Bohus och sen byta till Kungälvsbussen. Måste ha sett ganska intressant ut med mig gåendes på gatan med mina solbrillor på, en blind man under vänster arm och med hans bas i höger hand upp mot kroppen som om jag spelade på den (enklast att bära så). Kände mig som en rocker med beundrarskara och vi fick också väldigt många blickar av Kungälvsborna när vi vandrade på gatorna, särskilt ungdomar är bra på att glo.

Korkboll som jag är visste jag inte att Musikanten flyttat på sig. Vi promenerade den långa vägen förbi Mimers hus och längst med industriområdet, men då vägen började närma sig sitt slut forstod jag att vi inte skulle hitta Musikanten där. Vi frågade i färgbutiken och det visade sig mycket riktigt att musikaffären hade flyttat till Utmarksvägen, den som ligger intill Marstrandvägen. Så jag och J fick promenera hela de långa vägen tillbaka till stationen igen, men att gå till Utmarksvägen hade inte funkat, så vi fick vänta på Grön express. J passade på att spela lite på sin oinpluggda bas där vi satt på bänken, lät bra, och nu var det jag som blev beundraren till en rocker.

Grön kom och tog oss till utkanten av affärsområdet, och vi fick gå ytterligare en bit för att komma till vårt mål. Väl där skulle J pröva de olika syntharna, och då vi fått basen fixad till ett rabatterat pris eftersom han känner personalen började han fråga om munspel och en massa inspelningsmaskiner. Mannen i kassan fick fullt upp att svara på hans frågor, och efter mycket om och men propsade jag på att vi skulle betala och gå, vilket vi gjorde.
Vi gick tillbaka till hållplatsen och fick vänta en stund på Grön och tog den tillbaka till busstationen. Där fick vi vänta på bussen mot Bohus. J kände busschauffören sen tidigare och sammanlagt stötte vi under dagen på sex personer som kände honom.

I Bohus byttes det ännu en gång till bussen mot Nödinge och i Nödinge promenerade jag hem med J som var trött men verkade glad för den fixade basen. Han skulle iväg på spelning på kvällen. Jag själv fick ta de två bussarna tillbaka till Kungälv igen - ett jädrans bussåkande alltså, och J klagade på att jag inte hade körkort och bil - där jag cyklade direkt till JC för att köpa kläder och sen till Willys för att köpa mat och hårfärg.
Åkte sedan hem, färgade håret och fullkomligt ramlade ner i säng vid halv åtta och sov till kl sex imorse. Telefonen ringde ett par gånger men jag klarade inte av att svara. Hur pigg jag kommer vara ikväll på Annas fest återstår att se!

http://video.google.com/videoplay?docid=-3119238096845809676

Aprikos-light

Efter att ha färgat insåg jag att det var nån jädrans toning jag hade köpt. Sjutton också!
Nu är jag mest aprikosfärgad längst med kanterna.

In the process..

Rött? Rosa? Blodfärgat? Rödbrunt? Oranget?
Kanske en blandning?
Vi får se hur det blir...

Passar jag som rödhårig?

Hanna fick syn på den här bilden och undrade om jag hade färgat håret. Nej det har jag inte, det är bara ljuset som lyfter fram den röda tonen i det bruna.
Planerar att eventuellt köpa ett par röda brallor om jag lyckas få ihop min budget, varför inte slå på stort och färga toffsen också så att jag blir riktigt poppig?

Dessa japaneser - Del 1 (Glåmig mördarbjörn)

Då en Japan-resa kanske blir aktuell nästa år tänker jag att det vore trevligt att redan nu börja forska lite i Japansk kultur genom att då och då skriva om landet här på bloggen.

Mitt första inlägg behandlar ett nytt fenomen från leksakstillverkarna.
Japanska leksaker verkar slå stort. Pokemon, Digimon och Hello kitty mfl gör tydliga avtryck runtom i världen, ocn nu är det dags för Gloomy bear! Men är vi vekligen redo..?

Den rosa björnen verkar söt, oskyldig och snäll, men när man minst anar det blir den till en livsfarlig mördare som i hatiska attacker dödar av ren lust och ibland dessutom äter upp sina offer. Bilderna som hör till björnen visar också främst dessa slakter då Gloomy bear med sina vassa klor och tänder sliter små söta barn i stycken på de mest fantasifulla sätt. Varför? Ja, det kan man undra!

Många av Japans enligt mig skruvade populärkulturella produkter kan tolkas härstamma ur en tung frustration.
I ett land där man arbetar hårt och där allt ska vara perfekt verkar de kulturella produkterna spegla just de borttryckta känslorna som man inte får lov att visa utåt i vardagen. Jag tänker då framförallt på den otrevliga Hentaiporren, men även Gloomy bear kanske representerar borttryckta känslor som kommer ut i extrem form.

När jag ser bilderna på Gloomy bears bärsärkargång får jag en lätt obehagskänsla i maggropen som är uppblandad med nyfikenhet. Då man kopplar ihop barn med våld, liksom även sex och våld, blir det lite extra otäckt.
Glooomy bear är antagligen en leksak för stora vuxna som kan slå tillbaka om björnen får blodvittring!

http://www.youtube.com/watch?v=1-uIk5AbuZw&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=x1chqTmoqrY&feature=related

Kantgräsklippare

Våren och sommaren smeker sina varma vindar och strålar över folk och fä.
Bleknosade nordbor vänder ansiktena som blommor upp mot solen och den lilla småstaden jag bor i badar i stillhet. Hösten och vintern är långt borta och allt vi kan känna nu är lugn och harmoni.
Men vad händer när solen tittar fram?!
Jo en massa förbannade husnissar börjar väsnas som bara den!!! Diverse bankanden, såganden, brummanden och okvädesljud fyller luften och får närmast solen att gå i moln. Det allra allra värsta är ju dessa vidriga kantgräsklippare som alla av minsta lilla kolonilott känner sig tvungna att äga och strutta runt sina minigräsmattor med. "EEEOOOOOOBRIIIIIEEEH" vrålar dessa maskiner från Belsebubb och suger både musten ur elnätet och musten ur den nyss harmoniska småstadsidyllen.
Jag skriver hemtenta och behöver ha det lugnt och skönt.

Kaffekoppen som blev en tekopp

På ett par ställen på internet kallar jag mig för Kaffekopp. Dels för att jag tycker om och dricker kaffe; behöver en stark kopp varje morgon och brukar ha med mig en liten termos till skolan, och dels för att det låter gemytligt och trevligt. Men under senaste året har jag kommit att allt mer glida över från att vara en kaffedrickare till att bli en tedrickare. Har köpt många olika sorter på mina resor och även fått flera i present. Drömmen hade ju varit en av de fantastiskt vackra lyxboxarna för sisådär tusen spänn som vi såg i Peking, men störst utbud i vanliga livsmedelsbuiker har jag faktiskt sett i Polen, dessutom väldigt billigt.

Jag tror att Sverige är ett av de få länder där man sätter kaffe framför te. Åker man ut i världen, behöver inte vara långt, så är det te som gäller. Under Polen-semestrarna halsades dagligen enorma mängder.
Min klara favorit är än så länge neutralt kinesiskt grönt te utan mjölk eller socker. Finns naturligtvis många olika sorter, men Ahmad tea - London och Gun powder smakar mycket bra.

Idag tog jag med mig min mormor ut på stan för fika och shopping och köpte då ett Sencha i en butik i Haga som visade sig vara mycket likt Ahmad i smaken. Stor skillnad från de kinesiska märktes dock på de japanska téerna vi provsmakade under valborgsmiddagen, och idag under vår pingstmiddag med tillhörande filmtittning prövade vi indiskt Oolongté och indiskt svart. Trevliga smaker men slår inte mina favoriter som utöver de ovanstående även är jamsinte och vitt te som jag brukar variera med.

För att markera min nya vana har jag lagt upp en länk till en fin teblogg. Den länkar i sin tur till flera nätbutiker som säljer många intressanta sorter.

Till min solstråle

Till er andra vänner som ser detta och kanske blir svartsjuka; Jag gillar er också!

Robyns sneda tand

Robyn har alltid varit en artist som jag respekterat. Till och med då hon sjöng det klämmiga introt till Lilla sportspegeln för längesedan var hon bra. Det känns som att hon har en stark integritet och personlighet i sin musik, även fast den i stort kan verka ganska kommersiell. Då andra plattan, My truth släpptes, lär Robyns meningsskildaktigheter med det amerikanska skivbolaget ha satt en käpp i hjulet för en lansering i staterna, och därför är det först nu som hon satsar där igen med en omarbetad version av sin senaste självbetitlade skiva Robyn.

Den som ofta surfar på Youtube och dessutom läser kommentarerna till de olika videosarna har säkert sett ett och annat skammgrepp utföras. Kommentarerna kan bli riktigt otäcka och försvara respektive dissa artister med näbbar och klor. Inte sällan blir kommentarspåren riktigt vidriga och glider helt bort från artisten och förvandlas istället till maktkamper man tror skulle kunna leda till döden.

Även Robyn har förstås fått sin beskärda del av åsiktskrig på Youtube, speciellt på senaste tiden då hon satsar mer internationellt igen. Jag kan inte direkt säga att jag bli chockad av det som skrivs om henne, men jag blir ändå lite förvånad över vilken bild världens folk har av henne.
Som med alla kvinnor som syns på Youtube får även Robyn stort fokus på sitt utseende. Kvinnor bedöms efter huruvida de är snygga, fula, knullvänliga osv, lika ofta som deras eventuella talang tas upp i inläggen. Det är många som diggar Robyns lite egna stil, men ockå väldigt många som totaldissar den. Såg någon kommentar där personen ifråga undrade hur fan hon kan ha på sig sådana "ofeminina" kläder och ändå kalla sig kvinna, andra tycker att hennes hår ser hemskt ut, att hon är ful och att hennes sneda tand verkligen borde rättas till. Någon skrev och undrade hur hon ens kan sjunga med den sneda tanden i munnen.

Jag kan bli väldigt arg av att läsa spaltmeter efter spaltmeter med sådan utseendefixering och brist på uppskattning av det individuella och kreativa. Tänk att en sådan liten detalj som en sned tand kan vålla så mycket negativitet, och att ett par röda spetsskor kan anses vara så enormt udda och osmakligt. Är det så som dagens medievärld ser ut? Är det alltså klonade plastdockor som krävs för att sälja?

Fortsätt gå din egen väg Robyn, och låt ingen krossa dig som i videon nedan!

Vem är den nye David?

Igår var jag på mitt nya sommarjobb i Nödinge och gick brevid, ska göra det även imorgon och vid ytterligare ett tillfälle nästa vecka. Veckan därpå har jag redan två riktiga arbetspass bokade, så det verkar som att de har förtroende för mig. Har utöver det också tre introducerande minikurser i kommunen att gå igenom.
Arbetet sker på ett serviceboende för intellektuellt funktionshindrade. Alla de fem boende har varsin egen lägenhet och sköter sig själva i olika grad, men i huset finns ett gemensamt vardagsrum, biljardbord mm. Mitt jobb blir att stödja i sådant de har problem med, vissa behöver tydlig struktur, andra klarar det mesta själva. Att komma på och genomföra gemensamma aktiviteter för den som vill vara med ingår också i jobbet.

Förutom allt som behöver läras inför sommarjobbet har jag ju också ett relativt nytt kontaktamannaskap att styra upp och vårda, och till hösten väntar nästan en hel termins praktik någonstans på det sociala fältet.
Igår fick jag ut den sista hemtentan för detta läsår. Vi har ganska lång tid på oss, men tentan är tung och svaren ska bli sammanlagt ca 11 sidor, märkligt med tanke på hur många obligatoriska moment och examinerande uppgifter vi gått igenom under de här veckorna.
Jag har också planer på att söka ett Japanstipendium vilket innebär att man förutom betyg mm ansöker genom att skriva en kortare uppsats om ett ämne jag inte vet någonting om.

Jag känner att jag inte riktigt orkar med allt nytt. Jag entrar arenor som jag inte känner till och min kontroll sviktar. Allt sammantaget blir jag splittrad och vill egentligen bara vila och smälta intrycken och göra mig redo. Men nu blir jag istället blank och funderar därför på vem jag själv är i detta. Hur har jag hamnat här? Är det detta jag vill göra?
Jag har själv stakat ut vägen ända från början, men ändå känns det just nu inte som mina egna val utan mest bara som en massa måsten.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN KANEL!

Fika med té och T

Thomaz är tillfälligt i stan och jag har ägnat några timmar åt en fika med honom och två av hans kompisar. Mycket trevligt att sitta och prata om film och musik mm, och dessutom är Hagabions café i all sin bohemiskhet ett väldigt trevligt ställe att fika på. Sköna gamla finsoffor som blivit nötta av tidens tand och med skönt reggiegung ur högtalarna. Personalen verkar dock aningens pårökta, och det där sencha-téet som jag såg fram emot smakade som Lipton Yellow label! Får dock ge plus i kanten åt den goda björnbärspajen.
Fick en skiva med blandade låtar från Suzzies orkester som jag ska lyssna på ikväll.

Sieg Kalle!

En onormalt stillsam valborg

Dagens människa hävdar sig starkt vara självständig. Individualism lyfts fram på alla nivåer som mål att kämpa för, att vara i beroendeförhållande till någon annan eller låta sig bli påverkad av någon annan är inte önskvärt och därför kan vi emellanåt jobba rätt hårt på att särskilja oss.
Det lustiga är att vi i vårt avståndstagande från kollektivet, och i förlängningen även från naturen, trots allt sitter fast i det vi vänder ryggen åt.

Valborg firades hemma hos L med vänner. Vi blev bjudna på god mat och jag gjorde efterrätten. Vi prövande japanska teer eftersom en Japan-resa ligger på planeringslistan, och vi tittade på en intressant film. Jag tog spårvagnen hem vid ca kl 24 och vid Hagakyrkan knackade någon på mitt knä. Det var Johan från klassen som i lätt berusat tillstånd undrade hur det var med mig. Jag berättade hur jag hade firat min valborg och att jag nu var på väg hem. Det var ju förstås ett lusigt sätt att fira valborg på, och jag förklarade lite skämtsamt att man får lov till den sortens firande när man fyllt 25. Han själv hade två månader kvar tills den dagen och skulle festa hela natten. Vi tog adjö och han hoppade av vid Valand.
På stan var det fullt liv. Folk kastade glasflaskor, ridande poliser patrullerade och i Grön express hade någon spytt. Ingen ville gå bakåt i bussen där spyan låg och dallrade och spred sin sura lukt.

Hur individuella är vi egentligen när man enbart för att det är en viss dag vet om att man ska ut och festa? Acceptansen må vara relativt hög i Sverige, men det krävs ändå inte så mycket för att anses vara en avvikare. Jag säger inte att jag är mer "individuell" än andra, bara att jag här väljer att lyfta upp mitt valborgsfirande som ett exempel på hur lite som krävs för att man i vissa grupper ska känna att man blir tvungen att förklara sig som jag gjorde genom att peka på min ålder.
Vi är mer flockdjur än vad vi vill erkänna. Varje dag går vi igenom en hel drös med sociala koder och spel, och vi är beroende av varandras insatser för att samhället, myrstacken, skall kunna fungera. Går vi för långt utanför ramen blir tillsagda, men samtidigt har vi att balansera med självständigheten; att bli för mycket Svensson är inte heller helt önskvärt. "Var er själva" kanske jag borde avsluta inlägget med, men dem vi är är vi på grund av andra.

Vilse i pannkakan

Jag suger rent ut sagt fet åsneballe på att göra pannkakor!!
Jag har aldrig lyckats göra fina pannkakor!
De blir brända,
de blir för ljusa,
de kladdar ihop när jag ska vända dem,
de sönderdelas i minibitar.
Jag anser mig vara relativt bra på att laga mat, och kanske är det just därför jag blir så förbannad när misslyckas med pannkakorna.

Ta er en titt på Vilse i pannakakan istället! Men akta er för Storpotäten!
http://www.youtube.com/watch?v=aUqvXNEKM_I

Valborgsefterrätt

På valborgsmässoafton stod jag för efterrätten, och den blev riktigt god!

Varma halvor med choklad och nötter

Lägg konserverade persiko-, aprikos- eller päronhalvor på en plåt eller en ugnsfast form. Varför inte ta alla tre sorterna?
Fyll håligheterna i frukterna med hackade nötter. Jag köpte en nötmix bestående av jordnötter, cashewnötter, pistagenötter och mandlar, kan tänka mig att även valnötter passar fint till det här.
Lägg en chokladbit ovanpå varje halva på nötterna men välj då någon choklad som du vet smälter bra i ugnen. Marabous mjölkchoklad rekommenderas inte! Kan tänka mig att mintälskaren skulle gilla en bit After eight. Även en klick honung kan nog bli en hit.
Ställ in skapelserna i ugnen, 200 grader, tills chokladen smält ordentligt.
Servera de varma nöt- och chokladfyllda frukterna med vaniljglass och/eller vispad grädde kryddad med kardemumma.
För att kontrastera mot allt det söta kan ett syrligt glas bubbelvin vara på sin plats.
Mums för Måns och ett lyxigt avslut på en fin middag!

Första maj

Den första maj vandrar stadens människor ut på gatan för att göra sina röster hörda med plakat och höga rop. Själv sitter jag inne och fixar med det vanliga och har ingen aning om vad jag skulle kunna demostrera för/mot. Jag är inte politiskt ointresserad men jag har alltid haft väldigt svårt att ta ställning för något då jag ser att ett ställningstagande alltid kan leda till flera olika resultat, kanske till sådana resultat man inte hade förväntat sig innan. Tycker ibland att folk som är antingen enormt mycket åt höger eller enormt mycket åt vänster gör det lätt för sig, anammar ett helt paket/ideologi när blockpolitiken egentligen mest känns som utopi i ett komplext samhälle.
Jag skulle kunna ge mig ut och skrika åt politikerna att höja mitt sudiemedel, men då jag för tillfället är ganska nöjd är det inget som jag direkt brinner för. Ni förstår, jag är egoistisk också och utgår från mina egna behov! Men jag hoppas att ni som har starka åsikter om hur saker och ting bör vara ger er ut i dagens majtåg och säger vad ni tycker. Lycka till gott folk!

Hon hittade en firre som sen länge varit död

Men vad gör man inte när magen skriker av hunger?