Underbar film

Genombrott

Drejningen gav mig en sådan otrolig ångest i somras på Capellagården. Efter tre dagars försök att dreja bröt jag samman och låg till sängs en hel eftermiddag/kväll på rummet. Jag fann dock mig själv på nytt genom att bygga upp leran och njöt av det meditativa i låta lerormarna gripa tag i varandra på kavalettet. Jag var fri.

Men så för några veckor sedan bestämde jag mig för att gå en intensivkurs i just drejning för att möta mina demoner - se inlägg nedan - och jag fann dels en väldigt duktig pedagog och dels mitt inre lugn. Jag fixar att leran vobblar sönder, för det är bara att klaffsa ihop den och börja om på nytt.
Det bästa av allt är att jag igår fick ett genombrott. Jag fann tekniken och blev helt fascinerad över att jag lyckades dra upp jämna väggar mellan mina fingrar. Det blev en skål vars kant jag räfflade och som nu står på hyllan i verkstaden och väntar på att beskickas.

Idag gjorde jag ett nytt besök vid drejskivan, och tyvärr fungerade det inte alls. Jag stonkade mig blodig (bokstavligt) för att få en större lerklös att bli centrerad, men lyckades inte. Jag var - som jag annats brukar skämta - inte "centrerad som person". Jag hade inte ätit ordentligt innan och fick inte in tekniken i händerna. Men, det gjorde absolut ingenting. Och det i sig är framgång för en liten människa som mig med annars så stor prestationsångest.

Från kursdagarna på Dreja blev mitt första misstag till en vitlöksriv som mamma skall få i present tillsammans med en fin olja och en klase lök. Misstag är inte misstag utan innebär nya tag = Genombrott.

Du glömmer väl inte av att följa dina drömmar?

"Shoppa rätt", "träna smart", "följ dina drömmar", "brännheta trendtips", "bli livs-smart", "32 nya sextips", "stor sminkguide", "4 steg till bättre självförtroende", "adjö fula lår - de bästa metoderna."

Varje dag samma grej på tidningshyllan.

Ibland tror jag att kvinnor generellt skulle tjäna på att bli mindre sociala.
Att vara social har flest fördelar, men visst är det väl så att vi trots strävan att uppmuntra olikheter söker varandras likar och gärna vill göra varandra så lika som möjligt? Det är vad jag tycker att tidningshyllan representerar - att man inte ska göra sina egna val.

Kvinnor: Sluta genast att banta!

Kan jag stå till tjänst?

Hade en intensiv förmiddag på mitt nya arbete. Rektor och personal är förväntansfulla och släpade runt mig för att oförberedd presentera mig i en hoper klasser. Det gick bra, och det var roligt.

Jag fick posera framför en buske inför en uppdatering av deras hemsida, och med mig hem fick jag en arbetsdator och en kalender. I mindre organisationer är kommunikation mer direkt. Det verkar gå snabbt i Lilla Edet och jag försöker hänga med på tåget. Ser lika mycket fram emot jobbet som min nyvunna möjlighet att vara ledig större delen av sommaren.

Mot nya mål!

Smuts

Smuts är det som befinner sig på fel plats. Detta menade Mary Douglas, och hon talade då inte bara om såsen som hamnar på skjortan utan även om människor som är fel inom ramen för normen.

Rödbetsskvättet på köksluckan kändes mycket bättre när det hamnade på disktrasan, men jag kunde inte låta bli att i mitt stilla sinne undra vad disktrasan tyckte om det.

Här är nu rent hus och smutsen har vi förpassat bortom vårt synfält. Men försvinner, det gör den aldrig.

Perspektiv

Jag insåg nyss att jag har flera års dagbokskrivande kvar på min gamla Lunarstorm, så jag försökte logga in på sidan. Lunarstorm är borttaget men tack och lov gick det att importera dagboksinläggen till den nya ersättningscommunityn:
Det allra sista inlägget tog mig tillbaka i tiden ett antal år:

"Yiiip!
2006-07-13 15:21

Jag kom in på Socionomprogrammet! Nu vet jag vad jag kommer att hålla på med i över tre år framöver.

Spännande...

och skrämmande..."


Det är en klyscha, jag vet, men visst är det väl märkligt hur fort tiden går?

Kukklotter

Vilken härlig arbetsmiljö man har.
Alla ni som älskar kukar, skriv ert namn i kommentarerna!

Snart på en ort nära dig - Om tillgänglighet i mötet

Där sitter hon i stolen
Så liten att hon knappt syns.
Pratar i 200 knyck och jag får själv knappt en syl i vädret.
Det blir att jag säger "mmmm" och "jaså" och "okej" och att jag däremellan tvingar henne till att bromsa för att få ner farten och skapa ett sammanhang kring det hon säger.

Jag blir alltid lika förundrad över min magkänsla i mötet med barnen på mitt jobb. Eleverna tränger in och lämnar något efter sig som jag ibland funderar på länge efteråt.
Det är en sådan intressant synkning som sker i mötet där jag känner det som eleven känner och där min roll blir att tolka känslan och våga hålla min kuratorsdörr öppen även för det otäcka.

Flickan jag nyss nämnde är en sådan där liten person man helst vill bjuda på saft och bullar. En hungrig fågelunge. Kanske att jag också gör det någon gång innan jag slutar mitt vikariat på skolan, och fram tills dess får hon och de andra eleverna som besöker mig eller cirkulerar kring mig hålla till godo med mitt sällskap och min tillgänglighet. För jag hoppas att det är det jag utstrålar.

Jag fick jobbet som kurator i Lilla Edet. 60 sökande till tjänsten - jag undrar dels hur jag lyckades lura chefen samtidigt som jag känner mig stolt över min prestation. Så i januari blir det att se tillgänglig ut på annan ort åt ett annat väderstreck. En fast tjänst att grotta in mig i istället för att flaxa omkring på olika arbetsplatser. Det kommer göra både mig och mina små fågelungar gott. Det ser jag fram emot.

Dreja

Vad skönt att få sätta händerna i leran på nytt efter sommarens kurs på Capellagården, Öland.
Och vad underbart att med superpedagogik och handledning faktiskt få känna att tekniken satte sig.





















Bara för att man är konstnär behöver man inte vara en god pedagog. På Capella hade nog mer grund varit bra för att klara av alla fria tyglar. Men Ulla Örner med assistent på Drejaverkstaden var verkligen duktig på att lära ut.















Dag två av intensivkursen i drejning är till ända. Tiden går så snabbt när man har trevligt. Gott sällskap, god mat och mer kunskap har gjort mig taggad på nytt. Planerar att hyra in mig i Drejas verkstad i höst för att hålla hantverket och inspirationen vid liv. Samt att få en mer meningsfull fritid.





















Kan varmt rekommendera en kurs hos Ulla.
Jag hoppas att jag med lite mer hjälp kan lyckas banka in centreringen i mitt lilla ocentrerade huvud. Idéer finns det ju gott om.

http://www.dreja.com/

Kimono fusion

Var på en härlig utställning på Världskulturmuseet i goda vänners sällskap. Kimono fusion. Behandlade mötet mellan det traditionella Japan och det moderna.
Det är intressant hur starkt ett samhälle kan bevara det förgångna men samtidigt anamma den nya tidens krav på effektivitet och kommunikation. I de kläder som ställdes ut var gamla element moderniserade, traditionella kimonotyg fastsydda samman med plastmaterial och nitar.

Vanligtvis kan jag känna mig betyngd av all den information som utställningarna förmedlar, ja textmässigt då alltså, men den här gången gick jag från museet med en önskan om något mer. För 60 kronors inträde var det lite glest mellan inforutorna och analyserna, för visst borde det finnas mycket att säga om dagens Japan?

Två vänner skall själva åka dit inom kort, kanske kan de ge mig en ny bild och komplettera det vi tillsammans såg på utställningen.
Jag önskar er en riktigt trevlig resa!

Kimono fusion

Lita på mig

Flyktbeteende

Istället för att fly, varför kan vi inte bara stanna kvar?
Istället för att vända ryggen till, varför kan vi inte bara acceptera?
Istället för att förändra, varför kan vi inte bara vara nöjda?
Istället för att radera, varför kan vi inte bara omvärdera?

Jag önskar att jag vore bättre på att stanna kvar.