Dessa japaner! Dessa svenskar!

Ni tror inte era ögon?
Ni tror att de är galna?
Ni tror att det bara är i Japan som sånt här händer?
Det är fel fel fel! För det händer även i Sverige, och det hände mig idag.

Jag har hostat skiten ur mina lungor i över en vecka och kvällen med Emma i Gbg blev extrem. Medicinen jag köpte verkar inte hjälpa och jag funderar på att ställa in morgondagens födelsedagsfirande för Roger.

När jag kom till centralen efter besöket hos Emma stod det massor av folk och väntade på bussen, och som jag trodde knödde de på som tusan då dörrarna öppnades. Jag lyckades klämma mig in ganska fort och fick därför en sittplats på väsk/barnvagnsplatsen i mitten vilket jag var glad för då jag hade tvingats stå på ditvägen, men min nöjdhet förbyttes snart till skräck då jag insåg hur många som skulle på. ALLA skulle på och trycket blev bara värre och värre. Större delen av resan hem hade jag någon nästan sittandes i mitt knä, någon som stod på mig fot och någon med stor rumpa som rent faktiskt satt på min högra axel. Jag hade 5 centimeters sikt framåt med bakdelar och underliv juckandes mot mitt ansikte, men jag var så illa tvungen att acceptera läget om jag ville hem.

Att komma ur bussen var lite som att födas på nytt. Aldrig har Kexfabriken sett så vacker ut som efter denna mardrömsfärd av pressande kroppar och hostattacker från min sida.
Japan finns. Jag har sett det!