Hundar styr och katter lyder

Igår hölls den andra av tre fester, denna gång med första delen av min familj. Det var trevligt, men ett fenomen som alltid bli extra tydligt när de befinner sig hemma hos mig är att morfar alltid vill ändra om tills det blir som han vill...

Jag hade musik på när de kom, Kent tror jag, och medans vi andra satt i köket så var han i vardagsrummet och sänkte ner nästa helt. Senare satte jag för skojs skull på hans systers operamusik, och då var han där och höjde istället, för att mot slutet av eftermiddagen även släcka de lampor som han antagligen tyckte var överflödiga i energisynpunkt då vi ju satt i köket och inte vardagsrummet, själv hade jag tänt dem för att det skulle se fint ut.

Jag tror att jag i det här inlägget har fångat essensen av min morfar. Nu får ni inte tro att denne man är en hemsk människa på något sätt, men han liksom alla andra har sina skumma saker för sig. Morfars problem verkar vara att han vill vara allrådande och se till att saker blir på hans premisser, och det blir gång på gång uppenbart att man inte kan lära gamla hundar att sitta!