Jag börjar inse att jag har träffat någon från en annan värld, någon som inte har tid med så mycket annat än sig själv och sina egna projekt. Så nu börjar jag undra varför vi träffades, om syftet med mötet kanske tolkades olika av oss båda.
Med tanke på att det är någon jag knappt känner så borde jag inte vara ledsen, men det är jag. Känner mig ensam och bortvald. Känner en klump i halsen.
6 kommentarer:
Uppmuntrande kram från en miserabel själ till en annan.
Du har ingen trevlig msn-adress förresten?
tack ska du ha sarah! davidchristensson757@msn.com
Visst är det tråkigt när man känner så? Varför plågar man sig och fortsätter önska att just DEN personen ger en tid, uppmärksamhet och bekreäftelse?!?
Jag har börjat med ett nyt motto:
Duger det inte, så bugger off! ;)
Vi är värd bättre, eller hur? :)
Plenty of KRAMAR/
Wanda
du behöver bananas!
Ni är raringar!
Skicka en kommentar