Are you ready to jump?

En av mina grabbiga sidor innebär fascination för prylar av diverse slag. Dock har jag oftast för lite pengar för att kunna ge mig hän åt det intresset och istället får jag beundra allahanda läckerbitar på avstånd och drömma lite. Claes Ohlson är en av mina favoritbutiker - där kan man ju hitta allt nästan - och en annan butik som jag diggar finns på nätet och heter Coolstuff. Där kan man finna prylar i form av radiostyrda UFO:n, tandpetarställ i form av voodogubbar och urtidsdjur med tre ögon mm. Som tack för att min morbor hjälpt mig så mycket med datorn köpte jag en myrfarm till honom i form av en platt glasvas med blått geleinnehåll. Till denna skulle man plocka några myror utomhus för att lägga på gelen och sedan bevittna hur dessa grävde gångar i den. Oerhört nördigt men roligt!

När jag kikade in i butiken senast fick jag syn på dessa fantastiska hoppstyltor vid namn Fly jumpers och blev lite lätt impad av vilka höga kliv och hopp man kan ta med dem; Inte direkt som den där svarta hoppstyltan jag hade en gång vars fjäder pajjade då jag råkade hoppa ner i ett litet hål med den! Dessa styltor får mig istället att minnas en film jag sett om utomjordingar med ben i den formen och som därför kunde springa väldigt fort.

Det hade antagligen inte sett riktigt klokt ut om jag hade studsat fram på dessa skönheter, speciellt inte i den lilla småstad där jag bor, men visst blir jag väldigt sugen att prova och kanske att jag gör det nån dag då jag liksom bara råkar ha 1900 kronor över, vilket nog lär dröja. Så än behöver ni inte se upp då cykeln fortfarande är mitt främsta transportmedel, och den studsar inte särskilt mycket.
http://www.coolstuff.se/p1110/FlyJumper.html

Den där "Bregottfabriken"

Reklam kan vara underhållande, rolig och inspirerande, men för det mesta också ganska korkad.
En reklamkampanj som borde vara relativt populär i detta avlånga land där vi älskar våra svenska somrar är reklamen för Bregott där vi får se diverse kossors liv i "Bregottfabriken":
Skiftbyte i Bregottfabriken,
Prao i Bregottfabriken och
Kundbesök i Bregottfabriken är några av många filmer där kor vandrar runt i grönskande natur och ibland stöter på ett och annat litet blont barn.
Myspys. Eller inte!

Jag kan faktiskt blir riktigt irriterad när jag ser hur Bregott framställer sin produkt. Visst är det så att de flesta kossor får vara ute på grönbete under sommarhalvåret, men resten av tiden då? För inte kan det väl egentligen sägas vara särskilt "naturligt" att låta korna stå inomhus i bås ett halvår, äta torrt hö och dagligen få sina tuttar avsugna av maskiner medan kalven går på mjölkersättning? Inte sjutton ser det särskilt gulligt ut med en hoper kor inklämda i spiltor och inte blir man direkt sugen på smörgås av den synen! Korna är antagligen mest sugna på att få komma ut.

Jag vill inte hyckla- jag äter ju både smör och ost - men jag tror inte att Bregottparadiset bortom min macka existerar.

Har karvat i kadaver

Mitt humör som varit lite upp och ner på sistone blev knappast bättre idag då jag rensade makrill. Jag äter varken kött eller fisk här hemma, men för ett par dagar sedan kom mormor upp med några som hade fiskats ute vid Marstrand.
Det här var en av de mest vidriga upplevelser jag gått igenom hittils! Att skära av huvudet på fisken - den ena fisken gapade som i ett skrik - skära den på mitten och ta ut stinkande inälvor och ben är inget jag vill göra igen. På msn säger Hanna "tänk på hur gott det är" och "tänk på hur nyttigt det är" men inte gör det situationen bättre.
Nu är de sargade filéerna panerade, stekta och klara, men på kniven finns fortfarande blodspår och i soporna ligger det två avkapade huvuden som stirrar tomt. Mina händer luktar fisk trots att jag tvättat dem två gånger redan så jag misstänker att jag för alltid kommer att behöva bli påmind om denna vidriga slakt.
Grönsaker är gott!

En spricka i fasaden

Ärligt talat så vet jag inte vad jag håller på med.
Återigen har jag upptäckt att ett par favvobyxor - denna gång ett par vita, långa shorts - har spruckit i baken. Detta i en tid av total fattgdom, så nu blir det till att gå byxlös!

Tillbaka från dödsriket

Den har kommit tillbaka!
My Darling Gummiplanta!

För ca 8 år sedan besökte en vän till en vän Sydamerika och tog med sig en gummiplanta hem till Sverige. Min vän bland andra tog skott från växten och odlade utav dem en egen planta. Då min vän flyttade till Göteborg fick hon inte plats med sin som hade växt sig riktigt stor, därför fick jag adoptera och den fick stå i mitt kök i en stor kruka där den växte sig ännu större än tidigare. Jag dyrkade den.
Men så en morgon då jag steg upp och gick ut i köket fann jag den halvt livlös på golvet framför krukan som om den försökte nå vattenkranen men inte hade kommit så långt. Jag satte tillbaka den i krukan igen men den repade sig aldrig efter den händelsen utan tappade för var dag som gick alltfler blad tills dess att det bara stod ett grenskelett kvar. Den hade gått under av sin egen storhet då den föll på grund av att den hade blivit framtung och för att jag hade glömt att binda upp den. Jag hade separationsångest och det tog lång tid innan jag slängde ut skelettet.
Men ödet ville inte låta oss skiljas åt helt och hållet! En tid innan den tragiska olyckan tog en annan vän sig ett skrott från min älskling och odlade upp sin egen planta hemma hos sig. Den vännen tog förra veckan skott från sin och gav till mig som nu har planterat dessa i en liten kruka på soffbordet. Så efter en lång resa, många turer och en plågsam död är den nu alltså tillbaka hos mig igen. Samma DNA från samma växt.

MY Darling Gummiplanta; I löf you!

Picknick i det gröna

Danutt, Hainan och Mörtslihk besökte KingRiver på min lediga dag i onsdags förra veckan. Vi bar med oss picknick och gick till fästningen där vi slog oss ned på medhavd filt och hade trevligt.
Mats skulle sedan iväg och repa men vi andra fick bilskjuts hem till mig där vi lagade middag - en överpepprad lasagne -och tittade på filmen jag fick av Lo; Snowwhite in the black forrest. Har sett bättre filmer, men den hade sin charm i en stil som skiljde sig rejält från Disneys version. Snövit var här en gnutta kaxigare än den väna mön man tidigare sett.
Danutt sov över hos mig och vi drack te och jag läste godnattsaga om Yggramyl för henne.
Idag är jag också ledig och det blir filmkväll hos Lo i afton. Hanna är besatt i The notebook.

Rik på liv?

Jag gnetar och sliter, är engagerad och grejar, skapar relationer och upprätthåller dem, men ändå har jag knappt haft råd att betala räkningarna de senaste tre månanderna. Det är inte utan att den svenska avundsjukan som visst lär vara berömd smiter in och förgiftar mitt sinne när andra kammar hem storkovan varje månad och kan ge sig ut och shoppa.
Jag är rik på liv men inte rik på pengar, och hur jag än vänder och vrider på min tomma plånbok är det inte kul att vara fattig!

I skuggan av ett träd

Vid busstationen i Nödinge centrum finns inte mycket skugga. Den nyanlända solen gassar som eld och värmer upp gatubeläggningen.
På väg hem från jobbet missade jag min buss med ett par minuter och fick vänta på nästa.
Jag slog mig ner i skuggan av ett litet träd intill hållplatsen och läste, och snart kom två till; en herre som nyss hade frågat mig efter klockan och hans vän som båda satte sig under samma lilla träd som mig.
I solljuset var hela busstationen så gott som tom förutom vi tre som satt där under träden och väntade. Trädet måste känt sig väldigt betydelsefullt!

Vinbär

Även i de tröttaste mornar kan man finna njutning.
En av de boende var iväg hos en kompis sent på kvällen och kom inte hem igen som hon skulle. Jag började bli orolig men vid 22:30 ringde hon och ville att jag skulle möta henne. Har aldrig besökt kompisen så jag fick irra en lång stund mellan husen innan jag fann rätt.
Samma tjej gick otaliga gånger ut i korridodern senare i natten när jag ville sova, så nattens sömn har inte varit den bästa och då klockan ringde vid 7 ville jag mest kasta ut den genom glipan i kontorsfönstret.

Men så gick jag ut i köket och fixade frukost; kaffe, smörgås och en liten skål musli. Jag öppnade dörren mot trädgården och slog mig ner i solskenet på bänken. Solen lyste även på vinbärsbuskarna en bit bort och jag gick genom det daggvåta gräset med mina barfotafötter och plockade en stor hand full av bären som jag la på muslin. Jag avnjöt min frukost i solen med fuktiga fötter och kände ett stilla lugn och en glädje inför ännu en dag med vackert väder.

Älskade Zelda

Fyrkantiga ögon. Ja det måste ha varit det vi hade i vår barndomstid då jag och bästa kompisen satt i timtal framför burken och spelade tv-spel. Kompisen fick ett Nintendo först. Men senare fick jag uppföljaren Super Nintendo som jag skröt med just för att det ju var lite bättre, lite mer super. Super Mario world är fortfarande ett av mina favoritspel liksom de övriga Mario-spelen som släpptes i samlad form till min konsoll. Spelens enkelhet men ändå finurlighet är svårslaget än idag då det finns spel som är fullkomligt monstruöst vackra men som innehållsmässigt redan funnits i många tidigare versioner. Flugsvampar, Yoshi, Bowster, Goombas och osynlighetsstjärnor är grejen!

När jag senare ville skaffa nya spel brukade jag kika i GP där jag sålde av hela min konsoll och köpte en ny (alltså en begagnad) med andra spel som hörde till. Vid ett par tillfällen hade jag även Sega Mega drive. Så vid något tillfälle då jag hade köpt mig ett paket fick jag med The legend of Zelda - A link to the past och sen dess har jag varit fast! Zelda-världen är enorm men ändå hemtrevlig och mysig med återkommande karaktärer, vackra miljöer och kluriga pussel att lösa. A link to the past blev favoriten och står sig än idag.

Snart lanserade Nntendo sin nya konsoll, 64, vilken jag införskaffade för dyra pengar. Till konsollen hörde Banjo Kazooie som med sin underbara humor och skruvade figurer gick rätt in i mitt hjärta. Spelen till 64:an var för första gången 3-dimensionella och man kunde nu gå runt saker vilket till en början kändes ovant och svårt. Jag skaffade The legend of Zelda - Ocarina of time i vilket Ganon ännu en gång ville ta över världen med sitt mörker och där Link fick resa i tiden för att hindra honom från att göra det. Zelda-världen var nu ännu större än föregångaren och då man stötte Mästersvärdet i Ganondorf en sista gången för att sedan bura in honom och hans ondska gjordes det med triumf över att ha klarat det spel som då det kom ut snabbt blev kallat för "världens bästa tv-spel" vilken jag höll med om.

Efter den sista stöten med Master sword började mitt intresse för tv-spel avta och jag blev mer intresserad av andra saker. Jag sålde mitt Nintendo 64 vilket gjorde att jag aldrig skaffade det nästkommande Zelda-spelet Majoras mask. Dock testade jag det med hjälp av lite kriminalitet på min PC. Majoras mask har samma grafiska stil som Ocarina of time, karaktärerna återkommer, men den här gången var det inte Ganon som var den onde utan istället en liten varelse som dratt på sig en uråldrig häxmask och som på grund av den höll på att trolla ner månen från sin plats på himlafästet. Som spelare fick man uppgiften att hindra detta på tre dagar.

Nästa gång Zelda var på tapeten igen skedde det genom spelet Windwaker som stilmässigt var helt annorlunda än de tidigare i serien. Nu hade man försökt efterlikna en tecknad film och figurerna såg riktigt komiska ut. Windwaker släpptes till nya konsollen Gamecube som jag inte köpte själv, men då min morbror hade med sig den under ett av sina besök prövade jag under ett par dagar att spela Windwaker vilket jag fick mycket nöje av. Stilen må skilja sig rejält, men Zelda-känslan (liksom förstås en del av den gamla musiken) fanns fortfarande där för att avnjutas.

Nintendos framgångar på spelmarknaden har självklart med spelens kvalitet att göra, men säkerligen också för att de hållt fast vid sina karaktärer som blivit varumärkets maskotar. Marios röda mössa och blåa snickarbyxor känner de flesta till, och även Links gröna outfit med sköld och svärd lär säkert vara rätt välkänd även bland dem som inte spelar tv-spel. För en tid sedan gjorde han ännu en gång revanch då Nintendo lanserade den senaste konsollen Wii med vars handkontroll man skall röra i luften för att få saker att hända på skärmen. Då Link skall svinga sitt svärd i nya äventyret Twillight princess skall man svinga med kontrollen vilket lär skapa en ny typ av spelkänsla vilket kännetecknar Wii. Spelets grafik är upppiffad och snygg och flera nyheter presenteras. Jag har inte spelat Twillight princess men läst om det och sett bilder som väcker spellusten i min kropp på nytt.

Jag känner för att återvända till Zelda-världen med det nya spelet, för kan man inte rädda den verkliga världen så kan man istället slå på tv:n och rädda Hyrule gång på gång!

Med dessa ord önskar jag er en fin helg!

Tanke för dagen

Självförtroende är sexigt.
Egocentrism är avtändande.
Vart den gränsen går finns det inte alltid ett givet svar på.

En natt i vaket tillstånd

Min första jobbdag efter min lediga vecka blev ett monsterpass. Monster monster äter mig upp!

Först åkte jag till J klockan 15 för att ta med honom till Musikanten i Kungälv. Inspelningsapparaturerna där lockade och pockade och han vred och vände på maskinerna en lång stund och gav affärsinnehavaren trixiga frågor.
Hemma i Nödinge igen fick jag hälsa på hans mor som var neggo till hans stora köplust och tyckte att jag borde peppa honom åt rätt riktning. J blev sen till kvällens grillning med över en timme då vi inte var tillbaka på hans boende förrän efter kl 19.

Tog en promenad upp till mitt jobb för att fylla i felaktig tidrapport och koka pasta och därefter vidare till Surte där man slängt in mig pågrund av folkbristen på ordinarie plats.

En lång natt fram till klockan sju på morgonen förlöpte i vaket tillstånd med trevligt sällskap. Tjejen som sällskapade kom från Danmark, bodde i Sverige, hade thailändsk kille (mångkulturellt!) och var på väg att flytta till detta land i öster där hon ägde en konstbutik med egna tavlor och ett resort tillsammans med killen där jag får bo rabatterat om jag tar mig till dit nångång. Mannen hennes skulle starta palmoljeodling och bli rik.
Vi talade kulturkrockar och fördomar som besannas. I baren de äger har hon mött de flesta nationaliteter och kunde klart generalisera typdragen hos dem. Alla var trevliga förutom Israeler som är elaka människor utan respekt för omgivningen.
Vi pratade spöken och att det spökat i hennes systers bostad liksom även på platsen där vi befann oss (på sjukhusen har de ibland spökutdrivare för att få bort alla andar efter avlivdna) men denna natt var det tack och lov lugnt.

Popcorn till nattamat, zappand på tv-dosan, någon gick upp för att kissa vid 3, och vid 5 var densamma uppe igen för dagen och fick sig en dusch och en bäddning av sängen, frukost mm.
Kl 6 var det en äldre herres tur som ovanligt nog accepterade mig som brevidgångare.
Så blev klockan sju och nu har jag tagit mig hem till Kungälv igen och är impad av min kollegas oerhörda energi till alla projekt hon hade på G. Själv krävdes all min energi för att hålla mig vaken hela natten!
Nu är jag ledig resten av dagen liksom imorgon.
Skall sova mums och Gud nåde den som vågar sig på att väcka mig!

Min ledighet börjar ta slut

Jag ägnade de första fem dagarna åt total isolation i min lägenhet. Behövde samla tankarna, samla energi och ta det lugnt.
De sista dagarna har jag ägnat åt två dejter (ja kan ni tänka!) och träff med vän Anna.
Idag var det meningen att jag skulle besöka min mor och äta middag, men hon ringde tidigare och sa att hon blivit magsjuk. Så kvällen kommer jag istället ägna åt en ljudbok och åt att röja upp lite här.

Nu dröjer det till nästa längre ledighet. Blir mycket jobb kommande vecka varav två nätter, tre dagpass och träff med Jörgen som vill åka till Musikanten. Min första natt skall tillbringas i vaket tillstånd då jag blivit inkastad på ett nytt boende där det är vakenjour som gäller. Alla som bor på mitt vanliga jobb är bortresta och det finns därmed inget för mig att göra där. Har jag otur blir även återtstoden av veckan att tillbringa på nya stället. Känns sådär. Ska man göra ett bra jobb med människor skall man ha lärt känna dem först. Att bli hit-och-dit-kastad gör knappast den saken lättare!

Men på onsdag är jag i alla fall ledig och då kommer Danuta hit och ska eventuellt sova över till torsdag. Veckan därpå åker hon tillbaka till Polen och det lär dröja till hösten eller kanske längre innan jag får se henne igen.

Rättika

Rättika är en rotfrukt ur familjen korsblommiga växter. Den är släkt med rädisan och har också snarlik konsistens och smak fast dock lite mildare. Den kan bli rejält lång och ätes med fördel riven i sallad, kokt i gryta, på mackan, eller fräst med vitlök. Själv äter jag den som den är; rå och hård, - just the way i like it!
Näringsinnehållet sägs vara lågt även om jag läste nåt om C-vitamin, men vem bryr sig? Den är ju billig, god och mättsam. Tre i ett precis som ett Kinderägg!

http://www.youtube.com/watch?v=LnyhdJ46Xy0

En dag med Anna

Anna alias "En fisk som heter Wanda" kom till mig vid halv ett och hade med sig en väldigt vacker växt som nu står på soffbordet. Då den skymmer sikten för tv:n kanske jag ska flytta den nån annanstans, men samtidigt tycker jag att den tjusiga krukan passar rätt bra där.

Vi tog oss en liten tur i Kungälv då jag behövde gå till Konsum och posta brev, apoteket för att köpa piller och Willys för att handla mat. Väl hemma igen dukade vi upp med vattenmelon, jordgubbar, smörgåsar, kaffe, dricka, choklad och varsin rabarbershot som jag fick på Sarahs fest.
Maten lät sig väl smaka och vi bläddrade sedan bland fotona i vardagsrummet innan vi gick ut på en längre shoppingtur längst med Västra gatan. A var ute efter en doppresent och jag som hade planerat att handla byxor på Emmaus för max 100 spänn blev lycklig då jag på JC hittade ett par nya för bara 99. Anna hittade tre par på rean som hon köpte med sig.

Vi promenerade längst med gamla Västra gatan och Anna fann ännu en gång minst 10 hus som hon skulle vilja flytta in i. Kameran gick varm och vi gick hela vägen till Eriksdal där min vän tog bussen mot Gbg för middag med vänner. Själv tänker njuta av en lugn kväll och har fortfarade lite choklad kvar att äta senare...

Vem är mannen på bilden?

På flera platser i Kungälv har någon klistrat upp detta mansansikte som jag inte känner igen.
Vet nån av er vem han är?

Regnbågen kollapsade

Nu undrar jag om det verkligen blir nån Prideparad i år!

Det fluffiga molnet lär väga 40 ton och desto mer med ca 40 personer med på skutan.
Tur att jag inte lockades upp bland skyarna under senaste Lisebergsbesöket, kanske hade min flygtur i så fall slutat illa.

Gott folk; det är inte meningen att människan skall flyga! Håll er på backen!.

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=433060

Önskelista

Böcker:
Jurkyrkogården (Stephen King) (spännande bok)
Den oändliga kärlekens historia (Carl-Johan Vallgren) (en av de bästa jag läst vill jag ha i hyllan)

Skåp till köket (ett avlångt att ha till höger om köksbordet)
Färg till köket (står inte ut med den nedskvätta väggen!)
Fler tavlor till köket (mer liv och rörelse)
Stor porträttbild till vardagsrummet (behöver en till höger om tv:n)
Fler växter till vardagsrummet (ser tomt ut i fönstrena)
Nytt skrivbord (ogillar mitt gamla)
2 nya fotoalbum (ett för de fortsatta vardagsbilderna och ett för bilderna från Polen och Amsterdam)
Framkallning av ca 300 digitala bilder (många i datorn som vill ut)
Lampa till hallen (den där orangea från den exotiska affären i Linné vore sjysst)
De rutiga VagaBond-skorna (bara för skojs skull)
Nya brallor (mina favoriter har ju spruckit!)
Kål och tobak till vattenpipan (den börjar damma)
Laserskrivare (sägs spara på bläcket)
Luftballongsfärd (det är då fan att dem jag ska åka med alltid drar!)

Filmer:
Babel (vacker och grym)
Min granne Totoro (lekfullhet på japanska)
House of flying daggers (Asiatisk sagoaction)
The promise (både komisk och tragisk)
The fountain (skönhet om jakten på evigt liv)

Sådär mina vänner! Sätt igång och shoppa så att jag blir glad!

Den sanna friheten

Jag "söker frihet och bygger rymdskepp av lego". Kanske inte bara för att påvisa att det omöjliga kan vara möjligt som jag menat i ett tidigare inlägg, utan måhända även för att fly bort från allt som håller mig tillbaka och som binder upp mig. Men är det verkligen en sann frihet jag är ute efter då, och kan en sådan frihet alls existera?

Janis Joplin sjöng "Freedom is just another word for nothing left to loose" på radion häromdagen och jag blev fast i grubblerier, för jag insåg helt plötsligt hur sant det var och hur svag man kan komma att bli i ett totalt fritt tillstånd - för det betyder ju att man är helt ensam.

Vart man än vänder sig bland människor ställs det krav och ens personliga frihet kommer att inskränkas, men kanske att det inte är så farligt trots allt, för av vissa band kan man få ganska mycket tillbaka - det är då har man någonting att förlora. Det kan kännas bra att ignorera sig själv för en stund för att istället ge till någon annan. Även den känslan går att bygga rymdskepp av.

http://www.youtube.com/watch?v=OTHRg_iSWzM

Vintertofflor mitt i sommaren

Är det mig eller sommaren det är fel på?
Men visst är det väl lite kyligt ändå?
Antagligen dags för lite "afternoon tea"!

Det doftar nybakat till ljudet av radion

När jag flyttade in i min lägenhet för ca 4 år sedan var jag en hurtbulle som gjorde allt för hand. Jag bakade allt mitt bröd varje vecka, och en gång i veckan lagade jag också all mat vilket ledde till att jag stod i köket i flera timmar då det var flera olika rätter jag gjorde samtidigt. Dessa frös jag sedan in i lådor och frysen blev snabbt proppfull med veckoransonen av lunchlådor och limpor. Jag såg till att aldrig handla för mer än 200 kr mat per vecka och höll den budgeten stenhårt, och allt detta förmodligen för att jag hade ett stort kontrollbehov. Jag hade ju aldrig bott själv förut och var petnoga för att verkligen veta att det skulle fungera. När jag hade förstått att jag klarade mig ruckade jag förstås något på reglerna och sedan har det bara gått utför - med andra ord är jag mer avslappnad numera. Dock hade jag nästan glömt hur roligt det är att baka bröd och därför slängde jag nyss ihop ett par limpor och några frallor för att bli påmind

Ännu vibrerar värmen från ugnen och det doftar nybakat i hela lägenheten. Bakat har jag gjort i sällskap med webbradion. Först lyssnade jag till Amelia Adamos sommarprogram och sedan till Roger Wilsons kulturprogram Kino. Denne man har jag chattat med ett flertal gånger på nätet. Han är trevlig och charmig men kanske något flyktig. Han gör sig antagligen bäst i sitt sanna radioforum där hans skårrande dialekt (som ju inte hörs i textform) briljerar kring film mm.
Vill du ha en smörgås Roger?


http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?ProgramID=3051

Guide dog

Det här är en av de roligaste tecknade kortfilmer jag någonsin sett. Den sändes i sin helhet på Svt för några veckor sedan men tyvärr är den fullständiga filmen inte upplagd på Youtube utan bara nedanstående delar.
Berättelsen är simpel; en hund tar jobb som blindhund men misslyckas gång på gång i sitt uppdrag. Hundens hysteriska ansiktsdrag får mig att gapflabba och hans ångest känns så nära den alla kan känna i arbeten med människor; Rädslan för att göra fel är stor och gör man fel i ett människovårdande yrke blir det så mycket värre än om man tex hade sabbat en maskin.
Se och njut!

Arbete och vila

Gjorde mitt sista arbetspass från igår till idag innan ledigheten. Sov över på jobbet vilket alltid är lite småknepigt. Ingen tung sömn direkt och jag tror att Isac var uppe och sprang och ville mig något innan han kom på att jag nog sov till skillnad mot han själv som ofta är vaken på natten.
På senaste tiden har jag börjat drömma alltmer om mitt arbete. Mitt privatliv flyter ihop med arbetslivet och jag har ofta i halvvaket tillstånd fått för mig att mitt vardagsrum hemma hos mig där jag sover är en del av lokalerna på jobbet och att nån av de boende närsomhelst kan komma att sticka in näsan vilket gör mig beredd på att börja prata. Jag hör deras röster i mitt huvud.

Efter dagens jobb tog jag mig en promenad hem till Jörgen. Jag väckte honom och han muttrade nåt om att "ta igen den där sömnen senare". Igår när jag skickade sms om mitt besök och undrade om de var okej att komma vid 11 skrev han tillbaka att jag får komma till honom "när jag vill". När jag gick efter fikabesöket sa att nåt om att "träffas oftare". Även om gränserna i mitt uppdrag luckras upp genom sådant tyder hans öppenhet på en bra relation och det tycker jag om.

Väl hemma slängde jag mig på sängen och planerade en timmes sömn. Efter fyra timmar vaknade jag med rödgrusiga kontaktlinser och håret på ända. Hade sagt till Thomaz att jag skulle ringa honom idag men drog mig för det; vad skulle jag säga? Hans mor gick bort i cancer för några dagar sedan och hans hjärtskärande nätdagbok om hennes sjukdom, långsamma borttynande och tillslut död har fått mig att gråta vid flera tillfällen framför datorskärmen. Men tillslut tog jag mod till mig och jag lade nyss på luren efter ett långt samtal. Det glädjer mig att han mår förhållandevis bra. Jag kände ett hopp inför framtiden i samtalet.

Nu är jag ledig från jobb och andra åtaganden hela helgen och hela nästa vecka. Gotlandsresan fick ju tyvärr läggas på is men just nu känns det mest bara skönt att få vila.

Demoner

När han går till jobbet tar han sig en extra titt mot taket i sin lägenhet innan han stänger dörren. Vad är det som han ser däruppe egentligen? En demon kanske; någon eller något som han måste ta adjö av innan han kan ge sig iväg? Nej självklart inte! Demoner finns inte! Eller...?

Jag har varit inne på det här ämnet förut men tycker att det är så intressant att jag måste få lov att skriva om det igen.

Den människa som ingen hörsel har upplever världen på ett annorlunda sätt än den hörande vilken i sin tur inte kan ana vilken sinnevärld som tex katten lever i som ju hör så otroligt mycket mer än människan. Den blinde ser världen på sitt sätt liksom våra hjärnor är konstruerade något olika från person till person. Genom dessa flödar hormoner och signalsubstanser som alla bidrar till den personliga prägel varje individ får av sin omgivning. Men för att kunna leva tillsammans har vi kommit överrens om en given bild som den riktiga vilket sker genom en kontinuerlig process där nya världsbilder accepteras liksom andra förkastas. Den bild som ligger längst ifrån den accepterade kallar vi för sjuk och dess bärare som den med en sjukdom man på olika sätt vill bota genom medicin, terapi, struktur och social gemenskap - för vad är väl mer normaliserande än att umgås med dem som sägs upprätthålla sanningen?
Då det finns en rättfärdig sanning att följa tror jag att vi alla i större eller mindre utsträckning väljer att trycka bort det som i kollektivets ögon anses vara fel. Vi socialiserar våra sinnesintryck till något som känns rimligt för fler än oss själva, annars blir vi ensamna.

Hans demoner är sanna för honom. De svävar däruppe i taket och berättar saker för honom som ingen annan i huset kan höra, kanske har de till viss del makt över honom och den makten vill vi normala bryta. Men samtidigt kan jag inte låta bli att för en kort stund fascineras av den värld som just han lever i och det faktum att den är högst verklig för honom. Visst finns det en fast och beständig värld bortom våra sinnen, men det är med dessa vi tolkar den och förlägger mening till den.

Demoner finns.

http://www.youtube.com/watch?v=bd2B6SjMh_w

Vackra gåvor

Jag fick strax innan och under min polacks besök mottaga många fina presenter.
Min mormor menade att jag haft namnsdag och gav mig en parfym som jag haft förut, en kryddig duschkräm, ett skoställ och en madrass för Gosia att sova på. Gosia själv lämnade vid sin ankomst över ett par av de sköna ulltofflorna som jag under senaste Polen-besöket kikade på i en butik men som då inte hade funnits i min storlek, och jag fick dessutom ett grönt thai-te av henne och Danusia. Fick även två paket te av Lo; perfekt då mina lager börjat sina!

Tack ska ni alla allihopa!

Han som inga byxor har han får gå med rumpan bar.

För en tid sedan sprack mina vita brallor då jag hoppade ner i spagat på en fest.
För några veckor sen upptäckte jag en reva och flera begynnande hål i mina jeans trots att de är de dyraste jeansen jag någonsin köpt och bara är ett år gamla.
Idag då jag skulle hem från jobbet och böjde mig ner för att knyta skorna sprack mina favoritbyxor längst med låret.

Jag börjar nu med lätt oro undra om jag skall tvingas gå byxlös!
http://www.youtube.com/watch?v=W91sqAs-_-g

En tanke till T i hans stora sorg

Det sägs att inget varar för evigt, att allt förändras och att allt har ett slut.
Dock är kärleken oändlig så låt oss ta hand om den och låt oss ta hand om varandra!

Grattis Mörtslihk på din födelsedag!
Hoppas att dagen blir mumsmums och mys och att dina 30 ej väger för tungt på dina maskulina axlar.

Polsk visit

Har några riktigt fina dagar bakom mig. I
onsdags anlände Gosia till Göteborg och jag mötte henne hos Lo där vi åt middag och pratade. Vi åkte hem till Kungälv ganska sent.
I torsdags tog vi oss en liten shoppingtur i min stad, tittade på omgivningarna och åt picknick vid älven innan jag var tvungen att sticka till jobbet där jag sov över tills fredag. Under tiden lär Gosia ha handlat tai-mat och tittat på film. Då jag kom hem från jobbet dagen efter hade hon fixat god lunch och vi begav oss lite senare till Värdskulturmuseet som hon gillade och sedan till Slottsskogen för picknick med vänner. Därefter åkte vi hem til Sarahs knytkalas till tonerna av Bruce Spingsteens enorma spelning som hördes ganska bra från hennes balkong. Mysigt.
Vi kom hem sent efter trassel med nattbussarna och damp ner i säng för ytterligare en intensiv dag.
Vi åkte ganska tidigt till Marstrand där morfar körde oss plus kusin med båten runt öarna och bjöd på fika. Gosia njöt av fulla drag. Vi blev landsatta på kajen och satte oss på Bergs café och tittade på folk. Vi gick en tur runt fästningen och ut på klipporna innan vi åkte med färjan över till Köon där vi tog en snabbvisit hos moster som förberedde fest och sedan en kopp te hos mormor innan vi tog bussen hem där vi fixade till oss för Mats 30-årsfest. Festen blev mycket trevlig. Hanna och Mats bjöd på god mat och fint sällskap. Gosia sov över hos Danuta i Göteborg och jag jobbade sedan under söndagen fram till klockan sex. Under tiden besökte min vän Liseberg, simmade i en sjö och tog en drink med Lo.
Jag hann städa och diska innan Gosia kom hem igen och vi åt god mat ihop och avslutade vår sista kväll tillsammans med filmen Chocolat.
För en timme sedan då hon gav sig iväg till bussen med sin stora resväska på släptåg var det nästan att jag blev lite tårögd. Kommer att sakna hennes enorma energi och underbara personlighet och hoppas att vi kan ses snart igen.

Grannen har flyttat

Nu har min vackre granne flyttat till Göteborg och ännu ett nytt ansikte kommer dyka upp i trappan. Även om man inte känner varandra blir det en viss familjär stämning i huset som nu ska förändras. Har hört den nya kolla in sin lägenhet idag, denna dag då jag själv rensar förråd och skåp, städar och tvättar inför Polenbesök imorgon. Polacker lär visst tro att det är väldigt rent i Sverige, så nu gör jag allt för att den bilden skall bli bekräftad!