Att bli en icke-person

Det finns vissa människor som man hamnar i skuggan av när man umgås, människor som på ett eller annat sätt har så starka intressen och personligheter att allt det man ser som sig själv försvinner och man blir en icke-person.
Jag anser mig ha intressen, musiksmak, en viss sorts humor, familj, vänner favoritböcker och favoritfilmer, ett särskilt sätt att dansa på mm, men i sällskap med somliga blir jag ingenting, och det kan också gälla under sådana enkla aktiviteter som chattkonversationer på nätet. En dialog innebär att två eller flera personer får komma till tals, men när enbart en part bara berättar om sig själv hela tiden och inte ställer några frågor tillbaka blir det tydligt att man mest finns där för att bekräfta den andre. Om personen dessutom ignorerar det man säger eller inte kommenterar saker man skickar över bli det ännu värre och man undrar varför man alls för en dialog när det egentligen handlar om en monolog.

En av de teorier som jag tycker stämmer bäst överrens om hur vi människor fungerar är Utbytesteorin. Den menar att vi alla söker största möjliga utbyte av allt i livet till minsta möjliga kostnad. Får vi inte ut tillräckligt av en relation lämnar vi relationen, förstör det nya schampot håret köper vi aldrig den sorten igen. Utbytena sker alltså inte bara vid rent materiella transaktioner utan också i allt vad vi människor gör och säger till varandra. På sätt och vis utgår teorin från att vi människor i grund och botten är egoistiska varelser, och jag tror att det ligger mycket i det. Men för att vi ska få ut någonting av våra relationer måste vi trots allt ge någonting tillbaka, precis som att vi måste betala med pengar för att köpa en vara, och det kan vara nåt så enkelt som att visa sig intresserad.

Jag är själv inte alltid på topp vad gäller att vårda mina relationer, och vissa dagar har jag måhända ett stort behov av att få prata om mig själv, men jag försöker trots allt skapa en balans i givandet och tagandet och intressera mig för min omgivning på olika sätt. Det är hemskt otrevligt när man tvingas reflektera om huruvida man ens existerar. Ingen vill försvinna och bli osynlig!