Önskar alla en glad Halloween och en fridfull Allahelgona!

Förändring

Ibland söker man förändring, och ibland söker förändringen sig fram utan att man önskat den. Ibland kommer man på att förändringen var behövlig även fast den från början inte var önskad.

I Polen skedde det en förändring som jag behövde, men jag längtar efter mer. Jag har inte riktigt kunnat sätta ord på vad det är jag vill ha, antagligen för att jag inte vet vad jag vill ha, och det är just i sådana stunder som jag tror att det är bra att bara göra något aktivt för att se hur det känns.

Jag har nu igen allvarligt börjat fundera på att flytta till Göteborg. Idag har jag sökt två lägenheter i fina områden och jag ska nog fortsätta söka lite mer regelbundet. Kanske kommer förändringen snabbare än förväntat, kanske tar det längre tid, men jag tror att en flytt kan skapa många goda ting.

Ibland kanske det inte handlar så mycket om Vad det är som händer utan Att det faktiskt händer något, något annorlunda som kan sprida ringar på vattnet.

http://www.youtube.com/watch?v=FLgGpV8lZFg&feature=related

Dagens video - Varför pratar du så konstigt?

Ovan molnen

"Your lips taste fantastic...one part of me stayed with You. On the train station I was thinking about you alot."

"This evening will be such different from yesterday eve...if i could kiss You again i would do it again and again...more and more. Kisses from the bottom of my heart"

Oh my God! Det är ju precis sådana sms man vill få varje dag i sin mobil. Borde vara lag på det!

Kärlek på avstånd

Min minisemester i Polen är tillända och jag har haft några riktigt fina dagar. Den här gången hade jag ju redan sett det mesta så det blev därför en avslappnad tid då jag kunde sova ut varje morgon utan stress till olika aktiviteter.

En dag bilade vi till en vacker småstad där vi åt på restaurant och hade trevligt. Dessförinnan gjorde vi även en kortare visit hos föräldrarna i Rokite för fika och promenad i hagarna. Vi såg på film, åt massor av god mat och besökte det stora shoppingcentret i Rumia där jag handlade te.

En dag åkte vi till Gdansk och träffade en vän till Danuta och Gosia, en vän som jag senare under kvällen skulle börja råflirta med. Vi låg på viloplatser på en trevlig pub efter fika, middag och promenad i den vackra staden, och jag började så smått smeka mitt offer på benet med min fot och då jag vid avskedet fick fram en näve passade jag på att ge en puss på kinden istället. Kvällen efter åt vi på ett ställe i Rumia för att sedan gå hem till Gosia för vin och prat, och jag insåg att mitt flirtande nog hade slagit rot. Jag fortsatte med min fottaktik som togs väl emot och övergick till sammanslingrade händer. Mycket snart fick jag en kyss som lite senare ledde till en lång hångelstund i sängen. Jag blev fast! Vid avskedet fick jag ett värdefullt samlarmynt att ta med hem för tur, och jag fick hålla handen mot min nyfunne väns bröst för att höra hur snabbt hjärtat slog. Snacka om att jag höll på att gå i taket! Denne polack som skämdes över sin knackiga engelska hade ett helt annat språk att ta till, och i de fullkomligt ljuvliga sms:en jag mottagit sen vid skiljdes åt var engelskan inte heller några problem. Nu har jag någon på andra sidan havet som tänker på mig. Det är en skön tanke om än dock aningens besvärlig då det inte går några spårvagnar dit. Men kärlekens vägar äro outgrundliga, vi vet ej vart de leder. Jag hoppas att de leder mig till något varmt ställe där jag kan känna mig trygg.

Tack mina vänner för ännu en fin tid hos er, tack för underbar mat, intressanta samtal och överraskningar!

http://www.pixbox.se/alb_show_id940517_page0.html

Nu drar jag till Polen!

För att använda Wandas uttryck;
Gött som körv!

Det kallas "reflektion"

Eller har jag bara tråkigt på jobbet?

Höstalbumet uppdaterat

Det tog sin lilla tid men nu har albumet proppats med bilder. Dock verkar det som att vissa bilder hamnat i fel ordning, men vad är väl ordning när det finns kaos? :)
Mycket nöje!

http://www.pixbox.se/alb_show_id914780_page0.html

Tre förklaringsmodeller till min otäcka dröm

Min dröm om att bli fasthållen (som jag beskriver nedan) har väckt uppmärksamhet och jag har nu fått tre olika förklaringsmodeller:

Någon menar att det är mitt själsliga Jag som tar sig ur min kropp och sätter sig på mig.
Någon menar att drömmen står för nån typ av ouppklarad konflikt som symboliskt visar sig i form av ett fasthållande.
Någon menar att kroppen kan bli lite förlamad under REM-sömnen och att det därför är vanligt att man mellan sömn och vakentillstånd känner av det och att den känslan kan få en att tex tro att någon håller fast en.

Visst är jag nyandlig och öpppen,
visst har jag säkert många begravda problem som kan ta sig olika uttryck och säkert även gör det i drömmen,
men jag tror nog faktiskt främst på den sista förklaringen; att det helt enkelt är ett kroppsligt fenomen som många inklusive mig känner av. Även om känslan är otäckt så är det bara något tillfälligt och något kroppsligt och jag nöjer mig ganska bra med det.

Tack för ert engagemang! :)

Meditativ poesi

Som ung skrev jag många dikter och flera av dem har jag fortfarande kvar i skrivbordslådan. Kvalitén varierar men det är nästan skrämmande hur ärlig jag var i vissa alster, skrämmande att genom orden få tillbaka känslan som jag hade då, oftast var det ju inga sköna känningar direkt. Och kanske är poesi också som bäst då man når den verkliga känslan utan att för den skull göra texten helt allmän. Blir man opersonlig lyser det nog igenom, men som i så mycket annat måste det finnas en länk utåt för att folk skall intressera sig.

Idag skriver jag ganska sällan dikter även om det klämdes ur ett par i våras då jag var ledsen. Tror att det rakt beskrivande ordet ligger mig närmare till hands numera och jag ser ofta poesi som en omskrivning/försköning av verkligheten.

På Kulturnatta köpte jag diktsamlingen Mitt hjärta sörjer gården av Forough Farrokhzad, en kvinna som föddes i Teheran och som vuxen fördömde religionens förtryck och skrev dikter om lust och begär. Jag har en förmåga att exotisera och väljer därför gärna böcker/filmer/musik som härrör ur "andra" kulturer, det blir mer spännande så, och det är något jag får i Foroughs bok. Miljöerna, sederna och mötena som skildras vittnar om något annorlunda, om både vackra och otäcka minnen.

Trots att jag vanligtvis inte läser poesi så har jag nu på nåt sätt fastnat lite för formen. Finner mig sittandes på bussen eller spårvagnen med boken i knät och tänker mig kanske inte alltid bakom texten eller försöker finna dess inneboende mening, utan trivs ganska bra med skönheten i orden och hur de snirklar sig kring varandra. Det finns något meditativt över den typen av läsning och jag kommer antagligen fortsätta med min meditation under nästa bussfärd.

"Mors hela liv är en bönematta
utrullad på fruktans tröskel till helvetet
Hon spår synd i allt och tror att gården blivit oren..."

Kanske har jag trots allt inte gått vidare?

Ibland faller man tillbaka.

GRATTIS MOR!

Att bringa ordning i ett kaos

6 maskiner tvätt kräver sin man!

Vad betyder drömmen?

Som många av mina vänner redan vet drömmer jag ofta när jag är vaken, dvs när jag är i nån form av halvvaket tillstånd där det som tillhör drömmens värld invaderar den vakna. Saker händer framför mina ögon i rummet jag befinner mig. Det kan vara att någon sitter i min fotölj som jag måste tala tillrätta, det kan hända att kläderna som ligger på mitt golv förvandlas till ett ansikte eftersom jag vet att det befinner sig någon i källaren som blåser luft, och det kan vara känslan av att någon håller fast mig, och det är nog den mest återommande drömmen jag har.

Jag vet inte exakt hur länge den funnits i mitt liv, men jag minns att den fanns även då jag bodde på Marstrand; Jag ligger på mage under mitt täcke och ser därför aldrig vem/vad som håller fast mig, men helt plötsligt känner jag ett enormt tryck mot hela kroppen som ibland känns som massor av händer, ibland som om något sitter eller ligger på mig. Jag kan inte röra mig och jag kan inte skrika, men det kommer ett sus i luften eller i mina öron under de sekundrar som det sker. Inatt hände det igen och jag lyckades faktiskt klämma ur mig ett skrik. Då försvann trycket och jag vaknade antagligen. Tittade runt i rummet och det var förstås tomt.

Vad betyder denna återkommande dröm egentligen? Varför har jag i så många år haft samma obehagliga upplevelse?

Trygga famnen Göteborg

Visst trivs jag i vackra Uddevalla och visst har jag en fantastiskt bra praktik med shysst folk runt mig, men det är ändå nåt speciellt då man får chansen att återvända till Göteborg och klassvännerna där.

Idag på morgonen började vi med ett seminarium uppe i ungdomsfullmäktige på Gustav Adolfs torg. Vi tog upp frågor vi funderat på kring praktiken och jag tyckte vi fick till bra diskussioner med många kloka tankar.

Klockan tolv begav jag och Linus mig ut på stan, kollade i affärer och åt lunch ihop. Linus är en väldigt skärpt kille som dessutom har glimten i ögat. En solstråle.

Nästa punkt på agendan var studiebesök hos Anna på Behandlingsenheten Norr på Gamlestadstorget. Lajla och Rebecka kom med på besöket och vi samlades kring goda muffins, te och kaffe i ett vilorum där vi fick berättat för oss om missbruksarbetet som Anna bedriver.

Vid halv fem tog vi oss ut i det sjunkande solljuset och stötte på Kim som kom farande på sin cykel. Han stannade till och hälsade och verkade vara glad och munter som vanligt. Han visade ny bild på sin son som växt rejält sen den gången jag såg honom i vagnen.

Jag, Linus och Lajla begav oss till Kings head på Andra långgatan där vi mötte upp med flera andra klasskompisar, bland andra Andrea som jag inte sett på länge då hon varit utomlands. Magnus, Johanna, Lisa med kompis, Sara S och Frida mfl fanns också på plats. Vi drack och pratade och jag blev riktigt förnöjd över att krogen bjöd på en liten buffétallrik.

Tog en sväng till Kellys intill innan jag begav mig hemåt. Trött som jag var blev det en tidig kväll. Tog en promenad längst med Kungsgatan och stannade till på samma plats jag börjat dagen där man nu hade "Hemlösas natt". En man med vacker stämma sjöng "Diana" på en liten scen, och på torget hade man tänt en massa ljus kring vilka folk samlades. Fint.

Har haft en riktigt bra dag och en bra kväll. Göteborg med dess människor omfamnar mig, och jag kommer dessutom till min stora glädje återvända både på måndag och tisdag igen.

http://gothenburgdaily.blogspot.com/

Jag är inte mycket för Mr Powers,,,

...men den här scenen är galet rolig!

Möte med andra - möte med sig själv

Varje dag möts vi av otroliga mängder information och vid varje nytt intryck skapas vi själva då något förändras i oss eller kommer upp till ytan. Media har en stor roll men vår närmsta omgivning har antagligen en ännu större roll i detta skapande, och även fast vi idag gillar och påstår oss ha kontroll så kan vi aldrig bortse från hur mycket vi faktiskt speglar vår omgivning och den grupp vi tillhör.

Då jag befann mig på kamratstödjarlägret med högstadieungdomarna var jag bland annat med på hinderbanan i skogen. För att ta sig genom de olika stationerna krävdes samarbete och det var detta samarbete i denna grupp som gjorde att jag fick en helt ny bild av mig själv.

Jag har alltid ansett mig vara av en smalare kroppstyp, spenslig och kantig, och då jag dansar runt kan jag föra mig relativt smidigt. Men så i mötet med högstadieleverna hände det något, i jämförelse med deras nätta kroppar som jag klamrade mig fast vid och fick hjälp av i skogen blev jag till en klumpejätte! Enormt osmidigt tog jag mig med deras påputtningar över en tvåmetersvägg, över en smal gångbro och gick på lina mm. Min smala kroppstyp blev i mitt huvud nu förvandlad till en klumpeduns av stora mått.

Jag förundras över hur min självbild i den stunden förändrades och inser hur vår personlighet och vårt psyke antagligen påverkas minst lika stort i mötet med andra som vår kroppsuppfattning. Hur denna påverkan ser ut kan man aldrig riktigt veta, men ibland tänker jag rent krasst att det nog kan vara klokt att avboka vissa möten!

Hösten där jag befinner mig

Mitt grannskap.
















På väg till skolan i Uddevalla.
















Den döde grannen får sitt hem tömt på saker.

Jag gjorde det!

Men vad var det jag gjorde egentligen?
Ibland kan saker på avstånd se spännande ut, tex den här linbanan. Den såg väldigt lång och stor ut från Camillas fönster, men på plats var den liten, futtig och åkte bara halvfort till hälften av linan istället för hela. Så är det med många saker i livet; det som verkar roligt kan komma att bli en besvikelse, och det som verkar tråkigt kan istället bli till en livsomvändande upplevelse.

Bram Stoker's Dracula

Francis Ford Coppolas film är i sanning mycket ruggig.
I filmer där man använder sig av lite datoranimering och mer hantverk blir effekterna desto bättre om de är väl genomförda.

Dagens låt

Tycker att symboliken med sanden på huvudet är vacker.

Kulturnatta version 2008

Kulturnatta kan antingen bli en kväll fylld av små trevliga evenemang och nya möten, eller så kan den bli till ett flackande där man inte får se nåt särskilt alls.
Jag trodde att folket hade mer de ville se och tittade därför aldrig igenom programmet ordentligt, men det fanns visst inte så många önskemål från deras sida så det kändes mest som att vi promenerade runt en stund och kollade i butiker. Men middagen på restaurant var trevlig och utställningen i Konsthallen (bilden ovan) var intressant och vacker: Som i ett nät är vi sammanbundna och de mänskliga rättigheter som gäller för vissa bör och skall gälla för alla.
Kulturnatta är ett ypperligt tillfälle att förkovra sig i ny kultur eller att få sitt specialintresse tillfredsställt. Till nästa år tror jag att vi bör planera lite mer för att få ut så mycket som möjligt av kvällen!

Ny mobil

Numera når ni mig i lila.
Jag blev lite mobbad för att jag fortfarande har kontantkort och fann med hjälp av Lo ett bra erbjudande som jag nappade på. Nu går hon och jag runt med identiska mobiler.
Lila är en bra färg för den är en blandning mellan blått och rött - mellan maskulint och feminint - och ligger väl i linje med min färgskala.
Hittills har telefonen funkat ypperligt men menyerna kräver en stunds inlärning. Har ett tillfälligt nummer men om tio dagar flyttas mitt gamla över.

Dagens humor

Inom mig bultar ett barndomshjärta

Då jag skulle hämta upp mitt studiebesök på hållplatsen imorse fick jag för första gången syn på en uppenbarelse bakom skolan. Där hade den stått hela tiden utan att jag märkt nåt; en linbana, och en väldigt lång linbana dessutom! Jäklar anåda, det var så nära att jag kastade mig upp på däcket för att i full fart fara över sandlådan, men då lektionerna hade börjat och massor av skolfönster vette ut mot platsen vågade jag inte, jag fegade ur med rädsla för att bli förlöjligad. Visst är det löjligt?!
Dock gjorde jag ett par snurrvarv på en av klätterställningarna på skolgården lite senare med besöket i släptåg, och det var upplyftande, minns hur vi höll på med sånt som små knoddar och hur kul vi hade.

Kanske är det omgivningen och alla barn som springer runt, kanske triggade lägrets lekfulla aktiviteter mig, för just nu bultar det ett barndomshjärta i mitt bröst och jag inser hur kul det är att leka, fast med vänner som mest tycker om att fika så blir det lite svårt, det är ju inte kul att leka ensam.
Snart ska jag i alla fall upp i den där linbanan. Kanske redan imorgon...

MysPyseMys!

Ohohohoh. Nu börjar den där tiden då man får lov att ha sin tjocka, röda jacka och svepa på en varm och skön halsduk. Det är okej att ha tjocka strumpor och masa runt i sina ulltofflor hemma i lyan. På natten kan man använda tunga täcken och framför tv:n byllsa upp med goa filtar och kuddar.
Jag vet att folk tycker om att slänga kläderna när sommaren kommer, och jag älskar verkligen sommaren, men jag älskar också att få gå i mjuka kläder och mysa till det rejält, känna tyngden av duntäcket mot kroppen och värma sina frusna fötter i tofflorna. Det är så gott så gott!
Välkommen hösten, välkommen vintern! David han myser.

Dagens låt

Tack för tipset Daniel!

Sagor för stora barn

Ännu ett kamratstödjarläger. Denna gång för de yngre klasserna - klass fem och sex - och för min del bara ett halvt läger eftersom jag ska iväg till Göteborg på föreläsning imorgon. Jag blev hemkörd på kvällen och var i Kungälv vid halv tio. Det är tuffa dagar att vara borta så länge, och de mindre barnen bjuder på större motstånd än man kanske kan tro!

I helgen hjälpte jag som sagt en vän att flytta och en av hans familjemedlemmar tänkte sig att det skulle vara mycket värre att arbeta med högstadieelever än med yngre klasser då jag berättade om högstadielägret jag var på förra veckan. Jag har nu dock insett att det är tvärtom - delvis med tanke på min lilla killgrupp i fyran som jag håller i och delvis med tanke på dagens verksamhet. Högstadieungdomarna är mer verbala, mer mogna och tar in information på ett mycket enklare sätt än vad de små gör. Den där hårda och bullriga attityden som vännens släkting pekade på är bara yta som är föränderlig och enklare att bryta igenom hos en ungdom än hos ett barn då ungdomar för det mesta kan ta in det man säger. Vad barnen tar in är inte alltid så lätt att veta. Visst hade dagens ungar sin charm, men däremellan fanns mycket bråk och taskig attityd. En sann pedagog skulle förstås säga att man då "anpassar kommunikationen till deras nivå", men om vi skippar yrkesrollen för ett tag så är högstadieelever helt enkelt roligare!

Grannsämja?

Min undre granne ringde på dörren tidigare i dag när jag stod i badrummet och klippte luggen. Är säker på att jag hade ett och annat avklippt hårstrå på näsan då jag öppnade.
Hon berättade att någon i huset lämnat klagomål på henne och att hon nu fått brev från socialen om att hennes boende är hotat om hon inte upphör med att störa grannarna. Den som klagat på hennes ljudvolym hade alltså inte först knackat på och bett henne bli tystare utan direkt vänt sig till hyresvärden.
Visst var det väldigt livat den där helgen som hon tror att det handlar om. Hon berättade att hennes son med kompisar var på besök och hade LAN. Jag anser dock att det är ok med högre volym på helgerna. Min granne hade frågat alla i huset och alla hade förnekat att de skickat klagomål på henne, jag var den siste hon frågade och därför kände jag en viss misstänksamhet från hennes sida då jag bedyrade att jag naturligtvis inte skickat socialen efter henne. Vilka fega grannar som varken vågade klaga öppet eller stå för att de klagat anonymt!

Till mina vänner:

Hanna och Mats flyger nu ur sitt gemensamma bo och bygger varsitt eget.
Båda har funnit lägenheter på vackra platser i Göteborg och idag hjälpte jag Mats att flytta. Det var trevligt och mot slutet av flyttdagen fick jag mat, kaffe och muffins.
Jag önskar mina vänner goda liv i sina respektive lägenheter, och jag ser fram emot att få vara en del av det som kommer.

Kamrater i terrängen

Ute i skogen i Dingle möttes vi efter bilfärd från Uddevalla på en kursgård som bland annat används för konfirmander. Väggarna var klädda med Bibel-citat och och på gården fanns ett litet kapell. Att förflytta eleverna från deras vanliga miljö kan vara ett sätt att att ge dem chans att finna nya roller, så även för oss ur personalstyrkan.

Eleverna som var med har blivit valda till kamratstödjare och fått i uppdrag att hålla ett extra öga på sina kompisar. De är utvalda dels på grund av sina personligheter men också på grund av grupptillhörighet. Det är viktigt att skapa goda inflöden i de grupper som man annars inte skulle förknippa med gott kamratskap.

Lägret hölls av Dan som utgick från ett häfte med halvtimmeslånga lektioner kring mobbing, grupptryck, förebilder mm. Eleverna visade på stor förmåga till idéer och diskussion och Dans ledarskap var både handfast och målande. Vi fick göra ringlekar inomhus med kortdragning där vi fick sitta i varandras knän vilket skapade många skratt och god stämning.

Hinderbanan i skogen var väldigt rolig och bestod av ett antal stationer med diverse uppgifter att lösa. Vi blev indelade i två lag men syftet var inte att tävla mot det andra laget utan att idka samarbete, för att klara stationerna fick ingen lämnas utanför. Vid en station skulle vi ta oss över ett högt plank, vid ett annat skulle vi lösa ett mattetal, vid ett skulle alla ta sig från ett podium till ett annat längre bort med hjälp av två plankor, på ett skulle man trä ett bildäck ner och upp på en hög trädstamm utan att däcket fick nudda stammen vilket krävdes att jag och en till fick ha två personer på våra axlar. Vid en station skulle man ta sig igenom ett nät, vid en skulle jag leda hela gruppen som hade förbundna ögon genom en labyrint. Ytterligare en station hade som mål att vi med tre korta plankor skulle ta oss från ett ställe till ett annat utan att nudda marken, på en station skulle vi stå på ett plastskynke och vända det utan att kliva av, vid en skulle vi gå på lina och två av oss fick inte hålla i översta linan, och på ännu en station var syftet att minnas de prylar som Camilla plockade bort medan vi blundade.
Övningarna tvingade oss att samarbeta och placerade mig som vuxen på en lägre nivå än vanligt då jag var klumpigare och inte lika klyftig som ungdomarna. Gruppen fick sig ett och annat gapskratt när en klumpeduns som mig skulle ta sig över det höga planket, det såg antagligen inte klokt ut och jag kunde bara skratta åt mig själv där jag klängde och flåsade.
I gruppen fick vi hela tiden vara väldigt fysiska med varandra vilket också skapade en närhet som jag tror är bra för relationerna, utan relation till eleverna skulle man inte kunna arbeta som kurator eller få förtroende som vuxen i skolan, det är utifrån det förtroendet man arbetar och banala saker som att klätta på väggar har i förlängningen ett större syfte.

Mellan övningar och lektioner lagade och åt vi mat, fikade och pratade. Vi hade enormt tur med vädret och fick njuta av solen en stor del av lägret så att vi kunde sitta ute. På kvällen grillade vi tillsammans nere vid den stora vackra sjön och somliga våghalsar (galenpannor) badade i det svinkalla vattnet.
Efter grill vid sjön fick eleverna själva gå igenom ett antal utmaningar utomhus för att tjäna ihop bokstäver som skulle bilda det ord som avslöjade platsen för en godisgömma. Ganska snart kom de på att godiset fanns i städskåpet men för att komma dit fick de först cirkulera en boll med hjälp av varandras hakor, leta ledtrådar i hinkar med skitigt vatten och knyta knut på ett långt rep utan att släppa med någon hand mm.
Godiset åts senare till filmen Spiderman 3 som vissa gillade och andra dissade. Jag tyckte den var underhållande och utifrån den hämtades ett tema som vi diskuterade dagen efter.

Enligt reglerna skulle alla vara inne på sina rum kl 22 och kl 23 skulle det vara tyst i huset. Morgan var ute och skällde på dem flera gånger då de snattrade, fnittrade och sprang mellan rummen. Vid kl 24 fick även jag ett litet fnatt på deras ljud och sprang ut och glodde argt.

Morgonen efter gick jag upp ur den hårda våningssängen kl 07 för att hinna fixa mig lite innan det var dags för väckning 7:15. Då kom Dan och slamrade med slev mot en skål. Det var segt men tillslut hade alla samlats till en god frukost.

Dag två fortsatte med fler lektioner, fika, fotboll för eleverna och matlagning.
På grund av ett möte på Sommarhemsskolan var jag, Camilla, Anna och två av eleverna tvungna att åka från lägret lite tidigare. En av de två yngre passagerarna är ett riktigt charmtroll, har huvudet på skaft och var dessutom kamratstödjare även förra året. För honom kommer det gå mycket bra och jag hoppas att han kan inspirera det övriga gänget med sin positiva inställning.

Jag har haft ett par riktigt roliga dagar på lägret där jag fått koll på de olika elevernas personligheter. Att komma nära ungdomarna på detta sätt skapar förhoppningsvis goda processer. Ingen är perfekt men i gruppen finns många resurser och jag tycker att alla varit väldigt rara och trevliga.

Nostalgi!

Men varför använder spelaren inte Master sword?
Och varför kör spelaren med de där löjliga svävarstövlarna som bara glider runt?
Och varför välja den blå vattendräkten när den röda elddräkten skulle matcha miljön såå mycket bättre?!

Det vackraste

Jag fick syn på denna vackra reklamfilm för Homogenic på Youtube och var bara tvungen att lägga upp den här! Någon kommenterade att den ser ut som en parfymreklam, vilket jag ju får hålla med om, men innehållet bakom estetiken är så mycket bättre, och jag har faktiskt inget emot parfym om den doftar gott.

De senaste åren har jag tappat intresset för min isländska. Då vi skrev om hennes soloalbum Medulla på kulturvetenskapen sattes fokus på innehållet och meningen med hennes budskap, men jag fastnade aldrig för musiken. Därefter gjorde hon soundtracket till sin pojkväns konstfilm som inte lät särskilt spännande och nu senast släppte hon albumet Volta som jag finner en aning oinspirerat.

Medulla har dock under de två senaste åren växt för mig och jag ser att hon med det albumet har en tydlig linje och en tydlig stil vilket jag uppskattar. Skivan är hennes mörkaste hittills och i text och musik är hon på jakt efter människans ursprung, "det svarta blodet som rinner inom oss alla", och med nästan hundra procent fokus på röster genom a-capella, levande beat-boxar och strupsång mm förmedlar hon en lång kamp där människan fått kämpa i motvind. Hennes besatthet i naturen och människans koppling till den är intressant och återkommer ständigt i det hon gör.

Musikaliskt tycker jag bäst om Björks fyra första soloalbum (om vi då alltså bortser från hennes barnskiva och hennes jazzskiva). Debut, Post, Homogenic och Vespertine är alla mästerverk med musik som ingen annan har förmåga att skapa. Debut och Post är kanske inte riktigt lika temabundna som de senare men erbjuder starka texter, nyfikenhet och kastar en ut på äventyr vilket säkert speglar sångerskans egna stapplande steg från den lilla isländska hamnen ut i världen. Men låten Isobel - vilken kortfattat handlar om en flicka som kommer från naturen, som folk tycker är konstig och som vägrar att inordna sig - talar sitt tydliga språk, och den resa som Björk gjort har nog inte alltid varit så lätt. Det är en resa som vi alla behöver göra men som för vissa innebär stora svårigheter - svårigheter som Björk valt att omvandla till stor konst.

Tempo är inte bara en mataffär...

...det är också en hastighet att ibland blir triggad av men som andra gånger får en att fullständigt trilla av pinn.

Idag var en tempo-dag på praktiken. Har stött på flera sådana dagar den senaste tiden då vi fått halvspringa mellan möten som ibland krävt bilfärd, springa mellan samtal där det efteråt inte funnits tid för reflektion och däremellan snabbt fått hasta ihop planering inför kommande händelser. Det är inte bara elever som har stora behov utan även personal. Idag hade vi en kvart på oss att äta lunch.

Jag tror att det är mycket viktigt, speciellt i arbeten med människor, att ständigt ta sig tid att sitta ner och fundera, reflektera och kanske skriva ner det man precis gjort. På det sättet får man dels klarhet i hur man ska gå vidare och dels får man arbetet ur systemet. Den ångest man får på sig måste i sin tur lämnas vidare för att man ska kunna göra ett gott arbete. Min handledning blev dock bli inställd idag då ett par lärare behövde prata av sig angående ett av dagens möten där de blev kränkta av personal från Bup. Så efter dagens oventilerade turbulens satt jag som en hösäck i bilen hem med allt jobb kvar i knoppen.

Att hetsa för hetsets skull och acceptera ett ohållbart tempo i längden leder sällan till något gott. Som jag varit inne på tidigare i bloggen tänker jag inte gå med på de villkor som ställs i arbetslivet utan snarare jobba hårt idag för att senare kunna jobba mindre proffesionellt och mer med mig själv. Men denna onsdag var extrem och imorgon åker jag på läger där programmet är bestämt i förväg av nån annan. Skönt!