GOTT NYTT ÅR!

Team Erik från Uddevalla

Tv-4:s Körslaget är nu i full gång. Det är normalt ett program jag inte skulle välja att titta på men den här gången är det lite speciellt...
På skolan jag praktiserar pratas det en hel del om showen eftersom Snygg-Erik gått där och eftersom en av lärarna nu är med och körar.
Sökte på Youtube och fick fram ovanstående klipp. Skitkul att se läraren in action och få en bild av den där Erik som hela skolkåren nu talar om i personalrummet. Att Erik får ta åt sig så mycket ära för körens arbete när han själv står framför och "dirigerar" utan att sjunga känns dock lite märkligt.

Julen blev som den brukar vara

Är det inte märkligt?
För ett antal år sedan skulle jag nödvändigt vända julen upp och ned. Jag tyckte att dess traditioner var tråkiga och ville införa något nytt på julbordet eller något nytt moment på julafton. Ett blankt nej fick jag till svar för hemma hos oss ser julen likadan ut varje år. Det enda som skiljer sig är julklapparna och kläderna vi har på kroppen.

Men då tiden har gått har jag allt mer kommit att ändra min uppfattning om julen. Numera riktigt väntar jag på att få bli sådär härligt traditionell och få en andningspaus i det. Tiden går och jag förändras, traditionerna blir desamma men min inställning till dem är nu positiv. Jag har till och med skapat ett antal egna som jag genomför under december med mycket nöje.

Att få andas i något på förhand bestämt är en lyx som är få förunnat idag. Och att andas är något jag inte tänker granska kritiskt!

Tack familj och vänner för en underbar jul!

En kärleksfull jul önskar jag er alla!

Ta hand om er själva och ta hand om varandra!

På årets julkort rodnar jag då jag får syn på misteln. Som betraktare kan man kan undra vad jag tänker på!
Kärlekstemat går i linje med förra årets julkort och är ett budskap jag gärna sprider vidare.

***

Julklapparna är inslagna

Och jag tycker att de blev riktigt vackra!
Nu fattas bara att jag rimmar på dem också vilket få bli morgondagens utmaning.

Dan före dan före dopparedan...

Sunday morning

Hat på vägen hem

På väg hem från Lindas mysiga julklappsutdelning satt jag, Hanna och Karin på vagnen mot centrum då ca 6 utmärkande personer klev på. Alla bar svarta skinnjackor med hundratals nitar och stora kängor. Den yngsta deltagaren ställde sig på ett säte och alla snackade högljutt med varandra. Till höger om mig och Hanna satt en svart man och lyssnade på musik i hörlurar.
Ett par hållplatser senare gick alla nitklädda av spårvagnen, och den siste, en lång rakad ung man tittade bort mot den svarte mannen och på ett par sekunder gjorde han sieg heil med armen och slöt sig sedan till de andra. Dörrarna stängdes och vi utan nitjackor fortsatte på spåret men med ett visst obehag.
Tidigare på kvällen mellan julklappar och glögg hade vi talat om den svage människan som hyser in sig i sekter och slutna grupper. Denne man med sin obcena gest blev ett lysande exempel på svaghet och självhat som riktas mot andra. Tyvärr sprider sig hat som ringar på vattnet - jag är fortfarande förbannad.

Passar jag i min nya raggarmustash?

Strike a pose!
Strike a mustash!

Kul med Kungälvsbostäder

På väg hem från praktiken sneddade jag då jag gick in på min gata över den lilla gräsmattan intill min bostadslänga för att slippa gå runt. Det var mörkt. Mitt på gräset slant jag till med min spetsiga sko och jag tänkte att det väl var lera då gräsmattan var blöt efter regn.

Innan jag gick upp till mig gick jag ner till tvättstugan för att boka mig en tvättid. Uppenbarligen var det fler som fått den idén och jag inser nu att jag kommer ha skitiga kläder på julafton.

Då jag kommit upp från tvättstugan slängde jag en blick på anslagstavlan där det jag fruktat kommit upp. Hyran skall återigen höjas och denna gång med 2,75 procent. Hyran höjs varje år och min plånbok blir tunnare och tunnare.

Väl uppe i hallen kände jag en oförklarig stank och det jag hade trott var lera på gräsmattan var hundbajs som kletat sig fast i en stor klump under skon. Med avsmak tvättade jag båda skorna och ställde dem sedan i hallen. Men då jag senare återvände till hallen igen fanns stanken kvar och jag upptäckte att jag antagligen tagit ett par steg in på golvet innan jag tog av mig och därav fanns det nu en stor bajsfläck även där.

Morgonen efter var det dags att släpa sig till praktiken igen och bråttom som jag hade sneddade jag återigen över gräset. Gissa vad som hände? Det sa bara "slurp" då min sko halkade på bajset, och denna gång hade jag ändå valt att gå intill huset istället för mitt på gräsmattan som dagen innan. Uppenbarligen hade hundjäveln valt att bajsa även där.

Vad gäller tvätten får jag skylla mig själv som var sent ute och fram till jul får jag tvätta i handfatet alternativt i skurhinken.
Vad gäller hyran undrar jag vilka förbättringar som införts för att höja ännu en gång. Jag är fattig student och lider!
Vad gäller hundbajset så ger jag mitt största långfinger åt alla hundägare som inte plockar upp sina gullegrisars avkväden. Funderar på att banka ner en skylt i gräsmattan med en arg lapp på!
Grrr.

Mat och Kultur - Julspecial!

Äntligen har vi återigen tagit fram våra mest kulturella karaktärsdrag inför kameran, och den här gången har vi gjort en djupdykning i julens gästvänlighet.
Tyvärr är Youtube inte särskilt tillåtande gentemot långa filmer, så den här 17-minutaren fick jag kapa i två och resultatet ser ni nedan. För mina vänner går det bra att logga in på Facebook och kika på filmen i helhet.

Att resa i mörker

Då man åker till jobbet är det mörkt,
då man åker hem från jobbet är det mörkt,
och sen min chaufför stack till Thailand och lämnade mig åt Västtrafiks öde här hemma har det blivit ännu mörkare i å med att jag nu måste gå hemifrån en halvtimme tidigare och för att jag nu inte behöver anpassa mig efter hennes tider vilket betyder att jag kan stanna i skolan och delta i möten och annat som händer lite senare på eftermiddagen. Det är tröttsamt men det är också skönt att få engagera sig lite extra den här sista tiden på praktiken.

Att åka bil till skolan i Uddevalla tar 45 minuter,
nu krävs istället två bussar för mig att komma på plats och i resväg blir det ca en timme och femton minuter, men oftast får jag vänta en kvart på anslutningsbussen och därmed tar det hela 1,5 timme. Denna tid på både morgon och eftermiddag är vigd i mörker då man släcker ner i bussen. Jag sätter min mobil på alarm så att jag inte missar att gå av och försöker omfamnas av mörkret och sova. Jag behöver det med tanke på att jag aldrig lyckas få tillräckligt med sömn då jag tvingas gå upp 05:20 på morgonen, men tyvärr är jag inte särskilt bra på att sova på buss även fast medpassagerarna tar stor hänsyn till behovet av tystnad.

Men även fast jag inte kan sova under de långa turerna tänker jag att dessa ändå kan fylla nån typ av funktion. Med neddämpad belysning kapas alla intryck och allt jag har är mig själv och min tanke. Färderna blir tid för reflektion men kanske främst för vila från allt annat som pockar på så här inför julen. Jag hade nån tanke om att problemen i skolan skulle mattas ner men det är snarare tvärtom att de ökar inför den stundande ledigheten. Bussfärderna i mörker tar mycket tid från min dag, och som idag då jag åkt från Uddevallas station kl 17:15 så var jag inte hemma innanför dörren förrän 18:20.

Jag är trött, men jag gillar stillheten och lugnet som skarp kontrast från skolans värld som aldrig är helt lätt.

Under Lucianatten...

...har någon/några tagit ur all luft från båda mina däck på cyckeln.

FUCK YOU ERA MOTHERFUCKING JÄVLAR!!!!

Jag har varken tid eller råd med sånt här och om jag någonsin får syn på nån som tallar på min cykel igen skall jag döda den människan!

Vera

Jag tog mig en titt på Thimmis blogg och fick syn på hans roliga Turtles-serier. Jag blev inspirerad och lägger därför upp några av mina gamla Vera-serier här, i huvudsak de med jultema. Klicka för full storlek.
Nästa Vera-inlägg kommer i januari!

En martyrisk Lucia önskar jag er alla

Men det är helt okej att skippa svärdet.

Den där julen...

Jag måste nog vara en väldigt julig person med tanke på alla de juliga aktiviteter jag varit med på och ordnat under den senaste tiden, och fler ska det bli! Jag tror att det ligger för min personlighet då jag gillar att mysa och pyssla, så hela december brukar vara ett enda långt julfirande för mig.

De nyligen genomförda

julaktiviteterna som jag ännu inte nämnt i bloggen har varit ett fantastiskt julbord med jobbet i Ljungkile, julpyssel med Hainan och Lo, middag med Mats inklusive julklappsbyte och idag slog

det på stort med först ett

fantastiskt fint Lucia-firande i skolan och sedan middag och julklappslek hemma hos handledaren. Leken gick till så att alla fick ta med sig två nya klappar och en begagnad och sedan fick två tärningar gå runt bordet. Fick man en sexa fick man ta en klapp från högen, och när alla klappar var slut fick vi öppna och beskåda. Därefter satte Camilla äggklockan på en för oss okänd tid och under den tiden fick vi slå med tärningarna igen, fick vi en sexa nu fick vi peka på de andras klappar och de klappar man hade tillskansat sig då tiden var ute fick man behålla. Det blev riktigt roligt kring de populära prylarna då dessa åkte fram och tillbaka mellan deltagarna flera gånger. Jag var en av dem som fick mest; det blev ett julförkläde, julspiskåpor, liten jullyckta, stor duschkräm och en porslinsprydnad. Jag anser att kvällen var min. Då de andra gästerna hade gått satt jag, Sofia och Camilla kvar och pratade över lite hjortronglögg.

Än finns det många saker kvar att göra i julens namn, men jag märker också att julen för många är komplicerad och jobbig. Flera människor i min närhet eller mäniskor jag en gång känt har tyckt att julen varit krystad, att julen varit materialistisk och vissa har också svåra minnen som är förknippade med julen. Visst är julen materialistisk men för mig är julen främst en stämning och en känsla jag gärna vill förmedla med lite extra krut på mina omvårdande egenskaper. Jag tänker dock inte tvinga någon annan till att tänka som mig eller applicera mina traditioner på dem som ogillar julen, men jag ser samtidigt att dessa traditioner knappast gör sig osynliga i stans julfönster, speciellt inte år då det börjades julskyltas redan i mitten av november. På något sätt kommer man inte undan och det gör att man inser vilken hysteri det är kring dena högtid och hur hysterisk jag själv antagligen är med allt jag ska göra. Men jag älskar julen och även om jag inte tänker tvinga den på andra så tänker jag heller inte nedtona min glädje. Låt oss ta hand om varandra. Och för de som har eett mer negativt förhållningssätt gentemot årets största högtid kan påminna om förrförra årets julkort där all problematik sattes på pränt med hjälp av en bock. Det var dock fler aur släkten som inte förstod vad jag menade.

http://dejvan.blogspot.com/2006/12/rets-julkort.html

Bright eyes

Louisa är en hyvens tjej:

Praktisk, stark, vacker, social, intelligent,
och dessutom en utmärkt kock!

Det sägs att vägen till mannens hjärta går via magen. I å för sig har jag alltid trott att det är ett patriarkalt rättfärdigande av kvinnans plats framför spisen, men jag kan heller inte förneka att jag blir lite extra kär då jag blir bjuden på godsaker. Under min kväll hos Louisa på Öckerö fick jag först nötter och julmust, sedan en fantastiskt middag och sist ett stort fat med hennes egna julgodis.

Vi talade om våra praktikplatser, om våra kärlekar och om våra respektive sociala miljöer. Vi tittade på Dansbandskampen och lyssnade på julmusik i ett välpyntat hem. Synd dock att alla andra inbjudna inte tog sig tiden till ett besök, för det blev en riktigt fin kväll!

*****

Idag har jag tillverkat årets julkort.

Inte bilden ovan förstås, utan nåt mer själviskt som vanligt!

"Baby, here I am!"

Överlevnad är allt

Jag klarade mig,
jag överlevde,
jag stod upprätt efter det att min Ullared-oskuld blivit tagen från mig!

I onsdags hade eleverna en lovdag och därför tyckte mina kolleger att vi skulle ta en heldag på detta mytomspunna varuhus. Jag tog med mig smörgåsar, Camilla tog med sig kaffe och Sofia tog med sig lussekatter och kakor och tillsammans gav vi oss iväg med stort bagageutrymme och skarp köplust. Resan ner tog lite över en timme och på vägen fikade vi för att peppra energin.

Innan vi entrade kollossen av alla Svensson-nöjen fick jag höra historier om att jag nog "borde ta på mig hälseneskydd och bära kniv". Jag hade varken eller men dock för tillfället min army-keps och dessutom vässade armbågar. Men till min stora förvåning var det lugnt i varuhuset och inte mer folk än vad det är under helger på Maxi. Människor av alla de slag vandrade runt bland prylarna. Jag valde att parkera min vagn vid ingången och gick sedan fritt runt i varuhuset. Vi träffades med timmeslånga intervaller på olika platser för att kolla läget, och vid andra träffen tog vi en välbehövlig fika för redan då var vi väldigt trötta.

Vi stannade i lite drygt fem timmar bland hyllmetrarna och då vi väl ramlade ut var jag som ett ursketet lingon. Att shoppa är ett tufft jobb men jag fick med mig tre stora påsar med allehanda nyttigheter; Jag köpte ca hälften av alla julklappar, julpyssel, en tröja, julpynt till hemmet och allehanda husgeråd typ tvättmedel, näsdukar och tandkräm mm. Kalaset gick på 1503 kronor och efter shoppingen slog vi oss ned på intilliggande restaurant och åt en enkel med ganska god middag.

Om Ullared som kulturellt fenomen, som stornöje och som den stora materialismen och det närliggande psykiska tomrummet går att skriva både en och flera uppsatser om, men jag väljer för tillfället att lägga detta inlägg på en beskrivande nivå och fokusera på min enkla upplevelse istället för att väva in analys. Men som bloggläsare får ni naturligtvis analysera själva eller dela med er av era berättelser från Gkås!

Även jag har nu ett pyntat hem

Det enda som fattas är vit tråd så att jag kan hänga upp snöflingorna av glas i fönstrena.

Try

Julbak i adventstider

Det traditionsenliga julbaket hos mor gick idag av stapeln och jag slängde ihop både pepparkakor, lussekatter och en god middag. Kände mig riktigt husligt och hade en mysig dag hos mamma.

Önskar er alla en fin första advent!
Ta hand om er och ta hand om varandra.

Dagens jävla ungdom

I fredags var jag ensamkurator på skolan då handledaren var iväg på annat. När man får ta eget ansvar fullt ut växer man i rollen och därför såg jag fram emot dagen.

Från och till under hösten har barnen smällt igen dörren till väntrummet för att därefter springa iväg. Ibland har de bankat på dörren, ringt på klockan även då det stått upptaget, ryckt i handtaget mm.
Just i fredags var det som värst, kanske för att jag var ensam och för att de ville testa mig. Ca 10 gånger på morgonen smälldes dörren igen och utanför hörde jag hur snabba fötter stack iväg. Flera gånger sprang jag ut som ett gehu utan att kunna se vem det var och varje gång blev jag argare och argare.

Vid ett tillfälle stod nån och ryckte handtaget upp och ner så jag sprang dit för att öppna, men då höll personen emot så att jag inte kunde komma ut. Snacka om frustration och brist på makt gentemot ungdomarna! Dock fick jag lite senare av en säker källa reda på vem en av de skyldiga var, så på måndag tänker jag kalla ner honom på ett allvarligt samtal och hota med föräldrakontakt om han inte upphör med sitt beteende. Huruvida det kommer att fungera vet jag ej, men nånstans måste man börja. Jag tänker även lyfta problemet på nästa elevvårdsmöte så att personalen blir uppmärkam på detta. Det är inte hållbart att mina dagar ska börja i ilska och stress. Det påverkar min förmåga i samtalen med eleverna, och då det även hänt att dörren pangat igen under dessa samtal påverkar det även eleverna direkt. Många känsliga ämnen luftas inne på vårt rum och därför känns det viktigt att kunna erbjuda en lugn och harmonisk miljö utan störningsmoment.

Min dag färgades av denna brutala morgon och jag var totalt slut då det var tid att bege sig hemåt. Min chaufför var minst lika trött då även hon plågats av dessa odjur - så till den milda grad att de hade pangat sönder hennes dörr så att hon inte kunde komma ut ur rummet förräns vaktmästaren brutit upp den.

Min trötthet gjorde det knappast enkelt att åka hela vägen till Göteborg, men jag är glad att jag gjorde det ändå. Hade en trevlig afterwork med Emma på Halta Lottas krog och avslutade kvällen hemma hos henne med te och fotografier.

Dagens ungdom kräver mycket, och skall man vara riktigt egoistisk önskar man att de jobbigheter kidsen samlat på sig kunde få mer introverta symptom istället för allt detta öronbedövande utåtagerande!
Låt min dörr var ifred och ni skall bliva bättre kurerade!

Dofter

Visst är det väl fantastiskt hur starkt dofter kan trigga minnen från det förgångna?
Det kan vara dofter som påminner om människor man känt, platser man besökt, mat man ätit.

För ett par dagar sedan fick jag syn på att jag glömt hälla ut skurvattnet från hinken sen den gång jag senast tvättade golvet. Då jag hällde ut det kom en stark lukt upp i näsborrarna som inte var den mest angenäma jag känt direkt. Genast kastades jag tillbaka till pojkarnas omklädningsrum på högstadiet. Den där unkna lukten av tåludd och svett. Ysch.

Alla minnen är inte ljuva och inte alla dofter heller!

Nästan som på Oscarsgalan!

Jag har fått en award av vackra Wanda. Och tillsammans med den en massa tvångsregler om att ge andra awards vilket får mig att känna att det egentligen inte är ett helt ärligt pris jag fått...

Reglerna är som följer:
1. Du som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

Jag är som vanligt ute och glider på kriminell is så jag bryter även denna gång reglerna! Jag har inte så många som sju bloggar på min länklista, men jag lovar att alla som jag har är grymma bloggar och väldigt läsvärda, så spana in länkarna till höger!

Är det verkligen gott med messmör...

...eller är det bara jag som blivit knäpp?

Utöver själva smaken måste jag även säga att jag diggar formgivningen och marknadsföringen.

http://fjallbrynt.se

Miljövård

I obalans

Jag har känt mig väldigt obalanserad den senaste veckan.
Det började med en förkylning som blev långvarig och som sedan verkade spridit sig till det mesta.
Jag irriterar mig på att min flirt inte hör av sig och de negativa aspekter av vårt "distansförhållande" som jag först valde bort har nu börjat infektera mitt tänkande.
Jag har ont i magen och oroar mig en smula för att mina sparpengar går åt till dyr bensin och busskort. Jag känner mig stressad inombords och pumpen klappar på högvarv även då jag ska sova.
Jag blir trött av alla tidiga mornar och upplever att jag inte hinner/orkar med så mycket annat än min praktik vilket gör att det för det mesta ser ut som Dantes inferno i min lägenhet.
Jag hoppas att denna obalans snart viker hädan och önskar er alla en bra vecka!

Din själ

Vad är det vi ger, vad är det vi tar och vad är det vi får?
En film om sex men som vars kärna går att applicera på mycket i livet.

Julen står för dörren

Tiden innan jul blir så sakta uppbokad.
Tillsammans med kolleger ska jag åka till Ullared och ha julklappsutdelning hemma hos handledaren.
Jag ska göra klart filmen jag börjat på och tillsammans med Wanda göra ytterligare en.
Jag ska skapa mitt årliga julkort, handla julklappar och rimma på dessa, julbaka med mor, julstäda, glöggfika hos Louisa, skriva ett grötrimm och skicka presenter till polackerna.
Det jag sörjer en aning är att familjen inte har tid att komma på mitt årliga julpyssel. Deras helger är redan uppbokade åt annat. Jag trodde inte att jag skulle behöva ha så mycket framförhållning kring det då julpysslet blivit tradition. Eftersom jag egentligen bara bjuder in dem till mig två gånger om året blev jag lite sårad, bortprioriterad.
Men turligvis nog kände Lo sympati för mig och undrade om inte hon kunde komma istället, därför blir det ett julpyssel med kompisarna och det kan säkert bli riktigt trevligt. Det är så mysigt att samlas kring pyssel, dricka glögg och äta pepparkakor och känna in stämningen inför julen.

Snart är det december och jag hoppas att ni alla har en härlig tid att se fram emot!

Att lära sig engelska

Den där Toshi är förbaskat poppis! :)))

Resglädje

I skarp kontrast mot gårdagens deprimerande inlägg blir det här kalas!

Jag har genom klubben Ge bort saker gratis fått ett presentkort hos Silja Line. Resan det gäller kan bokas under hela 2009 och båten går från Stockholm till antingen Åbo eller Helsingfors. Trippen är från en söndag till onsdag och med mig får jag ta 3 kompisar om jag vill.

Tänk vilken tur man kan ha, ser framför mig hur jag ligger i en solstol på däck och sippar drink.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av En fisk som heter Wanda.

De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
Man skall också Utmana fem personer i slutet av inlägget, men det är något jag skiter i eftersom jag tycker ganska illa om kedjebrev och liknande, känns påtvingat, så jag är snäll nog att inte skicka det här vidare utan låter den som själv vill ta upp detta på sin blogg.

1. Jag drar allt oftare ur telefonjacket för att jag inte orkar tala med folk. Inte för att jag ogillar dem utan mer för att jag inte alltid finner energin att vara trevlig och tillmötesgående när jag har jobbat eller gått i skolan. Kan också irritera mig något på att man jämt skall vara tillgänglig via mobiler och annat, på det sättet lever man inte här och nu utan istället pluppar det upp alla möjliga meddelanden från folk som handlar om då och sen.

2. I perioder har jag levt på billig pasta och havregrynsgröt eftersom jag varit för lat för att gå till affären och handla mat, detta även då jag varit fattig.

3. Jag älskar ett rent och städat hem men är urusel på att göra det rent och städat. Vissa dagar ser det ut som om någon kastat in en handgranat här och mitt i all röra sitter jag och försöker lugna ner mig med en kopp te när jag egentligen vet att det enda rätta är att städa. Det är förstås under dessa dagar som det är mest troligt att man får oväntat besök!

4. Använder hårspray som är oparfymerat eftersom parfymerat spray luktar så starkt att man kastar doftkaskader omkring sig så fort man rör på huvudet. Senast jag skulle handla var dock min sort slut så jag köpte nåt hemskt som varken håller frissan eller doftar diskret.

5. Något av det bästa jag vet är att umgås med vänner över god mat. Om det är vännerna eller maten som är viktigast lämnar jag osagt, men kombinationen är nog ändå bäst! Föredrar absolut den typen av umgänge framför högljutt alkoholskrän på krogen, sånt står jag sällan ut med.

6. För några dagar sedan tyckte jag att det vore en käck idé att ge växterna lite extra näring. Växtnäring skall man ju späda ut men jag tänkte att det väl vore helt okej att ge dem en kapsyl var. Alla växterna är nu döda och jag inser att jag är en grym mördare. Har nu önskat mig nya växter i julklapp.

7. Inser att dessa sju punkter blev väldigt negativa trots att jag nog egentligen är en ganska positiv och glad person. Hoppas att bloggläsarna ser dessa punkter med glimten i ögat!

Något speciellt

Det finns något visst med The Cardigans, något speciellt som inte helt går att sätta fingret på.
Deras musik är inte alltid den mest genuina eller fantastiska, flera av låtarna blir riktigt tjatiga efter en stund, men ändå kan jag inte låta bli att falla för dem. Dessutom gör de ju så vackra videos! Så för er som liksom mig planerar en lugn söndag bjuder jag här på några favoriter.

Sjukdom och elände

När man har feberförkylning men ändå tvingar sig till skolan kan man se ut ungefär såhär.

¤¤¤¤¤¤

Vad vi omfamnar och vad vi stöter bort (Ett inlägg i debatten om könsneutrala äktenskap)

Ingen kan väl ha undgått debatten kring könsneutrala äktenskap. Detta brännande ämne blossar i politiken och är samtidigt en högst personlig fråga som säkerligen berör djupt hos många, oavsett på vilken sida man står.

Då jag besökte bevaraaktenskapet.nu från den organisation som smällde upp de omtalade affisherna med samma budskap i Stockholms tunnelbana så fick jag en bitter smak i munnen. Man har på sidan valt att förstärka sin åsikt om att bevara äktenskapet i sin nuvarande form med bilder på lyckliga heterosexuella par som ler och glittrar med ögonen in i kameran. För mig blir det lite osmakligt, som om man hyllar deras kärlek medan man trycker ner annan typ av kärlek, för visst är väl känslan densamma oavsett vem man råkar bli förälskad i och vem man än vill tillbringa sitt liv med? Att man dessutom verkar använda "man får ju inte gifta sig med en hund" som argument för sin sak gör att jag känner stark avsmak. Uppenbarligen var det ett argument som kändes helt okej för Paula Roberto då han är en av många som skrivit på listan mot det nya lagförslaget.

Samtidigt som jag tar avstånd från kampanjen blir jag fundersam kring syftet med att införa ett könsneutralt äktenskap. Visst ser jag att jämställdheten alltid bör prioriteras, men vilket homosexuellt par vill egentligen efter år av förtryck från kyrkans sida träda in i kyrkorummet för att få Guds välsignelse? Visst finns det säkert många kristna homosexuella, men personligen skulle jag aldrig få för mig att sätta min fot på en plats som fullkomligt sjuder av homofobi och konservatism. Flera präster har gått ut i media med sin öppna inställning till könsneutralt äktenskap, och det är bra, men det verkar ändå som att majoriteten av prästerna i Sverige tar avstånd från det. Lars Ohly lär ha sagt att han vill skapa en lag som ska tvinga präster att viga par oavsett kön och det får mig att fundera på jämställdhetens bundsförsvant men också dess motsats; nämligen yttrande- och åsiktsfriheten. Är det verkligen rätt att tvinga kyrkan att strida mot sin egen åsikt? Guds ord omfamnar ju uppenbarligen inte alla (även fast Bibeln är tolkningsbar) och frågan är då om man verkligen kan anpassa religionen till rådande samhällsklimat och om man verkligen skall göra det, det blir ju som att vända ryggen åt demokratin.

Det finns naturligtvis inga givna eller sanna svar i den här debatten, allt handlar om värderingar och perspektiv. Till frågan hör tankar om religion, om politik, om historia och ytterst om vem Gud är, vad den guden står för och vad hon/han har för plats i ett modernt och sekulariserat samhälle.Vad tycker ni?

Att vara skolkurator kan innebära mycket

Ibland innebär det att man är en rackare på att rita, och då kan det ju bli ganska roligt!

Man blir påmind överallt

Trots airbag är man inte ens helt säker i bilen.

Ljusglimtar i mörkret

Mörkt och kallt.

Det är inte alltför lätt att komma upp när klockan ringer.

Dagen krävde två snoozningar.

När det är såhär mörkt då man kliver ur sängen är man inte helt säker på att man vaknat ordentligt,
kanske går man i sömnen, eller kanske ligger man fortfarande kvar nerbäddad under det varma täcket.

Kom dock upp tillslut och nu sitter jag på kontoret i Uddevalla och väntar på Camilla som droppar in vid kvart över åtta.

För att finna stämning och ro har jag tänt tre värmeljus på bordet som sprider ett behagligt sken i rummet.
Jag har fyllt min termosmugg som jag nyss hade kaffe i med te.

Då det är mörkt och kallt gäller det att finna sina egna ljuspunkter i vardagen,
Ljuspunkter att hålla fast vid då då vinden viner.
Om man klarar av att finna sådana med hjälp av bara några värmeljus kan man vara stolt över sig själv. Andra gånger krävs lite mer kreativt tänkande.

God morgon!

Besvikelsen tog en rejäl vändning!

Tänk att allt verkade handla om att mitt senaste mail inte kom fram!

En växande besvikelse.
Varför blir det alltid så?

Det är nåt speciellt med sommar!

En trevlig helg

Efter en veckas praktik är det inte direkt så att man slår klackarna i taket då helgen kommer. Det här jobbet tär på energiförrådet på ett väldigt speciellt sätt, de känslor som läggs på en och de tankar som följer suger ibland musten ur kroppen och ändå är det just det som gör att praktiken blir så rolig. I veckan har jag haft samtal med en tjej som grät i 40 minuter och tröstat en kille som storgrät på en toalett. Dessa väldigt tröttande situationer är det som skapar spänningen.

Men den här helgen var det ändå fullspäckat på schemat och i fredags kväll började det med inflyttningsfest hos söta Johanna och Crall. Trött efter veckans jobb hamnade jag och de andra socionomerna i den stora soffan och vi fann inte energi nog att mingla eller vara trevliga med de andra, soffgänget måste ha uppfattats som väldigt tråkiga och oartiga! Dock flödade spriten och antagligen flödade det lite väl mycket för mig. Efter en fyllesömn vaknade jag vid halv ett på dagen igår och kände mig riktigt bakfull. Inte direkt illamående men med skarp huvudvärk och matthet i hela kroppen. Tur då att det släppte något till mormors kalas på eftermiddagen. Hos hennes bjöds det på god buffé och trevlig sällskap. Det var längesedan jag träffade morbror Tommy.

Till idag hade jag fått den eminenta inbjudan att sjunga i Kristian Antillas studio då Thomaz sökte vänner till en ny inspelning. Men jag var ack så trött och det skulle bli tråkigt att lämna morbror så snabbt på förmiddagen, så jag stannade faktiskt kvar på Marstrand och jag gissar att T blev besviken på mig. Ibland finns det gränser för hur mycket man orkar och jag hoppas att inspelningen ändå blev bra och att gänget hade trevligt.

Nu förbereder jag mig för ännu en veckas praktik som utöver de vanliga uppgifterna kommer innehålla en föreläsningsdag i Göteborg. Till helgen skall mor fira sin födelsedag med oss och jag planerar att göra klart en liten film som jag börjat på.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

I just woke up from a fuzzy dream
You never would believe the things that I have seen
I looked in the mirror and I saw your face
You looked right through me, you were miles away

All my dreams, they fade away
I'll never be the same
If you could see me the way you see yourself
I can't pretend to be someone else

You always love me more, miles away
I hear it in your voice when you're miles away
You're not afraid to tell me, miles away
I guess we're at our best when we're miles away

So far away
so far away

Den nye presidenten har klena ben

-I mars varje år organiserar jag Arnold Classic som helt och hållet handlar om att bygga upp kroppen och pumpa musklerna. Därför vill jag bjuda in senator Obama eftersom han behöver göra något åt de där tunna benen. Jag ska förmå honom att göra lite benpress. Och sen ska vi låta honom träna sina biceps.

Guvernören är i gengäld desto mer entusiastisk över partikamraten McCains fysik - och politik.
-Senator McCain är å andra sidan byggd som en klippa. Hans karaktär och åsikter är solida, tillade Schwarzenegger.Det framgår dock inte vad Kaliforniens guvernör anser om fördelarna av att styrkan sitter i hjärnan.

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=305&a=455330

Huruvida Arnold var gravallvarlig eller sade ovan citerade med ett leende på läpparna framgår inte helt av GP:s artikel, men visst blir man väl lite mörkrädd av att en senator kan uttala sig på det där sättet? Det spär på vissa fördomar om republikaner samtidigt som åtminstone jag blir mer övertygad om att rätt man vann presidentvalet. Det finns väl knappast nåt som liknar vänstern i USA, men demokraterna verkar stå för ökad tolerans och öppenhet vilket jag gillar.

Möten i vänskap

Anna bjöd på fantastisk sconesfika hemma hos sig förra veckan. Vi var några klasskompisar som samlades med reflektioner kring våra praktikplatser. Det är skönt att få ventilera upplevelserna därifrån och få andra syn på saker och ting. Annas godsaker gjorde det knappast sämre!
På kvällen styrde jag kosan tillsammans med Lo till Hannas nya lya och möttes där av en tjej som i mångt och mycket kommit tillrätta i sitt nya hem. Vi blev bjudna på god middag och trevliga samtal.
Kvällen till ära hade jag den sköna Maria på besök och jag gjorde vegetarisk sushi som blev lyckad. Vårt samtal rörde sig i blandad kompott och Marias lugna utsrålning kan få vem som helst att bli inspirerad. Beror det på Yogan tro?