Celebration

En otäck morgon

Igårmorse klockan 5 vaknade jag av konstiga ljud från lägenheten bredvid. Till en början trodde jag att grannen hade våldsamt sex eller något, lär ju vara poppis att hängas på kors och bli piskad. Men ganska snart insåg jag att så inte var fallet.
Jag lade örat mot väggen och fick höra de mest besynnerliga skrik jag någonsin hört. En stark mansröst skrek upprepande, varje skrik lät som om han spydde eller kvävdes av någonting. Skriken var höga och snart började en och annan granne knacka i väggar och tak för att få tyst på honom då han antagligen ekade över hela huset.
Efter 40 minuter började jag få nog, jag var rädd att något otäckt hände därinne, att mannen antingen var väldigt sjuk eller blev torterad på något sätt så jag ringde 112. Jag blev kopplad till polisen som sa att de skulle kolla upp om det fanns någon kiminell historia i mitt hus. Och det vet jag att det finns!
För ett par år sedan försökte några att slå in granndörren med en yxa för att sedan slänga eld genom brevinkastet vilket föranledde killen därinne att fly ut på taket. Brandkår och polis samlades på gatan och det blev allmän uppståndelse. Via lokaltidningen fick jag senare reda på att det ska ha handlat om en knarkuppgörelse, och med den vetskapen i bakhuvudet vågade jag inte ringa på hos den skrikande grannen med rädsla för våld eller annat konstigt.
Efter en timme upphörde de otrevliga ljuden, men då jag skulle upp vid 7:30 kändes det inte som någon idé att försöka somna om. Så jag förblev uppe och tog mig mitt morgonkaffe och surfade på nätet en stund innan jag begav mig ut.
Polisen hörde aldrig av sig igen trots att de tog mitt nummer, och jag tror inte att de kostade på sig ett besök i mitt hus. Grannen tystnade - antigen för att han mådde bättre eller för att han avled. I värsta fall har jag ett lik i lyan bredvid, men då kan jag ju i alla fall få sova ifred på mornarna!

Nära men ändå inte. Grattis Madge!

För ett par dagar sedan fyllde popdrottningen 51 år och för ett par veckor sedan fick jag se henne live för första gången - men förhoppningsvis inte för sista gången!
Runt hela spelningen fanns en overklighetskänsla som är svår att beskriva. Jag stod i snön i Kungälv samma morgon som biljetterna släpptes och frös. Kön var lång och jag trodde definitivt inte att jag skulle få tag i några bra biljetter - men det fick jag! Tre stycken Golden cirkle-platser till mig, Banana och Niclas kom i min hand och jag kunde med ett stort leende på läpparna promenera hemåt i snön igen.

Under de kommande månaderna tänkte jag inte så mycket på saken, det kändes ännu avlägset, men ju närmre konsertkvällen kom desto mer ökade spänningen i samma takt som medierapporteringen skärpte sin bevakning. Snart handlade allt i tidningarna om Madonna och därför trissades förväntningarna upp.

På Ullevi fick vi perfekta platser framför scenen, och snart kom hon ut på sin tron, sjöng sina låtar och gjorde sina moves. Då hon stod längst fram kunde jag nästan ha rört vid henne kändes det som - hon fanns på riktigt och var inte bara en tv-figur av plast. Hon stod där i kött och blod och var verkligen karismatisk på flera sätt.

Spelningen var grym men som allt grymt gick den för fort och då Madonna sagt adjö och försvunnit bakom scenen kom overklighetskänslan tillbaka. Hon hade stått där mitt framför min näsa men ändå gled hon in i skuggorna och blev på nytt något man bara ser på tv.

Madonna är aldrig nära oavsett närhet till scenen, hon är aldrig intim oavsett hennes sexuella anspelningar. Hon är popdrottning och håller distans till sina fans, men blandat med overklighetskänslorna i mitt bröst är även känslan av glädje och förnöjsamhet över att veta att hon någonstans ändå faktiskt finns på riktigt.

Handtagsmysteriet

Igår när jag skulle till mitt vardagsrum från köket fick jag handtaget i handen då jag öppnade dörren. Det är gammalt och skruvarna satt väl inte helt tight och höll fast det. Jag lirkade dit det igen, men då jag tryckte ner det på nytt för att öppna satt dörren fast. Jag fick krångla upp den och insåg att det var handtaget på andra sida som nu satt uppåner - pekade mot golvet - så när jag tryckte ner det rättsittande men lösa handtaget åkte det felvända ut åt sidan och låste fast dörren i dörrkarmen.
Jag kände på det felvända och där satt skruvarna precis som sig bör och därför kan handtaget inte ha blivit vänt åt det hållet pågrund av vad som hade hänt på min sida av dörren.
Hur det kan ha blivit så är ett mysterium. Och i min galna knopp börjar tankar om spöken och galningar som fått tag på min nyckel florera. Om någon kan komma på lösningen på detta handtagsmysterium vore jag mycket tacksam! Denna gåta är för stor för mig i all min litenhet att lösa.

Ännu ett spektakel

Då Madeleine och Jonas arm i arm kom nedför trappan och ställde upp sig inför pressuppbådet och Madde med världens stelaste leende sa att "vi är så lyckliga" på stureplanssvenska höll jag på att få krupp. Sveriges största spektakel har ännu en gång visat framfötterna och snart skall vi betala ytterligare ett bröllop för "kärlekssagan" vi förväntas vara intresserade av.
Kungafamiljen må fylla flera olika funktioner i samhället men någonstans blir deras medierade såpopera till Sveriges dyraste socialbidragstagare. Är det dessa stela leenden, fina kläder och braskande rubriker vi betalar för?
Jag vet att jag säker framstår som onyanserad men vad annat kan man vara när så lite kan bli så mycket!

Alla älskar inte Madonna - men hon är fräck ändå

Dagen var kommen men vädergudarna var inte helt nådiga. Efter mysig middag i Mölndal ställde vi oss på Ullevi. Regnet öste i omgångar men strax innan showen skulle starta klarnade det upp och förblev så under resterande kväll. Vilken tur!
För"bandet" Paul Oakenfold var ett skämt; huvudvärksdunk med halvnaken brud (ala Eurodance 90-tal) på skärmarna medan hobbiten själv hoppande lite förstrött bakom sina färdigbrända skivor.
Men tillslut dök hon upp! Precis som i alla hennes andra spelningar under Sticky and sweet-turnén inleddes showen med en godiskulas färd genom ett maskineri och i en ljud och ljusexplosion snurrade väggen runt och där satt hon på sin tron och log mot publiken. Efter all förväntan var det en fantastisk känsla och hon levererade ett snyggt förstanummer till Ullevis jubel.



Madonna levererade gamla hits i tranceversioner blandat med nya låtar från senaste skivan. Med det kritiserade "etno-"temat i mitten kanske det blev aningens spretigt, men en hel kväll med bara trancepop som flera kritiker verkar ha velat ha skulle inte fungera. Avbrotten blev lugnande och spännande. Madonna har inspirerats av många olika saker i sin karriär och det är inte mer än rätt att hon utnyttjar sin inspiration under turnéerna. En av de absoluta höjdpunkterna var You must love me vilken framfördes med en stark röst enkom med gitarrkomp. Den känslighet Madonna uppvisade under detta nummer går ej att finna i partyrökarna, en känslighet som definitivt gjorde att man för en stund kände att man kom nära. Denna närhet var liksom alltid något Madge missar då hon möter folket. Hon staplar hits på rad och allt är koreograferat in i minsta detalj - något utrymme för mellansnack eller bonding med publiken finns inte, så när något liknande trots allt händer blir det jubel! Hur kritikerkåren kunde dissa You must love me kan jag inte förstå.



En annan känslig bit var Devil som framfördes i en cylinderformad videoskärm i vilken Madonna stod i mitten med en stor munkkåpa på sig. Kring henne på cylindern dansade regn och forsande vatten medan hon sjöng om ett trasigt förhållande. Då cylindern sakta hissades upp i taket slet hon av sig sin kåpa och stod i några sekunder stilla badandes i det nya ljuset som för att symbolisera friheten från det mörker hon varit innesluten i. När Madonna gör sådana mer djupgående kopplingar tycker jag som bäst om henne, men även här var vissa kritiker icke nådiga då de avfärdade numret som "trams". Många kritiker verkar enbart vilja konstruera henne till en partydrottning, men en del av hennes charm är enligt mig att hon ofta betyder så mycket mer och har fler intressen än dansgolvet trots att det är ett återkommande tema.



Madonna dansade som en 20-åring, hon juckade, åmade sig, skålade med publiken och sjöng ömsom vackert och ömsom vasst. Oavsett kritik har hon media i sina händer då man flera veckor innan började skriva om hennes uppkommande spelningar. Under senaste veckan har bevakningen eskalerat till absurdum. Kanske är Madonna inte lika bra som man kan tro via den massiva bevakningen, men hon är fortfarande en av de stora artister med mest karisma och självförtroende som ständigt sticker ut. Hon gör något med sin publik trots sin distans, och nu när jag stått enbart 5 meter ifrån henne vet jag att hon existerar på riktigt och inte bara på tv!



Tack Madonna för en fantastisk kväll!
De två timmarna gick alltför fort och man kan bara hålla tummarna att hon besöker Sverige på nytt

Jag är laddad inför helgens konsert

Hoppas att the queen också är det
för jag pallar inte att strika den här posén länge till!

Ondskan medierad och pesonifierad

Skåda in i dessa ögon och inse att Tyra banks är OND! Hon är ond ond ond!
Hennes show flimrade nyss på min tv och jag fick se hur hon presenterade föräldrar som släpar runt sina barn på skönhetstävlingar.
Som det rövhål hon är var och knappast kritisk till fenomenet och då glitterungarna promenerade ut på catwalken hurrade och applåderade hela hennes hysteriska publik.
I ett av mina första inlägg på bloggen kritiserade jag Tyra och jag står fast vid min åsikt; hon är verkligen hemsk och står för allt av ondo som härrör från landet i väst.

Kung av sten

Bild av Lina Larsson.

En heldag med Rajjan

Har idag haft en mycket trevlig dag hos Rajjan i Stenungsund. Med nyfärgat hår mötte hon upp och sedan tog vi en promenad till ett vackert villacafé där vi fikade en lång stund i trädgården. Vi fick en känsla av sommar på nytt då det dagen till ära var riktigt varmt ute.
Efter kaffe och kaka blev det till att laga lunch hemmavid. Senare avslutades dagen/kvällen med kaffe och choklad framför tv:n med VM i simning. Vi studerade paket och fann en amerikan som nästan var bisarr i sin storlek. Intressant.

R håller modet uppe och jag hoppas att hon vet att jag finns här om det skulle behövas i framtiden. <3

U2-häng

Bono har slagit sig för bröstet och poängterat sitt miljöengagemang men drar nu världen runt med största miljöboven i form av sin grymt energikrävande och koldioxidutsläppande turné.
Jag gillade GP:s kritiska artikel som kontrast till att resterande tredje delen var full av okritiskU2-glädjeyra.

Jag köpte ingen biljett - alla mina pengar gick åt till den där Madonna - men jag gynnade dem ändå indirekt genom att i aftonen ta mig till Sarahs tjuvlyssning från hennes balkong intill Ullevi. Traditionella U2-toner ekade över staden och trots hosta och lite huvudvärk hade jag en trevlig kväll i fint sällskap.

Lina-Lus

Min fyradagarshelg kan sägas ha blivit inledd redan igår då Lina var här på besök.
Jag mötte upp henne vid Konsum för att sedan äta god mat hemma hos mig, prata kärlek och relationer och se på tung film.
Nu är det popcorn överallt, men då jag imorse sov för länge efter flera nätter av för lite sömn och har huvudvärk orkar jag inte städa idag igen.
Tack Lusen för en sjysst afton!