Därför klipper Silvia band!

Enligt det funktionalistiska perspektivet har allt och alla en funktion i samhället, och äntligen har jag kommit underfund med vad den svenska kungafamiljen har för plats att fylla, detta efter att ha beskådat en av de boendes på mitt sommarjobb hög med tidningar: Kungafamiljens mening är att förse Svensk damtidning med stoff att skriva om! Alla tidningar i den stora högen var till hälften fyllda av Madde, Daniel, Vickan, Calle-Philip, Kongen och Silvia, deras kläder, smycken, fester, bandklipp och partaj.
Familjen och Svensk damtidning har ett ömsesidigt beroendeförhållande som fyller behovet hos alla Sveriges skvallertanter med känsla för glitter och glamour.
Uppenbart är att svenska folket tycker att Svensk damtidning är värd att satsa på då de låter familjen fortsätta glittra i strålkastarljuset.

Att minnas en nära - att hållas på avstånd

På väg till och från Göteborg åker jag under Angeredsbron och vid dess fäste har sedan många år upprättats en minnesplats där små ljuslyktor, blommor och annat tidigare placerats ut emellanåt. Ibland har man även använt sprayfärg och skrivit på broväggen. Vill minnas att en viss "Jonny" var föremål för hälsningarna och jag tänker att det kanske var någon som valde att kasta sig ut från bron, som inte orkade leva längre.
Dock har minnesplatsen gång på gång sopats bort av renhållare, texterna på väggen har man snabbt tvättat bort.

Med koppling till utställningen om det offentliga rummet jag besökte för en tid sedan blir detta förfarande mycket intressant. Vem äger egentligen den offentliga miljön, vem äger rätten att minnas en bortgången vän på en stenmur och vem äger rätten att gång på gång tvätta bort detta minne?
Jag blir irriterad över att man inte låter minnesplatsen få finnas kvar, över hur lagar och regler som finns till för människor ibland slätar över själva mänskligheten.

Det senaste jag såg på brofästet var en svart silhuett med ett lysande rött hjärta i bröstet.
Det är borta nu.

Kvällens skönhetstips

Locobase repair, en billig kräm från Apoteket.
Enligt tillverkarna innehåller den "hudidentiska lipider som påskyndar hudens reparationsprocess."Och tro sjutton om den inte funkar! Krämen är för fet att ha i ansiktet dagtid, men under de senaste nätterna har jag haft den på, och nu ser jag att huden klarnat upp och att mina förstorade porer på kinderna har krympt. Härligt med så snabba resultat, pröva ni också!

Kul på jobbet

Eller inte.

Stephen King - Det mörka tornet

Roland - den siste "revolvermannen" - ger sig ut i ett ökenlandskap på jakt efter vad som kallas för Det mörka tornet. Världen han befinner sig i har "gått vidare" vilket i princip innebär att något har gått mycket snett, något som även påverkar alla andra världar i universum, världar som på något sätt binds samman via detta mystiska torn.
Under sin långa resa i sammanlagt sju romaner stöter Roland på motstånd i form av mutanter, hummermonster och psykopater, men färden leder honom också till vänskap (om än komplicerad) med människor från paralella världar som blir viktiga nycklar i sökandet.

Böckerna om det mörka tornet skapar tillsammans ett episkt äventyr som sträcker sig över vida fatasylandskap och mänskliga öden och tragedier. Berättelsen har en stor attraktionskraft för alla dem som gillar det fantastiska. Men i detta fantastiska finns det märkligt nog också en överdriven fyrkantighet i Stephen Kings sätt att skriva då han hänger sig åt västernstereotyper där männen skjuter snabbare än sin egen skugga och där kvinnorna är väna och vackra. Alla kvinnor i serien må inte vara vackra men alla bedöms efter sexuella kritierier. Den mest framträdande kvinnliga karaktären startar sin karriär genom att egga upp män för att sedan nobba dem, senare blir hon våldtagen av en manlig demon. Andra kvinnor är sköra, är Rolands första förälskelse, är horor och luder eller blir undersökta i underlivet av onda häxor. Kings män blir inte alls granskade på samma sätt vilket säkert säger något om författarens sexualitet och fantasier liksom även något om vilda västern som manligt fenomen generellt.

Om man ändå kan se förbi dessa stereotyper öppnar sig en spännande värld att utforska och förälska sig i. Böckerna kittlar ens nerver utan att för den skull vara rena skräckberättelser. Det ständigt hägrande tornet gör att man stannar kvar hos Roland och hans vänner i bok efter bok.
De sju böckerna ger många timmars läsning. Jag är på den fjärde och ser fram emot fortsättningen!

"Tag 3 betala för 2"

Vad är det man ska ta egentligen?!

Sommar på jobbet

Inbäddat i grönska i ett sött bostadsområde ligger mitt sommarjobb. Där frodas ångest, dubbla personligheter, självmordstankar, självdestruktivitet och aggressivitet. Dessutom lika många piller.
Mitt jobb som boendepedagog innebär att stötta i vardagen genom rutiner och genom att avleda från negativa tankar, hjälpa i kontakten med samhället och dokumentera det som händer.
Än så länge har inte särskilt mycket hänt, två av de mer "utmanande" individerna är frånvarande och de övriga tre tar inte upp alltför mycket tid, snarare för lite. Många dötider blir det, men då vädret är fantastiskt tar jag chansen att sitta ute i solen och fortbilda mig med böcker från "klokhyllan". Läser för tillfället en vardagsskildring från en "dampfamilj" och en berättelse om en barndom i missär. Senare planerar jag att åter dyka ner i psykoanalysens spännande värld.

I wanna take you to a gay bar

Under kniven - en del av tiden?

För en tid sedan var jag på besök hos Sarah. Vi hade lite tid över och tittade på tv. Ur rutan strömmade The Doctors - ett program jag sett tidigare och då fått bevittna hur de manliga programledarna tävlade om vem som kunnat göra flest push ups.

Denna gång ägnade man hela programmet åt plastikoperationer, påvisade dess fördelar och variation. Inte förrän i sista minuten nämnde doktorerna att man "inte skall operera sig för någon annan utan för sin egen skull", som för att säkra sin rygg mot diverse kritik. Att ens hävda att plastikoperationer skulle vara ens helt egna val i en tid då program likt dessa späder på plastiknormen och allt hårdare krav på skönhet florerar ur media gör min aningens förbannad.

Gränserna för hur man ska se ut flyttas ständigt framåt i plastikoperationernas framfart. Om man kan bleka tänderna - varför låta de vara gula? Om man kan botoxa bort en rynka - varför låta den vara kvar? Om man kan få en smalare midja genom att såga bort ett par revben - varför låta den se tjock ut?

Så fort vi accepterat något blir det snart vardagsmat och tillslut ett tvång; en skönhetspolitik som skapar skillnader mellan människor, mellan dem som ha råd och dem som inte har råd.

Amerikanska medier strålar ut sin falska skönhet och oerhörda sunkighet bakom sönderblekta leenden som går upp till öronen. Människor är fria att göra vad de själva behagar, men vilja formas inte bara individuellt utan även kollektivt där pengar är en av de största drivkrafterna. Jag tror att det kan finnas en stor vinst i att vara mycket kritisk till skalpellen.

Lantlig midsommar på Lyse(t)

Jag längtade efter en midsommar likt de midsomrar på Spårön som liten hos Lennart och Inga: Lantliga omgivningar vid Vänerns strand. Vi tillverkade midsommarstången gemensamt, vi dansade och åt god mat, jag var ledare för femkampen och njöt av att se de vuxna in action under mitt kommando.

Någon midsommarstång tillverkade vi inte denna gång, men jag har haft tre underbara dagar i Linas sommarstuga på landet utanför Lysekil. Vi kom fram i torsdags eftermiddag efter en hel del kånkande på mat och väskor. Att promenera med så mycket grejer var väl strapatsfyllt för en klen stadsråtta som mig. Lina fick sig ett gott skratt när jag helt sonika krävde paus genom att placera mig på en tuva i skogen.

Väl på plats tillbringades dagarna med härlig vila, fantastisk mat, iskalla bad, sällskapsspel och promenader. Vi hade högläsning ur bra böcker och långa samtal om konsten att fånga dagen men även om framtisplaner och kärlek.
På självaste midsommarafton anlände Karin med ett stort leende och deltog i de fortsatta aktiviteterna. Tyvärr kunde hon inte stanna mer än en natt och åkte hem redan på midsommardagen. Men hon hann dock med ett par plurr i havet innan hemresan.

Helgens mindre trevliga händelser handlade främst om att jag i princip förlorade vartenda spel vi spelade vilket kulminerade i ett alfapetkortspel i vilket jag fick ca 200 poäng mindre än storvinnaren Lina som kunde flabba åt mig och retas.
Olyckligtvis tappade jag också min kamera i havet vilket nu gjort den svår att använda korrekt. Jag ska undersöka om garantin täcker sådan klantighet.

Idag (söndag) åkte vi mot Göteborg igen och jag har haft det riktigt bra.
Tack vänner för en välbehövlig semester!

Jag lade inga blommor under kudden på midsommarnatten....

...men jag drömde om någon ändå.
Någon som inte svarade då jag ropade.

GLAD MIDSOMMAR!

Återkommer nästa vecka med en hoper spännande inlägg.

(PS: Det är inte jag på bilden)

Vi har så roligt när vi skiver uppsats!

Filmat av Anna.
God helg! :)

http://blogg.passagen.se/wanda-74/entry/spss_all_day_long

Det klassiska Louisa Vuitton-mönstret är verkligen apfult

Men ändå blir det allt vanligare att folk på stan struttar runt med det.
Why oh why?!

Vardagskärlek

Idag är jag ledig.
Men inte helt.
Jag ska tvätta diska och städa. Det obetalda arbetet.
Om en dryga halvtimme skall jag bege mig ner i de dunkla källarvrårna.
Och dagens mys är att jag har ett nytt tvättmedel.
Det vanliga billiga pulvret är idag för första gången utbytt mot Skonas flytande tvättmedel.
Det ska bli så spännande.
Och jag är inte ironisk! Jag vardagsmyser.

Krösus

Fick precis lönebeskedet för sommavikariatet.
Jag får en rejält tilltagen timlön med 16 kronor mer än förra sommaren. Semesterersättningen á 14,40 kr läggs dessutom på per timme, och med en del OB-tillägg kan jag närmast kalla mig för en "rik sommarjobbande student".
Jag förvandlas till Krösus Sork, Joackim von Anka eller Mr Burns. Fattas gör bara hatten och käppen!
Det känns skönt att pengarna kommer räcka till ett litet sparkapital så att mina resplaner kan bli av!

http://www.youtube.com/watch?v=gGDfnbUu9b8

Mammas gata

"Jag gick i ett kvarter idag
som en gång var min hela värld
Allting var ju enklare då
Men ingenting kan bli vad det var"

http://www.youtube.com/watch?v=ciUA2GHN6BA

GRATTIS MOSTER!

Och tack för en
mycket trevlig
födelsedagsfest!

En sommar med dåligt väder

Men även storm och rusk kan vara trevligt med rätt sinnelag.

Tidens tand och ett besök på Liseberg

I tider av press - dessa tider som alltför ofta klottrar agendan full av hållpunkter att bekämpa - är det lätt hänt att jag prioriterar bort min kära familj. Min kusin undrade om jag "undvek henne" då jag valde att hälsa på just den helgen då hon själv var bortrest. Vi bestämde att vi skulle bege oss till Liseberg tillsammans vilket vi gjorde i söndags. Vi fick en riktigt rolig dag och trots att Josefina börjar bli stor kan vi fortfarande fasa ihop våra personligheter och skratta gott åt allehanda tokigheter. Ja ni ser ju själva filmen ovan till exempel!

Kusin var ledsen då jag flyttade från hemstaden och jag blir aningens ledsen då jag själv tänker på hur sällan jag hälsat på under de senaste 5 åren, men jag blir desto gladare då jag upptäcker att inget egentligen har förändrats mellan oss sen den tid då vi umgicks varje dag.

Var dag är en kamp mot tiden, och likväl som att det förgångna kan skapa många skratt är det viktigt att skratta även i nuet.

Bilder från besöket.

Ej medräknad?

Jag har många fina vänner och många trevliga bekanta, men ibland händer det att jag får en känsla av att inte vara medräknad.

För att få tid att träffas och göra roliga saker bör man komma med initiativ vilket händer att jag gör. Jag drar ihop folk och vi umgås och har kul tillsammans, men lika ofta är folket i min närhet upptagna med annat. "Den ska till henne, han ska till honom, den ska på den festen och hon ska på kalas" osv, men jag känner att jag sällan blir medbjuden, att jag inte får ta del av mina kompisars nätverk vilket resulterar i att jag blir lämnad ensam.

Nästkommande event blir midsommar i Lysekil som jag och Lina ordnar. Flera har blivit bjudna men de flesta är upptagna på sina håll och både jag och Lina ställer oss frågan om vi helt enkelt är inpopulära eftersom vi inte blivit tillfrågade. För tilfället ser det faktiskt ut som att vi kommer få fira midsommar i Lysekil själva.

Jag funderar på om det är jag själv som gör mig omöjlig, om jag avvisar folk eller på något sätt markerar att jag inte vill utvidga min bekantskapskrets. Oavsett hur det står till är det kanske inte så konstigt att jag börjar planera att boka ännu fler gympass per vecka...

Bild av Camilla Holéwa

Mörka moln

Tänk att det kan vara så svårt att fokusera på det positiva och på glädjen i livet. Det finns alltför många mörka moln som pockar på ens uppmärksamhet och jag är nog tyvärr av den sorten som alltför ofta faller dit genom att ägna dem för mycket uppmärksamhet. Då blir jag mörk i sinnet, men då molnen lättat glömmer jag bort hur det kändes och faller snart dit igen.

Lite fest

Hon är drottning - jag är kung.

Kanonkul strandpump

Kvällens Bodypump fick avsluta min dag och gjorde det med bravur! Det var release för ett nytt pass till festligt "beachtema", dessutom i 70 minuter istället för vanliga 60. Tungt!
Mina snygga instruktörer var strandklädda liksom jag och de övriga pumparna i salen. Det serverades en liten jordgubbsshot i en av pauserna. Mina röda korta badbrallor lyste ikapp med de röda skorna och jag tog i så att jag nästan sprack. Skitkul!

Jag skulle vilja påstå att jag är en ganska teoretisk människa som gärna reflekterar, analyserar och filosoferar. När jag gör något praktiskt i form av nåt fritidsintresse utgår det ofta från en reflektion; en tanke. Nu har jag läst 5 år på universitetet och om jag utöver sista terminen på programmet läser en påbyggnadskurs blir det sammanlagt 6 års studier i Göteborg. Att då som kontrast låta kroppen arbeta på gymmet har kommit att bli mycket värdefullt för mig. Tankarna blir helt fokuserade på rörelserna, på vikterna och på rytmen till musiken samtidigt som jag tränar min innan så otränade kropp. Den senaste tiden har jag kunnat lägga på mer vikt på de flesta muskelgrupper men har märkt att utfallen går sämre. Benen orkar inte med mer efter knäböjspasset så därför lär jag skippa vikterna helt framöver på utfallen och istället fokusera på övriga kroppen mer.

Tack mina trevliga och duktiga instruktörer för er peppning och er passion! Ibland viftar jag taffligt med stången och säckar ihop vid armhävningarna, men jag gör så gott jag kan och jag pumpar för er!

EU-valet 2009

Finns det något svårare än att bestämma sida och göra ett val? Nej antagligen inte, men vi tvingas ändå ständigt att göra nya val och reflektera över konsekvenserna.

Att EU-valet varit på tapeten en tid är helt perfekt eftersom en stor del av den kurs jag nyss avslutat handlat om EU; om dess integration och hur den påverkar Sveriges välfärdsstat.
För en gång skull kan jag säga mig ha kunskap om EU:s processer och den har jag de senaste veckorna kunnat förankra på något verkligt som berör oss alla.

EU:s viktigaste mål är att främja den ekonomiska utvecklingen. Även de socialpolitiska försöken handlar om att ekonomin i Europa skall främjas via fri rörlighet och genom att människor kommer ut på arbetsmarknaden. Absolut inget konstigt med det, ekonomi är ju ändå grunden för vår välfärd och en väl fungerande arbetsmarknad krävs för att kunna finansiera den relativt höga nivå av välfärdstjänster som vi i Sverige kan ta del av. Men den fria marknaden kan också vara förrädisk just för att den egentligen inte tar någon hänsyn till något annat än pengar. Vissa mänskliga behov liksom utsatta grupper kan riskera att fara illa i dess framfart.

Idag röstade jag i valet, men att rösta höger, när ekonomisk tillväxt redan är det huvudsakliga fokuset för EU, skulle inte gynna någon. Jag röstade åt andra hållet för att det behövs krafter som drar just åt det hållet; som poängterar vikten av den sociala politiken. Jag tror på balans och hoppas att EU:s nationer är kloka nog att se värdet av att värna om dem som inte passar på en hårt konkurrerande marknad där social dumpning - om vi inte ser upp - kan komma att bli en negativ konsekvens ur ett välfärdsperspektiv.

Glöm inte att rösta på söndag!

Kent blir INTE utbränd!

Den här bilden kommer från en fotoserie jag och min grupp gjorde till vårt allra första grupparbete på Socionomprogrammet. Bilden åker fram varje gång jag har det hett om öronen och känner hur det börjar lukta bränt, den tar på ett humoristiskt sätt upp hur det är att internalisera alla de krav som samhället ställer och göra dem till sina egna.
De senaste veckorna har varit kravfyllda men idag gjorde jag sista tentan för terminen och jag har därmed gått 3 år på Institutionen för social arbete. En termin kvar! Kent har dykt upp titt som tätt men på något sätt har han alltid kunnat stoppas undan igen.

Tentan firades med god mat på Bryggeriet.
Tack alla för ännu en fin termin!
Kommer att sakna er i sommar.

Ibland lever jag mig in i en fantasivärld...

...där jag är så mycket bättre.
Att göra det är enklare än att acceptera sitt verkliga jag till fullo.

Inte mycket ledigt i sommar

På fredag kommer sista tentan för terminen: En mastodontvariant om socialpolitik som verkar mena att vi ska ha memorerat varje mening i all litteratur vi läst under kursen. Men när glada klasskompisar studsar ut i solen efteråt ska jag, Sarah och Anna skriva uppsats hela nästa vecka. Sedan har jag 1,5 veckas ledigt. Under den tiden ska jag fira midsommar några dagar i en stuga i Lysekil för att därefter börja jobba. Jag jobbar denna sommar heltid 8 veckor i streck men har ledigt de två sista veckona i augusti. Då skall jag tillbringa några dagar i Amsterdam men därefter gissar jag på att det blir mer arbete med uppsatsen för att slutföra jobbet och vill det sig illa blir det dessutom en omtenta att studera till. Allt sammantaget leder mig till en känsla av att det blir mycket jobb och plugg i sommar men inte särskilt mycket ledighet. Jag blir lite trött när jag tänker på saken men ska försöka suga musten ur mina resor och glädjas åt stålarna jag kommer kunna spara ihop.

Bild av Lo.

Barnfamiljen på andra sidan gatan

Jag tittade på Nannyakuten igår. Ja ni vet det där programmet där en bystig barn"flicka" skall hjälpa till att uppfostra ouppfostrade ungar i kaotiska familjesituationer. Ett mycket kritiserat program då metoderna inte tar hänsyn till barnens psykiska behov och utveckling, men ta mig tusan att jag trots min socionomighet senare på eftermiddagen var beredd att ringa till Nannyn själv och skicka henne till den nyinflyttade barnfamiljen på andra sidan gatan!

Innan familjen kom hit bodde där en gammal skröplig gubbe som aldrig gick ut, så man kan ju säga att det nu blivit en viss kontrast. Familjen renoverar det gamla slitna huset så under flera veckor har det bankats och filats dagarna i ända, och dessutom är deras två barn allmänt bansliga sådär som barn bruar vara; alltså bortskämda och grinar så fort de inte får som de vill. I mitt tentaplggande har detta föranlett en viss irritation. Värmen har tvingat mig att ha fönstrena öppna och bortskämt barnskrik har inte passat särskilt väl in på mina studier om EU:s inverkan på den svenska socialpolitiken.

Jag vet att man inte får klaga på livfulla barn bara för att man själv för tillfället är i behov av tystnad, men jag slängde ändå igen mitt ena fönster mycket demostrativt igår men är rädd att det nog inte fick nån särskild effekt.
Frågan är kanske om det är barnen eller Jag som behöver en supernanny?!

Han gör mig på dåligt humör

Kan man döda honom med myggspray eller krävs det hårdare tag?