Hinna med

Det är inte lätt att hinna med allt.
Hur mycket kritik man än riktar mot det "stressiga storstadslivet" så upptäcker man sig hela tiden befinna sig mitt i det. Man är insugen och blir närmast utnyttjad i något som aldrig slutar hur hårt man än jobbar.
Men då det jag ska hinna med denna veckan mest handlar om att sitta ner och läsa, så fick jag den kloka idén att jag lika gärna kunde göra det ute i Marstrand hos familjen där jag har varit sedan i tisdags. Mycket trevligt!
Imorgon ska jag jobba och på måndag måste jag råplugga hela dagen. Tentan ska in på tisdag och jag har två frågor kvar plus en kursutvärdering som jag råkade tacka ja till att skriva och till vilken det också hör ett tvåtimmars möte i skolan innan tentan ska in.
Vad skönt det hade varit att bara dra täcket över huvudet och sova bort allt! Vet dock att det som vanligt kommer att lösa sig, därför borde jag inte vara stressad!

Farväl Transibiriska!

Farväl Moskva, farväl Mongoliet!
Igår bestämdes det slutgiltigt att vi inte åker Transibiriska järnvägen som jag hade hoppats, utan att vi istället tar ett flyg direkt till Kina, det blir en renodlad Kinaresa alltså.
Visst är jag lite besviken, hade ju gått omkring och drömt om vårat järnvägsäventyr sen vi kom på idén, men det finns inga kompromisser mellan att åka tåg eller flyg, så jag fick ge mig tillslut! Hoppas i alla fall att jag lyckades hävda mig tillräckligt för att föra fram min åsikt om saken.

Det ska bli en spännande resa och kameran kommer trots de ställen vi nu missar att bli fullproppad, och det ser jag fram emot!

Igår såg jag på film

The hours igen, och denna gång blev jag mer knäckt än vanligt.
Kändes ungefär som att bli nersugen i ett sorgens svarta hål.

EMMA

Emma och jag hade skriktävlingar när vi var små. Och när vi blev lite äldre brukade Emma banka på min axel så att jag trillade ner i diket under våra nattliga promenader.
Emma bor i den stora staden mellan spårvagnar och gatljus, men hurtig som hon är promenerar hon till skolan varje dag.
Emma gör goda linssoppor och tycker det är viktigt att vara punktlig och engagerad när man gör grupparbeten. Hon är också bra på att baka och använder främst sin vänstra hjärnhalva i sitt liv; livet som student i en allt hårdare värld belägen på stadens hårda asfalt.
Tentorna duggar tätt i Emmas liv, och allt som oftats säger hon att liv är just det hon inte har.

Popkonsten gick åt pipan

Förut fick jag för mig att jag skulle göra om mitt kök till något färgglatt med popkonst. Så jag åkte till Maxi och handlade affischer, rödfärg, muggar, poppiga servetter och krukväxter mm och har ägnat hela kvällen åt att måla om mina 4 stolar i rött.
När jag var färdig kom jag på att jag inte tyckte om det, så jag fick ta bort allt igen!!
Jag är så störd.

Husets sadist?

Jag ställde tvättmedelspaketet till vänster på tvättmaskinen efter att ha slängt in kläder. Sedan gick jag upp, och när jag senare gick ner till stugan igen låg paketet på golvet till höger om maskinen med medlet utspillt!
Kan paketet ha tagit sig hela vägen från vänster sida till höger sida och ner i golvet på grund av maskinens vibrationer? Eller är det så att någon faktiskt har varit där och slängt ner paketet för att jävlas?
Jag börjar sjuttomé tro att någon med vilje vill göra det surt för mig ibland. Ta tex den där gången jag inte fick ingen låset till källarskrubben. Jag hade bråttom så jag fick låta skrubben vara olåst. Efter en föreläsning i skolan åkte jag hem igen, och redan då hade någon varit därinne och rört runt bland mina saker och slängt dem hit och dit.
Mina tankar förs till grannen härunder som vid två tillfällen kommit upp och klagat på att jag spelat för hög musik, den sista gången då jag hade fest för första gången på två år vid halv elva på kvällen. Kan det vara så att han fått en fix idé sen den gången jag var nyinflyttad och spelade för högt? Kan det vara en sadist jag har att göra med här, är det olika personer varje gång, eller är det bara jag om är paranoid??

Min plus- och minuslista

+
*Jag sköljer med fluor både morgon och kväll.
*Jag källsorterar.
*Jag köper rättvisemärkt kaffe och kravmärkta bananer.
*Jag äter mycket fisk, frukt och grönsaker.
*Jag betalar mina räkningar i tid.
*Jag cyklar och åker kollektivt.

-
*Jag sover mig ofta igenom föreläsningar.
*Jag städar, diskar och tvätttar för sällan.
*Jag är slö.
*Jag tränar inte.
*Jag handlar kläder på barnarbetar- och slav-HM.
*Jag är distanserad och osocial.
*Jag fixar mina hårda fötter alldeles för sällan.

Disney som vidriga bakåtsträvare

Kommer ni ihåg den där tiden i livet då man gick och såg på Disney-filmer på bio? De flesta i min generation säger JAA! Den lilla sjöjungfrun, Alladin, Skönheten och odjuret, Lejonkungen mfl.
Den tiden är förbi, liksom Disney!

Ni som läser min blogg måste ibland tänka att jag är en feministisk skata vars yttersta mål är att döda alla män (antagligen insklusive mig själv). Men det är jag inte. Man ska alltid se till individen! Däremot tycker jag att det är viktigt att lyfta fram sådant som jag ser som många andra verkar ta för givet. Disney är ett sådant exempel:
De nya filmerna har en makalös förmåga att återanvända karaktärer. Enbart i trailerna uppsnappar man snabbt att dem handlar om manliga, skräniga och överhumoristiska karaktärer som är likadana i film efter film. Det är bara hur dem ser ut och storyn som är lite olika, och det blir ju så otroligt tjatigt! Disney måste tro att ungar av idag är stockdumma, om inte annat så blir dem det efter att ha sett för många av Disneys filmer!

Den manliga normen i filmerna måste på något sätt spegla ideal ur verkligheten. Ingen film, hur avantgardistisk den än må vara, är ren fiction tagen ur bara luften, utan allt har sin grund i den kultur vi lever, i Disneys fall en amerikansk kultur som i mångt och mycket även har spridit sig till Sverige. Filmernas överdrivna fokus på manskaraktärers komik måste betyda att män är mer intressanta, att deras komik är den som är roligast. Visst finns det kvinnliga figurer också, men dem är i marginalen, och ofta är dem kuttersmycken som ska räddas av en prins.
Flickor av idag som ju befinner sig i ett ganska hårt samhälle behöver starka kvinnliga förebilder, men med Disneys norm om att män är bättre och mer intressanta än kvinnor och att kvinnor mest är bifigurer som ska räddas, så får flickor knappast några vettiga sådana därifrån. Istället lär dem sig passivitet till förmån för en patriarkalisk kutur där mäns intressen sätt i fokus.

Disneys på ytan klämmkäcka och färgglada filmer döljer djupa stereotyper och ojämlikhet mellan könen som ett jämställt samhälle inte behöver. Det handlar om att en öppenhet gentemot alla människor, inte bara de komiska männen, går till spillo i de produktioner som barn ofta ser allra mest, och barnen är trots allt våran framtid.

Fler David-åsikter om medievärldens produkter

Både den nuvarande och den förra vinjettmelodin till Svt:s Packat och klart är himlans klatchiga tycker jag! Finns dem att köpa på skiva tro?
-
Femmans program Drickbart om sprit i olika varianter hade kunnat vara intressant om det inte hade varit så förbannat grabbigt! Två manliga gökar till programledare säger saker som att man kan öppna flaskor med "samlagsrörelser" för att få ut korken, att dem inte vet om det finns "några snygga brudar" i Skottland mm. Man har pokerkväll där det dunkas i ryggen, och en av de få gånger jag sett en kvinna i programmet fixade hon inte den starka smaken av apelsinrom vilket ju förstås blev lite "komiskt".
Är det meningen att intresset för fin sprit ska vara ett sunkigt mansterritorium även 2006? Res er kvinnor!
-
Jag satt vid mitt köksbord förut och funderade på Lukas Moodysons filmer. Har inte reflekterat kring honom förr, och kom på att alla hans filmer handlar om människor i utsatta situationer: Homosexuella, offer för trafficking, offer för en självdestruktiv porrfilmsinspelning, invandrares utsatthet mm. Jag vet inte om jag gillar själva Lukas så mycket, men hans engagemang respekteras!

IDOL ÄR:

Små narcissistiska barn vars högsta önskan är att bli sedda bedöms efter Rix-Fm-kritierier av fyra medelålders maktgalningar som anser att kvalitét är likamed Darin, Agnes och Sebastian.
Eeeek!

Kent har blivit utbränd!

Idag blev vårat grupparbete färdigt och redovisat. Det gick väldigt bra.
Uppgiften var att beskriva ett socialt problem - vi valde utbrändhet - utifrån två stycken olika teorier; vi valde marxistisk teori och systemteori.
För att piffa upp redovisningen spelade vi lite teater imorse och tog ett antal bilder som vi under presentationen visade på overhead. Det blev verkligen lyckat och alla tyckte det var roligt.
Så ta gärna och spana in våran coola fotosession genom att följa länken nedan! Se bilderna i rätt ordning och läs beskrivningarna för att få lite koll på vad det handlar om: http://groups.msn.com/Minabilderochtexter/kentblirutbrnd.msnw

Tack Lisa, Åsa och Sara för ett bra och kul samarbete!

Vi är födda till ett icke-valt och evigt beroende av varandra, och därmed till ett evigt ansvar.

Våra öden är sammanflätade.

Allt vi gör mot andra påverkar deras liv och vårt eget.

Folke är borta

Det fick jag veta när jag jobbade idag. Det hade gått fort.

Ingen rullstol kom rullande längst med korridoren, och hans namn var överstryket med Tippex på listan i köket.
Folke var en väldigt trevligt man med mycket humor. Han var dessutom alltid mycket tacksam och glad för den hjälp han fick.

Det kändes tomt på avdelningen idag.
Vila i frid!

Kulturnatta och Trafficking

¤ ¤ ¤
Det har varit en mycket "kulturell" helg såhär långt.
Igår begav vi oss ut i Kulturnatta för andra året i rad och började med att se invigningen på Heden: Sprakande eldfoffar som värmde upp oss till stenhård metallmusik vilken även poppiga jag tyckte om. Dock såg vi ett par tanter som med fingrarna i öronen avvek ganska fort. Mats stoppade servett i sina öron.
Under kvällen var vi sedan på Stadsbiblioteket och spanade in den öppna kursen i streetdance, såg på när en tavla blev till, lyssnade på några svängiga reggielåtar och köpte böcker. Jag köpte en bok om gammal skrock att ge till mormor, och två ljudböcker; Tom Sawyers äventyr (en av mina favoriter som liten) och Dr Jekyll och Mr Hyde. I ett tidigare blogg-inlägg beklagade jag mig över att jag inte hinner eller orkar läsa allt jag vill, och att läsning kan vara rent fysiskt betungande då man sitter med nedböjt huvud så länge, därför var det ju rent strålande att jag hittade böcker på kasett till försäljning! 10 kr styck.
Vi var också på utställningen Art link med diverse konstnärer som ville förmedla olika saker med sin konst. Lite väl sterilt för min smak, och det är svårt att sätta sig in i konsten då man har 1000 andra människor runt sig som snattrar och också vill sätta sig in i den. Fick dock köpt en dyr men god dricka som jag snart upptäckte var dyr för att alla i produktionen fått skälig lön mm.
Vi åt mat på Stage door, ett ganska trevligt men högljutt ställe vid Berzeligatan. Maten var god; oxfilé och rödvin, fast Simba från förra året ligger mig dock varmare om hjärtat.
Vi avslutade kvällen med ett besök i en skumm blomsterbutik där man sålde vackra Bonsaiträd, skrumpna köttätande växter och knasiga blomsterskulpturer. På övervåningen blev vi bjudna på te och fick se en liten utställning med foton från Kina. Kvinnan där var mycket engagerad och pratade om förtrycket av det kinesiska folket som uppenbarligen är värre än vad jag trodde. Hon uppmanade oss att komma tillbaka då vi varit på våran Kina-resa nästa år.

Efter en halvbra natt (sömnmässigt då alltså) hemma hos Hanna och Mats på deras knarriga tältsäng fick jag en god frukost med det rättvisemärkta kaffet vi fick kvällen innan. Vi gick för att se på nya utställningen om Trafficking på Världskulturmuseet. Intressant och välgjord, men kanske lite för mycket information för att kunna/orka ta in allting vid ett och samma tillfälle.
-Vapen (våld) och sex är de industrier som genererar mest pengar, sa Hanna. -Beror det på våra djuriska instinkter? frågade jag. -Ja, i alla fall på mäns, sa Linda.
¤ ¤ ¤

Är alla människor lika mycket värda?

Det var en fråga som togs upp på dagens litteraturseminarium.

Ida-Sofia citerade en lärare som snabbt hade snoppat av eventuella diskussioner genom att svara "Ja det måste man ju utgå ifrån, annars får vi ju ett nazist-samhälle."

Marie hävdade att människans grundläggande värde är detsamma oavsett dess handlingar, att det alltså är handlingarna som kan värderas olika, inte människan.
Jag hävdade att det är just handlingarna som skänker människan dess värde; väljer man värdefulla handlingar blir man också en värdefull människa.
Men vilka handlingar kan ses som värdefulla respektive mindre värdefulla? Befinner vi oss på en plus till minus-skala där summan av våra handlingar räknas ut? Tänk om vi av olika anledningar är oförmögna till att handla i överhuvud taget, är vi mindre värdiga då, mindre värdiga till mänskliga rättigheter?

Senare tänkte jag till och kom på att jag hade glömt bort människors nätverk på seminariet: Om jag ogillar en person ogillar jag inte nödvändigtvis hans/hennes familj vilken nog värderar personen högre än jag, så om jag skadar personen genom att hänvisa till hans eller hennes mindre värde skadar jag även hans familj och nära.

Ju mer man tänker i sådana här banor ju mer tillsnurrad i etiska konflikter blir man. Det var synd att vi inte kunde diskutera längre idag!

Ett grundläggande lika värde för alla är självklart, även fast det finns dem i ens privatliv man värderar högre än andra. Men visst finns det gånger då man har svårt att alls se något värde hos somliga? Somliga som verkar ruttna rakt igenom. En viktig tanke är kanske då att uppmärkamma att ens egen ruttenhet nog blir värre då man alltför hårt dömer personer utan att se till det som finns bakom.

Tyck gärna till via kommentarer! Är alla människor lika mycket värda?...

Genom dimman

Dimman låg tät över staden på min väg hem från Hanna och Mats. Någon ropade "bög" efter mig tror jag, och på den blöta bänken lade jag gårdagens Metro för att kunna sitta ner i väntan på bussen.
Ännu tätare dimma låg över Kungälv, och i Eriksdals kolsvarta famn letade jag rätt på min cykel med hjälp av den avtagbara cykellampan.
På skogsvägen var mörkret kompakt likt en betongvägg, så jag tog trottoaren och befann mig snart i trygghet inom hemmets väggar.
Känslan av mystik förhöjdes avsevärt efter ett titt på filmen Donnie Darkos hemsida vilken jag precis upptäckte. Klarar ni av att hitta lösenorden och de dolda budskapen för att komma djupare in på sidan?

http://www.donniedarko.com/

Tack Hanna, Mats och Linda för en riktigt fin kväll!