Disney som vidriga bakåtsträvare

Kommer ni ihåg den där tiden i livet då man gick och såg på Disney-filmer på bio? De flesta i min generation säger JAA! Den lilla sjöjungfrun, Alladin, Skönheten och odjuret, Lejonkungen mfl.
Den tiden är förbi, liksom Disney!

Ni som läser min blogg måste ibland tänka att jag är en feministisk skata vars yttersta mål är att döda alla män (antagligen insklusive mig själv). Men det är jag inte. Man ska alltid se till individen! Däremot tycker jag att det är viktigt att lyfta fram sådant som jag ser som många andra verkar ta för givet. Disney är ett sådant exempel:
De nya filmerna har en makalös förmåga att återanvända karaktärer. Enbart i trailerna uppsnappar man snabbt att dem handlar om manliga, skräniga och överhumoristiska karaktärer som är likadana i film efter film. Det är bara hur dem ser ut och storyn som är lite olika, och det blir ju så otroligt tjatigt! Disney måste tro att ungar av idag är stockdumma, om inte annat så blir dem det efter att ha sett för många av Disneys filmer!

Den manliga normen i filmerna måste på något sätt spegla ideal ur verkligheten. Ingen film, hur avantgardistisk den än må vara, är ren fiction tagen ur bara luften, utan allt har sin grund i den kultur vi lever, i Disneys fall en amerikansk kultur som i mångt och mycket även har spridit sig till Sverige. Filmernas överdrivna fokus på manskaraktärers komik måste betyda att män är mer intressanta, att deras komik är den som är roligast. Visst finns det kvinnliga figurer också, men dem är i marginalen, och ofta är dem kuttersmycken som ska räddas av en prins.
Flickor av idag som ju befinner sig i ett ganska hårt samhälle behöver starka kvinnliga förebilder, men med Disneys norm om att män är bättre och mer intressanta än kvinnor och att kvinnor mest är bifigurer som ska räddas, så får flickor knappast några vettiga sådana därifrån. Istället lär dem sig passivitet till förmån för en patriarkalisk kutur där mäns intressen sätt i fokus.

Disneys på ytan klämmkäcka och färgglada filmer döljer djupa stereotyper och ojämlikhet mellan könen som ett jämställt samhälle inte behöver. Det handlar om att en öppenhet gentemot alla människor, inte bara de komiska männen, går till spillo i de produktioner som barn ofta ser allra mest, och barnen är trots allt våran framtid.