Vem äger sorgen?

I efterdyningen av mordet på Engla har tusentals människor visat sin sorg runtom i Sverige, så även på nätet. Person efter person har på olika communitys skrivit hur ledsna de är över det som skett liksom även berättat att de tänt ljus för Englas skull.
Varje gång en människas död får ett så stort pådrag kan man också märka en motreaktion: Många är de som tycker att sorgen blivit skapad av media och att man även borde sörja de som dör i svält och i krig varje dag runtom i världen. Vem tänder ljus för dem?
Det sättet att tänka är naturligvis väldigt viktigt i en tid då media vinklar våran blick dit den vill, och det sägs ju att det som ligger oss närmast i tid, rum och kultur är det som enklast blir en nyhet och som vi därför tar till oss bättre. Men samtidigt blir jag aningens irriterad på det sätt som mångas uttryckta sorg blir avhuggen med sådana påståenden som att sorgen inte är "äkta". Men på vems bord ligger det att säga att andras sorg inte äkta? Vi kan omöjligen sörja alla världens sorger samtidigt, det faller sig ganska naturligt att mordet på Engla dragits upp av media, och att känna sorg över en liten flickas död borde inte vara något konstigt, hur konstruerad den än är.
Jag tror att det är bra för oss att få uttrycka våran sorg utan att bli tillrättavisade.