Jag fick synas i det offentliga rummet

Utställningen på Space var rent fotomässigt av varierad kvalitét, men bakom alla bilder fanns väl genomtänkta idéer nedskrivna i programmet man som besökare fick ta del av. En naken kvinna på Götaplatsen fick symbolisera de människor som går sin egen väg, de tätt sittande parabolerna på ett hyreshus i Bergjsön vittnade om en isolering som bröts av tv-sändningarna från det därute men väckte samtidigt frågan om vad det är som skall definieras som offentligt respektive osynligt. En av fotograferna hade tagit bilder på gamla bilvrak som skyfflats undan från stadens gator och ställde sig frågan om inte det som betraktas som skrot/smuts kan komma till användning på nåt sätt - en tanke som givitvis även går att applicera på de människor som inte får synas - och som bevis på att något sådant är möjligt hade hon satt upp sina fotografier på gamla rostiga plåtdelar. Ett verk som dessutom fick med den av dagens samhälle viktiga miljöaspekten.

Space lokal var vacker och trivsam, kvällen förlöpte på ett avslappnat och trevligt sätt, det enda som inte föll mig i smaken var priset på vinet i baren; 62 kronor för ett glas, det gick enligt mig emot hela syftet med utställningen med tanke på de klasskillnader som numera sägs öka i Sverige.

Lo har jobbat hårt och bra som producent och fotograferna har tänkt till.
Utställningen hänger kvar i två veckor.
Tack för en fin och tänkvärd upplevelse!