Vår käre von Trier är i hetluften igen.Mannen ligger bakom succéer som Breaking the waves, Dancer in the dark och Dogville. Filmerna har alla ett skimmer av både vardagsrealism och surrialism och väcker ofta starka reaktioner hos publiken, så gjorde även senaste Antichrist som kritiseras för sitt övervåld och att det våldet främst är riktat mot filmens kvinnliga huvudroll. Könsstympning och annat lär ha vållat både burop och applåder på visningen i Cannes och Trier fick många tuffa och kritiska frågor på presskonferensen.
Just denna stympning av det kvinnliga könet - kanske då i mer symbolisk mening - är det som regissören fått mest kritik för genom åren eftersom nästan alla hans filmer handlar om kvinnor som antingen blir offer eller offrar sig själva för andra. Egentligen är det väl inget fel i det, men att han alltid väljer att offra sina kvinnliga karaktärer gör att man börjar fundera på hans motiv och hur dessa karaktärer blir till stereotyper av kvinnor: Kvinnor som offrar livet för sina barn, för sina män och för andra i sin omgivning. Kvinnor som låter sig smädas, förnedras och våldtas för andras skull.
I filmens värld är allt tillåtet och man behöver inte se Triers kvinnor som representation för verklighetens, men alla filmer oavsett regissör speglar dock till viss mån den tid de är sprugna ur. Lars verk säger något om kvinnors historia och antagligen också om vilken sadomasochism denna dogmademon är. Eva åt av äpplet, Pandora öppnade asken, och för dessa synder skall de efterlevande straffas.
Hans berättelser är starka, och det är just styrkan i dem som tvingar till kritiska ögon. Att rekommendera är Ingrid Lindells bok Att se och synas som granskar Breaking the waves.
http://www.youtube.com/watch?v=QmKv_57fOvY
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar