Valborg

Varje år kommer Valborg och första maj som en överraskning för mig. Speciellt i år då jag slarvat bort min agenda och min planering kommit att hamna uteslutande på det utskrivna skolschemat och post-it-lappar som jag ständigt tappar bort.

För ett antal år sedan stod jag vitklädd från topp till tå i ett relativt nytt sällskap för att se på kortegen. Vi hamnade i en lerig backe och då det började regna skvätte leran upp på mina vita brallor. Jag drog med folket till Röda sten som var fullt och därför tog min kärlek mig på en lång cykeltur hem genom staden. Oj vad ont i rumpan jag fick - av pakethållaren alltså!

Förra årets Valborg vill jag minnas firades hos Lo i trevligt sällskap. Inga romantiska turer genom stan, dock en buss hem i vilken någon hade spytt längst bak. Passagerarna ville inte gå bak i bussen förrän chauffören röt i högtalaren. Jag satt i mitten och kunde något äcklad beskåda hur den lösa spyan rann framåt och spred sin vidriga stank.

Detta år hamnade jag och Lina efter en tur i affären på en filt vid Kungsportsplatsen. Vi åt sushi, drack vin, åt kakor och förväntade oss att få se kortegen trava förbi men kom på att denna antagligen hade svängt in på Vasagatan. Chalmeraristernas samhällsreflektion fick jag därmed läsa om i tidningen dagen efter, men innan kvällen var slut åkte jag hem till min vän för att se på hennes nya lya och titta på film. Flyga drake är en mycket bra bok men som film har den blivit platt och utan djup.

Den 1 maj hade jag inget att säga, så istället för att stå på "barrikaderna" åt jag middag hos mor och tränade.