På väg hem från Lindas mysiga julklappsutdelning satt jag, Hanna och Karin på vagnen mot centrum då ca 6 utmärkande personer klev på. Alla bar svarta skinnjackor med hundratals nitar och stora kängor. Den yngsta deltagaren ställde sig på ett säte och alla snackade högljutt med varandra. Till höger om mig och Hanna satt en svart man och lyssnade på musik i hörlurar.
Ett par hållplatser senare gick alla nitklädda av spårvagnen, och den siste, en lång rakad ung man tittade bort mot den svarte mannen och på ett par sekunder gjorde han sieg heil med armen och slöt sig sedan till de andra. Dörrarna stängdes och vi utan nitjackor fortsatte på spåret men med ett visst obehag.
Tidigare på kvällen mellan julklappar och glögg hade vi talat om den svage människan som hyser in sig i sekter och slutna grupper. Denne man med sin obcena gest blev ett lysande exempel på svaghet och självhat som riktas mot andra. Tyvärr sprider sig hat som ringar på vattnet - jag är fortfarande förbannad.
1 kommentar:
det var riktigt obehagligt.../Hanna
Skicka en kommentar