Willys har introducerat Bläckfiskpinnar. En arm per pinne? Smakade hur som helst bra.Men finns det något mer makabert än när man sätter ett glatt djur på förpackningen likt här där en glad bläckfisk med pepparkvarn själv gör reklam för sina pinnar? Samma grej ser vi på påsk och jul då lyckliga kycklingar och grisar skuttar omkring.
Handlar det om att lindra människors dåliga samvete och är folk generellt så korkade att det funkar?
3 kommentarer:
Intressant tanke. Glada små söta djur ser man även på japanska förpackningar, många gånger. Kanske är det som du säger, att det ska dämpa lite "ångest". Dock tycker jag inte att vi behöver skämmas över att vi äter andra djur. Så länge vi behandlar de väl innan de hamnar på tallriken, tycker jag att det är OK att äta upp dem.
Jag äter fisk men jag tycker nog egentligen tvärtom mot vad du gör P (och som du förstår skapar den paradoxen mycket ångest i mitt liv.) Att ta någons liv är väl egentligen värre än att behandla någon dåligt? Man brukar se det så när man talar om människor, men snackas det djur tänker man motsatt.
De tankegångar du har är väldigt fina, tycker jag. Jag brukar dock se det som så, att djur äter varandra. Människan är lika mycket djur som alla andra varelser, vi har dock fått förmågan att tänka några steg längre. En haj äter andra djur för att den är hungrig, vi gör precis lika dant. Dock tycker jag att vi som människor borde behandla djuren bättre, eftersom vi kan känna empati.
Skicka en kommentar