Mina kära bloggläsare - det handlar om mitt liv

Jag ber verkligen om ursäkt för mitt oengagemang i bloggens och kreativitetens värld och jag borde be om ursäkt åt mig själv också för att jag inte orkar med att skriva här.

Heltidspraktiken är väldigt rolig och spännande, men den tar nästan hela mitt energiförråd och jag har inte tid att filosofera, fundera och diskutera sådant som jag så ofta gjorde förut. Som ni märker blir det istället fåniga vardagsinlägg på några rader, mest bara för att ni ska veta att jag lever.

När jag tänker på hur lite tid jag har åt mitt privatjag och alla mina intressen så kan jag inte se mig själv i den här sitsen tills jag är 65. "Du vänjer dig" sa min kollega skolsköterskan nyss, men jag vill nog inte göra som alla andra och vänja mig vid att helt ignorera min privata person. Jag vill inte bli en 8 - 5- robot som accepterar ett liv i arbete. För er som tycker att det låter slött säger jag bara att det är ni som förlorat genom att gå med på villkoren!

Jag tänker satsa hårt på att få till en karriär på deltid och sänker hellre min materiella standard lite än förlorar mig själv, det kan ju knappast bli värre än studiebidraget på 7000 kr i månaden som faktiskt går att leva på! Jag tänker också skaffa en sambo att dela konstnaderna med, gärna en rik sådan även fast en mindre rik säkert skulle kunna hjälpa mig med det här också.

Detta är min plan, mitt kall! Mer shopping gör mig knappast lyckligare.