Älskade Zelda

Fyrkantiga ögon. Ja det måste ha varit det vi hade i vår barndomstid då jag och bästa kompisen satt i timtal framför burken och spelade tv-spel. Kompisen fick ett Nintendo först. Men senare fick jag uppföljaren Super Nintendo som jag skröt med just för att det ju var lite bättre, lite mer super. Super Mario world är fortfarande ett av mina favoritspel liksom de övriga Mario-spelen som släpptes i samlad form till min konsoll. Spelens enkelhet men ändå finurlighet är svårslaget än idag då det finns spel som är fullkomligt monstruöst vackra men som innehållsmässigt redan funnits i många tidigare versioner. Flugsvampar, Yoshi, Bowster, Goombas och osynlighetsstjärnor är grejen!

När jag senare ville skaffa nya spel brukade jag kika i GP där jag sålde av hela min konsoll och köpte en ny (alltså en begagnad) med andra spel som hörde till. Vid ett par tillfällen hade jag även Sega Mega drive. Så vid något tillfälle då jag hade köpt mig ett paket fick jag med The legend of Zelda - A link to the past och sen dess har jag varit fast! Zelda-världen är enorm men ändå hemtrevlig och mysig med återkommande karaktärer, vackra miljöer och kluriga pussel att lösa. A link to the past blev favoriten och står sig än idag.

Snart lanserade Nntendo sin nya konsoll, 64, vilken jag införskaffade för dyra pengar. Till konsollen hörde Banjo Kazooie som med sin underbara humor och skruvade figurer gick rätt in i mitt hjärta. Spelen till 64:an var för första gången 3-dimensionella och man kunde nu gå runt saker vilket till en början kändes ovant och svårt. Jag skaffade The legend of Zelda - Ocarina of time i vilket Ganon ännu en gång ville ta över världen med sitt mörker och där Link fick resa i tiden för att hindra honom från att göra det. Zelda-världen var nu ännu större än föregångaren och då man stötte Mästersvärdet i Ganondorf en sista gången för att sedan bura in honom och hans ondska gjordes det med triumf över att ha klarat det spel som då det kom ut snabbt blev kallat för "världens bästa tv-spel" vilken jag höll med om.

Efter den sista stöten med Master sword började mitt intresse för tv-spel avta och jag blev mer intresserad av andra saker. Jag sålde mitt Nintendo 64 vilket gjorde att jag aldrig skaffade det nästkommande Zelda-spelet Majoras mask. Dock testade jag det med hjälp av lite kriminalitet på min PC. Majoras mask har samma grafiska stil som Ocarina of time, karaktärerna återkommer, men den här gången var det inte Ganon som var den onde utan istället en liten varelse som dratt på sig en uråldrig häxmask och som på grund av den höll på att trolla ner månen från sin plats på himlafästet. Som spelare fick man uppgiften att hindra detta på tre dagar.

Nästa gång Zelda var på tapeten igen skedde det genom spelet Windwaker som stilmässigt var helt annorlunda än de tidigare i serien. Nu hade man försökt efterlikna en tecknad film och figurerna såg riktigt komiska ut. Windwaker släpptes till nya konsollen Gamecube som jag inte köpte själv, men då min morbror hade med sig den under ett av sina besök prövade jag under ett par dagar att spela Windwaker vilket jag fick mycket nöje av. Stilen må skilja sig rejält, men Zelda-känslan (liksom förstås en del av den gamla musiken) fanns fortfarande där för att avnjutas.

Nintendos framgångar på spelmarknaden har självklart med spelens kvalitet att göra, men säkerligen också för att de hållt fast vid sina karaktärer som blivit varumärkets maskotar. Marios röda mössa och blåa snickarbyxor känner de flesta till, och även Links gröna outfit med sköld och svärd lär säkert vara rätt välkänd även bland dem som inte spelar tv-spel. För en tid sedan gjorde han ännu en gång revanch då Nintendo lanserade den senaste konsollen Wii med vars handkontroll man skall röra i luften för att få saker att hända på skärmen. Då Link skall svinga sitt svärd i nya äventyret Twillight princess skall man svinga med kontrollen vilket lär skapa en ny typ av spelkänsla vilket kännetecknar Wii. Spelets grafik är upppiffad och snygg och flera nyheter presenteras. Jag har inte spelat Twillight princess men läst om det och sett bilder som väcker spellusten i min kropp på nytt.

Jag känner för att återvända till Zelda-världen med det nya spelet, för kan man inte rädda den verkliga världen så kan man istället slå på tv:n och rädda Hyrule gång på gång!

Med dessa ord önskar jag er en fin helg!