Det har varit väldigt spännande att sitta i vårt lilla "upplevelserum" i lägenheten och följa utvecklingen på vår innergård i Kvarteret Venus. I takt med att hus efter hus runtom gården blev färdigbyggda började också gården ta form, allt i takt till mitt tedrickande i korgfåtöljen. Intressant att vara en del av ett byggprojekt -. jag och Tobb har ju samtidigt även format vårt gemensamma hem och vårt gemensamma liv.
Nu är gården klar till hälften. För ett par dagar sedan lyfte de bort stängslen runt ena halvan och istället för byggubbar har jag från min korgfåtölj fått följa grannarnas förundrade, första, stapplande steg på de nylagda stengångarna.
Det som jag funderat mest på under byggets gång - och även nu när det är klart - är hur extremt många olika material man använt sig av på gården: Runt gångarna och rabatterna sitter ömsom stubbar och ömsom brun metall, bänkarna är av ek och ovanför dem hålls ett glastak upp av grå metall. I mitten har man gjort en spiralformad rabatt och strax intill finns ett pyramidformat fönster varur ljus från parkeringsdäcket i källaren lyser på kvällen.
På kvarterets hemsida - som man tyvärr inte kan komma in på för tillfället - står det bland annat om stilen och färgtemat. Jag minns ord som "klassiskt" och "vilsamt" och undrar nu genom ångarna från mitt te om mitt inre lugn beror på att gården är vilsam eller om min förundran över dess stilmässiga krockar gjort mig mållös. Det bästa av allt med dessa upplevelser är att bara halva gården är färdig, resterande befinner sig fortfarande bakom galler. Det kommer alltså mera!
Efter jobbet idag tog jag steget ut på gården och fotograferade. Sedan satte jag mig på ekbänken under glastaket och lyssnade på åskan en stund. Det kändes bra. Helt plötsligt fann jag ett helt nytt rum att vara i och njuta av. Gårdskatten som tidigare sett så uttråkad ut for fram och tillbaka i grönskan ett par gånger och tycks trivas mycket bättre nu. Barn som jag tidigare inte sett röken av gungade frenetiskt på gunggetingarna. Jag vågade inte prova getingarna idag, men kanske imorgon!
Som den lille Madonna-nörd jag är var den sena leveransen av Madonnas nya skiva i deluxeformat en besvikelse. Jag fick vänta en hel vecka efter skivsläppet innan den dök upp i min brevlåda!
Men tyvärr får jag väl säga att albumet i sig bjöd på en del besvikelse också - uppblandad med njutning och eufori skall tilläggas!
Madonna har de senaste åren skapat långfilm om Englands abdikerande kung samt öppnat sina specialdesignade Hard Candy-gym runtom i världen. Hennes välgörenhet i Malawi samt adoption av ytterligare ett barn från landet lär också ha tagit en hel del tid från musikskapandet, och alla som främst diggar henne som artist och musiker fick vänta länge innan uppföljaren till Hard Candy dök upp. Den väntan har skapat stora snackisar och spänd uppladdning inför drottningens återkomst.
Under hennes frånvaro från popmusiken har Lady Gaga sopat banan med sina monster och Youtubekanalerna har blivit sprängfyllda av inlägg kring vem som egentligen är popdrottning år 2012. Madonna eller Gaga? Nu kan man nästan inte se någon video med dessa artister på Youtube utan att också få läsa en hätsk debatt kring detta ämne - som om det bara kan finnas en stor kvinnlig världsstjärna på pophimlen. Debatten om Gagas verkliga kön kan ju dock komplicera detta något...
De höga förväntningar som fanns på popdrottningen förverkligades inte med MDNA. Hon har inte skapat ett helt nytt kapitel, hon har inte skapat en helt ny Madonna med en helt ny stil. Men det betyder inte att Madonnas nya platta är dålig på något sätt - tvärtom. Hon fortsätter att dansa på discoscenen i högklackat och skapar år 2012 fortfarande popmusik med hög kvalitet och ofta med intressanta och tänkvärda texter. Paketeringen med skojiga videon till Give me all your luvin samt avklädda videon till Girl gone wild (se nedan) är snygg och stilsäker.
MDNA låter lite som en samlingsplatta trots att låtarna är nya. Madonna använder sig av referenser till tidigare i verk i nästan varenda låt. Inledande Girl gone wild börjar med en bön som kan härledas till mycket av det Madonna gjort tidigare, och låten i sig är egentligen bara en uppdaterad version av Celebration
Trallvänliga Turn up the radio, Give me all your luvin och Superstar låter som ett flertal av Madonnas tidiga glädjefulla melodier från 80-talet . Ett flertal rap-moment klingar Hard candy medan I'm a sinner surrar av Beautifiul stranger från Austin Powers. Den vackra och stilrena balladen Falling free producerad av William Orbit kunde ha platsat på Ray of light medan arga Gang bang passar de vresigare delarna av 90-tales Erotica.
Sammantaget känns MDNA som en promenad längst med minnenas väg, hand i hand med en vältränad och snyggbotoxad Madonna. Allt känns ingen, och det är både tråkigt och tryggt samtidigt.
Mina personliga favoriter är kärlekskranka Love spent med sin stilrena melodi, Hung-up-sampling och klingande banjo. Likaså är fräcka I don't give a samt Beautiful killer guldkorn från plattan.
Det som jag tematiskt tycker bäst om är de spår som Madonnas skilsmässa tycks ha satt i låtarna. Jag räknar till hela sex låtar som på ett eller annat sätt tycks referera till att Madonna och Guy Ritche gått åt varsitt håll. Madonna är både vansinnigt arg, ledsen, sorgsen och hämndlysten samtidigt som hon klart deklarerar att hon klarar sig själv och att sorgerna gjort henne starkare. Trots hennes stora ikonstatus och stora distans tror jag att många av hennes texter är högst personliga, och det är och har alltid varit en av hennes absoluta styrkor som artist.
Nu ser jag fram emot sommarens världsturné. MDNA som medvetet liknar namnet till ecstacydrogen MDMA fick cencureras bort, och nu heter turnén enbart World tour 2012.
Madonna kommer till Göteborg den 4 juli och då kommer jag stå och känna mig förundrad nära scenen i golden circle precis som jag gjorde 2009. Då var jag även förundrad efter konserten av att jag hade tappat min hörsel - så till denna omgång tänker jag skaffa ett par proffsiga öronproppar.
Det släpps väldigt lite information om turnén, vilket är både frustrerande och spännande. I en intervju avslöjade hon att spelningens första tema är "transgression" (överträdelse) och kommer att handla om hennes aggressioner. På bilder från Facebook har jag sett repetitioner med en pistolbeväpnad Madonna och jag tippar därför att våldsamma Gang bang samt Revolver och eventuellt Beautiful killer kommer att inleda showen. Jag har också sett bilder på hur hon övar sig i att gå på lina. Mycket lovande tycker jag!
En av de första gångerna jag besökte min sambos familj i Småland åkte vi till en stor loppis på landet och handlade. Det var ett fantastiskt ställe med helt andra priser än i Göteborg. I ett flertal lagårdsbyggnader varvades möbler med porslin, glas, kläder mm. Bland allt detta fann jag påsar fyllda av gamla virkade dukar. Jag hade då precis börjat hyra in mig i keramikverkstaden och hade även gått min första kurs på Öland, och på den kursen fanns en kvinna som bland annat använde virkade dukar för att trycka mönster i stora fat. Min tanke var att göra detsamma hemma i Göteborg och blev därför strålande glad av alla dessa virkade dukar högt och lågt. Jag köpte tre påsar för att verkligen vara säker på att få det perfekta mönstret.
När jag kom hem till verkstaden med alla mina dukar började jag så sakterliga bli allt bättre på att dreja och kom på andra sätt att mönstra och dekorera mina saker. De virkade dukarna började kännas fåniga och billiga, så därför blev det aldrig av att jag använde dem. Nu, nåt år senare, fann jag dem när jag städade min hylla. .
Tänk att en liten tant, eller en liten gubbe, en gång har suttit och virkat alla dessa dukar. Det måste tagit enormt lång tid och kraft, allt detta för att de skall reas ut på loppis och sedan hamna längst in på en skräpig hylla och aldrig bli använda. Det är poppis att vara tant, men virkade dukar verkar inte ha följt med i det modet och blir därför bortglömda.
Jag kommer inte att lägga dessa virkningar på mina bord och byråer hemma i lyan bara för att jag tycker synd om den som en gång gjort dem, men jag vill ändå ge personen ifråga lite uppmärksamhet här på bloggen. Jag är ju själv mån om att roffa åt mig massor av bekräftelse för mina keramiska alster och vill med kärlek ge en eloge till det småländska hantverket jag fann i Moheda: Tack!
