H*lvetes k*k

Boken jag läser nu gör mig till en vidrig person.
För varje sida blir jag alltmer
cynisk,
elak,
arg,
hatisk...

Och det är 9 veckor kvar alltså?

Jag älskar tomater!

Dessa läckra växter vars rika och fylliga smak sprider sig i hela kroppen. Ett av naturens underbara under. Helst ska de ätas som de är, då kommer smaken till sin fulla rätt, men vill du åt mitt hjärta kanske en vacker tomatsallad kan vara ett tips...

Kaka på kaka?

Efter min turbulenta helg hade en dags vila eller två suttit fint, istället fick jag juridikkursen uppslängd i ansiktet vilken har lektionstillfällen hela veckan ut.
Känns som att någon har skjutit med bazooka genom skallen på mig.
Att sacka efter nu vore dessutom riskabelt. Våran lärare vill inte rätta omtentor i augusti, för då ska han "äta kräftor."

Känslor

Idag har mycket känslor cirkulerat i mig och runt mig.

Dagen började med ett accepterande av de uprörda tentakänslorna från igår, och strax därefter ringde min rara kusin och berättade att Ida ska avlivas imorgon (måndag). Denna vackra katt skall försvinna och det känns tungt för oss alla.

Har idag jobbat från halv ett till halv tio. G blir allt sämre och nu ligger hon i princip inför döden. Att vårda en så sjuk människa som när mannen ska gå hem tar tag i honom och med svag röst säger "gå inte ifrån mig nu" är tungt och smärtsamt, samtidigt som det är en vacker känsla att veta att man gör sitt yttersta för att hon ska må så bra som möjligt på slutet. Hon levde än när jag som siste man för dagen gick hem, låg och sov med armen över ansiktet. Men nästa gång jag kommer är hon nog borta...

Så nu på kvällskvisten var min chattvän J ledsen för att jag inte vill utvidga våran kontakt till telefon. Jag är oftast mån om min omgivning, och det känns trist att veta att man har orsakat någons ledsamhet.

Samtidigt som jag får veta hur ledsen J är chattar jag med min vän E på msn och får reda på att hon gråter. Hennes farmor har akut hamnat på sjukhus och överlever antagligen inte natten. E är påväg dit nu. Ge inte upp vännen!

Med alla dessa känslor vill jag ge er alla som läser en varm kram.
Livet är en prövning, döden likaså.

Adjö älskade Ida!

Du har varit en fantastiskt snäll & vacker katt i många år.

*..¤.. Vi kommer att sakna dig så mycket ..¤..*

Tentaknäckt

Ju högre förväntningar man har på sig själv desto mer knäckt blir man om man inte kan infria dem. Tror mig ha byggt upp mycket av min själv via skolan och att ständigt klara deras prövningar. Igår misslyckades jag.

Två av salstentans frågor innehöll sådant jag hade missat, och ett av svaren kändes bristfälligt då jag inte kom på tillräckligt för att knyta an till den specifika boken, så hälften av det tvåsidiga svaret blev taget från andra böcker.

Det snackades om tentafest, men jag kände mig knäckt, tyckte inte att det fanns nåt att fira, så jag åkte hem, tröståt glass och städade frenetiskt.

Idag känns det som att jag är bakfull. Det kostar att plugga hårt i flera dagar utan utdelning. Har dock en liten chans till G om min observationsuppgift, vilken jag gjorde för några veckor sedan, får ett bra resultat. Poängen därifrån läggs på tentaresultatet. Men om det ändå inte fungerar så är det omtenta i maj, och jag har börjat acceptera mitt öde som looser. Nästa gång går det!

Clownerna gör återentré!

Musikaliska clowner som joddlar:
http://video.google.com/videoplay?docid=-7621637084287304477


Vem kan motstå?

7 maj smäller det!

Så spännande!

Hon ser galen ut på bilden, och titeln, Volta, representerar förhoppningsvis sprakande energi till skillnad från förra skivans mörker och kyla.

Till S kan jag säga att den utlovade Björk-skivan kommer, tar bara lite längre tid än beräknat...

Misshandel på morgonen

Imorse vaknade jag ovanligt tidigt för att vara en söndag. Klockan 7. Ljuset började gry och vädret verkade inte vilja bestämma sig för åt vilket håll det ville blåsa, något det fortfarande på kvällskvisten inte helt har gjort.

Jag vaknade av en samling mystiska ljud i mitt hus. Först trodde jag att det var grannarna som hade sex. En ljus kvinnoröst trängde igenom väggen. Men det var så utdraget på något sätt, lät inte helt normalt...

När det hade hållt på ett tag lade jag örat mot väggen och hörde att det var någon som grät. Ibland blev det tyst en längre stund, men så kom gråten tillbaka liksom på anfall, ett högljutt gråtskrik följt på ett "nej nej nej" och fortsatt gråt tills det ebbade ut för att börja efter ett stund igen. En mörk mansröst hördes även ibland.

Jag började bli övertygad om att det var en kvinna som misshandlades, och med min svenska uppfostran så tänkte jag på hur jobbigt det var att just JAG skulle bli indraget i något sådant! Men eftersom det återkom gång på gång gick jag upp ur sängen, tog på mig morgonrocken och börjande vanka runt i min lya.
Tankarna åkte hit och dit i mitt nyvakna huvud. Jag tänkte att om det skulle bli värre/fortsätta länge så skulle jag minsann promenera till andra trappuppgången, gå upp och fråga vad som stod på, eventuellt ta i genom att hota med att ringa polisen om den man, som jag trodde skulle öppna, på något sätt visade sig vara "en sketen kvinnomisshandlare" som jag planerade att kalla honom.

"Är det för tidigt att ingripa? Det kanske inte är någonting? Kanske är det jag som övertolkar?"

Efter att ha laddat kaffebryggare kom gråten tillbaka igen, och jag lade ytterligare en gång örat mot väggen. Men så upptäckte jag att ljudet egentligen kom från nedanvåningen. Lade örat mot golvet istället, och mycket riktigt, det var därifrån det hade kommit hela tiden, trots att det låtit så tydligt från lägenheten brevid...

Då min undre granne har klagat på mig ett par gånger, enligt mig i onödan, så kan jag inte låta bli att koppla negativitet till honom. Hans flickvän, som jag förmodar att det är, flyttade in för ett par månader sedan, och jag tänkte att "nu visar han minsann sitt rätta jag när han har henne fast!".

Men vad sjutton? Helt plötsligt hörde jag utöver en mansröst och en gråtande röst en talande kvinnoröst. Alltså var det inte hon som grät utan någon annan... Det var ett barn som grät! HUR kunde jag ha tagit så fel? De snabba stegen var en arg unge som sprang därnere och inte alls en slagen kvinna som sprang för att söka skydd. Gråten lät förknippad med trots, och "nej nej nej" var inget skydd mot knytävar, utan bara ett sätt att, som kurslitteraturen menar på, "bli självständig".

På apoteket har de bra öronproppar i silikon. Synd bara att de är så dyra!

Våren är här

Det sker närmast en kedjereaktion när solen tittar fram för första gången. Person efter person får glädjefnatt och skriver glada vår-saker på sina bloggar, naturen tar fart, och människorna beger sig ut i nyköpta vårkläder trots att det är svinkallt.
För mig är det ofta tvärtom. Just nu till exempel.
Solen blottlägger något inom mig som jag gömt och som var så mycket enklare att hålla undan i vinterns mörker.
Alla är glada på våren, men inte jag.

Vanliga ord i min vokabulär

Hur höna? = Hur mås?

Varför diskrimeneras alla andra fåglar, tex den stackars hönan, till måsens fördel då man förkortar frågan "hur mår du?" Det här uttrycket är min protest mot det, och höna kan självfallet bytas ut mot vilken fågel som helst!

Sqwonky! = Ett uttrop inspirerat av en galen åsnas läte.

Uttropet kan användas då man blir upphetsad, chockad, förvånad eller liknande. Sätter man ett frågetecken efter blir det ett tecken på att man inte föstår det som ens samtalspartner just sagt, eller kanske att man inte förstår någonting i över huvud taget.

Meek! = Samma som ovan fast inspirerat av lätet från en galen fågel.

Chattra = Chatta.
Chatta låter så modernt och pekar inte på det kacklande som kan ske även i textform. Det gör dock mitt begrepp.

Koliockos = En korkad, dum, löjlig person.
Kan med fördel även användas istället för "tittut" när man skojar med små barn.

Mohihihihihi! = Skratt från en mycket liten och ondskefull person.
Skrattet "mohahaha" uttrycker kraft och storhet. Mohihihi passar bättre då personen ifråga kanske inte är så stor, men när dess planer är fullt lika vidriga som den stores. Skrattet passar utmärkt att använda sig av då man tycker att man gjort något mycket listigt.

Lyrics

Från en förvirrad verklighet

Dessa perioder.
Perioder då man griper efter halmstrån, sjunker ner i grubblerier, och skickar meddelanden till folk man borde ha glömt då man känner sig ensam.
Man pendlar mellan kärlek och hat och gräver mer eller mindre medvetet upp händelser och situationer från tiden med människor man helst hade velat behålla på riktigt.
Dessa perioder av å ena sidan bottenlös saknad och å andra sidan evigt sökande. Men vart man än bottnar eller vart man än letar så finner man inte det man söker, för det man söker är en illusion skapad av ett alltför törstande medvetande.

Ny vecka

Klet i håret,
klet i fejjan,
almenackan i handen,
sitter på träningscykeln och får ont i mina lår.

Imorgon är det måndag!

Han med penis

"It was Sigmund Freud who set the tone for twentieth century advice as to the superior qualities of vaginal orgasm, rather than clitoral. Vaginal orgasm, he claimed, was the more ‘mature’ orgasm

Freud saw women as progressing from an immature stage, that of the clitoral orgasm, to a mature phase in which they would realise the full power of vaginal orgasm. Women who failed to obtain the latter pleasure were seen by Freud as being immature. "

http://www.loversguide.com/sex_articles.0.html?&tx_ttnews[tt_news]=452&tx_ttnews[backPid]=52&cHash=1d3e3583b2

Ja det tror väl sjutton att Freud, mannen som alltid utgick från män då han generaliserade över folks beteenden, och som såg kvinnor som outvecklade med penisavvund, skulle säga något sådant! Han var förstås jäkligt mån om att doppa dolmen och vetenskapligt bekräfta att det var så det skulle gå till.
Freud ligger uppenbarligen till grund för all psykologi, och jag gillar Eva Magnussons bok där en av grunderna till våran särskiljande och kvinnomarginaliserande könsuppfattning kritiseras. Freud befann sig helt klart i den "anala fasen" = Han var förbannat omnipotent, och det får vi andra nu lida för!

Jag är ett troll

Oreflekterat köper man musik och filmer, böcker och bilder. Men det är intressant att försöka föstå sig på varför man har den smak man har.

Jag har upptäckt att jag identifierar mig med troll och mystiska varelser. Sådana där som man inte riktigt vet om de är goda eller onda, svårplacerade knytt och mörkervarelser. Det kan vara ett av de märkliga djur som finns bland Gabrielas samling (varav två jag har på väggen i min lya), eller någon skummis från Beksinskis storslagna verk. Det kan också vara filmer som går utanför de givna ramarna, liksom musik som utforskar annat än det givna.

Identifieringen/smaken kopplar jag ganska lätt till tidigare utnförskap. Är man utanför blir det automatiskt att man identifierar sig med det som också finns där, sådant som inte så lätt placeras i fack.

Min moster kan inte så lätt uttala "troll". Istället säger hon "trool" eller "tröll". :)

Någon annanstans

Jag börjar inse att jag har träffat någon från en annan värld, någon som inte har tid med så mycket annat än sig själv och sina egna projekt. Så nu börjar jag undra varför vi träffades, om syftet med mötet kanske tolkades olika av oss båda.
Med tanke på att det är någon jag knappt känner så borde jag inte vara ledsen, men det är jag. Känner mig ensam och bortvald. Känner en klump i halsen.

Den språkliga buren

Det finns vissa saker i ens liv som är så självklara att man inte ens reflekterar över dem. Ta till exempel språket; så viktigt men ändå så flyktigt, som en osynlig brygga mellan människor där våra personligheter tar form och förmedlas.

Men så läste jag en otroligt intressant tanke om språket i kurslitteraturen; att språket inte bara släpper ut, utan även stänger in. Vi är fångade av språkets regler likt en ram eller en bur som omgärdar vår kommunikation och vad som kan uttryckas. Det finns känslor och upplevelser som inte beskrivas i ord då det inte finns några ord som matchar, något som kan skapa en känsla av ensamhet och isolation.

Är det inte en oerhört spännande tanke? Vi lägger så stort fokus på att lära ut vårt främsta kommunikationsmedel, men tänker antagligen inte på att det vi lär inte bara öppnar utan även sluter in oss i en hierarkisk bokstavsordning.

En lång, regnig dag

Molnen hängde tunga redan tidigt imorse då jag klev upp. Brödet var slut så det fick bli paj med sallad, och till "efterrätt" kaffe med mormors chokladkaka. Lyxfrukost alltså!
Till skolan blev jag sen, men vi fick tillslut ihop vad respektive person skulle säga på redovisningen av grupparbetet. Efter lunch var vi först fram på scenen, och därefter kändes det ju förstås som att alla andra bara upprepade det vi redan hade sagt. Finns gränser för vad som kan sägas om en familj på 20 minuter.

Tack gruppen för ett smärtfritt och bra samarbete!

Efter att ha suttit i datorsalen en stund och skrivit ut ett papper för mor vandrade jag till konstmuseet för att ta emot min present av Karin; en tur på utställningen om nordiska, kvinnliga målare. Många vackra och tänkvärda tavlor. Kanske lite för många, blev trött mot slutet.
Därefter fika. Stötte dessutom på J på Avenyn och fick en skön kram och blev allmänt pirrig. Hem med Grön express och promenad hela vägen upp till jobbet för ifyllning av tidrapport mm. Till lyan och in i duchen. Sedan dess har jag suttit framför datorn och har nu tänkt att studera lite. Salstentan närmar sig, så även min ångest.
Funderar på om min granne fått spader då jag tror att det var mig han bankade på i taket kl 20 för att jag skrev för högljutt på datorn eller något. Sinnesjukt, men jag kan tänka mig att ljudet av mitt knapprande fortplantar sig ner i skrivbordet och det mattlösa golvet, så nu har jag efter en stunds tandgnissel lagt en handduk under datorn för att bromsa ljudet. Vad är mitt liv värt om jag inte får skriva liksom, särkilt i det här regnet?

God kväll!

Tredje gången gillt

Idag har andra delen av min familj varit här på fika för att gratta mig.

Två fester går bra, men tre blir för mastigt, och det har märkts i hur mycket jag orkat bjuda till.
De första fick en riktig fest med välplanerad mat och dryck.
De andra fick en riktig middag med mindre festig mat som jag slängde ihop medans de var här.
De tredje fick ingen mat alls utan bara glass och kaffe.

Det finns gränser för hur mycket jag orkar stå vid spisen, städa, vara social och diska. Kommer det fler nu får de ingenting alls, möjligtvis en spark i baken!
Min födelsedag är härmed avslutad.

GIV MIG STYRKA!

Gode Gud vad mycket självkontroll man måste använda sig av för att inte gå i bitar, tex när man sitter och ska ge "konstruktiv kritik" till någons text och helst bara vill skrika till personen att man inte förstår vad fan hon/han menar och att texten är apdålig,
eller när man bygger sina relationer på 100 procentig respekt och inte kan säga något negativt utan att bli ifrågasatt,
eller när man är den som tvingas promenera slalom på grund av allt buffligt folk som vill fram i femman,
eller när människor man hoppats på kanske är nåt helt annat än det man egentligen vill ha,
eller när tanterna på hemmet tror att de ska iväg på symöte för sjunde gången på samma dag och väntar på att bli utsläppta,
eller då man inser att man lätt hade kunnat halvera utbildningen på grund av allt irrelevant som man aldrig någonsin behöver använda sig av i yrket men som de djävlarna på instutitionen ändå tvingar en att läsa.

Ibland vill jag så gärna dra fram en basooka och skjuta skallen av min omgivning, det hade varit skönt.

Slagen hjälte

För ca ett år sedan blev jag skjutsad på någons pakethållare genom halva Göteborg. Ja, det kändes så i alla fall. Från Röda sten till Högsbo, upp och ner för backar i en rejäl fart. Väl framme hade jag ont i rumpan, min chaufför var inte ens andfådd!

Igår drog jag fram min gamla träningscykel ur garderoben igen där den stått och gömt sig sedan i höstas. Min kropp faller ihop och jag behöver göra något för att orka mer.
Så jag satte mig på cykeln och trampande på... i femton minuter, sedan var jag så trött att jag nästan trillade av.

När jag jämför min egen kondis med fantastiska människor som den ovan nämnde cyklisten blir jag antingen hänförd av hans och andras oerhörda styrka, eller förfärad över vad studenlivets bokläsning och datorchattrande har gjort med min kropp. Eller snarare vad MIN attityd och lathet har gjort med min kropp. Som herre över mitt hus borde jag skämmas!

Hundar styr och katter lyder

Igår hölls den andra av tre fester, denna gång med första delen av min familj. Det var trevligt, men ett fenomen som alltid bli extra tydligt när de befinner sig hemma hos mig är att morfar alltid vill ändra om tills det blir som han vill...

Jag hade musik på när de kom, Kent tror jag, och medans vi andra satt i köket så var han i vardagsrummet och sänkte ner nästa helt. Senare satte jag för skojs skull på hans systers operamusik, och då var han där och höjde istället, för att mot slutet av eftermiddagen även släcka de lampor som han antagligen tyckte var överflödiga i energisynpunkt då vi ju satt i köket och inte vardagsrummet, själv hade jag tänt dem för att det skulle se fint ut.

Jag tror att jag i det här inlägget har fångat essensen av min morfar. Nu får ni inte tro att denne man är en hemsk människa på något sätt, men han liksom alla andra har sina skumma saker för sig. Morfars problem verkar vara att han vill vara allrådande och se till att saker blir på hans premisser, och det blir gång på gång uppenbart att man inte kan lära gamla hundar att sitta!

Mellan hopp och nederlag

Det är en märklig känsla.
Hur man ena stunden finner sig i ett positivt rus för att i andra tänka att man nog inte duger, inte är tillräckligt fin hur mycket man än anstränger sig.
Det är så svårt att veta om det man gör är bra för en, eller om det bara är galenskap att ens försöka.
I vems ögon speglar jag mig egentligen, och vilken bild är det som reflekteras?

Vilken paj är jag?

You Are Pumpkin Pie

You're the perfect combo of uniqueness and quality Those who like you are looking for something (someone!) special

What Kind of Pie Are You?

Thank you for the music

FödelsedagsPartaj igår.
Mycket trevligt.
Oerhört fina gäster.
Ett enormt stressmoment att få ihop allt efter skolans PPU-möte. Och vissa saker åkte ju i det nytvättade golvet på grund av det, tex tårtan... Så jag fick kuta till Konsum och köpa två små istället. Men när mina raringar kom landade jag trots allt och mådde bättre än förväntat, så vi fick det riktigt trevligt. Och till A och S vill jag bara säga att jag faktiskt inte alltid drar mina skjortor mellan benen!
Tack ska ni ha allihopa.

2 mars fyller jag år

STOR POJK.
ENORM.
GIGANTISK.
24.
GRATTIS TILL MIG SJÄLV PÅ FÖDELSEDAGEN!
Enda dagen då man med gott samvete kan vara nästan hur egoistisk som helst. =)

En materiell prövning

Jag blir fanemig helt jävla galen! Dags att spy galla över all sunk i mitt liv:

Datorn gick sönder förra veckan, och kylen gick sönder tre dagar innan festen och skall fixas imorrn vilket betyder att jag måste laga all mat då. Och imorse när jag inte trodde att fler saker kunde gå sönder slets trampan på cykeln loss på väg mot Eriksdal. Skruvpluppen som håller fast den var spårlöst försvunnen, och gummiklädseln som är till för att man inte ska halka av med foten hittade jag inte heller då jag gick tillbaka en bit för att leta. Nära som tusan att jag tjongade stången i skrevet då foten åkte i backen.

Dammsög nyss. Påsen full. Skulle byte påse och trodde att plasthaken som håller fast den kunde gå ett hack längre ner. Uppenbarligen inte då jag istället gjorde sönder den då jag försökte trycka ner den lite till, så nu får jag hädanefter tejpa fast mina dammsugarpåsar om jag vill ha det rent i den här hålan.

MORR!

Who´s the bad boy?

Cops.
Hårda killar på sexan.
Med pistol tvingas en man ut ur bilen han sitter i.
Med pistol ber man honom att sätta händerna bakom huvudet.
Ansiktet skall vara bortvänt och han ska sakta gå baklänges mot poliserna.
Sedan säger man åt honom att gå ner på knä, sedan lägga sig på asfalten med handflatona uppåt och ansiktet ner i marken, detta innan de båda poliserna vågar gå fram och sätta handbojor på honom medan han ligger.
Varför?
Mannen är misstänkt för att ha stulit en bil!
Hur långt får man lov att gå för att visa sin makt gentemot en simpel biltjuv? Helt uppenbart hade han inget vapen, poliserna hade varsitt. En sån jävla USA-smörja! Tippar på att de Securitasväktare som i sina journaler ritar smileys efter att ha brottat ner psyksjuka är de som inte fixade polisutbildningen utan istället sitter och glor på Cops, ett program vars verklighet sjuttomé ser värre ut än fiktionen i snutrullarna.