Den där julen...

Jag måste nog vara en väldigt julig person med tanke på alla de juliga aktiviteter jag varit med på och ordnat under den senaste tiden, och fler ska det bli! Jag tror att det ligger för min personlighet då jag gillar att mysa och pyssla, så hela december brukar vara ett enda långt julfirande för mig.

De nyligen genomförda

julaktiviteterna som jag ännu inte nämnt i bloggen har varit ett fantastiskt julbord med jobbet i Ljungkile, julpyssel med Hainan och Lo, middag med Mats inklusive julklappsbyte och idag slog

det på stort med först ett

fantastiskt fint Lucia-firande i skolan och sedan middag och julklappslek hemma hos handledaren. Leken gick till så att alla fick ta med sig två nya klappar och en begagnad och sedan fick två tärningar gå runt bordet. Fick man en sexa fick man ta en klapp från högen, och när alla klappar var slut fick vi öppna och beskåda. Därefter satte Camilla äggklockan på en för oss okänd tid och under den tiden fick vi slå med tärningarna igen, fick vi en sexa nu fick vi peka på de andras klappar och de klappar man hade tillskansat sig då tiden var ute fick man behålla. Det blev riktigt roligt kring de populära prylarna då dessa åkte fram och tillbaka mellan deltagarna flera gånger. Jag var en av dem som fick mest; det blev ett julförkläde, julspiskåpor, liten jullyckta, stor duschkräm och en porslinsprydnad. Jag anser att kvällen var min. Då de andra gästerna hade gått satt jag, Sofia och Camilla kvar och pratade över lite hjortronglögg.

Än finns det många saker kvar att göra i julens namn, men jag märker också att julen för många är komplicerad och jobbig. Flera människor i min närhet eller mäniskor jag en gång känt har tyckt att julen varit krystad, att julen varit materialistisk och vissa har också svåra minnen som är förknippade med julen. Visst är julen materialistisk men för mig är julen främst en stämning och en känsla jag gärna vill förmedla med lite extra krut på mina omvårdande egenskaper. Jag tänker dock inte tvinga någon annan till att tänka som mig eller applicera mina traditioner på dem som ogillar julen, men jag ser samtidigt att dessa traditioner knappast gör sig osynliga i stans julfönster, speciellt inte år då det börjades julskyltas redan i mitten av november. På något sätt kommer man inte undan och det gör att man inser vilken hysteri det är kring dena högtid och hur hysterisk jag själv antagligen är med allt jag ska göra. Men jag älskar julen och även om jag inte tänker tvinga den på andra så tänker jag heller inte nedtona min glädje. Låt oss ta hand om varandra. Och för de som har eett mer negativt förhållningssätt gentemot årets största högtid kan påminna om förrförra årets julkort där all problematik sattes på pränt med hjälp av en bock. Det var dock fler aur släkten som inte förstod vad jag menade.

http://dejvan.blogspot.com/2006/12/rets-julkort.html