Kanske var det ödet

När jag besökte mitt första val till praktikplats inom vuxenpsykiatrin i Gbg i slutet av vårterminen blev jag imponerad över de vackra lokalerna och gladdes åt att få arbeta med det jag valt främst. Men ett par dagar senare ringde en av mina handledare där och sa att jag inte verkade tillräckligt bra för att jobba hos dem. Kändes riktigt pissigt att få en sådan nobb, och nu hamnade jag ju jättesent på terminen och skulle säkert få nåt som ingen annan ville ha!
Det blev tillslut skolkurator i Uddevalla, 1,5 timmes resväg från Kungälv med dyra busspengar. Jag beredde mig på en tuff höst, speciellt då jag besökte skolan vars långa tegelmurade korridorer knappast vittnar om en god arbetsmiljö.

Så efter mycket nervositet började jag praktisera i måndags och bara efter nån dag förstod jag att det kanske var ödet som tagit mig till Uddevalla. Den nya skolsköterskan bor i Kungälv så varje dag får jag bilskjuts av henne vilket bara tar ca 45 minuter, varje dag får jag köpa skollunch för ynka 20 spänn och arbetet i sig är verkligen spännande! Livfullt och varierande. Min handledare är en toppenbrud och flera andra som jobbar på skolan också. Hade en föreställning innan jag kom dit att kuratorer bara sitter och pratar, men i jobbet får jag dels snacka enskilt med elever och deras föräldrar som har högst olika problem och därmed kräver lite olika sätt att tänka. Jag har också en del idéer om att starta nån typ av gruppverksamhet där man kan diskutera respekt och bemötande med barnen och ungdomarna. Jag går runt i korridoren och kikar, jag springer på olika typer av möten där vi planerar och funderar, kommer under hösten gå på studiebesök hos andra kuratorer mfl för att jämföra arbetssätt plus en och annan föreläsning som rör mig och dessutom delta i lägerverksamhet. Universitetet har också några obligatoriska moment som seminarier och grupparbeten vilket gör att det blir än mer variation för min del. Läser också böcker rörande kuratorsarbetet och för dagboksanteckningar kontinuerligt.

Barn och ungdomar av idag har förstås sina problem och beskymmer, men deras ringa ålder gör att det finns så otroligt mycket potensial att arbeta med, så mycket liv och kraft. På det hela taget kan jag nog inte blir mer nöjd än så här. Visst står jag inför en del tuffa utmaningar, men jag känner att jag efter den här terminen kommer ha så mycket mer kunskap än tidigare och framförallt vara mycket starkare som person.