Gode Gud vad mycket självkontroll man måste använda sig av för att inte gå i bitar, tex när man sitter och ska ge "konstruktiv kritik" till någons text och helst bara vill skrika till personen att man inte förstår vad fan hon/han menar och att texten är apdålig,
eller när man bygger sina relationer på 100 procentig respekt och inte kan säga något negativt utan att bli ifrågasatt,
eller när man är den som tvingas promenera slalom på grund av allt buffligt folk som vill fram i femman,
eller när människor man hoppats på kanske är nåt helt annat än det man egentligen vill ha,
eller när tanterna på hemmet tror att de ska iväg på symöte för sjunde gången på samma dag och väntar på att bli utsläppta,
eller då man inser att man lätt hade kunnat halvera utbildningen på grund av allt irrelevant som man aldrig någonsin behöver använda sig av i yrket men som de djävlarna på instutitionen ändå tvingar en att läsa.
Ibland vill jag så gärna dra fram en basooka och skjuta skallen av min omgivning, det hade varit skönt.
4 kommentarer:
visst känns hela grejen som ett skådespel mer eller mindre??
Ja för fan! Ska vi ta kollektivt självmord hainan?
Men så kommer de dagar, då man mår så jäkla gött och då ingenting besvärar en, stör en eller kan rucka på det där strålande humöret och man bara känner att man vill ge:
LOVE LOVE LOVE! :D
Usch, vad störig jag var nu då! Ha ha ha! Skämt åsido, jag vet hur det känns och ibland funderar jag oxå på den där bazookan.
/Fisken
Tur att vi är glada mer än vi är ledsna! Kram.
Skicka en kommentar