En sanning...

...som är så fruktansvärd att den knappt går att beskåda.

Daniel Westling har fått en ny njure

Det fick jag veta av Expressen, Aftonbladet, GT, Göteborgsposten och TV 4 nyheterna.
Måste vara viktigt!

You must love me

Så nära men ändå så långt borta.

My darling Gummiplanta version 3

Ingen av mina trogna bloggläsare kan ha missat berättelsen om Gummiplantan som Lo fick av en vän, som växte upp hos Lo och blev stor, hur Lo sedan flyttade och gav den till mig, hur den blev ännu större tills dess att den föll ur krukan och dog. Hanna fick ett skott innan dess och jag fick därmed tillbaka min planta genom ett skott från hennes. Oj vad jag ville vårda den med en hel kapsyl gödning och oj vad den stendog av denna överdoserade kärlek!
Men Hanna hade ju kvar sin del av plantan så för en tid sedan fick jag ett nytt skott och nu växer den åter och frodas. Den har ofta stått med en tunn gardin som skydd mot solskenet men ändå så att solen kunnat komma åt genom tyget. Frodigheten har varit enorm och nu har jag fått plantera om i en större kruka för att göra plats åt dess storhet.
För tredje gången hälsar jag nu my darling Gummiplanta välkommen!

Nya idéer kräver ny tid

Balans är viktigt.
För tillfället är min balans rubbad.
Jag pluggar som en galning för att få in så mycket information som möjligt.
Det som annars kommer ut ur mig i form av film, teckningar och filosofiska blogginlägg får inte tid nog att mogna när allt bara handlar om att ta in.
Allt detta intagande lär göra att jag så småningom spyr, och förhoppningsvis blir det då en kunskapsspya lägligt nog till nästa veckas stora salstenta. Alternativt får jag mental blackout och hamnar på psyket för EU-psykotiska.

En överklassdam skall flanera på stan,
kungen skall efter sin moderna romantik och sin enorma egoism drunkna i sitt ego i brist på mänsklig kärlek,
Mat och kultur kommer åter med en härlig midsommarspecial,
de gamla fotoalbumen skall gås igenom och bilderna skall klistras i vackrare album,
de två sista åren av Lunar-dagboken inklusive hela den här bloggen skall skrivas ut på papper för arkivering.

Alla dessa kreativa projekt hoppas jag ska bli av under de kommande sommarmånaderna, men först måste jag alltså kräkas kunskap om det så krävs att jag stoppar fingrarna i halsen.

Jag hoppas att vi ses snart igen på andra sidan!

Jag önskar mig en symaskin

Ett ny längtan har börjat värka i min konstnärsjäl.
Jag inser att det vore roligt att få ge utlopp för idéer via nål och tråd och hur många nya spännande saker man skulle kunna skapa med tyg, stoppning och lite kreativitet.
Kanske finns det nån begagnad maskin att köpa, kanske inte. Men oavsett är det lockande...

Att hata är ganska enkelt...

...men att älska är däremot en utmaning.
Anta utmaningen!

Framtidens breda penseldrag

För en tid sedan gjorde jag en något mörk kalkylering över min budget det kommande året, men nu har jag insett att den inte alls stämmer. Saker och ting kan istället komma att bli riktigt bra!

Jag trodde ju att jag bara skulle få ut ca 3000 kr från CSN i maj, alltså gjorde jag ett litet glädjeskutt då jag fick syn på att jag fick över 5000 in på mitt konto. Mina kära morföräldrar kom dessutom vid mitt senaste besök på att de ska ge mig ett bidrag inför sommaren, så det plus att jag jobbat många timmar i maj och ett generöst skattebesked gör att sommaren är räddad och att det i mån om tid antagligen blir att jag och Lo åker iväg till Finland som planerat. En fyradagarskryssning till Åbo eller Helsingfors väntar om våra scheman går att matcha. Thomaz står dessutom på tur för min visit i Amsterdam vilket jag sagt skall ske någongång under hösten, och med mina kalkyleringar i bakhuvudet ser det inte helt omöjligt ut.
Hur det blir med Japan våren 2010 vet jag inte ännu, men jag har dock börjat fundera på att gå en påbyggnadskurs efter min examen. Det var en kollega som tipsade om den; en kurs gentemot barn och ungdom som skulle komplettera min kuratorspraktik väl och förskjuta min väg in på arbetsmarknaden en tid. Då får jag chans att sommarjobba även nästa år och få lite längre tid på mig att söka ett riktigt arbete på socionomernas kniviga fält. Branchen är i krisens spår bantad och kanske att det vid tiden efter nästa sommar har hunnit ske förbättringar på välfärdsområdet som kan komma att gagna mina intressen. Att dessutom ha en extrakurs inom samma fält kan ju bara öka mina chanser att få det jag vill ha. Bland alla yrken en socionom kan hänge sig åt är faktiskt skolkurator något av det roligaste jag prövat hittills, men dessa tjänster är begränsade och därför under mycket hög konkurrens.

Vad framtiden utvisar är okänt, men jag känner att jag inom åtminstone den nämaste framtiden har vissa breda penseldrag att utgå från. Det är positivt.

Blödig

Har spenderat helgen hos familjen.
Mellan samtal, tv och massor av mat hamnar jag alltid i grubblerier om hur de egentligen har det, grubblerier som jag kanske undviker genom att inte hälsa på så ofta, något som dock skapar dåligt samvete.
Ibland önskar jag att jag vore mindre blödig!

Jag fick synas i det offentliga rummet

Utställningen på Space var rent fotomässigt av varierad kvalitét, men bakom alla bilder fanns väl genomtänkta idéer nedskrivna i programmet man som besökare fick ta del av. En naken kvinna på Götaplatsen fick symbolisera de människor som går sin egen väg, de tätt sittande parabolerna på ett hyreshus i Bergjsön vittnade om en isolering som bröts av tv-sändningarna från det därute men väckte samtidigt frågan om vad det är som skall definieras som offentligt respektive osynligt. En av fotograferna hade tagit bilder på gamla bilvrak som skyfflats undan från stadens gator och ställde sig frågan om inte det som betraktas som skrot/smuts kan komma till användning på nåt sätt - en tanke som givitvis även går att applicera på de människor som inte får synas - och som bevis på att något sådant är möjligt hade hon satt upp sina fotografier på gamla rostiga plåtdelar. Ett verk som dessutom fick med den av dagens samhälle viktiga miljöaspekten.

Space lokal var vacker och trivsam, kvällen förlöpte på ett avslappnat och trevligt sätt, det enda som inte föll mig i smaken var priset på vinet i baren; 62 kronor för ett glas, det gick enligt mig emot hela syftet med utställningen med tanke på de klasskillnader som numera sägs öka i Sverige.

Lo har jobbat hårt och bra som producent och fotograferna har tänkt till.
Utställningen hänger kvar i två veckor.
Tack för en fin och tänkvärd upplevelse!

Vad är konst?

Här ger Knatten sitt svar!

Vem får synas i det offentliga rummet?

VERNISSAGE fredag 22 maj kl 18 med fest och mingel. Space, Heurlins Plats 11 (vid Draken på Järntorget i Göteborg).
Linda Alexborn har som utställningsproducent samlat ihop åtta fotografer som fritt fått tolka det ovanstående temat.
Hur ser det ut på stadens gator, vems åsikter och idéer ges det utrymme för, vad eller vem får synas, vad är offentlig konst och vad är klotter?
I en tid då landsbygden avfolkas och urbaniseringen fortsätter att göra sig gällande runtom i världen är dessa frågor viktiga att ställa. Makten manifesteras på storstadens gator och endast ett fåtal utmanar den.

Det andra könet skall straffas

Vår käre von Trier är i hetluften igen.
Mannen ligger bakom succéer som Breaking the waves, Dancer in the dark och Dogville. Filmerna har alla ett skimmer av både vardagsrealism och surrialism och väcker ofta starka reaktioner hos publiken, så gjorde även senaste Antichrist som kritiseras för sitt övervåld och att det våldet främst är riktat mot filmens kvinnliga huvudroll. Könsstympning och annat lär ha vållat både burop och applåder på visningen i Cannes och Trier fick många tuffa och kritiska frågor på presskonferensen.

Just denna stympning av det kvinnliga könet - kanske då i mer symbolisk mening - är det som regissören fått mest kritik för genom åren eftersom nästan alla hans filmer handlar om kvinnor som antingen blir offer eller offrar sig själva för andra. Egentligen är det väl inget fel i det, men att han alltid väljer att offra sina kvinnliga karaktärer gör att man börjar fundera på hans motiv och hur dessa karaktärer blir till stereotyper av kvinnor: Kvinnor som offrar livet för sina barn, för sina män och för andra i sin omgivning. Kvinnor som låter sig smädas, förnedras och våldtas för andras skull.

I filmens värld är allt tillåtet och man behöver inte se Triers kvinnor som representation för verklighetens, men alla filmer oavsett regissör speglar dock till viss mån den tid de är sprugna ur. Lars verk säger något om kvinnors historia och antagligen också om vilken sadomasochism denna dogmademon är. Eva åt av äpplet, Pandora öppnade asken, och för dessa synder skall de efterlevande straffas.

Hans berättelser är starka, och det är just styrkan i dem som tvingar till kritiska ögon. Att rekommendera är Ingrid Lindells bok Att se och synas som granskar Breaking the waves.

http://www.youtube.com/watch?v=QmKv_57fOvY

Motivationen som försvann

Om man tittar in i mapparna som jag sparat på min dator under min utbildningen ser man att jag i början av programmet fyllde dem med boksammanfattningar, föreläsningsanteckningar och reflektioner. Men en mycket tydlig tendens är att dessa mappar blivit alltmer innehållslösa under programmets gång och numera är de flesta som stora tomrum vilka vittnar om en vansinnigt stor omotivation. Jag gör bara det allra nödvändigaste vilket tyvärr leder till dåligt samvete. Jag hedrar inte min utbildning, jag suger inte åt mig av den enorma mängd kunskap som finns samlad på institutionen utan glider bara nätt och jämt med. Hade jag läst boken Motivationsarbete mer noggrant hade de svarta hålen kanske varit mindre svarta och mina kunskapsluckor mer igenfyllda.

Jag sitter i stunden här med en stor hög artiklar, två böcker, en stor pärm med föreläsningsanteckningar och en samling utskrivna lagar kvar att läsa innan salstentan i socialpolitik om drygt två veckor. Hur detta projekt skall gå vet jag ej, men jag gör ett försök att läsa så mycket som möjligt av det jag hittills ignorerat och tror att plugg på gamla tentor med klasskompisar kan öka chanserna till ett G.

Jag har snart läst på universitetet i fem år, sista tiden ökar på detta med ytterligare ett halvår.
Jag är antagligen skoltrött.

Kvällstårar

Ikväll har jag fått någon att börja gråta. Det står jag nästan inte ut med. Kanske för att jag vet hur det känns.

Ät mig!!

Willys har introducerat Bläckfiskpinnar. En arm per pinne? Smakade hur som helst bra.
Men finns det något mer makabert än när man sätter ett glatt djur på förpackningen likt här där en glad bläckfisk med pepparkvarn själv gör reklam för sina pinnar? Samma grej ser vi på påsk och jul då lyckliga kycklingar och grisar skuttar omkring.
Handlar det om att lindra människors dåliga samvete och är folk generellt så korkade att det funkar?

Mot självförtroende!

Har ägnat morgonen åt tv-shop:
Nu vet jag att jag behöver Youthful essence kristallpeeling, Proactive hudrengöring, Pilates och Sheer cover mineralsmink för att mitt liv ska bli fyllt av glädje och självförtroende!

Vitt och vackert

Hon klarade semifinalen (varur videon är tagen). Hon får gärna vinna också.

Fika med Danuta

Danuta var på snabbvisit i stan och agerade tolk för sina föräldrar som hade ko-affärer i närheten.
Vi hann med en kortare fika på Kungsportsplatsen. Vi pratade om skolan, om arbete, kärleken och framtidsplaner.
Det är alltid lika sorgligt att behöva säga adjö till Danuta, för man vet att det kommer ta ett tag tills man ses nästa gång. Tyvärr blir det svårt för mig att besöka Polen i år så det kan nog dröja länge innan jag får träffa rara D och mina andra polska vänner igen.
♥

(bild av Lo)

Livet tar slut vid 50

Jag tycker att konformitetens ageism är skrämmande att se, och en person - en favorit - som ständigt hamnar i korselden av folks åldersfixerade åsikter är Madonna. Ända sedan hon fyllde 40 för tio år sedan har fler och fler kommentarer om hennes ålder dykt upp i forumen och kommentarspåren på Youtube. Madonna vet säkert att hon tänjer gränserna rejält, speciellt i senaste showen där hon är än mer avklädd än på den förra. Jag tycker personligen att hon ser bättre ut med lite mer kläder på sin beniga kropp, men jag stör mig på åsikter som att hon "borde agera enligt sin ålder" och "pensionera sig för att lämna plats åt yngre talanger". Enligt många är det dags för henne att flytta till äldreboendet redan nu. Småglin utan perspektiv på livet verkar tro att man ska dö innan man fyllt femtio och trots att jag själv kan reagera på Maddes outfits, och trots att jag inte ser ålderdom i klassisk bemärkelse som något negativt, så tycker jag ändå att hon gör rätt i att fortsätta sin karriär som artist på det sätt hon själv behagar. Madonna må själv vara fixerad vid ungdom med fejjan fullproppan av botox, men hon ger inte upp, hon stannar kvar och det är beundransvärt.

Lite partaj för helgen

Drogliberalism på spårvagnen...

...eller bara allmän knarkhumor.
"Man firar inte på gräs! Man firar med gräs!"

Enkätfiaskot som fick ett gott slut

Under vår uppsatstid har det ringts enorma mängder med samtal till läkarinstitutionen för att få tillgång till studenterna. De flesta samtal har gjorts av Sarah och Anna. Dock var det jag som bokade vad som skulle bli den näst sista enkätinsamlingen imorse.

Upp med tuppen fick vi alla kliva för att säkert komma i tid till en plats där vi inte varit förut.
Vi väntade utanför föreläsningssalen då tjejen som satt en bit ifrån oss helt plötsligt undrade om det var samma enkät den här gången som förra! Gisses vad paffa vi blev och vilket gapskratt vi gav ifrån oss då vi insåg att vi redan hade besökt klassen vi ämnade besöka på morgonkvisten en gång. Vad pinsamt det hade varit om vi faktiskt hade klivit in och presenterat oss på nytt, liksom: "tjingeling, kan ni fylla i enkäterna bätte den här gången?" Lite rödlätta i ansiktet satt vi kvar medan eleverna vi ju redan träffat strömmade ut ur salen och vi fick en del igenkännande blickar.
Onödig tid lades ner för detta, men i slutändan var det mest bara komiskt!

Desto bättre gick det då på det andra sjukhuset där vi hade vår allra sista insamling, detta för en klass som helt säkert inte träffat oss förut. Anna informerade utmärkt och då vi fått in alla ifyllda hade vi sammanlagt fått ihop ca 111 stycken enkäter. Vårt mål var 100 och äntligen blev det uppfyllt! Ett par av studenterna stannade kvar en stund då de andra hade gått och diskuterade ämnet med oss; ett trevligt avslut på en långdragen process.

Inom struktur finns utrymme för lajbans

Jag har en agenda!
En almanacka!
Jag har köpt en ny sen jag förlorade min förra och det var verkligen på tiden!
Senaste veckorna har mitt liv funnits på diverse att-göra-listor, post-it-lappar och skolscheman. Det var inga problem till en början, men nu när det pockar på med fester, skola, jobb och annat blir det allt annat än angenämt.
Min nya agenda är så fin.
Den gör mitt liv fint.

Seminarieanteckningar

You look so fine

"I want to break your heart and give you mine."

Solidariteten är mindre hos dem som har råd att vara solidariska

Socialpolitik är inte alltför spännande när man som mig är mer intresserad av teori än hård verklighet. Men något anmärkningsvärt som tas upp i en av artiklarna till kursen är det som många nog redan vet; ju mer pengar folk har ju mindre positiva är de gentemot kollektiv finansiering. Mycket vill uppenbarligen ha mer. Ju mer man har desto mer har man att förlora. Och likväl som att det känns ruttet kan det vara värt att själv tänka sig in en liknande situation: Med mer pengar på fickan blir det mer lockande att köpa sommarhus än att betala en höjd inkomstskatt, speciellt om man slitit för slantarna.
Men anmärkninsgvärt, ja det är det! Problematiken handlar om hur vi värderar oss själva, hur vi värderar varandra och vem vi anser vara värd sin lön respektive vem som är ovärdig de pengar han/hon får. Hur skall vi fördela våra resurser rättvist med tanke på insatser, skilda bördor och förmågor? Det är omöjliga frågeställningar som dock är ytterst intressanta och viktiga att diskutera!

Pirate bay på gott och ont

Dessa pirater är nu ett hett diskussionsämne som berör en stor del av oss. Man menar att de stora bolagen roffar åt sig, att det som dessa gör är stöld mot den fria kulturen. Men jag är inte helt säker på att jag ställer mig bakom dessa argument. Om jag har som mål att sälja skivor skulle jag antagligen inte tycka att det vore helt okej om man istället för att köpa mina verk laddar ner dem. Många säger att de först laddar ner och sedan köper, men jag tror bestämt att det är en mycket liten minoritet, skivbranschen har fått det tufft, och jag har svårt att tro att man som liten artist/musiker klarar sig om man främst vill leva på sin skivförsäljning. De stora artisterna - de som är bundna till de enorma internationella bolagen - klarar sig naturligtvis, men det verkar ironiskt nog som att det är just dessa bolag som ligger på mest i förbudet av nedladdning. Men vill vi bara ha stora kommersiella artister? Man menar att sponsring och reklam ska få industrin att gå runt, men vad är det som blir kvar efter att ha tryckts igenom en flora av reklamraster med intressen som går bortom musiken? Jag tror att det personliga utrycket - den kreativa ådran - riskerar att försvinna om nedladdningen blir större. Kvar får vi en botoxad Britney Spears som gör reklam för bilar och sprit.

Hur utvecklingen kommer att bli kan varken jag eller andra veta med säkerhet, men visst finns det även många argument som talar mot förbuden och för nedladdning. Ur ett rent individualistiskt perspektiv är det ju helt fantatsiskt att man med ett par knapptyck kan få precis det man vill ha...

Dagens ångest

Tysta vittnen

På bussen till det nya sommarjobbet hamnade jag längst bak och fick tyvärr sitta på snedden, hade mycket hellre kunnat titta rakt fram. Efter drygt halva vägen dök det upp två killar, kanske något yngre än mig, och satte sig på de bakåtvända platserna till höger. Killen längst ut hängde med kroppen och korsade mittgången med sin fot. Han tappade sin tändare en gång och det tog sin möda att plocka upp den igen då han fick böja sig långt fram för att komma åt. Men det stoppade inte där. Han tappade den snart igen. Och sedan tappade han den flaska med öl som han öppnat på bussen. "Fan då så jävla smart!" Det rann öl längst med gången men han lyckades fiska upp flaskan.
Mitt emot mig satt en något äldre kille och pillade på sin mobiltelefon, han hade den något uppåtvänd vilket ölsnubben lade märke till och ogillade. Han sa då till den äldre att lägga ner telefonen med släpig röst, antagligen för att han var rädd att bli fotad/filmad då jag tyckte att han mumlade nåt om kameror. Offret protesterade inte utan ville uppenbart komma bort från situationen så snabbt som möjligt och lade ner den direkt "ja ja ja ja jag förstår" och tog på sig ett par hörlurar.

Ölkillen tappade flaskan ytterligare fyra gånger och tändaren två gånger under den korta bussresan. Ingen brydde sig. Antagligen av rädsla. Han såg stor ut, och av den lilla tillsägelsen han gav till mobilkillen kunde man utläsa att han var en snubbe man inte skulle mucka gräl med. Antingen var han rejält berusad eller drogad på något sätt då han uppenbart inte klarade av att hålla kvar sin öl i handen. Ej heller kompisen klagade på honom mer än att han sa något om att han verkade vara "trött."

Det är otäckt hur man i rädsla för repressalier håller tyst när man egentligen behöver säga något, kanske också för att man inte riktigt vet vad man ska säga, och i mitt stilla sinn undrar jag om denna tystnad förblir rådande även när det handlar om mer allvarliga företeelser man blir vittne till. Forskning har ju visat att så är fallet. Vi springer undan och vänder bort blicken för att slippa se, för att slippa ta ansvar.

Vad jag har att spara till under kommande året:

Ca 2000 kr Stockholmsvistelse och Finlandskryssning någon gång under 2009.
Ca 2000 kr Amsterdam någon gång under kommande höst.
Ca 7000 kr i backup efter examen.
Ca 20 000 kr Japan vår 2010.

= Ca 31 000 kr.

Det är mycket pengar...

Tror du på monster?

Charlie the Unicorn

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag tycker om dessa filmer. De skruvade karaktärerna och den utflippade galenskapen kittlar dock mina smilgropar.
Filmerna om Charlie är uppenbart från samme skapare som gjorde Lamas with hats.
Detta är nr 3 i serien och för de oinvigda kan jag berätta att Charlies njure blir stulen i tidigare avsnitt.

Valborg

Varje år kommer Valborg och första maj som en överraskning för mig. Speciellt i år då jag slarvat bort min agenda och min planering kommit att hamna uteslutande på det utskrivna skolschemat och post-it-lappar som jag ständigt tappar bort.

För ett antal år sedan stod jag vitklädd från topp till tå i ett relativt nytt sällskap för att se på kortegen. Vi hamnade i en lerig backe och då det började regna skvätte leran upp på mina vita brallor. Jag drog med folket till Röda sten som var fullt och därför tog min kärlek mig på en lång cykeltur hem genom staden. Oj vad ont i rumpan jag fick - av pakethållaren alltså!

Förra årets Valborg vill jag minnas firades hos Lo i trevligt sällskap. Inga romantiska turer genom stan, dock en buss hem i vilken någon hade spytt längst bak. Passagerarna ville inte gå bak i bussen förrän chauffören röt i högtalaren. Jag satt i mitten och kunde något äcklad beskåda hur den lösa spyan rann framåt och spred sin vidriga stank.

Detta år hamnade jag och Lina efter en tur i affären på en filt vid Kungsportsplatsen. Vi åt sushi, drack vin, åt kakor och förväntade oss att få se kortegen trava förbi men kom på att denna antagligen hade svängt in på Vasagatan. Chalmeraristernas samhällsreflektion fick jag därmed läsa om i tidningen dagen efter, men innan kvällen var slut åkte jag hem till min vän för att se på hennes nya lya och titta på film. Flyga drake är en mycket bra bok men som film har den blivit platt och utan djup.

Den 1 maj hade jag inget att säga, så istället för att stå på "barrikaderna" åt jag middag hos mor och tränade.

En ny stjärna

Tamaru har entrat min länklista. Han kommenterade ett av mina inlägg och jag fick syn på att han lagt upp mig på sin blogg med beskrivningen "kreativ kille". Här har vi uppenbarligen ännu en kreativ kille som skriver om mänskliga betraktelser, lägger upp sin egen och andras konst liksom filmer med humor och livsglädje.
Ta er en titt in i hans Japan-inspirerade värld!

http://tamaru.blogg.se/

En liten sammanfattning av vad som varit

Men det kommer mera!

Äntligen uppdaterat

Jag tar för många bilder.
Det frestar på ekonomin då jag vill framkalla alla fina,
och på tiden då jag vill ladda upp dem på nätet också.
Det tog sin lilla tid men nu har albumen Tidig vår, Weekend i Örebro och Släpp fångarna loss det är vår blivit uppdaterade på min Pixbox-sida. Stör mig dock på att mobilbilderna aldrig hamnar i rätt ordning.

http://www.pixbox.se/usr_show_id8611_page0_order1.html

Visst är våren vacker

Men kom den inte en månad för tidigt?
Med den här utvecklingen lär allt det vackra snart bli beiget. Och ni vet ju alla vad jag tycker om den färgen!

Fortsatt träning (I don't care)

Min träning går vidare, och snart behöver jag kanske inte kalla mig nybörjare längre, men fortfarande är det nybörjarglädjen som driver mig, det faktum att jag är relativt färsk på golvet och den revolution det innebär för mig.

Jag tränar numera body pump tre gånger i veckan. Sen första gången har jag ökat med vikter vid ett par tillfällen. Svagast är jag i armmusklerna så där har jag bara ökat en gång. Men jag känner på mig att jag med mer frekvent träning som nu kommer att kunna lägga på mer så småningom.
Favoritpasset är på måndagkvällar då en riktigt bra och positiv instruktör peppar, men generellt är alla riktigt bra på sitt jobb, och då jag kommit att bli ett namn för dem fick jag en personlig åtsägelse förrförra gången jag var där och inte orkade plankan! Läskigt men rätt kul.

Här bjuder jag nu på den låt som körs mest frekvent till bröstdelen. Det har bara hänt två gånger då jag varit med att man använt en annan låt till bröstmusklerna. Den här har power och "I don't care" blir närmast ett mantra då man ligger ner på britsen och pressar. Enjoy!