JAG FICK GODKÄNT PÅ TENTAN!!!

Jag behöver aldrig nånsin i hela mitt liv läsa den sketna kursen "Samhällsstruktur och välfärd" igen!

HURRA!!

I dödens väntrum

För ca en vecka sedan var jag uppe en kort stund på jobbet för att fylla i min tidrapport. De boende hade precis ätit och satt kvar vid bordet i köket. G ville in på sitt rum och skulle som vanligt bli skjutsad på sin rullator eftersom hon har svårt att gå, men det var väldigt besvärligt för mina kolleger att hjälpa henne upp på den eftersom hon hade så ont. Hennes värk har tilltagit rejält och det hade skett en stor försämring i hennes kropp sen jag var där gången innan.
När man inte arbetar så mycket märker man skillnader tydligare, och när man kommer dit utan att jobba ikläder man sig inte rollen som vårdbiträde, vilket verkar medföra att man ser saker genom distanserade ögon. När jag anlände kändes det som att träda in i dödens väntrum; en sista anhalt innan det tar slut, och det var otrevligt. De som bor på avdelningen har inget annat än slutet att vänta på mellan kaffestunderna, och som betraktare infinner sig en känsla av hopplöshet, något man inte känner som arbetare då man hela tiden jobbar för att finna hopp och övervinna de fysiska hindrena.
Hur bra vårdpersonalen än är visar sig kroppens förfall och ett sting av rädsla.

Livet som planerare

För att få ihop ett komplext liv krävs mycket planering. Busstider, busskort, mobilbatteri och kontantkort, läsdiciplin, föreläsningssalar, jobbtider, mail, sms mm.
Men det konstiga är att det ibland känns som att livet är komplext just på grund av all planering. Det är planeringen som tar tiden i anspråk, och i slutet av en lång dag kan man fundera på vad man egentligen har gjort.
Idag pajjade min planering en smula. Jag gick upp försent för att jag på något sätt tänkte fel när jag satte väckarklockan igår kväll. Den sena uppgången gjorde att jag inte hann promenera till Eriksdal utan var tvungen att ta bussen i centrum vilket hade krävt kontanter eller ett hundrakort för att betala de extra kupongerna. Precis när jag skulle gå upptäckte jag att jag varken hade kontanter eller hundrakort, och tid för att gå till bankomaten hade jag inte heller, så jag fick skippa bussen. Hoppade därför över föreläsningen och ska istället träffa min grupp för nya arbetet kl 10. För att PLANERA nya arbetet.
När jag är pigg är planeringen pyttpotatis och ger mig energi, när jag är lite trött känner jag mig istället stressad och vill bo isolerad i en stuga på ett högt berg.

GRATTIS PÅ TOLVÅRSDAGEN!

Älskade kusin,
det har gått så fort!

Min hjärna är till salu

När man tar sig en titt i backspegeln på alla böcker man plöjt igenom blir man lite stolt. All kunskap som man matat in med både glädje och ångest, alla hyllmetrar som gått åt till kurslitteratur.
Nu har jag dock bestämt mig för att sälja av en rejäl hög, men det är inte med helt lätt hjärta! Känns som att jag ska annonsera ut en del av mig själv, som att en del av mitt liv blir utraderat när jag väl säljer böckerna.
En av mina favoriter, Globaliseringens kulturer, var det på vippen att jag skulle ha sålt vilket hade gjort riktigt ont! Men så kollade jag på alla framtida litteraturlistor och upptäckte den där! Alltså får den stå kvar i hyllan ett tag till.
Upptäckte dessutom att en framtida kurs innehåller Alienation is my nation. Tror inte att jag har kvar den, men jag har läst den, och det är en fördel.
Bland de böcker jag kommer att göra mig av med och som kommer att göra ondast finns Yttrandefrihet och Tryckfrihet. Låter hur tråkigt som helst, men sättet som författaren på ett lättbegripligt sätt visar på exempel där de olika lagarna överlappar varandra och är tolkningsbara är väldigt bra, och den boken gav mig verkligen något. Etik i arbete med människor är också en bok jag kommer att sakna eftersom den är så poetisk och vacker. En tredje bok jag fäller en tår över är faktiskt McQuails mass communication theory. Inte för att jag gillar boken i sig, utan snarare tvärtom; att jag är så förbannat stolt över att ha läst den! 400 sidor vidriga medieteorier på engelska var för mig en bedrift.

Adjö mina älskade!

Moralisten fick sig en törn

Nu har jag sökt ett av de mest ytligaste extrajobben man kan tänka sig.
Ett jobb som går emot alla mina inre ideal.
Det värsta av allt är ju att jag gör det enbart för pengarnas skull...

Snön kom till staden

Den lade sig över husen som ett täcke under vilka människorna kunde ligga i dvala tills dess att våren kom.
Själv känner jag mig mer energisk än på länge, och snö är ju så vackert!

Ny energi till systemet

Idag har jag på grund av allt promenerande utomhus med för tunna skor nästan förfrusit mina stortår. Men jag har förhoppningsvis även bränt en del kalorier: Ner till Eriksdal, till skolan, Vasagatan fram, Avenyn ner, till Ranrikegården i Kungälv, hem, till Konsum för bokhämtning och hem igen.
Jag träffade en "gammal" bekant när jag skulle hoppa på spårvagnen efter skolan, och det blev att jag promenerade med honom längst med hela Vasagatan och Avenyn ner till Brunnsparken. Det var trevligt att talas vid, det var ett tag sedan.
Som vanligt då vi för våra diskussioner snackar vi om relationer, partners och "brudar". Han lade fram argument kring varför kvinnor är mer primitiva än män t.ex.
Jag håller inte med honom, men att få helt motsatta tankegångar än de man är van vid är på något märkligt sätt befriande.
Av nån anledning har jag sökt mig till studier som dominerats av tjejer vilket lett till en viss ensidighet i åsikter och sätt att tänka. Nu är det nog egentligen inte tjejerna i sig som varit ensidiga, utan snarare studierna. Nu börjar det om igen känns det som, alla de gubbar och böcker och teorier som för vissa är nya är för mig gamla, och jag tycker att det börjar bli tjatigt. Och just därför kan en matcho grabbs munväder om brudar, cigaretter och det sexuella spelet fungera som en skön parantes, som ny energi (om än lite rutten) in i systemet.
Det tackar vi för!

En plågad man på scenen

"Skärvor av glittrande humor i en svart och skimrande tragedi. Inget hopp. Ingen tröst. Ingen stoppar den fattige Woyzecks lidanden. När tumskruvarna dras åt, bit för bit, sugs han oundvikligt ner i en mörk avgrund i sitt inre. Djupare och djupare. När vi möter anti-hjälten Woyzeck denna gång är det i en modern tolkning av schweiziska regissören Stefan Metz. Det är magiskt, svart och skimrande, med humoristiska stänk. Titelrollen görs av Antti Reini, som tidigare medverkat i bl a filmen Il Capitano."

"Woyzeck älskar Marie. Marie älskar Woyzeck. Men de är fattiga och kärlek blir man inte mätt av. Därför säljer Woyzeck sig till läkarvetenskapen. Han är en lydig soldat som arbetar hårt för sin klena lön. Men det räcker ändå inte… "

Ja, så skrivs det om Woyzeck som vi var och såg på Stadsteatern igår.
Pjäsen inleds och avslutas med en resa i rymden vilket kan tolkas som en resa in och ut ur berättelsen, eller Woyzecks vridna psyke bland tvångstankar och röster. Det är antagligen dessa som gjort att han har kunnat sälja sig till läkarvetenskapen, till läkarna som under hela föreställningens gång då och då kommer in, visar sin makt, tar pulsen och mäter huvudpersonens alla vinklar och vrår. Han är ju inte riktigt som alla andra... På grund av dem äter han alltid ärtor.
Woyzecks prostituerade flickvän har en affär med den maktmissbrukande polisen. Han visar i sin tur gärna upp sin manlighet för hela det gråa betongkvarteret. Woyzeck får nys på affären och hans röster säger åt honom att döda sin kvinna, vilket han gör, men han verkar inte bli så mycket lyckligare av det. Ej heller hans grannar i betonghusen blir mer tillmötesgående, de som ständigt disrespeterar honom och nedvärderar honom.

Woyzeck är knappast ond, och i den här uppsättningen blir han närmast mjukheten själv tills dess att han dödar sin Maria. Det är världen runtomkring honom som är ond och hård; de oömma grannarna, betonghusen och bakgrundslandskapet som liknar ett kärnvapensområde med fallfärdiga hus under en mörk himmel. Mest av allt verkar skådespelet ta plats i en fattig öststat. Läkarna menar att en människan skiljer sig från naturen på så sätt att hon kan hålla sina drifter i skack, att hon alltid har ett val. Woyzeck säger att det är svårt när naturen tränger sig på, och i hans fall är naturen så stark att den tar över honom fullständigt, och han kan då ställa sig frågan vad en människa egentligen är. Är han själv ingen människa?

Pjäsen verkar utelämna något och ger, trots sina övertydliga karaktärer, inte publiken särskilt mycket insyn. Kanske ett medvetet drag då man velat skildra en mycket kall historia. Man kan fundera på om det som sker på scenen i över huvud taget äger rum, om inte Woyzeck redan är inspärrad på hospitalet och att det man ser är hans minnesfragment/hallucinationer/tankar från sjukhussängen om det liv han levt, eller det liv som han tror han har levt. Det skulle i så fall förklara rymdresan; nerdykningen i hans psyke.
Pjäsen utelämnar något, det känns som att man blir utestängd. Men den är för all del inte dålig utan på många sätt intressant. Dess brist på tydlighet manar till reflektion.

Porrens patriarker

Porr är ett omdiskuterat ämne minsann, och det finns hur många argument som helst mot dess existens, säkert med rätta! Jag har inte tagit ställning, men en tanke slog mig nyss;
att det är mannens behov som står i centrum. En tanke som inte är ny, men som kom så plötsligt.
En heteroporrfilm avslutas nästan alltid med att mannen tömmer sig på kvinnan, sen är den slut. Det är hans njutning som avslutar det hela, hennes njutning är egentligen irrelevant så länge hon blir tillräckligt objektifierad och uttöjd.
Sett ur ett djupare perspektiv representerar porrfilmen hela samhällets underordnande av kvinnor, och till råga på allt skall kvinnan stå ut med att varje gång få segt slemm i ansiktet, något som ytterligare påvisar att mannen är den ende som räknas; kvinnan är bara värd slemm.

Skulle kunna fortsätta om maktförhållanden och dominanser, om jämställdhet och förtryck, men jag nöjer mig med denna tanke för tillfället:

Man = njutning.

Kvinna = slemm.

Vad hade hänt om filmerna istället hade avslutats med att kvinnan sprutade en rejäl fontänorgasm i ansiktet på mannen?

Rejält hushållsarbete!

När dammråttorna är nattens monster under
sängen,
när spindlarna växt sig så stora att de på morgonen sitter och dricker kaffe vid köksbordet och man kan använda deras nät till peruk,
när kökets fettlager blivit så tjockt att det tar sig innanför huden och orsakar blodproppar;
ja då är det dags att städa!
Fram med moppen mina vänner, rejält hushållsarbete kräver en rejäl kraftansträngning och en tro på att Gud existerar!

Har precis knaprat två goda knäckemackor. Två goda knapriga mackor med smör som jag var värd, för idag har jag skött om mitt bortglömda hushåll!
Jag har dammat, dammsugit, tvättat golven, diskat en stor disk, tvättat fyra maskiner med kläder och vikt in i garderoben, rengjort spisen, sorterat översta skrivbordslådan och lagt ner mina serier och teckningar i källaren, samlat ihop andra kursens utskrifter i form av SOU:ar, gruppuppgifter mm och lagt ner i källaren, rensat datorn från gamla filer, placerat saker i sina rätta mappar och desfragmenterat, burit ut sopor och vattnat min lilla köksväxt.
I morgon börjar en nya kurs och då har jag ett nästan helt rent underlag att glida in på. Nu ska jag bara köpa tomma skivor och bränna ner mina filer såsom de nyss nämnda plus en hög med bilder så att jag kan radera dem från datorn. Min dator är ca fem år gammal och har ända sen början varit seg, och jag har fått för mig att den går smidigare ju mer skräp man tar bort, liksom även jag själv kan gå smidigare när jag slipper vada genom torvor av damm, bananskal, hår och avklippta naglar.

Nu skiner det, och jag klarar av att låta mina morföräldrar komma på besök imorgon. Men banne den som går in med skorna på!

You look so fine.
I want to break your heart,
and give you mine

Dagens osportsliga åsikt

Nu finns det säkert flera som läser det här och tycker att jag är en gammal surgubbe som inte fixar andras glädje. Men så får vi väl inte hoppas att det är! Jag tycker bara att det är lite märkligt hur man belönar de redan belönade. Att jag kan tycka så beror antagligen på att jag inte gillar sport...
De personer som blir nominerade till årets Sportgala på tv är antagligen de största och mest framgångsrika, och det borde ju rimligtvis vara så att de största idrottstjärnorna också är de som tjänar mest pengar, ofta nog ganska stora pengar! Så varför belöna dem med pris ytterligare en gång för deras storhet? De har ju redan mottagit priser, stora summar stålar och folkets jubel i ett år, och dessutom massor av medietid som ofta lägger sig över de program man egentligen vill se. "Men de har ju kämpat så mycket!" sa min mormor i telefonen nyss, och det stämmer säkert! Men vad har de kämpat för? Jo, för ego-saker som att hoppa över en stång, hoppa så långt som möjligt i en sandlåda, skjuta en puck i ett nät och stå på två plankor i höga backar mm. För en osportslig person som mig ter det sig märkligt hur man kan tycka att sådana saker är så viktiga. Varför inte hålla fler galor och prisa personer som mer direkt har gjort något fint för andra istället? Jag menar, Kajsa Bergqvist med flera placerar väl ändå bara sina pengar i Monacko för att slippa betala skatt?!

Ey yo motherfuckers!

Fyra dagars stor och liten ångest är som bortblåst, och en stor tyngd har lämnat mina axlar. Det märks, för de värker lite! Kan visserligen bero på att jag nyss kommit från Willys med två extra stora matkassar, men det kan också bero på att jag med dålig hållning suttit fyra dagar i sträck och stirrat på datorskärmen, alternativt ner i nån tråkig bok om stadsbyggnad.
Ekonomi, välfärdshistorik, ekonomisk historia, och framförallt stadsbyggnad är inte min grej, därför är det skönt att jag nu lämnat ifrån mig tentan. Om det blir G behöver jag aldrig mer i hela mitt liv beröra denna tråkiga kurs, dessa jobbiga och ibland förfärliga böcker, och denna svåra tenta. Det finns goda chanser till G eftersom den sista frågan av fyra som max kan generera alla de poäng som behövs för att få godkänt, och den frågan handlar om sociologi som jag är lite hajj på.

Min hjärna är trött,
min kropp värker,
men mitt hjärta är lätt som en fjäder!

Puss på er!

My darling Gummiplanta!

This is a lööövlätter to you!

Vi har hängt ihop sedan i somras, och vårt förhållande blir bara starkare och starkare.
Om du mår dåligt är jag snabb med att vårda dig. Efter att ha varit borta en vecka över jul såg du hängig ut när jag kom hem. Du fällde många blad, och jag är nu därför extra mån om din hälsa.
Nu står du på bordet i vardagsrummet för att fånga in dagens solstrålar, i kökets hörn och mörker är chanserna små till ljus, därför är det bäst att vi passar på. Du får också växtnäring, och en omplantering till en ny, fin kruka skall snart ske.

Kära Gummiplanta, I löööv you, och hoppas you löööv mii!

Let all the hurt inside of you die

För er som liksom jag tycker om Chris Cunninghams underbara, frusna värld i Frozen har jag hittat två remixer ni bör se. Cunningham som även gjort den vackra All is full of love till Björk, och andra, kanke inte lika vackra, men oerhört inspirerande alster att bli mörkrädd av.
Den svarta hunden har här fått en utökad roll, och klipp som ej finns med i originalversionen sveper förbi i det kala och kalla landskapet.

Första länkens video är enligt mig visuellt bättre, men den andra länkens video innehåller en bättre version av själva låten.


http://www.youtube.com/watch?v=lcC3pGsuBoc&mode=related&search=

http://www.youtube.com/watch?v=a1BO3apqq-I&mode=related&search=

Ema-reklam

Ema har börjat blogga.
Tyvärr blir allt på min blogg dubbelt så stort när jag försöker lägga till en ny länk eller förändra de gamla, därför gör jag reklam för hennes blogg i ett eget inlägg istället och hoppas hon blir nöjd.
Emma skriver om "Allt och inget", och det är ju faktiskt ganska ambitiöst!

Spana in hennes blogg här:
http://oscaria.blogspot.com/

För en lektion i Ema-matematik kolla in denna:
http://groups.msn.com/Minabilderochtexter/minabilderampteckningar.msnw?action=ShowPhoto&PhotoID=244

En liten spritåsikt

När man är socionom kan man få ta hand om många alkoholrelaterade skador i form av alkoholism och andra problem som kan följa på för mycket sprit. Därför kan jag tycka att det är lite stört att socionomens studentkår propagerar så mycket för gemensamma pubkvällar! Hur kul kan det liksom vara att utbilda sig till att ta hand om alla andra, men i slutändan, efter 3,5 års supande, inte ens kunna ta hand om sig själv?

Haha

Inatt drömde jag att jag hade sex med en porrstjärna. Det var riktigt trevligt. Utomhus och allt.
Vem porrstjärnan var får ni försöka klura ut själva! Tänkte ett tag lägga ut en bild här, men bilden säger för mycket om mina privata fantasier, som nu uppenbarligen har satt sig på mina drömmar, och lite privat vill jag faktiskt vara!

En liten Mood beam kanske?

Bidde lite förtjust i dessa små lysande
plastvarelser. Antagligen för att jag gillar små skumma troll och märkliga figurer.
De ändrar färg, och om man ställer dem brevid sin stereo ändras färgen i takt med musiken. Några Mood beams till Josefina i födelsedagspresent hade varit roligt, hon fyller den 25 januari, men tyvärr blir det lite dyrt med fraktavgiften...

http://www.firebox.com/index.html?dir=firebox&action=product&pid=1323

Pippi som oberoende beroende

Nu är det Pippi på rymmen på tv. Och jag kom precis på att en av våra mest kända karaktärer ännu ej blivit lobotomerade i min blogg. Det är dags för det nu!
Pippi är ju verkligen en intressant person, hon gör ju allt som man inte får göra och gör det alltid med strålglans. Det finns ingenting inte Pippi klarar, men i början var det dock svårt för våran kära Astrid att få henne publicerad.
Det mest talande draget i Pippis liv är hennes oberoende. Under sängen har hon en kappsäck med pengar, med guldmynt, som hon kan köpa allt vad hon vill för. Någon yppade frågan om Pippi genom alla sina pengar kan benämnas som "kapitalist", men det håller jag inte med om. Hon behöver ju inte förslava någon annan för att bli rik, för det är hon redan, men hur hon fått tag i pengarna är dock oklart...
Hon behöver inga föräldrar för att skaffa mat och husrum, hon har all ekonomi som krävs för att skaffa vad som helst.
Oberoende skapar makt då man själv väljer vad för sorts liv man vill leva. Det är därför barn är de mest maktlösa i samhället eftersom allt de gör ständigt måste gå genom föräldrarna. Pippi har inga, i alla fall inga närvarande, och gör som hon själv känner för. Ingen förutom henne själv bestämmer när hon ska gå och lägga sig.
Hon är också oberoende i det att hon är världens starkaste flicka. Om någon ful gubbe skulle ge sig på henne skulle han snart få veta att han lever.
Eftersom Pippi har de pengar hon behöver behöver hon inte gå i skola, för skolan handlar mest om att skaffa pengar och vänner, men Pippi skapar genom sin blotta annorlundahet många vännner eftersom de är så facinerade av henne, och kanske också för att hon har råd att köpa godis till dem.
Alltså kan man konstatera att mycket av det som gör Pippi oberoende är hennes beroende av pengar. Men vad händer när kappsäcken blivit tom? Kan hon fortfarande behålla sina vänner bland stadens barn, och kommer hon att kunna fortsätta slippa skolan när hon skulle behöva skolans kunskaper för att få jobb? Är det när kappsäcken är tom som Prusseluskan har sin chans som vuxen att bura in henne på ett gulligt litet barnhem? Är allt liv i samhället, som det ser ut nu, beroende av pengar, finns det i över huvud taget några andra beroenden, tex kärlek, som skulle kunna väga tyngre?
Kommentera gärna och fundera över dessa frågor, för jag har inga egna svar! När man spinner Pippi ett varv mer än vanligt kan man genast komma in på rätt tunga existensiella frågor som den här bloggen kanske inte har plats för, eller snarare som jag inte orkar klura ut. Men ni får hemskt gärna klura så att jag lär mig något!

My ice palace

Jag öppnar inte alltid dörren, även fast det knackar på den. Så om jag inte alltid är så glad får jag skylla mig själv. Det är en otrevlig självsanning som jag måste se som en lärdom.

"There's a killer out tonight, to slay me in my sleep"

Nu har man dödat Saddam Hussein som i sin tur lär ha dödat en ansenlig mängd med människor i Irak. Är tyvärr dåligt insatt då jag mestadels lever i min egen lilla värld, men det är intressant att ändå försöka dra paralleller till andra fenomen i våran samtid. Ett sådant fenomen är George Bush, USA:s president. Han smutskastas allt som oftast, ibland bara av tradition kan det verka som, och ibland mer välgrundat. Ett som är säkert är i alla fall att våld inte löser våld oavsett hur våldam man än är, och våldsam har Bush varit och fått samma sak tillbaka. I och med hans beslut om att invadera Irak har inte bara stridande på bägge sidor (tror mig ha sett siffran 3000 amerikanska soldater) utan även massor av civila dött, långt fler än de som Saddam Hussein lyckats döda vilket han nu blivit avrrättad för. Har Saddam utfört alla dåden själv? Vet ej, men jag kan tänka mig att så inte är fallet. Antagligen har dödandet varit på hans order, precis som invaderingen av Irak som lett till många civila dödsoffer varit på Bush order. Ser vi någon snara kring hans hals? NEJ, och därav detta blogginlägg.
Är man automatiskt fri från ansvar därför att man råkar vara president för världens mäktigaste land? Är makten en sådan som sätter den högsta definitionen av vad en mördare är för något? Ideologiska brandtal från Mr President om hotet i öst verkar överskugga det egentliga faktum att det kanske är hans själv som är hotet, men många verkar vara så allmänt korkade att de går på hans snack och låter honom hållas. Och när mördare går fria kan man börja undra vad för sorts värld vi lever i.
Jag försvarar inte Saddam, men tycker att man alltid ska vända på perspektivet och tänka ett varv extra. Vem knullar egentligen vem? Kanske kommer man då lite närmre en sanning som egentligen inte existerar i fullfjädrad form.

Vårat arbete är bäst

Igår lades den sista pusselbiten till höstens sega grupparbete. Ett avslutande seminarium där vi fick kritisera någon annans arbete och fick vårat eget kritiserat. Det gick bra, inga större sågningar, däremot blev nog mina mindre vassa då jag var trött och kände mig allmänt avtrubbad (som vanligt). Dessutom tycker jag att informationen kring lektionen vi fått varit bristfällig, hade ju varit mycket enklare om vi fått klara besked om upplägget redan innan, så vi kunde förebereda oss bättre.
Läraren Karin verkar vara lite glömsk och förvirrad, hon sa till alla att våran motståndargrupp hade gjort det bästa arbetet i hela klassen, men Louisa satt bredvid henne och såg att det var VI som hon hade skrivit det till, men hon glömde antagligen just då av vilket nummer vi hade. Känns super, och vi ska fira efter tentans inlämning den 15:e, synd bara att de andra inte fick veta...

Året som gick

Nu är det som vanligt dags att ta sig en titt i backspegeln och sammanfatta förra året i några rader. Det är intressant att fundera på vad som varit viktigast och vad som man tagit mest intryck av.
Under 2006 har jag utvidgat min bekantskapskrets, tagit en högskoleexamen, fått en nya favoritfilm och kanske två favoritskivor (jag är kräsen), haft ett kort förhållande och blivit dumpad och deppig, arbetat på äldreboende för första gången i mitt liv, och börjat på socionomen.
Det har alltså hänt både bra och mindre bra saker under året, men eftersom man alltid lär sig något nytt så tror jag inte att det finns några direkt negativa erfarenheter.

Undrar vad som kommer att ske under 2007?
Några sakrer är förstås självklara redan nu:
Fortsatta studier på programmet, resa till Kina i juni, mer sommarjobb på äldreboendet, en uppdaterad högskoleexamen, ommålning av mitt vardagsrum och kanske/antagligen en ny flirt eftersom jag har siktet inställt på det.

Gott nytt!

Ja nu är julen över, likaså nyårsafton och allt däremellan.

Jag åkte ut till familjen på julafton och stannade en hel vecka. Skönt att kapa helt med det man har hemma, framförallt datorn, surfar alldeles för mycket!
Julen har varit bra. Blivit bortskämd med paket som vanligt och genomgått den traditionella proceduren. I mellandagarna har jag inte gjort många gram. Har mest sovit faktiskt, iklädd mormors ljublåa morgonrock och morfars enorma "eskimåtofflor". Jag hade fullt med julklappar i väskan på vägen ut, så jag fick inte med mig allt jag egentligen hade behövt.
Utöver en massa sömn har jag ätit en massa mat. Till och med ätit julmat till frukost vissa dar. Och det syns! Min mage har liksom blivit pluffsig. Ve och fasa! Nu ska det börjas ätas kikärtor och kålsoppa igen, och göras situps på den arabiska mattan.
Nyår firades i Göteborg med vännerna. Stor nyårsbuffé som fick även härdade mig att storkna efter bara halva tallriken. Tog nog lite för mycket, allt var ju så gott. Vännerna hade både Samarin och halsbrännetabletter med sig tack och lov. Sen bidde det efterätt med kaffe och musik. Champagnen serverades vid tolvslaget. Dock var läget på stället inte så vänligt i fyrverkerihänseende. Fick faktiskt se mer raketer på vägen in med bussen vid 17; det stora GP-fyrverkeriet lyste upp himlen över hamnen, väldigt tjusigt.
Nu är det dags att ta itu med de saker man ignorerat under julen. Läsningen tex. Skulle ha läst ut en hel bok under min vecka borta hade jag tänkt, men läste väl bara ca 60 sidor. Hoppas att inte tentan blir lidande.

Ett gott nytt år önskar jag er alla. Släng era gamla sorger åt skogen och skippa nyårslöftet, önska er istället något fint och sätt upp ett mål att arbeta för.