Överlevnad är allt

Jag klarade mig,
jag överlevde,
jag stod upprätt efter det att min Ullared-oskuld blivit tagen från mig!

I onsdags hade eleverna en lovdag och därför tyckte mina kolleger att vi skulle ta en heldag på detta mytomspunna varuhus. Jag tog med mig smörgåsar, Camilla tog med sig kaffe och Sofia tog med sig lussekatter och kakor och tillsammans gav vi oss iväg med stort bagageutrymme och skarp köplust. Resan ner tog lite över en timme och på vägen fikade vi för att peppra energin.

Innan vi entrade kollossen av alla Svensson-nöjen fick jag höra historier om att jag nog "borde ta på mig hälseneskydd och bära kniv". Jag hade varken eller men dock för tillfället min army-keps och dessutom vässade armbågar. Men till min stora förvåning var det lugnt i varuhuset och inte mer folk än vad det är under helger på Maxi. Människor av alla de slag vandrade runt bland prylarna. Jag valde att parkera min vagn vid ingången och gick sedan fritt runt i varuhuset. Vi träffades med timmeslånga intervaller på olika platser för att kolla läget, och vid andra träffen tog vi en välbehövlig fika för redan då var vi väldigt trötta.

Vi stannade i lite drygt fem timmar bland hyllmetrarna och då vi väl ramlade ut var jag som ett ursketet lingon. Att shoppa är ett tufft jobb men jag fick med mig tre stora påsar med allehanda nyttigheter; Jag köpte ca hälften av alla julklappar, julpyssel, en tröja, julpynt till hemmet och allehanda husgeråd typ tvättmedel, näsdukar och tandkräm mm. Kalaset gick på 1503 kronor och efter shoppingen slog vi oss ned på intilliggande restaurant och åt en enkel med ganska god middag.

Om Ullared som kulturellt fenomen, som stornöje och som den stora materialismen och det närliggande psykiska tomrummet går att skriva både en och flera uppsatser om, men jag väljer för tillfället att lägga detta inlägg på en beskrivande nivå och fokusera på min enkla upplevelse istället för att väva in analys. Men som bloggläsare får ni naturligtvis analysera själva eller dela med er av era berättelser från Gkås!