tisdag, april 29, 2008

Mänsklighetens grymhet

Vi människor tror att vi objektivt kan tolka de andra som bor på vår jord, men där menar jag att vi har fel. Att utifrån vårt tänkande tro oss veta hur andra varelser tänker och fungerar är att sätta sig över dem, något vi gör om och om igen. Men att se och förstå att andra varelser lider är dock inga större problem, men för den som inte äger någon empati är lidandet inget som uppmärksammas.

Snart ett år sedan den stora resan har jag idag suttit och skrivit rent och ändrat de texter som jag skrev då. Har beställt framkallningar av Kina-bilderna och köpt ett fint album i vilket jag planerar att sätta in allt till en snygg helhet.

I Kina är djurhållningen i svenska mått mätt riktigt dålig, och när jag ser filmer som den nedan fylls jag av en enorm skräck inför mänsklighetens grymheter, men också av smärta inför djurens enorma lidande då de misshandlas och flås levande för sin päls skull.
Dock är Kinas handel beroende av köpare och vi är alla medhjälpare till de brott som sker runtomkring i världen. Vi kan påverka genom vår konsumtion. Om du köper en päls som kommer från Kina efter att ha sett filmen är det antagligen något fel på dig.


Pledge to go fur-free at PETA.org.

måndag, april 28, 2008

Har blivit utmanad av Wanda!

Tre namn jag går under: Dejvan, David, Baby.

Tre saker som skrämmer mig: Att förlora dem jag älskar, stora maskiner, våld.

Tre saker jag har på mig: Randig HM-tröja, röda badbrallor, svarta strumpor.

Tre sanningar: Universum är stort, livet är kort, jag har fått en gubbmage.

Tre saker jag verkligen vill ha: En resa till Japan, en plattare mage och en bestående kärlek.

Tre personer jag utmanar: Linda Lo, Thimmi och och Fröken Stistrup.

söndag, april 27, 2008

Ett manligt konsumtionsfenomen

Ett intressant fenomen som växt sig ganska stort på senare år är skönhetsindustin för män. Marknadsförarna satsar hårt för att få greppet om den tidigare så ovilliga kundgruppen och numera finns det mesta som förr reserverats främst för kvinnor även för snubbar.
Vi män kan färga håret, styla det med diverse hårvårdsprodukter, vi kan använda hudkräm och skrubbkräm och vi kan sminka oss. Men det lustiga i karusellen är hur produkter för män lyfts fram. Förpackningarna skall helst uteslutande vara gråa, blåa eller svarta och möjligvis att lite oranget är okej, och det ska tydligt synas att de just är till "for men". Vi kan alltså göra allt som kvinnor kan men då måste grejerna se så "maskulina" ut som möjligt och de manligaste av alla kändisar måste med sina basstämmor säga att det är helt okej att vårda sin hy i reklamfilmerna. En kompromiss som är ganska komisk tycker jag!

http://manolo.se/

Tog precis på mig Kina-kläderna

Det svarta linnet och de svarta skjortsen med dragsko. Vilken deja-vu-känsla jag fick nu! Blir kastad tillbaka i tiden till förra sommaren och till den jag var då. Dessutom får jag ett enormt ressug i kroppen.
Nästa stora stopp blir antagligen Japan, innan dess kanske en tur till Krakow blir aktuell.

http://www.pixbox.se/alb464914

lördag, april 26, 2008

Grrr...

Osäkerhet

Att ha en tanke leder inte alltid till handling.
Rädd för att bli sårad.
Rädd för att bli nekad.
Tänk att tankar kan vara så livgivande men samtidigt så förödande för den känslige människan. Vissa dagar vet jag inte ens hur jag ska bete mig, utan vänder mig ut och in, antingen med blicken flackandes runt mig eller stelt stirrande rakt fram, och jag vet att det är korkat.
Hur bygger man broar till ett land man inte vet existerar? Hur finner man modet att ens försöka eller kanske modet att ge upp och gå en annan väg?


http://www.youtube.com/watch?v=NUXO8gjTom8

torsdag, april 24, 2008

Morgonritualen

Det sa bara *tjoff*


Och så var hon borta.
Som en rök.

onsdag, april 23, 2008

Två trevliga överraskningar

*tramp tramp tramp*
Brevbäraren går i trapporna.
*skoink*
Brevinkastet öppnas.
*ploff* eller kanske *bonk* låter breven eller ibland paketen när de landar på min smutsiga hallmatta.
Oftast räkningar. Tråk tråk och makaroner i en hel månad.
Men se idag när jag kom hem efter en lyckad dag i skolan fann jag på dörrmattan ett paket från Thomaz innehållandes ett kort och två vinylsinglar med de låtar av Mouth & MacNeal vi lyssnade mest på under min påsksemester (se länkar nedan) och ett kuvert från mormor med pengar som hon tycker att jag behöver!
Jag tackar hjärtligt er som tänker på mig och känner mig samtidigt lite skamsen över att jag alltmer sällan skickar iväg små roliga brev och paket som jag ofta gjorde förut. Skivan jag skickade till T gick sönder i postgången.

http://www.youtube.com/watch?v=eiD1bbuZv_Y

http://www.youtube.com/watch?v=y1YUKzQa5Cc

"God" morgon!

Jag har en begynnande öroninflammation eller något annat skumt i örat.
Igår när jag gick och lade mig kändes det som att jag skulle somna fort, men så kom en massa jobbiga tankar över mig från ingenstans. Tankar om olycklig kärlek, att det är svårt att finna rätt person, att sex kan vara så jävla bökigt mm. Tankarna malde och gjorde värken i örat värre och jag kunde inte somna. Så idag är jag alldeles röd och svullen i ögonen av trötthet, det knastrar fotfarande i örat, och känner mig som en zombie. Funderar på att ta ett par solbrillor på mig till skolan. Har flera timmars grupparbete framför mig.

måndag, april 21, 2008

Uppifrån

Jag satt i solen med Anna och pratade om hur folk för sig på fotografier.
Något av det värsta jag vet är när folk gång på gång envisas med att ta alla foton på sig själva uppifrån. Alla vet att man ser bra ut då, och därför blir det så genomskinligt att fotografen bara vill se snygg ut. -Vad är det för fel med att vilja se snygg ut? undrar ni säkert då. Antagligen inget alls, jag gör själv mer eller mindre lyckade försök ibland. Men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig på uppifrånobjekten. En ful nedifrånbild skulle kännas mer sann och göra mig mycket gladare!

http://www.youtube.com/watch?v=An00_C0VqEU

Hemsk mördarkaktus






















Dagens föreläsningsanteckningar alltså.

Juridiska aspekter av utredningar är kanske inte riktigt min grej...

söndag, april 20, 2008

Vem äger sorgen?

I efterdyningen av mordet på Engla har tusentals människor visat sin sorg runtom i Sverige, så även på nätet. Person efter person har på olika communitys skrivit hur ledsna de är över det som skett liksom även berättat att de tänt ljus för Englas skull.
Varje gång en människas död får ett så stort pådrag kan man också märka en motreaktion: Många är de som tycker att sorgen blivit skapad av media och att man även borde sörja de som dör i svält och i krig varje dag runtom i världen. Vem tänder ljus för dem?
Det sättet att tänka är naturligvis väldigt viktigt i en tid då media vinklar våran blick dit den vill, och det sägs ju att det som ligger oss närmast i tid, rum och kultur är det som enklast blir en nyhet och som vi därför tar till oss bättre. Men samtidigt blir jag aningens irriterad på det sätt som mångas uttryckta sorg blir avhuggen med sådana påståenden som att sorgen inte är "äkta". Men på vems bord ligger det att säga att andras sorg inte äkta? Vi kan omöjligen sörja alla världens sorger samtidigt, det faller sig ganska naturligt att mordet på Engla dragits upp av media, och att känna sorg över en liten flickas död borde inte vara något konstigt, hur konstruerad den än är.
Jag tror att det är bra för oss att få uttrycka våran sorg utan att bli tillrättavisade.

lördag, april 19, 2008

fredag, april 18, 2008

Blicka öster!

Det har blivit en inflation av dokusåpor sedan svt satsade på sitt Expedition Robinson, ett program man följde med spänning men som nu försvunnit i mängden av såpor där den ena efter den andra röstas bort och där men viker sig in och ut för att skapa tv-underhållning när vi redan sett allt.
Vi blickar ständigt mot väster och populärkanalerna sänder de "amerikanska succé-seriena" på löpande band, serier som slagit stort i USA, men slår de i Sverige?
Jag tycker att man börjar tröttna och skulle föreslå att vi vidgar våra USA-präglade vyer en aning. Varför inte blicka mer mot öster? Själv har jag alltid varit fascinerad av det väderstrecket vilket antagligen hade stor betydelse i valet av senaste storresan till Kina. Men även Japanerna har en hel del spännande att bjuda, och en resa dit kanske kommer att bli av någon gång nästa år eller året efter. Bland annat är Japanerna bra på tv-shower som inte liknar något annat och som brukar vara en blandning mellan dumhet och kreativitet som blir grymt underhållande. Varför inte köpa in konceptet "Human Tetris" till någon svensk kanal? För visst saknar vi de fysiska tävlingsprogrammen och längtar tillbaka till de knäppa utmaningarna i Fångarna på fortet eller 24 karat? Blicka öster säger jag, blicka öster!


torsdag, april 17, 2008

Söker du lägenhet i Göteborg eller känner du någon som gör det?

Liten, möblerad lägenhet på Hisingen, ca 20 minuters resväg från centrum uthyres i andra hand snarast.
Kontakta Thomaz på nedanstående mailadress om du är intresserad!
ransmyr@hotmail.com

onsdag, april 16, 2008

Det som varit

En hade tunga som en elvisp,
en luktade som svetten mellan någons skinkor,
en hade kuk likt en sned picklesgurka,
en ville vara självständig.
Alla var nakna och blottade, men ingen blottade det jag ville ha.
Och visst är det lite tråkigt att de flesta inlägg på bloggen som handlar om relationer är negativt laddade?
Men det som har varit har varit och nu är det dags att se framåt.

http://www.youtube.com/watch?v=b7HYYKEbfLk

tisdag, april 15, 2008

Smilla goes tröll










Vaff viff viff bjäffs bjäffs dräggel miff vaff vaff vaff vaff vaff viff!

Jo jag föreställer mig att hon säger det, men det gör hon inte. Smilla har bara växt upp och ser ut som ett litet tröll på de här bilderna med utstickande ögon och öronen bakåtvikta. En sån liten raring.

Vaff viff viff bjäffs!

När man kommer på att det är svårt att filma & skära morötter samtidigt


Skulle demostrera min fantastiska hushållsassistent.
Den hackar och river och blandar på några sekunder,
men den är folkskygg och vill inte fångas på film.

Med politik på tröjan

Bland klasskompisarna finns det en person som bär en tröja med texten "Allt för alla" på ryggen. Mina tankar rör sig alltid mot socialistiska idéer när jag ser den tröjan, och jag minns första gången i Polen då vi hade en ganska hetsig debatt kring middagsbordet om religion, politik och kommunism vs. kapitalism. M drog upp skräckexempel från ett Ryssland som hon tydligt ville ta avstånd ifrån, hur man som arbetare där blir totalt passiviserad då det inte finns något annat än den konstanta medborgarlönen att sträva efter, då arbetet man utför är något man fått tilldelat sig och är automatiserat. Huruvida hon beskrev dagens eller dåtidens situation i Ryssland vet jag inte.

Jag tänker att man utifrån ett kommunistiskt perspektiv ser en jämn fördelning mellan människor, oavsett klass/etnicitet, kön eller annan position i samhället som rättvis. Texten på tröjan ger i det ljuset ett sympatiskt och solidariskt intyck som jag gillar och jag tror mig vara mer vänster än höger. Men om vi vänder på tanken och funderar på begreppet rättvisa en gång till: Om jag arbetar häcken av mig men ändå får exakt lika mycket i lön som den som väljer att inte göra någonting, är det rättvist? Nej det är det inte.

M i Polen pekade på att vi i ett kapitalistiskt system har någonting att sträva efter, men jag menade också att alla kanske inte kan sträva på samma sätt. -Vilka kan inte sträva? undrade M, och jag pekade på tex handikappade och psykiskt sjuka som inte har samma potensial på arbetsmaknaden som de friska och starka. Att dessa skall bli totalt överkörda av de starka blir till en sorts djungelns lag, en motsats till kommunismen som jag inte heller ser som positiv utan förespråkar då hellre en medelväg, dvs någon form av reglerad kapitalism.

Jag tycker att Sverige har kommit långt även fast det ultimata samhället där alla får vara delaktiga och sträva på sina villkor ännu inte kommit till stånd och där val av ny regering alltid kommer att gynna vissa men missgynna andra då vi alla har olika behov och sätt att se på samhället. Vi måste skapa en grundtrygghet för alla utan att för den skull nedvärdera somligas slit och uppvärdera andras lathet.

Tröjan med texten på ryggen är säkert ett uttryck för en stark tro på rättvisa, men i praktiken finns det risk för att rättvisan blir orättvis och skev.

Tillbaka!

Polyshop som tillhandahåller tjänsten gick för en tid sedan i konkurs och jag trodde att min butik gick under. Men så idag klickade jag mig in och nu finns den där igen. Tyvärr verkar den förre ägaren av Polyshop tagit med sig mina pengar jag tjänat ihop; ca 300 kr. Nu står mätaren på noll igen och det är dags att börja om från början. Så välkomna in och handla en vår-t-shirt eller en present till någon ni gillar i min webbutik!

PandemoniumX

måndag, april 14, 2008

Varför somliga inte ska ha ljusa mysbyxor på sig!

Mellan Makt och Hjälp

Ämnet har diskuterats i skolan gång på gång, men även fast det börjar bli tjatigt kan man aldrig förneka dess betydelse för människor i beroendesituation och för oss som de är beroende av.
Å ena sidan är en människas integritet och självbestämmande ett uttalat mål i de flesta lagstiftningar som har med vård och andra insatser att göra, men å andra sidan är de föremål för just någon typ av hjälp/stöd, en hjälp som innebär makt och i sin form alltid kräver vissa ramar då den å ena sidan inte kan gå hur långt som helst men å andra sidan måste till för att personen skall kunna klara av sin livsföring, något som han eller hon ofta inte är medveten om själv.

I beroendesituationen är personen ifråga utelämnad åt min välvilja och mitt sätt att utföra mitt arbete, och att det då från vissa ibland hörs vilda protester är kanske inte så konstigt. Alla vill vi på något sätt uppvisa någon typ av makt även fast vi i princip inte har någon alls, och det kan bland annat ske genom att domdera och köra med personalen.
På äldreboendet hamnade jag ofta i situationer som ovan nämnda. Om jag inte hjälpte E på med kläderna skulle hon inte få på sig dem ordentligt, om jag inte hjälpte G med blöjan skulle allt komma i byxorna, en hjälp som skedde under arga protester från hennes sida. E kunde aldrig förstå att hon behövde hjälpen och skruvade generat på sig när jag skulle dra på och av kläderna, hjälpa på toaletten osv. och just oförståendet inför det man som personal gjorde tyckte jag var allra svårast, att vissa trodde att de klarade allt men att vårdgivarna visste att det inte skulle fungera. Bäst ur personalperspektivet var de som förstod sitt vårdbehov och krasst sett "anpassade" sig till våra rutiner. Jobbigast var de som opponerade sig eller som på grund av tex demens inte alls förstod att de behövde stöd i vardagen.

Var drar man gränsen? Hur långt får det gå innan man går in och hjälper och därmed kör över integriteten och självbestämmandet? I det dagliga arbetet kunde det synas självklart men många gånger blev man ändå smärtsamt medveten om vilken otrolig makt man hade. När E skruvade sig generat och jag visste att jag ändå var tvungen att göra jobbet, om det så bara tog ett par minuter, kändes det definitivt inte bra.
För att göra ett bra jobb krävs ständiga reflektioner över insatserna, men det är just reflektionerna som är svåra då man ser att man ändå inte kan förändra det praktiska arbetets maktaspekt.

Engla är död

Loggade in på nätet nyss och fick då genast läsa att den misstänkte mannen nu erkänt att han dödat 10-åriga Engla och att han visat var kroppen fanns.
Vad gäller nyheter om människor som mördas och lemlestas runt om i världen brukar jag ganska sällan bli särskilt blödig och har svårt att ta in det som skett. Kanske en bra egenskap, att sörja världens offer borde leda till att man offrar sin egen glädje åt andra som man inte ens känner. Men när jag nu såg bilden på Engla brevid de feta rubrikerna om att hon nu funnits död blev jag verkligen berörd. Barnet som för första gången cyklade hem ensam.
Ondska är ett ord man inte använder sig av särskilt ofta, och inte heller borde, men när en människa kan begå ett sådant missdåd gentemot ett barn och dessutom mördat förut är det riktigt nära att just det ordet hamnar på tungan. Vilken total meningslöshet!

lördag, april 12, 2008

Alien vs. Predator

En stunds ointelligent men spännande action.
Häftiga (och slemmiga) monster som slåss i en enorm inka-liknande pyramid.
Folk som dödas.
Slash slash.
Av slutet att döma lär uppföljaren handla om en korsning mellan de båda monstrena. Gud hjälpe oss alla!
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN MORFAR!

fredag, april 11, 2008

Det blev en vit


Och jag döper den härmed till... Snövit!

torsdag, april 10, 2008

Hedersrelaterat våld?

För en tid sedan hade vi en diskussion i skolan där hedersrelaterat våld togs upp, något som vi även talade en hel del om när jag läste kursen om etnicitet.
En grupp föreslog att man borde ta bort stämpeln "hedersvåld" då den segregerar och särskiljer vissa grupper, och att man istället bör kalla allt våld gentemot kvinnor som härrör främst från män som ett "utslag av patriarkatet".

Jag brukar ibland säga att man ska bli gränslös, att gränser skapar missförstånd och onödiga barriärer mellan grupper, men i det här fallet funderar jag på om ett sådant ställningstagande verkligen fungerar. Jag tycker nämligen att ovanstående Är två olika typer av våld även fast de båda kan sägas sprungna ur ett patriarkat. Våld mot en kvinna i hemmiljö av en man ser jag som ett resultat av mannens bräckliga psyke, ett sätt att skaffa sig makt och dominans genom att förtrycka kvinnan både psykiskt och fysiskt. Men hedersrelaterat våld innebär inte ett tvåpartsförhållande utan ett fenomen på gruppnivå där familjen/släkten är inblandad på så sätt att man förtrycker kvinnan för att skydda familjens heder utåt. Alltså är fler inblandade i den typen av våld och det har ett annat syfte.

Jag tycker att man i Sverige ofta är så måna om att vara politiskt korrekta att man väljer att blunda för problem, att poängtera ett problem skulle ju vara "att stigmatisera vissa typer av grupper" brukar man säga och så förlägger man istället problemet på samhällsstukturer som i det här fallet patriarkatet. Men det synsättet tycker jag ibland har en förmåga att befria individen från ansvar. Då man ständigt förlägger problemen på samhället missar man att samhället byggs upp av enskilda individer och grupper, och hur ska man på ett effektivt sätt kunna arbeta mot kvinnovåld om man börjar i fel ände? Självklart ska man arbeta med de strukturer som gör det möjligt för sådant här att ske, men man får samtidigt inte glömma att det bakom dessa strukturer finns individer och grupper som själva bär ansvaret för sina handlingar, liksom att det är skillnad på våld och våld och att man därför kanske behöver göra skillnad även på åtgärderna. Att erkänna och lyfta problem gör att man kan lösa dem.


http://www.youtube.com/watch?v=hU5UeM1vQP8

Svart eller Rosa?

Min iPod har ballat ur totalt och jag kan inte leva utan att ibland kunna vräka på rejält med volym utan att grannen bankar i taket. Måste köpa en ny Mp3-spelare och Louisa tipsade om Creative zen Stone som har dubbelt så mycket minne som min gamla men bara kostar hälften så mycket och låter riktigt bra. På Claes Ohlson (en av mina favoritbutiker) finns den i svart och rosa. Vilken ska jag välja?



onsdag, april 09, 2008

Tappar sällan hakan men ofta ögonen

Det hände.
Imorse.
Igen!
Plupp sa det bara så hade jag tappat min nya kontaktlins någonstans, detta strax innan jag skulle iväg.
Jag känner mig så handikappad (synikappad?) utan mina ögon och började leta febrilt efter linsen men insåg att den nog hade åkt ner i handfatshålet. Och visst sjutton var det nånting därnere som glänste mot mig i halvmörkret!
Jag sprang till köket och rotade fram två långa blompinnar som jag stack ner i röret för att använda som chopsticks. Jag fick upp en gammal tops, en hårtuss och en slemmbobba, men ingen lins.
Desperat tittade jag på klockan, bussen hade åkt. Då fick jag äntligen syn på linsen som inte alls hade åkt ner i hålet utan kladdat fast på väggen!

måndag, april 07, 2008

Wanderlust

Björks nya video får mig att tänka på Plupp.


















Men så har ju Björk alltid varit ganska trollig, och Plupp alltid varit ganska mänsklig!

Broccoli- och ostpaj

C-vitamin är en antioxidant som skyddar mot fria radikaler och bidrar till bildningen av kollagen i bindväven. Den hjälper dessutom kroppen att ta upp järn, minns tex. i skolan hur man alltid fick juice istället för mjölk då det serverades blodpudding, och skyddar flera fettämnen i kroppen från att härskna.
Vid lindrig brist av C-vitamin blir man trött och kan få problem med blödande tandkött och försämrad sårläkning.
Det dagliga intaget av vitaminen bör ligga på ca 75 mg för en vuxen person, och störst chans att få den i sig är att äta frukt och bär, men även grönsaker innehåller en stor mängd C-vitamin, till och med broccoli...













Jag frågade Thimmi vad jag skulle inhandla på mitt veckliga besök på Willys, och han tyckte att jag skulle göra en broccolipaj. Jag improvicerade och knåpade ihop en ganska god paj vars hemmakokta recept jag vill dela med mig av här.

Pajdeg:

3 dl vetemjöl
2 - 3 matskedar margarin
En skvätt yoghurt

Fyllning:
Lagom mycket broccoli för att fylla en pajform
En liten fetaost (eller mögelost för att få en skarpare smak)
Riven ost

Äggstanning:
Två ägg
2 dl grädde eller liknande
1 dl mjölk
Salt, peppar och kryddor efter behag

Mixa ihop pajdegen i en matberedare för bästa konsistens. Om den blir för kladdig; tillsätt mer mjöl.
Kavla ut degen och lägg i en pajform, skär av överflödet på kanterna.

Jag köpte fryst broccoli och hackade i mindre bitar och tog bort större delen av stjälken.
Lägg broccolin i pajformen och smula över fetaosten.
Häll på äggstanningen som bör vara ganska kryddstark då det främst är den som sätter smak på pajen.
Tillsätt lite riven ost på toppen.
Använd eventuell överbliven pajdeg till att skära smala längder att lägga som ränder eller rutmönster ovanpå.

Grädda pajen i ca 25 -30 minuter i 200 grader, eller så lång tid det tar tills äggstanningen är fast.

Låt svalna och servera med sallad, gärna med valnötter eller pinjenötter i för att fånga upp den nötiga smaken från osten.

söndag, april 06, 2008

Att bli en icke-person

Det finns vissa människor som man hamnar i skuggan av när man umgås, människor som på ett eller annat sätt har så starka intressen och personligheter att allt det man ser som sig själv försvinner och man blir en icke-person.
Jag anser mig ha intressen, musiksmak, en viss sorts humor, familj, vänner favoritböcker och favoritfilmer, ett särskilt sätt att dansa på mm, men i sällskap med somliga blir jag ingenting, och det kan också gälla under sådana enkla aktiviteter som chattkonversationer på nätet. En dialog innebär att två eller flera personer får komma till tals, men när enbart en part bara berättar om sig själv hela tiden och inte ställer några frågor tillbaka blir det tydligt att man mest finns där för att bekräfta den andre. Om personen dessutom ignorerar det man säger eller inte kommenterar saker man skickar över bli det ännu värre och man undrar varför man alls för en dialog när det egentligen handlar om en monolog.

En av de teorier som jag tycker stämmer bäst överrens om hur vi människor fungerar är Utbytesteorin. Den menar att vi alla söker största möjliga utbyte av allt i livet till minsta möjliga kostnad. Får vi inte ut tillräckligt av en relation lämnar vi relationen, förstör det nya schampot håret köper vi aldrig den sorten igen. Utbytena sker alltså inte bara vid rent materiella transaktioner utan också i allt vad vi människor gör och säger till varandra. På sätt och vis utgår teorin från att vi människor i grund och botten är egoistiska varelser, och jag tror att det ligger mycket i det. Men för att vi ska få ut någonting av våra relationer måste vi trots allt ge någonting tillbaka, precis som att vi måste betala med pengar för att köpa en vara, och det kan vara nåt så enkelt som att visa sig intresserad.

Jag är själv inte alltid på topp vad gäller att vårda mina relationer, och vissa dagar har jag måhända ett stort behov av att få prata om mig själv, men jag försöker trots allt skapa en balans i givandet och tagandet och intressera mig för min omgivning på olika sätt. Det är hemskt otrevligt när man tvingas reflektera om huruvida man ens existerar. Ingen vill försvinna och bli osynlig!

torsdag, april 03, 2008

De icke-bloggande bloggarna

Varje gång jag kikar på min egen blogg klickar jag alltid på mina länkar till höger men får då på vissa bara upp samma rubriker igen och igen.
Det har varit knäpptyst om Ems, Lo och Kanel väldigt länge, så nu tar jag bort er från länklistan i väntan på ny aktivitet från er!

http://www.youtube.com/watch?v=vWWVnhkPnyM

Situationen är så sjuk

Kan man annat än att småmysa till den här låten?
Veronica Maggio lär väl inte slå något stort rekord i musikalitet, flera av hennes låtar är det nästan att jag ogillar. Men någonstans gror det ett mycket gemytligt drag i hennes musik, och i Måndagsbarn blommar det ut som mest, dessutom till en fin video.

"Här kommer skatteåterbäringen!"

Efter Försäkringskassans ingrepp i min ekonomi har jag blivit skrajj för att öppna brev från myndigheter. Blev därför inte alltför munter i förrgår när jag fick brev från Skatteverket och tänkte genast att de nu av någon anledning tänker kräva mig på pengar! Det gjordes förra året då jag uppenbarligen betalat för lite skatt och fick punga ut med lite över tusen spänn. Men så öppnade jag tillslut brevet och gjorde ett litet skutt av glädje: Jag ska få tillbaka ca 3000 kronor vilket betyder att jag fixar räkningarna i juni utan att behöva låna något.
Tack Skatteverket!

http://www.youtube.com/watch?v=ow9esWxR6Mk&feature=related

onsdag, april 02, 2008

Jag hittade billig brysselkål på Willys

Har nu ätit så mycket brysselkål att om jag skulle sätta eld på en tändsticka skulle hela kåken explodera.
Och de säger att det är köttindustrin som genererar stora mängder koldioxidutsläpp...

http://www.livsmedelssverige.org/livsmedel/vegetabilier/gronsaker/gronsaker_brysselkal.htm

tisdag, april 01, 2008

Idag tog jag bort fotografiet från min kyl

Ja ni vet det där fotografiet som jag gladde mig så åt att sätta upp för några månader sedan.
Det var väldigt jobbigt att ta ner det. Kändes så definitivt, som att jag plockade bort en person ur mitt liv, en viktig person då det bara är de som jag av olika anledningar ser som lite extra viktiga som sitter på kylskåpet.
Undrar om R förstår hur jag känt den senaste tiden, ibland känner jag att jag vill berätta, speciellt när jag är arg. Men det tjänar kanske ingenting till att älta det som redan skett. Men visst är jag besviken och arg fortfarande, trots att det gått flera veckor. Känner att en betydelsefull del av mitt liv, som dock bara fanns där ett litet tag, är borta och det gör mig ont, vardagen är mer tom på innehåll, liksom kylen nu är mer tom på fotografer. En stund fanns där ett hål mitt på kylen, men jag ändrade ganska snabbt om de andra korten för att fylla det.

http://www.youtube.com/watch?v=ts4waimy3hI

Tvättdag

Min tvättstuga har världens dummaste tider. Bara två pass per dag; 08 - 14 och 14 - 20. Då dessa startar är jag vanligvis inte hemma för att kunna använda dem, och på helgerna blir tvättstugan snabbt upptagen då det antagligen är fler som är i min situation. Funderar på att vända mig till hyresvärden och be om ett extra pass.
Idag lyckades jag i alla fall norpa åt mig stugan och maskinerna går för fullt där nere. Jobbigt att tvätta i handfatet!