Små vardagligheter

Vardaglighet 1:
För ett par dagar sen köpte jag kaffe på Seven-eleven vid hörnet på Sprängkullsgatan. Eftersom det skulle dröja innan lektionen började satte jag mig inne i butiken för att dricka kaffet. Satt där en stund och gick sedan ut med kaffemuggen i handen eftersom jag inte hade druckit upp allt. Hux flux skrek nån efter mig, och det var han som tagit betalt för kaffet som trodde att jag hade norpat det. Suck. Jag fick förklara mig och tillslut trodde han mig och jag fick gå.

Vardaglighet 2:
Förut färgade jag skägget eftersom jag tyckte det var för ljust. Men eftersom jag hade tvätt i handfatet kunde jag inte skölja ansiktet där när det var färdigt, så jag lade mig på rygg med halva kroppen utanför duschen och med resten i duschkabinen. Så käckt tänkte jag! Men det var det inte, för när jag sprutade med duschen uppifrån kom det in i näsan och öronen och det kändes som att jag höll på att dränkas. Men skägget blev finnemang.

Vardaglighet 3:
Efter skolintroduktionen fick jag ett meddelande från en anonym kille på nätet. Han hade sett mig på introt och manade mig till att gissa vem han var vid nästa studietillfälle. Då var jag tyvärr dödstrött så jag ansträngde mig inte. Då skrev han att han hade suttit bakom mig med en grå cardigan vilket fick mig att känna mig förföljd. Vilken tur att han presenterade sig vid nästkommande lektionstillfälle, annars hade jag ju gått omkring och varit misstänksam, ingen bra idé i klass som man ska lära känna.

Vardaglighet 4:
Bilden föreställer en liten fluga som fastnat mellan fönsterrutorna och slagit läger på mina persienner. Hur kom den dit tro?

Bort bort bort!

Jag behöver inte dig!
FÖRSVINN!

Utveckling eller kanske inveckling

Nu när jag hoppat på något nytt är det intressant att se i backspegeln på vad som gjort att jag hamnat där.
För mig började det nog redan i grundskolan. Eller förstås egentligen tidigare, men att spekulera i barndomens bindningar mm. är nog att gå för långt här, så jag börjar med skolan: Tror att erfarenheterna av utsatthet och ensamhet gjorde att jag undermedvetet började intressera mig för hur människor fungerar tillsammans. Varför var jag ensam?
När jag ser till puberteten var jag väldigt noga med att haspla ur mig diverse hemmagjorda teorier och kritik gentemot folk, liksom hur jag senare, då jag hamnde på folkhögskola, överanalyserade saker, antagligen för att skydda mig själv. Det var nog också när jag började med det som jag faktiskt upptäckte mitt intresse för det mänskliga. Det var också min utsatthet i grundskolan som gjorde att jag hamnade på folkhögskola. Fixade inte att vara ensam och ledsen, så jag hoppade av skolan och gick hemma i några år tills jag stötte på Nordiska där jag träffade många intressanta människor.
När skolan snart var slut och jag hade läst upp min gymnasiekompetens visste jag inte vad som skulle ske. Marcus slog upp högskolekatalogen och pekade på Kulturvetenskap. "Det borde väl passa dig?" Och när jag läste förklaringen lät det bra och jag hamnade hux flux i Göteborg på en kurs som inte alls handlade om musik och konst som jag hade trott, utan snarare om den kultur som skapat musiken och konsten mm, alltså om de mänskliga relationerna. Det var först där som jag faktiskt fick studera det jag tyckt varit intressant hela tiden, och som senare fick mig att söka till Socionomprogrammet där jag befinner mig nu. Tack vare Magnus sökte jag, och fick desssutom, jobb på ett äldreboende vilket bara ökat intresset.
Jag är nöjd med den utveckling som skett. De erfarenheter jag för tillfället tyckte var förfärliga har lett mig till något bra. Så jag kan bara konstatera att det inte finns några dåliga erfarenheter. Det jag hatade då älskar jag nu och är tacksam för att ha upplevt.

Spana in mina nya vänner!

Den lille gynnaren till vänster byggde först nät på min hårtork över en natt, och jag lät den vara. Men när jag tillslut behövde torken gick nätet sönder. Nu har den byggt nät mellan ena fönsterkanten och in i min krukväxt där den söker skydd då jag får för mig att vädra. Kanske har den fått korn på alla mina bananflugor jag har i köket...
Spindeln på högra bilden bodde utanför mitt köksfönster där den hade ett stort, prydligt nät som sträckte sig upp till hörnet. Men för ett tag sedan kom en störtskur med regn som svepte bort nätet och spindeln flydde upp till hörnet. Men innan hann jag ta kort på den. Nu brukar jag kika ut för att se om den kommit tillbaka.
Undrar just om spindeln bakom köksgardinen är kompis med spindeln utanför fönstret. De kanske har kafferep ihop och pratar om vädret.

Love at third sight

Say a prayer for me
Help me to feel the strenght I did
My identity, has it been taken?
Is my heart breakin'?
All my plans fell thought my hands
All my dreams
it suddenly seems

empty

Cranberries - No need to argue

In "Trans" baby!

Oj vad det spritter i min kropp. Jag blir lite extra bögig när jag är såhär förväntansfull och glad. Jag slår liksom handen för hjärtat och utbriser "ÅH GUuUud vad roligt!".
Vad mycket vi kommer att se om vi har råd: St Petersburg med Eremittaget, Peter-Paulfästningen, Uppståndelsekyrkan, Isakskatedralen, och Moskva med Röda torget mm. Mongoliet med hästridning i storslagen natur, Kina med Beijing och den Kinesiska muren, Minggravarna, Himmelska fridens torg, Den förbjudna staden mm. Och kanske kanske att vi även avslutar resmålet på Hainans vita stränder och turkosa hav för ett par dagars sol och bad innan vi tar flyget hem till Sverige. Allt beror på kassan...

Det stora valet

Ja nu sitter man här igen i soffan på sin feta röv med fjärrkontrollen i handen och zappar låångt bort från de olika partiledarnas valfläsk och bitska argumentationer på tv:n. Istället landar man på Mtv där Beyonce praktiskt taget naken ålar sig på golvet sjungandes "Naughty girl".
Men visst vet jag att jag borde följa partidebatterna, speciellt i år då jag känner mig vilsen i djungeln av löften, åsikter och propageranden.
Det är svårt att veta vad man ska rösta på. Den åsikten följer min personlighet i det att jag är flyktig och flackar hit och dit. Jag har inte växt upp till någon som liksom instinktivt är vänster eller höger och dämed helt självklart röstar på vänsterpartiet eller moderaterna. Ett sådant vänster-höger-beteende känns enligt mig också ofta mer som något känslo-baserat än ett insatt engagemang.
Jag brukar kalla mig själv "neutral", men vad hjälper väl neutralitet när jag står där med valsedeln i hand på kommunhuset? Kanske är jag en smitare. Kanske borde jag svepa på mig en Palestina-sjal, bli vegan och krascha fönsterrutor i Göteborg med gatstenar, eller kanske borde jag införskaffa en dyr, randig slips, sätta på mig mina svarta glasögon och min svarta rock och verkligen inte vilja att alla svaga, parasiterande avskum ska få några bidrag. Det låter liksom enklare att välja "sida".
En annan sak jag finner svår är att veta hur de olika partiernas politik kommer att utveckla sig. Hur vet jag hur ett beslut kommer att bli i verkligheten? Och hur vet jag att löftena hålls då jag tidigare sett hur dem brutits så fort segern rotts i land?

Ni som läser det här får gärna kommentera och ge era åsikter kring höstens val!
Och om ni liksom jag inte riktigt vet vad ni ska rösta på så är ett hett tips att spana in Knattens partipresentation under namnet "Valet":
http://www.knappnytt.nu

Emsen...

...Vi kommer nog att inte vinna Madonna-biljetterna, för jag kommer inte på något bra att skriva till tävlingen.

Jävla röv.

"Kuben i öknen med en storm i närheten"

Kunskap är makt, och med makt kommer stort ansvar.
Jag tog mitt personliga ansvar och pushade mig själv idag då jag började på Socionomprogrammet, ett program jag ska gå i 3,5 år. Sedan, när jag är färdigutbildad, kan jag ta ansvar för andra...
Att ta chansen innebär ännu ett steg mot ett mål som man nog aldrig når. Vad var det du sa Jani? Att kuben vi skulle visualisera på festen symboliserade oss själva? Jag tänkte på en sådan där flerfärgad kub på vilken man ska vrida så att sidorna blir enfärgade. Men vem har sagt att den måste se ut sådan? Inte jag, och därmed fortsätter jag att vrida. Och det är ju det som är så spännande med att plugga! Man får kunskaper serverade, men det finns hela tiden utrymme för diskussion och kritisk granskning till skillnad från de sanningar man fick lära sig i grundskolan.

Jag var rejält nervös imorse innan jag åkte till stan. Och mer nervös blev jag då vi alla samlades i korridoren innan de öppnade salen dit vi skulle. Som vanligt var alla knäpptysta... Efter registrering och rundvandring blev vi bjudna på fika och jag fick chansen att hälsa på tre kurskamrater som var väldigt trevliga. Nervositeten pös bort och jag tror att jag får en trevlig studietid.

Dagen efter

Dagen efter festen är jag inte pigg och kry.
Mina kinder lyser inte som rosenknoppar i morgondaggen, utan hänger som mögliga tvättsvampar. Mina ögon glittrar inte i det första solljusets sken, utan gömmer sig under ett par tunga ögonlock. Och nedanför mig på golven ligger Emma och snarkar.
Ja, det blev rätt mycket sprit igår. Dock inte så mycket folk som planerat. Vi blev bara 5 stycken. Men det var roligt ändå.
God morgon!

Mysiga filmkvällar

Igår hade jag min första "myskväll".
Sommarjobbets från början schemalagda tider arbetades av, och jag damp ner i soffan av trötthet och sov i några timmar. När jag vaknade började det bli mörkt, och eftersom det hade varit mulet och regnigt hela dagen var temperaturen mer sval än tidigare. Då tände jag mina oljelampor, min lykta och ett ljus på det nya lilla glasbordet och satte mig och såg på Dancer in the dark. Jag gillade den förr, men nu ser jag igenom den. Vardagsrealismen och den skakiga kameran med "dokumentärkänsla" är bra när skådespeleriet är bra, men då man ser att det endast är spel, då deras dialoger och rörelser brister, blir det så uppenbart fult på nåt sätt. Dessutom finns det några missar i manuset som inte gör det hela bättre.

Annars har det faktiskt hänt en hel del på filmfronten. Fick ju en dvd-video av mina morföräldrar efter att dem vunnit 10 000 kronor på Bingo. Tror att mitt filmintresse ökat i och med det behändiga formatet och att filmerna ofta är riktigt billiga. Idag köpte jag Chocolat som ju är så mysig, på väg på posten är en box med den tecknade Aeon Flux som är så skruvad att man inte kan ogilla henne, för ett tag sedan såg jag och Lo Flying daggers; en strålande uppvisning i Asiatisk passion, och för ca en vecka sedan köpte jag The hours på Willys. Den är så mycket drama en film kan bli känns det som, och om man orkar med en riktig dramafilm är den en höjdare man bör se flera gånger för att snappa upp alla de känslor karaktärerna bär på. I filmen ryms många sådana, framförallt olika sorters sorg och längtan efter döden. Men ändå kan filmen (enligt mig) ses som en hyllning till livet.

Uppenbarligen blir det fler myskvällar framöver. Alltså lär det mysas igenom större delen av hösten/vintern vid sidan av studierna och en del extrajobb. Nu vill det bara till att hitta någon att mysa med också. Det vore trevligt...

...

Vi springer och springer och skapar under tiden en illusion av att vi kommer någonstans. Men innerst inne vet vi att vi står still på ett och samma ställe. Kanske är det just därför vi springer.

Vi flyr från det vi vet.

Från oss själva.

"Let's make lots of money"

För juli månad har jag nu fått ut lite över 10 000 kronor. Det är i studentmått mätt en riktigt rejäl summa, och det är en skön känsla att både kunna betala för sig, shoppa loss lite, och spara en del.
I september kommer jag i studentmått bli miljonär. Då "får" jag nämligen två utbetalningar från CSN, min lön för augusti och mitt bostadsbidrag. Det kommer i slutändan landa på ca 25 000 kronor vilka jag kan betala mina räkningar med, köpa böcker för, spara till jul och spara ca 4000 kronor till resan nästa år. En resa som kryper allt närmare och som kräver en stor slant, plus lite till för säkerhets skull.
Jag känner mig nästan som Joakim von Anka när jag får lite extra mycket stålar på mitt konto. Jag gnider och gnager och skriver lista på lista på vad jag ska handla och vad jag ska spara. Det enda jag saknar nu är en pengabinge i vilken jag kan dyka i mina slantar!

Och sist men inte minst ska ni komma ihåg mina barn: Man kan inte köpa lycka för pengar!

När kroppen blir ett fängelse

Något av det värsta man kan tänka sig är att bli så sjuk att man inte kan ta hand om sig själv och hamna på ett ålderdomshem. Detta har jag mött under sommaren som vikarie på ett demensboende. De människor som en gång varit friska och starka är nu svaga och behöver hjälp med det mesta. Om jag lever mig in i deras situation och tänker på min egen framtid som gammal så gör jag ett bättre jobb. Men jag blir också ofta trött då jag arbetar för mycket, så som jag gjort på sistone. Då brister medkänslan och empatin, och jag kan irritera mig på deras oförmåga och förvirring.
Men idag är jag ledig, och det är skönt. Jag har tittat på film, bakat bröd, diskat och pysslat med lite annat här hemma.

Nu är sommaren på Ranrikegården snart slut och jag vill rikta ett tack till all trevlig och engagerad personal som gör ett sådant bra jobb. Tror att jag ska skicka ett fint vykort till dem...
Men jag vill också tacka vårdtagarna för att ha breddat mina förmågor och gett mig ett livsperspektiv som jag inte kan finna i min vanliga umgängeskrets.

Mostra mi!

Du ramlade hårt på holmen. Så hårt att du bröt handleden din.
Efter mycket släp med mat och med tält hela vägen från huset till båten, med båten genom Kanalen och in i viken, så fick ni er en god grill-middag och gott vin. När ni senare skulle in i tältet för att spela Fia så lånade du din dotters klappeskor och gick ner i vattnet för att tvätta händerna. Du lånade skorna för att inte bli smutsig om fötterna, men pladask så blev hela du smutsig då de hala skorna halkade på de hala stenarna, och benet i handleden gick av.
"Min hand är av!" skrek du i smärtor, och Fina vågade inte gå ut ur tältet, för hon trodde liksom att hela handen var av, att den låg brevid.
Du svimmade en stund. Du tyckte att du hade förstört kvällen.
Ni åkte till akuten, men där fick ni vänta länge, ni blev inte färdiga förrän vid 5 på morgonen.

Moster: krya på dig!

So sexy!

Tyra Banks måste vara den ultimata symbolen för dubbelmoralens USA.
Tro nu inte att jag är en USA-hatare i vanlig bemärkelse som hatar bara för att USA är USA. Jag vill, när jag kritiserar saker från det landet, gärna poängtera att USA är ett stort land, en hel kontinent, där många olika människor möts och blandas samman. Att därför kritisera ett enhetligt USA är fel, för ett sådant finns nog inte. Det jag kritiserar här är den bild som media lyfter fram genom personer som Tyra Banks.
I ena slaget säger hon att "utseendet inte spelar någon roll", i andra slaget stylar hon om en kvinna som ser ut som en pojke, även fast kvinnan faktiskt trivs med sin stil. Pojkvännen blir nöjd.
Det faktum att programmet egentligen bara handlar om utseende och sex gör att jag spyr på henne när hon leker hobbypsykolog och när hon emellanåt just påstår att utseendet inte spelar någon roll. Hon gör ju för fan entré på en catwalk!
Hon representerar, enligt mig, den del av USA som är lätt att hata. Den där kommersialismen som genomsyrar alla aspekter av livet, som sprider sina tentakler över resten av världen, där allt "kan göras om" till det bättre enligt givna normer. Där det mesta inte duger som det är. Och se så fint det blev: "My God! You're looking sooo sexy!"

Tveksamheter

Jag var länge tveksam till detta halvnya fenomen, kanske mest av allt tveksam till namnet. "Blogg". Det låter så plumpt, så ofint, så klumpigt.
Nätdagbok har jag skrivit i flera år, så innehållet lär inte bli annorlunda här, men till skillnad från min dagbok är bloggen mer offentlig, och för den som vill få en inblick i delar av mitt liv är det en bra sak. Med kommentatorfunktionen kan ni till och med lägga er i mina angelägenheter! Vilken grej va?
Välkomna skall ni vara.