Den finulige Luka - Om konsten att rita

Jag förstår inte varför ritandet alltid kommer i andra hand numera! Det fotas, det filmas och det skrivs men teckning och måleri verkar vara bortglömt, och det är synd med tanke på hur meditativ konstformen är; Det behöver inte bli vackert för att skänka avslappning. Kanske handlar det om att jag i film och foto finner det enklare att använda symbolism och väcka tankar?

Men igår fick jag ett litet fnatt då jag talade med min nät-vän Luka. Luka är konstnär och har haft sina tavlor på utställning och hans fokus är små figurer han kallar "finuler". Finulerna attraherar mig då jag alltid gillat små mystiska varelser och själv ritar liknande saker då jag sitter på föreläsning med blocket i knät.
Jag frågade Luka om han ville rita av mig, men med sin vanliga charm sa han bara att jag "är för fin för att ritas av". Har ju fått namnet "FinDavid" av honom! Uppenabarligen tyckte jag inte detsamma om Luk så jag ritade porträttet ovan som han tyckte mycket om och la upp i sin klubb och i sitt fotoalbum. Kul!

Eftersom Luka själv är så bra på att rita länkar jag nedan till hans hemsida där han också har en webbshop med sina motiv.

http://hem.passagen.se/luka_/

På Carnival

Någon mer än mig som fattat tycke för denna mystiska dramaserie på SVT?
Jag har missat många avsnitt, är inte särskilt bra på att se tv eller planera mitt tv-tittande, men varje gång jag snubblat förbi Carnivàle har jag stannat upp och gillat det jag sett; en lagom dos av drama med gåtfull stämning.
HBO har gjort mycket bra, alltid med en viss udd.

http://www.hbo.com/carnivale/

GRATTIS ROGER!

Dessa japaner! Dessa svenskar!

Ni tror inte era ögon?
Ni tror att de är galna?
Ni tror att det bara är i Japan som sånt här händer?
Det är fel fel fel! För det händer även i Sverige, och det hände mig idag.

Jag har hostat skiten ur mina lungor i över en vecka och kvällen med Emma i Gbg blev extrem. Medicinen jag köpte verkar inte hjälpa och jag funderar på att ställa in morgondagens födelsedagsfirande för Roger.

När jag kom till centralen efter besöket hos Emma stod det massor av folk och väntade på bussen, och som jag trodde knödde de på som tusan då dörrarna öppnades. Jag lyckades klämma mig in ganska fort och fick därför en sittplats på väsk/barnvagnsplatsen i mitten vilket jag var glad för då jag hade tvingats stå på ditvägen, men min nöjdhet förbyttes snart till skräck då jag insåg hur många som skulle på. ALLA skulle på och trycket blev bara värre och värre. Större delen av resan hem hade jag någon nästan sittandes i mitt knä, någon som stod på mig fot och någon med stor rumpa som rent faktiskt satt på min högra axel. Jag hade 5 centimeters sikt framåt med bakdelar och underliv juckandes mot mitt ansikte, men jag var så illa tvungen att acceptera läget om jag ville hem.

Att komma ur bussen var lite som att födas på nytt. Aldrig har Kexfabriken sett så vacker ut som efter denna mardrömsfärd av pressande kroppar och hostattacker från min sida.
Japan finns. Jag har sett det!

GRATTIS HANNA OCH SZYMON!

Mina pyjamasbyxor är för tunna för att dölja vad jag känner.

Reportage Nutid - för Sverige i tiden!

Reportage Nutid är en nyskapande redaktion som tar upp samhällsfrågor och vassa ämnen som kräver diskussion. Redaktionen specialiserar sig på människoöden som det i filmen nedan vilken behandlar Gunnars utanförskap i ett samhälle fullt av utestängande mekanismer.
Vad krävs för att vara delaktig, hur kan man påverka sin situation och vem är det som har makten i detta avlånga land? Detta är frågor som redaktionen kommer ägna sig åt och förhoppningsvis blir det snart aktuellt med fler produktioner. Reportage Nutid arbetar frenetiskt för att nå samhällets alla hörn, även de mest osynliga, och vi ser fram emot att skildra vår omgivning lika smutsig och obehaglig som den ofta ter sig. Utan rädsla går vi emot maktstrukturerna och kämpar för de svaga som sen länge hållt sig undan.

Fot-idot tar på ytan upp en mycket ensam människas öde, men underförstått handlar filmen också om hur man ibland väljer utanförskapet. Gunnar har helt uppenbart en låda på foten som han skyller på för att inte ta tag i sitt liv, ett drag jag sett hos en del funktionshindrade personer jag arbetat med. Man har sen barnsben fått veta vilka begränsningar man har och därmed blivit förvandlad till ett handikapp. Tänk vad skönt att kunna skylla på sitt funktionhinder för att slippa städa eftersom man vet att nån annan gör det åt en! Tänk vad skönt att slippa leva eftersom livet ju faktiskt är ganska skrämmande!
I Gunnars låda döljer sig många år av osäkerhet som reflekteras i hans tomma blick, men naturligtvis får man tolka filmen på andra sätt också, det finns många aspekter av hans situation, och jag hoppas att filmen manar till både skratt och reflektion hos tittaren!

http://www.youtube.com/watch?v=1nb8_atFtQA

Cocko i Colan

Fick en skrattsalva i halsen då jag såg reklamaffishen på stan där företaget visar sin nya vitaminspetsade dryck. Och på tv får vi beskåda en film som pekar på att Coca Colan är "helt utan konserveringsmedel och konstgjorda smakämnen".
Jag antar att man i sin marknadsföring ständigt vill fånga in nya kundgrupper med nya budskap, men vem i hela friden tror att Coca cola är en hälsodryck? I å för sig kan det väl tänkas att de mest cola-beroende personerna känner att de nu kan dricka drycken med lättat samvete, själv tycker jag mest bara att satsningen är så korkad att den blir fördummande.

Reportage Nutid presenterar: "Fot-idiot"

Jag har träffat Gunnar och resultatet blev ett brännande inlägg i debatten om identitet och utanförskap i det moderna samhället.
Ett inlägg om vem man är och vem man vill vara.

Dagens låt

..eller ska jag kanske säga dagens video?! Denna tidiga Enya sveper inte bara omkring i böljande klänningar och luktar på blommor utan får istället bilar att explodera. Tänk vad kreativa äldre musikvideor ofta är, och låten är ju så vacker!

Forbidden kingdom

Var på bio igår och tittade på Forbidden kingdom.
Filmen inleds i storstadsmiljö där den unge Jason lever för sin Hongkong-action som han skaffar hos sin vän Old Hop i China town.
Jason beskrivs som ung och naiv och dessutom försvarslös när det tuffa killgänget börjar puckla på honom. Dessa tvingar Jason att delta i ett rån mot Hop och skjuter sedan gamlingen. Inne hos Hop finner Jason en uråldrig stav som han tar med sig. Strax därefter vaknar han upp på en annan plats i en annan tid, i det gamla Kina där hans uppdrag blir att lämna tillbaka staven till Monkey King för att landets folk skall bli kvitt den onde Warlord som nu styr och ställer med tyranni.

Filmen lämnar mycket att önska då slagsmålscenerna totalt dominerar. Visst är de många gånger häftiga, men i övrigt ser vi en film som haglar av klichéer och karaktärer vars personligheter bara förblir ytor. Man har försökt att bygga upp en story kring Jasons svaghet som under resans gång blir till styrka då han av sina nya läromästare lär sig kampsportens ädla konst (vilket även det är en kliché) liksom binder nya vänskapsband och lär sig stå upp för de gamla, men i grund och botten är sensmoralen av denna ungdomsaction att "våld löser allt". Kanske borde man inte komplicera lättsam underhållning såhär, men då den verkar rikta sig mot yngre tonåringar kan man fundera på om budskapet verkar rimligt.

Forbidden Kingdom får en tvåa av mig, mest för hissnande actionscener, en del vackra vyer och effekter som ger en gnutta ögongodis och några skratt, resten kan man hoppa över!

Om du vore jag...

Då skulle du vakna av väckarklockan strax efter halv sex och allra helst vilja somna om. Du är kvällsmänniska och känner dig som mest kreativ då solen gått ner, men när den knappt ens har gått upp igen diggar du inte läget utan tycker att det är lagom att gå ur sängen strax innan elva även fast du tidigare i ditt liv gärna sov till ett eller kanske två...
Du masar dig efter kanske en snoozning upp ur din röriga säng med för platt kudde och väljer att inte äta frukost hemma, det tar för låg tid. Istället sätter du på datorn och kollar maillådorna och tar dig en dusch med Gliss-schampo som du tycker gör ruffset mjukt, Laktatyd parfymfri tvål eftersom du utöver din demografism som kan klia utav bara fan har haft en del problem med huden på sistone. Som ung hade du inga problem alls med sådant utan var kärnfrisk, det är de senaste åren som gått hårt åt din kropp och du tror att en del av dina besvär är triggade av ditt trassliga psyke. Kestine är ett måste! Till fejjan tar du Vichy ansiktstvätt som är dyr men bra. Du torkar dig antagligen med en röd handduk från Ikea, den som du behövde tvätta tre gånger innan den slutade ludda, och drar på CCS-torrstiftsdeo, en billig parfym vid namn Nature och borstar till håret. Ibland har du kanske ett syfte med håret som kräver ett väldans torkade med fönen, ibland, som just idag låter du det självtorka och ruffsar runt med handen för att få lite spret däruppe. Du tycker inte om att gå ut med blött hår så det måste vara torrt och fixat innan utgång vilket gör att morgonrutinerna tar ganska lång tid.
Medan det torkar klär du på dig nåt du tycker om, ogillar du plaggen känner du dig aningens obekväm. Idag blir de jeans, huvtröja, svart kavaj och fladdrig halsduk i rostbrunt.
Du startar kaffebryggaren och brygger tre koppar kaffe, antagligen av sorten Löfbergs lila som både är ekologisk och rättvisemärkt. Det får du gott samvete av även fast du klagar en aning på priset då du handlar kaffet på lokala Willys. Du lägger ner det du placerat på köksbordet eller på tv:n i din svarta väska. Den röda väskan som du är mycket förtjust i har gått sönder men du planerar att laga den nån dag. Du kollar dig för länge i spegeln och glömmer nästan att stoppa in linserna innan du går ut.

Vid Oscars står Sofia med sin röda bil punktligt kvart i 7 och du är två minuter försenad. Du har hällt upp kaffet i en termosmugg för att spara tid och sippar på det på vägen upp till Uddevalla som tar ca 45 minuter. Du är trött, Sofia också, men ni lyssnar på radio och du irriterar dig på att radiokanalerna bara spelar samma saker hela tiden. "I kissed a girl" känns redan som hundra år. Du och Sofia pratar om den kommande arbetsdagen, hur gårkvällen var och lite om vad det snackas om på radio. Det tunas mellan Morgongängets breda göteborgsdialekt som du ogillar och Rix Morgonzoo där Sofia tycker att Tittis röst är jobbig.

Väl på praktikplatsen Äsperödskolan fyller du på din nu tomma termosmugg med hett vatten ur kaffemaskinen och stoppar i din påse med grönt te du haft med dig hemifrån. Du går sedan genom långa korridoren och låser upp Camillas kontor, dricker ditt te och äter din medhavna frukost. Du läser kanske lite i "Socionomen i skolan" och antecknar det viktigaste, du surfar runt lite på Uddevallas bredband och väntar in Camilla som inte kommer förrän kvart över 8 eftersom hon är lika morgontrött som du. Att Sofia är där redan halv åtta är för att hon gärna åker hem lite tidigare från jobbet istället för att stanna till halv fem.

Camilla kommer insläntrandes och ni hälsar och pratar om dagens planering mm. Dagen innehåller antagligen några elevsamtal som du tycker är spännande, en del möten som du tycker är tråkiga men lärorika och fika klockan halv tio i personalrummet. På fikan väljer du oftast Chocolate cream från maskinen och äter kanske en medhavd frukt. I personalrummet råder oftast en trevlig stämning och personalstyrkan har mycket att prata om. Ibland som på sistone då det hänt allvarligare saker på skolan är det snacket för dagen. För en tid sedan kom det ett stort ungdomsgäng med basebollträ efter skoltid för att spöa upp folk. Bråket avstyrdes men polis var där och du har tillsammans med dels Camilla och dels rektorerna pratat med flera av dem ni tror är inblandande. Nystande i konflikter är intressant och du häpnar över hur mycket galenskap ungdomar kan hitta på och hur mycket osäkerhet som ligger bakom.

Vid lunch äter du i matsalen bland eleverna och betalar 20 spänn för det. Maten är bra och du undrar vad barnen klagar på hos den. Men så har du ju alltid varit ett matvrak. Det är mycket lite du ogillar, kaviar är tex en av de få saker du inte tycker om. Du väljer dock en helt vegetarisk kost på hemmaplan. Det är en princip som ökar på ditt goda samvete men som du ruckar på då du äter hos andra. I matsalen får du många blickar av barnen och det tisslas och tasslas då du går runt i korridoren. Du får många hälsningar och hoppas att du utöver nyfikenhet kan bli omtyckt och respekterad på skolan. Att gå i det gamla tegelklädda huset är lite som att gå i din gamla mobbskolan och inger kanske inte världens bästa trygghet för dig, men för det mesta verkar det råda en god om än något högljudd och gapig stämning därinne och det känns okej.

Nåt som inte känns okej är din gnagande bitterhet som du känner inför att du är ensam och misslyckats med dina partners. Du försöker övertyga dig själv om att du en gång träffar rätt men kan inte undgå känslan av att inte duga, av att ha blivit lämnad. Senaste gången du blev nobbad, för ca en månad sen, var lite droppen för dig och nu kan din bitterhet poppa upp i alla möjliga sammanhang och du har ingen ork att söka efter någon ny. Du tycker att livet är orättvist och vill inte längre bo själv i din lägenhet. Det finns en viss mening som inte blir tillfredsställd av ensamheten, men rent logiskt ser du att det trots allt finns en chans även för dig, men kanske att det tar ett tag att komma dit. För just nu tycker du att dem du dejtat varit fega kräk som inte vågat säga vad de tyckt och sedan svävat bort i flyktighet.

Klockan fyra är det dags att lämna jobbet och du åker med Sofia igen. Ni är ungefär lika trötta på hemvägen som på ditvägen. Hemma igen har du antagligen ett ärende att uträtta, antingen på Konsum, Maxi eller Willys. I lyan är du snabb på att starta datorn då du blivit datorberoende och kan sitta och stirra på skärmen och chatta med folk en hel kväll utan problem om vi bortser från att ryggen tar stryk av din dåliga hållning. Annars tar du antagligen och placerar dig i din säng för att se på en film. Det tycker du är ett bra sätt att slappna av på. Du struntar ännu en gång i disken som växer sig enorm ute i köket. Till filmen dricker du en hel kanna med te. Du orkar inte göra så mycket mer efter en dag på praktik och känner dig okreativ som inte har energi nog att måla, skriva eller filma som du ju egentligen tycker är så roligt. Konst kräver kraft och du ser inte särskilt konstnärlig ut där du sitter och knapprar på din svartglänsande dator eller glor på film.

När dagen börjar närma sig sitt slut kör du med Pepsodent super fluor för tänderna då du upptäckt att den innehåller mest fluor av tankrämerna i affären, Flux munsköljning och Face protector-hudkräm i ansiktet. Du tycker aldrig att du får tillräckligt med sömn och har ibland dessutom svårt att somna vilket gör att det kanske bara blir ca fyra timmar innan den nya dagen kommer. Du går antagligen och lägger dig vid tio och under natten drömmer du att du får besök i ditt vardagsrum, att kläderna du slängt i vita fotöljen ser ut som en människa eller att det är nåt du måste göra som får dig att irra runt en stund. Inte konstgt att du är seg när klockan ringer och är trött på dagarna!

Dagens låt

Jo det är ju lite så det är...

Tillbaka till Eden (Göteborg)

Det var hemskt trevligt att återse några av klasskompisarna idag på höstens första seminarium. Jag har en fin klass. Och det var också trevligt att vara tillbaka i Göteborg igen efter att i snart tre veckor åkt åt andra hållet.
Efter genomgång av våra praktikplatser tog jag mig till Majorna och spontanbesökte Lo som precis skulle iväg och köpa vinterjacka. Vi fick en trevlig dag på stan och Linda var järv och drog till med en lila duffel från HM då hon tröttnat på att alltid bära svart. Kanske skulle man följa hennes exempel? Själv köpte jag ett par tunna bomullspyjamasbyxor att mysa med i höst tillsammans med Danutas tofflor.

Mina kära bloggläsare - det handlar om mitt liv

Jag ber verkligen om ursäkt för mitt oengagemang i bloggens och kreativitetens värld och jag borde be om ursäkt åt mig själv också för att jag inte orkar med att skriva här.

Heltidspraktiken är väldigt rolig och spännande, men den tar nästan hela mitt energiförråd och jag har inte tid att filosofera, fundera och diskutera sådant som jag så ofta gjorde förut. Som ni märker blir det istället fåniga vardagsinlägg på några rader, mest bara för att ni ska veta att jag lever.

När jag tänker på hur lite tid jag har åt mitt privatjag och alla mina intressen så kan jag inte se mig själv i den här sitsen tills jag är 65. "Du vänjer dig" sa min kollega skolsköterskan nyss, men jag vill nog inte göra som alla andra och vänja mig vid att helt ignorera min privata person. Jag vill inte bli en 8 - 5- robot som accepterar ett liv i arbete. För er som tycker att det låter slött säger jag bara att det är ni som förlorat genom att gå med på villkoren!

Jag tänker satsa hårt på att få till en karriär på deltid och sänker hellre min materiella standard lite än förlorar mig själv, det kan ju knappast bli värre än studiebidraget på 7000 kr i månaden som faktiskt går att leva på! Jag tänker också skaffa en sambo att dela konstnaderna med, gärna en rik sådan även fast en mindre rik säkert skulle kunna hjälpa mig med det här också.

Detta är min plan, mitt kall! Mer shopping gör mig knappast lyckligare.

Med andan i halsen

Har återigen sett den fantastiska filmen Babel.
Vad glad man blir när ens favoritfilmer finns på Willys för billig penning!
Såg den för ett år sedan och bestämde mig redan då för att införskaffa den.
Så mycket känslor som kan rymmas inom några bildrutor!

http://dejvan.blogspot.com/2006/11/film.html

Idag får jag fika ensam

En fick oväntat besök,
en blev sjuk,
en svarade inte på mitt meddelande,
en fick jobb,
fyra kunde inte.
Vad ska jag hitta på idag tro? =(

Dödssyndat

Idag har jag begått två dödssynder; lättja och frosseri.
Jag har fått mitt straff i form av huvudvärk och illamående.
Vi får väl se hur det går på kvällens 30-årsfest...

Nyfixat Kök

Efter en massa krångel för att hitta rätt färgnyans och en del funderingar på vilka tavlor som skulle hänga på väggen blev det tillslut perfekt. Färgen är som den förra fast lite ljusare, och tavlorna blev två av de akvarelltryck jag köpte på Emmaus med Thomaz förra året. Gardinerna köpte jag i somras för 49 spänn på Maxi och de krävde en viss tillvänjningstid innan jag lärde mig att uppskatta färgerna. Pengaträdet passar perfekt på köksbordet och växten i fönstret som jag köpte på plantagen i början av sommaren har växt sig allt yvigare, passar fint brevid den lilla ljusgula klockan från Claes Ohlsson. Möjligtvis skulle jag även vilja införskaffa vita stolar från Ikea istället för mina trästolar som jag inte riktigt gillar, men det bli en senare historia. Kommande projekt blir också att fixa hallen och inför det får jag ta mig en rejäl funderare. Vill att rummen skiljer sig från varandra i färg och form.

Blogger suger....

Bloggers formatering när man läger upp bilder är värdelös.
Skrivrutans resultat skiljer sig från förhandsgranskningen som skiljer sig helt från det färdiga resultatet.
Nedanstående inlägg ser helt okej ut i Firefox men är en röra i Explorer.
Irriterande.

Jag har årsbokat mig

Följde Thimmis exempel och gick in på yearbookyourself.com och gjorde en rolig resa i tiden. :) Dock får jag anta att originalbilderna är från USA och därför är igenkänningsfaktorn vad gäller de olika modena inte helt 100-procentig.

Min praktikplats tidigt på morgonen

Kanske var det ödet

När jag besökte mitt första val till praktikplats inom vuxenpsykiatrin i Gbg i slutet av vårterminen blev jag imponerad över de vackra lokalerna och gladdes åt att få arbeta med det jag valt främst. Men ett par dagar senare ringde en av mina handledare där och sa att jag inte verkade tillräckligt bra för att jobba hos dem. Kändes riktigt pissigt att få en sådan nobb, och nu hamnade jag ju jättesent på terminen och skulle säkert få nåt som ingen annan ville ha!
Det blev tillslut skolkurator i Uddevalla, 1,5 timmes resväg från Kungälv med dyra busspengar. Jag beredde mig på en tuff höst, speciellt då jag besökte skolan vars långa tegelmurade korridorer knappast vittnar om en god arbetsmiljö.

Så efter mycket nervositet började jag praktisera i måndags och bara efter nån dag förstod jag att det kanske var ödet som tagit mig till Uddevalla. Den nya skolsköterskan bor i Kungälv så varje dag får jag bilskjuts av henne vilket bara tar ca 45 minuter, varje dag får jag köpa skollunch för ynka 20 spänn och arbetet i sig är verkligen spännande! Livfullt och varierande. Min handledare är en toppenbrud och flera andra som jobbar på skolan också. Hade en föreställning innan jag kom dit att kuratorer bara sitter och pratar, men i jobbet får jag dels snacka enskilt med elever och deras föräldrar som har högst olika problem och därmed kräver lite olika sätt att tänka. Jag har också en del idéer om att starta nån typ av gruppverksamhet där man kan diskutera respekt och bemötande med barnen och ungdomarna. Jag går runt i korridoren och kikar, jag springer på olika typer av möten där vi planerar och funderar, kommer under hösten gå på studiebesök hos andra kuratorer mfl för att jämföra arbetssätt plus en och annan föreläsning som rör mig och dessutom delta i lägerverksamhet. Universitetet har också några obligatoriska moment som seminarier och grupparbeten vilket gör att det blir än mer variation för min del. Läser också böcker rörande kuratorsarbetet och för dagboksanteckningar kontinuerligt.

Barn och ungdomar av idag har förstås sina problem och beskymmer, men deras ringa ålder gör att det finns så otroligt mycket potensial att arbeta med, så mycket liv och kraft. På det hela taget kan jag nog inte blir mer nöjd än så här. Visst står jag inför en del tuffa utmaningar, men jag känner att jag efter den här terminen kommer ha så mycket mer kunskap än tidigare och framförallt vara mycket starkare som person.

Den som bara pratar om sig själv blir tröttsam i längden.
Relationer handlar om givande och tagande.
De som bara tar utan att ge suger musten ur en.

Fan ta alla djävla karlar!

Ja inte mig själv då förstås, liksom även några andra undantag, men ibland undrar man vad i helvete det är för fel.
Nu känner jag hornen i min panna som sakta börjar växa ut.

"Jag är ingen annans barn, ingen annans fel och misstag"
Eva Dahlgren

En sommar i bilder

Så var sommaren definitvt slut på alla sätt och vis. Under den har jag arbetat och umgåtts med vänner och familj.
Nu fylls inte sommaralbumet på nätet med fler bilder utan är mer eller mindre fullständigt om man bortser från de foton som inte blev av vid de olika tillfällen jag glömt kameran hemma.
Ta er en titt på min sommar om ni vill. Själv har jag både sommar, vinter och höst att framkalla för att sätta in i det riktiga albumet.

http://www.pixbox.se/alb_show_id821556_page0.html

Jag med två fingrar

Jag har nu utöver min "både allmän och egen" -logga kommit på en ny beskrivning av mig själv som jag tycker är ganska träffande: "Jag har ett finger i luften och ett i röven". Med det menar jag att ena fingret, det i luften, symboliserar framåtanda, utåtvändhet och jäklaranamma. Det andra fingret, det i baken, står för rädsla, lathet och feghet. Vilket finger jag har i luften varierar liksom hur hårt intryckt det jag har i röven är.
Just nu vill jag ha love love love men får inget sådant, därför är långfingret uppe och viftar och skriker ut fuck you!! både i ren (och snuskig) bokstavlig betydelse men också pågrund av min frustration och ilska. Kanske är dock ett sådant avståndstagande - ingen lär ju våga gå nära mig när jag skriker sådär - också nåt som hindrar mig från det jag egentligen vill, så ju mer jag jobbar med mitt långfinger desto mer gräver sig tummen in, och kanske är det det jag behöver ur ren bokstavlig betydelse (hihi) men symboliskt sett så borde jag få tummen ur och kanske istället sätta den i luften som något positivt.
Fingrar är intressanta!

Crush